Old/New Testament
Domsord över Edom
1 Obadjas profetia[a]
Så säger Herren, Herren om Edom:
Ett budskap har vi hört från Herren,
och en budbärare är utsänd bland hednafolken:
"Upp, ja, låt oss stå upp
och strida mot det!"
2 Se, jag har gjort dig ringa bland hednafolken,
djupt föraktad är du.
3 Ditt hjärtas övermod har bedragit dig,
där du sitter bland bergsklyftorna
i din höga boning
och säger i ditt hjärta:
"Vem kan störta mig ner till jorden?"
4 Om du än svävade högt som örnen,
och mitt ibland stjärnorna byggde ditt bo,
så skulle jag ändå störta dig ner därifrån,
säger Herren.
5 Om tjuvar kommer till dig
eller plundrare om natten,
ja, då är det ute med dig!
Skall de inte stjäla till dess att de fått nog?
Om vinbärgare kommer till dig,
skall de då lämna kvar en efterskörd?
6 Hur genomsökt skall inte Esau bli!
Hans dolda skatter skall letas fram!
7 Till gränsen skall de driva dig ut,
alla de som stod i förbund med dig.
De skall bedra dig
och bli dig övermäktiga,
de som du levde i fred med.
De som äter ditt bröd
skall lägga en snara under dig.
Det finns inget förstånd hos dem.
8 Skall jag inte på den dagen,
säger Herren,
förgöra de visa i Edom
och allt förstånd på Esaus berg?
9 Dina hjältar, Teman, skall slås av förfäran,
och var man på Esaus berg
skall bli utrotad och dräpt.
10 För våld mot din broder Jakob
skall du höljas med skam och bli utrotad till evig tid.
11 Den dag du stod på avstånd,
den dag då främlingar förde bort hans rikedomar
och utlänningar drog in genom hans port
och kastade lott om Jerusalem,
då var också du som en av dem.
12 Se inte med lust på din broders dag,
på hans olyckas dag.
Gläd dig inte över Juda barn
på deras undergångs dag.
Spärra inte upp munnen så stort
på nödens dag.
13 Drag inte in genom mitt folks port
på deras ofärds dag.
Se inte, också du, på hans olycka med lust
på hans ofärds dag.
Räck inte ut din hand efter hans rikedomar
på hans ofärds dag.
14 Stå inte vid vägskälet
för att slå ner hans flyktingar
och utlämna inte hans överlevande
på nödens dag.
Herrens dag
15 Ty Herrens dag är nära
för alla hednafolk.
Som du har gjort, så skall det göras mot dig.
Dina gärningar skall komma tillbaka
över ditt eget huvud.
16 Ty som ni har druckit på mitt heliga berg,
skall alla hednafolk få dricka utan uppehåll.
De skall dricka, de skall svälja,
de skall bli som om de aldrig varit till.
17 Men på Sions berg skall finnas en räddad skara,
och den skall vara helig,
och Jakobs hus skall åter råda över sina besittningar.
18 Då skall Jakobs hus bli en eld
och Josefs hus en låga,
och Esaus hus skall vara som strå,
och de skall tända eld på dem och förtära dem.
Ingen skall komma undan av Esaus hus,
ty Herren har talat.
19 Då skall de som bor i Sydlandet ta Esaus berg i besittning. De som bor i Låglandet skall ta filisteernas land. Också Efraims land och Samariens mark skall man ta i besittning. Och Benjamin skall ta Gilead. 20 Och de som förts bort av denna Israels här, de som bor i Kanaan ända till Sarefat, liksom de som förts bort från Jerusalem, de som bor i Sefarad, dessa skall ta Negevs städer i besittning. 21 Frälsare skall dra upp på Sions berg för att döma Esaus berg.
Och riket skall tillhöra Herren.
Den femte basunen
9 Den femte ängeln blåste i sin basun. Och jag såg en stjärna, som hade fallit från himlen ner på jorden. Åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn. 2 Stjärnan öppnade avgrundens brunn, och rök steg upp ur den som rök från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. 3 Ur röken kom gräshoppor ut över jorden, och åt dem gavs en sådan makt som skorpionerna på jorden har. 4 De blev tillsagda att inte skada gräset på marken eller någon annan grönska eller något träd, utan bara de människor som inte bär Guds sigill på pannan. 5 De fick inte rätt att döda dem men väl att plåga dem i fem månader, och den plågan var som plågan av en skorpion när den stinger en människa. 6 I de dagarna kommer människorna att söka döden men inte finna den. De skall önska sig döden, men döden skall fly ifrån dem.
7 Gräshopporna såg ut som hästar, rustade till strid. På huvudet hade de något som liknade kransar av guld, och deras ansikten var som människors ansikten. 8 De hade hår som kvinnor, tänder som lejon 9 och bröstharnesk som såg ut att vara av järn. Och dånet från deras vingar var som dånet från stridsvagnar med många hästar, som stormar fram till strid. 10 De hade stjärtar och gaddar som skorpioner, och i stjärten låg deras makt att skada människorna i fem månader. 11 Som kung över sig har de avgrundens ängel, som på hebreiska kallas Abaddon och på grekiska Apollyon.[a]
12 Det första veropet är över. Se, efter det kommer två andra.
Den sjätte basunen
13 Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Och jag hörde en röst från de fyra hornen på guldaltaret inför Gud. 14 Den sade till den sjätte ängeln, han som hade basunen: "Släpp lös de fyra änglar, som är bundna vid den stora floden Eufrat." 15 Då släpptes de fyra änglarna lösa, de som för den timmen, den dagen, den månaden och det året stod rustade för att döda en tredjedel av människorna. 16 Antalet män i dessa ryttarhärar var tjugo tusen gånger tio tusen. Jag hörde deras antal. 17 Och så här såg jag hästarna och deras ryttare i min syn: ryttarna hade eldröda, mörkblå och svavelgula bröstharnesk, och hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras mun kom eld och rök och svavel. 18 Av dessa tre plågor, elden, röken och svavlet som kom ur deras mun, dödades tredjedelen av människorna. 19 Ty hästarnas makt ligger i deras mun och i deras svans. Deras svansar liknar ormar och har huvuden, och med dem vållar de skada.
20 De andra människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk så att de upphörde med att tillbe onda andar, avgudabilder av guld, silver och brons, sten och trä, som varken kan se eller höra eller gå. 21 Och de ångrade inte sina mord och sin svartkonst, sin otukt och sina stölder.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln