Revised Common Lectionary (Complementary)

Psalm 133

Brödragemenskapens välsignelse

¹ En vallfartssång av David.

Jakob dör

²⁹ Sedan befallde han dem och sade: "Jag skall nu samlas till mitt folk. Begrav mig hos mina fäder i grottan på hetiten Efrons mark, ³⁰ i den grotta som ligger vid fältet i Makpela mitt emot Mamre i Kanaans land. Denna mark köpte Abraham till gravplats av hetiten Efron. ³¹ Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes också Isak och hans hustru Rebecka, och där har jag själv begravt Lea, ³² i grottan på den åker som köptes av hetiterna." ³³ När Jakob hade givit sina söner dessa befallningar drog han upp fötterna i sängen. Och han gav upp andan och samlades till sitt folk.

Jakob blir begravd

50 Då böjde Josef sig ner över sin fars ansikte och grät över honom och kysste honom. ² Josef befallde läkarna som han hade i sin tjänst att de skulle balsamera hans far. Och läkarna balsamerade Israel. ³ Det tog fyrtio dagar, ty så lång tid tar en balsamering. Och egyptierna begrät honom i sjuttio dagar.

⁴ När sorgedagarna efter honom var över sade Josef till faraos husfolk: "Om jag har funnit nåd för era ögon, ber jag er säga dessa ord till farao: ⁵ Min far har tagit ed av mig och sagt: När jag är död, så begrav mig i den grav som jag har grävt åt mig i Kanaans land. Låt mig därför resa och begrava min far och sedan komma tillbaka." ⁶ Farao svarade: "Res dit och begrav din far enligt den ed som han har tagit av dig." ⁷ Då reste Josef för att begrava sin far. Och alla faraos tjänare reste med honom, de äldste vid hans hov och alla de äldste i Egyptens land, ⁸ dessutom allt Josefs husfolk och hans bröder och hans fars husfolk. Bara sina små barn, sina får och sin nötboskap lämnade de kvar i landet Gosen. ⁹ Både vagnar och ryttare for tillsammans med honom, och det var en mycket stor skara.

¹⁰ När de kom till Goren-Haatad på andra sidan Jordan, höll de där en mycket stor och högtidlig dödsklagan, och han ordnade en sorgehögtid efter sin far i sju dagar. ¹¹ När landets inbyggare, kananeerna, såg sorgehögtiden i Goren-Haatad sade de: "Det är en mycket stor sorgehögtid som egyptierna håller här." Därför kallades platsen Abel-Misrajim. Den ligger på andra sidan Jordan.

¹² Jakobs söner gjorde med honom som han hade befallt dem. ¹³ De förde honom till Kanaans land och begravde honom i grottan vid fältet i Makpela, det markstycke som Abraham hade köpt till gravplats av hetiten Efron mitt emot Mamre.

¹⁴ När Josef hade begravt sin far vände han tillbaka till Egypten med sina bröder och alla dem som hade farit med honom för att begrava hans far.

¹³ Låt oss därför inte längre döma varandra. Besluta er i stället för att inte lägga något hinder i vägen för en broder, så att han snubblar och faller. ¹⁴ Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar något som orent, för honom är det orent. ¹⁵ Om din broder blir oroad genom den mat du äter, så lever du inte längre i kärleken. Bli inte genom din mat orsak till att den går förlorad som Kristus har lidit döden för. ¹⁶ Låt alltså inte det goda ni har fått bli smädat. ¹⁷ Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande. ¹⁸ Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och håller provet inför människor. ¹⁹ Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden och den ömsesidiga uppbyggelsen. ²⁰ Riv inte ner Guds verk för matens skull.

Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som hyser betänkligheter, när hon äter. ²¹ Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt av. ²² Den tro som du har, skall du behålla för dig själv^[a] inför Gud. Salig är den som inte måste döma sig själv för det som han har valt att göra. ²³ Men den som äter och samtidigt hyser betänkligheter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Ty allt som inte sker av tro är synd.

Uppmaning till tålamod och endräkt

15 Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva. ² Var och en av oss skall tjäna sin nästa, till hans bästa och hans uppbyggelse.