Revised Common Lectionary (Complementary)
TREDJE BOKEN
Psalm 73
Den gudfruktiges anfäktelse och tröst
1 En psalm av Asaf.
Gud är i sanning god mot Israel,
mot dem som har rena hjärtan.
2 Men jag var nära att stappla med mina fötter,
mina steg var nära att slinta,
3 ty jag avundades de övermodiga,
när jag såg att det gick de ogudaktiga väl.
4 Fria från lidanden är de till sin död,
och deras kropp är vid gott hull.
5 De kommer inte i olycka som andra dödliga,
de plågas inte som andra människor.
6 Därför är högmod deras halsprydnad
och våld de kläder de bär.
7 Ur deras feta ansikten tittar ögonen fram,
deras hjärtans inbillningar har ingen gräns.
8 De hånar och talar om förtryck i sin ondska,
överlägset talar de.
9 Med sin mun stiger de upp i himlen
och deras tunga far fram på jorden.
10 Därför vänder sig folket till dem.
Vatten i mängd suger de i sig.
11 De säger: "Hur skulle Gud kunna veta det?
Skulle den Högste ha sådan kunskap?"
12 Så är det med de ogudaktiga,
det går alltid väl för dem och deras rikedom växer.
13 Men förgäves bevarade jag mitt hjärta rent
och tvådde i oskuld mina händer.
14 Jag blev plågad hela dagen,
var morgon blev jag tuktad.
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag tala",
då hade jag svikit dina barns släkte.
16 När jag försökte förstå detta,
då tycktes det mig alltför svårt,
17 till dess att jag gick in i Guds helgedom
och insåg hur det går dem till slut.
18 På hal mark ställer du dem,
du störtar ner dem i fördärvet.
19 Hur plötsligt går de inte under!
De förgås och får en ände med förskräckelse.
20 Liksom drömmen är borta när man vaknar,
skall du, Herre, förakta dem som skuggbilder,
när du griper in.
21 När mitt hjärta förbittrades
och jag kände styng i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig och förstod ingenting,
som ett djur var jag inför dig.
23 Men jag är alltid hos dig,
du håller mig i min högra hand.
24 Du leder mig med ditt råd
och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig!
När jag har dig
frågar jag inte efter något på jorden.
26 Om än min kropp och min själ tynar bort,
så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
27 Ty de som är fjärran från dig går under,
du förgör alla som trolöst sviker dig.
28 Att vara i Guds närhet är lycka för mig.
Jag tar min tillflykt till Herren, Herren,
för att kunna tala om alla dina gärningar.
Jona i Nineve
3 Herrens ord kom för andra gången till Jona. Han sade: 2 "Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig." 3 Då steg Jona upp och begav sig till Nineve enligt Herrens ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång. 4 Och Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: "Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt."
5 Och folket i Nineve trodde Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste till den minste av dem. 6 När budskapet nådde kungen i Nineve, reste han sig från sin tron och lade av sin mantel och klädde sig i säcktyg och satte sig i aska. 7 Sedan utropade och förkunnade man i Nineve enligt kungens och hans stormäns befallning: "Ingen människa får smaka något, inte heller något djur, vare sig av nötboskapen eller av småboskapen. De får inte föras i bet eller vattnas. 8 Både människor och djur skall klä sig i säcktyg. Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör. 9 Vem vet, kanske vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig från sin vredes glöd, så att vi inte förgås."
10 När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.
8 Men glöm inte detta, mina älskade, att en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag. 9 Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. 10 Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till.[a] 11 Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva, 12 medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst - den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta. 13 Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln