Revised Common Lectionary (Complementary)

Folkets självsäkerhet och brist på gudsfruktan

Psalm 146

Herren vår hjälpare

⁶ Ja, gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är verkligen en stor vinning. ⁷ Vi har ju inte fört något med oss in i världen, inte heller kan vi ta med oss något härifrån. ⁸ Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda med det. ⁹ Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång. ¹⁰ Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.

¹¹ Men du gudsman, håll dig borta från sådant! Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. ¹² Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att inför många vittnen avlägga den goda bekännelsen. ¹³ Inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus som inför Pontius Pilatus avlade den goda bekännelsen, uppmanar jag dig: ¹⁴ bevara det som han har befallt rent och oförfalskat, till vår Herre Jesu Kristi ankomst, ¹⁵ som han skall låta oss få se när tiden är inne, han, den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, ¹⁶ som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen.

¹⁷ Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av. ¹⁸ Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig ¹⁹ och samla åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet.

Den rike mannen och Lasarus

¹⁹ Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest. ²⁰ Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. ²¹ Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rike mannens bord. Ja, hundarna kom och slickade hans sår. ²² Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och begravdes. ²³ När han plågades i helvetet,^[a] lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. ²⁴ Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld. ²⁵ Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga. ²⁶ Och till allt detta kommer att det är en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte skall kunna det och för att inte heller någon därifrån skall kunna komma över till oss. ²⁷ Den rike mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus ²⁸ för att varna mina fem bröder, så att inte de också kommer till detta pinorum. ²⁹ Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna till. ³⁰ Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda, omvänder de sig. ³¹ Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda."