Old/New Testament
Psalm 119[a]
Den gudfruktiges tröst i Herrens ord
Alef
1 Saliga är de som vandrar i fullkomlighet,
de som lever efter Herrens undervisning.
2 Saliga är de som tar hans vittnesbörd i akt,
de som av allt hjärta söker honom,
3 de som inte gör det som är orätt
utan vandrar på hans vägar.
4 Du har givit dina befallningar
för att de skall hållas med all kraft.
5 O, att mina vägar vore rätta,
så att jag höll dina stadgar!
6 Då skulle jag inte komma på skam
när jag tänkte på alla dina bud.
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta,
när jag lär känna dina rättfärdiga domslut.
8 Dina stadgar vill jag hålla,
överge mig aldrig!
Beth
9 Hur kan en ung man bevara sitt liv rent?
När han håller sig till ditt ord.
10 Jag söker dig av hela mitt hjärta,
låt mig inte fara vilse från dina bud.
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta
för att jag inte skall synda mot dig.
12 Lovad vare du, Herre!
Lär mig dina stadgar!
13 Med mina läppar förkunnar jag
alla domslut från din mun.
14 Jag jublar över dina vittnesbörds väg
som över stora skatter.
15 Jag vill begrunda dina befallningar
och tänka på dina vägar.
16 Jag har min glädje i dina stadgar,
jag glömmer inte ditt ord.
Gimel
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag kan leva
och hålla mig till ditt ord.
18 Öppna mina ögon,
så att jag ser undren i din undervisning.
19 Jag är en främling på jorden,
dölj inte dina bud för mig.
20 Min själ är sönderkrossad
av ständig längtan efter dina domslut.
21 Du straffar de övermodiga, de förbannade,
dem som far vilse från dina bud.
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt,
ty jag tar vara på dina vittnesbörd.
23 Om än furstar sitter och rådslår mot mig
begrundar din tjänare dina stadgar.
24 Dina vittnesbörd är min glädje,
de är mina rådgivare.
Daleth
25 Min själ ligger nertryckt i stoftet,
håll mig vid liv efter ditt ord.
26 Jag talade om dina vägar
och du svarade mig.
Lär mig dina stadgar.
27 Lär mig förstå dina befallningars väg,
så vill jag begrunda dina under.
28 Min själ gråter av bedrövelse,
upprätta mig efter ditt ord.
29 Låt lögnens väg vara långt ifrån mig
och ge mig av nåd din undervisning.
30 Sanningens väg har jag valt,
dina domslut har jag ställt framför mig.
31 Jag håller mig till dina vittnesbörd,
låt mig inte komma på skam, Herre.
32 Jag vill löpa på dina budords väg,
ty du tröstar mitt hjärta.
He
33 Visa mig, Herre, dina stadgars väg,
så vill jag akta på den ända till slutet.
34 Ge mig förstånd
så att jag tar vara på din undervisning
och håller fast vid den av allt mitt hjärta.
35 Led mig på dina budords stig,
ty jag gläder mig åt den.
36 Vänd mitt hjärta till dina vittnesbörd
och inte till orätt vinning.
37 Vänd bort mina ögon
så att de inte ser efter förgängliga ting,
håll mig vid liv på dina vägar.
38 Uppfyll vad du har sagt till din tjänare
så att han fruktar dig.
39 Vänd bort ifrån mig den vanära som jag fruktar,
ty dina domslut är goda.
40 Jag längtar efter dina befallningar,
håll mig vid liv genom din rättfärdighet.
Waw
41 Låt din nåd komma över mig, Herre,
och din frälsning enligt ditt tal,
42 så att jag kan svara den som hånar mig,
ty jag förtröstar på ditt ord.
43 Ryck aldrig bort sanningens ord från min mun,
ty jag hoppas på dina domslut.
44 Jag vill alltid ge akt på din undervisning,
alltid och i evighet.
45 Låt mig gå fram på rymlig plats,
ty jag begrundar dina befallningar.
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför kungar
och jag skall inte komma på skam.
47 Jag har min glädje i dina bud,
som jag älskar.
48 Jag lyfter mina händer mot dina bud,
som jag älskar,
jag vill begrunda dina stadgar.
Zajin
49 Tänk på ordet till din tjänare,
ty du har givit mig hopp.
50 Det är min tröst i mitt lidande
att ditt ord håller mig vid liv.
51 De fräcka hånar mig ständigt,
men jag viker ej från din undervisning.
52 Jag tänker på dina domslut i gången tid, Herre,
och jag blir tröstad.
53 Glödande vrede kommer över mig
för de ogudaktigas skull,
därför att de överger din undervisning.
54 Dina stadgar är lovsånger för mig
i det hus där jag bor.
55 Jag tänker om natten på ditt namn, Herre,
jag ger akt på din undervisning.
56 Det har förunnats mig
att akta på dina befallningar.
Heth
57 Du är min del, Herre,
jag har sagt att jag vill hålla dina ord.
58 Av hela mitt hjärta bönfaller jag inför dig:
Var mig nådig enligt ditt ord!
59 Jag ger akt på var jag går
och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
60 Jag skyndar mig och dröjer inte
att hålla dina bud.
61 De ogudaktigas snaror omger mig,
men jag glömmer ej din undervisning.
62 Mitt i natten stiger jag upp för att tacka dig
för dina rättfärdiga domslut.
63 Jag sluter mig till alla som fruktar dig,
till dem som håller dina befallningar.
64 Din nåd, Herre, uppfyller jorden,
lär mig dina stadgar.
Teth
65 Du gör gott mot din tjänare, Herre,
enligt ditt ord.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap,
ty jag litar på dina bud.
67 Innan jag fick lida for jag vilse,
men nu tar jag vara på ditt ord.
68 Du är god och gör det goda,
lär mig dina stadgar.
69 De fräcka ljuger om mig,
men jag vill av allt hjärta
ta dina befallningar i akt.
70 Deras hjärtan är okänsliga som fett,
men jag har min glädje i din undervisning.
71 Det gjorde mig gott att bli tillrättavisad,
så att jag fick lära mig dina stadgar.
72 Din muns undervisning är bättre för mig
än tusentals stycken guld och silver.
Jod
73 Dina händer har gjort mig och format mig,
ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina bud.
74 De som fruktar dig skall se mig och glädjas,
ty jag hoppas på ditt ord.
75 Herre, jag vet att dina domslut är rättfärdiga
och att du tillrättavisat mig i trofasthet.
76 Låt din nåd vara min tröst,
så som du har lovat din tjänare.
77 Låt din barmhärtighet komma över mig
så att jag får leva,
ty din undervisning är min glädje.
78 Låt de fräcka komma på skam,
ty utan orsak har de gjort mig orätt,
men jag vill begrunda dina befallningar.
79 Låt dem som fruktar dig
och känner dina vittnesbörd
vända sig till mig.
80 Må jag av hela mitt hjärta följa dina stadgar,
så att jag inte kommer på skam.
Kaf
81 Min själ längtar efter din frälsning,
jag hoppas på ditt ord.
82 Mina ögon längtar efter ditt tal,
jag frågar: "När skall du trösta mig?"
83 Ty jag är som en vinlägel i rök,
men jag glömmer ej dina stadgar.
84 Hur få är inte din tjänares dagar!
När skall du hålla dom över mina förföljare?
85 De fräcka gräver gropar för mig,
de som lever i strid med din undervisning.
86 Alla dina bud är trofasthet.
Utan orsak förföljer man mig. Hjälp mig!
87 De har nästan utplånat mig från jorden,
men jag överger inte dina befallningar.
88 Håll mig vid liv enligt din nåd,
jag vill ta vara på din muns vittnesbörd.
20 Var och en skall bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad. 21 Blev du kallad som slav, så sörj inte över det. Även om du kan bli fri, så förbli hellre slav. 22 Ty den som var slav när han blev kallad av Herren, är en Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad, är en Kristi slav. 23 Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor. 24 Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.
Ogift eller gift
25 I fråga om de kvinnor som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren, men jag ger ett råd såsom den som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig. 26 Jag menar då att i det svåra läge som nu råder är det bäst för en människa att förbli som hon är. 27 Är du bunden vid en hustru, försök då inte att bli fri. Är du inte bunden, så försök inte att få hustru. 28 Men även om du gifter dig syndar du inte, och om en ogift kvinna gifter sig syndar hon inte. Sådana kommer dock att få utstå lidanden, och jag vill skona er. 29 Men det säger jag er, bröder: Tiden är kort. Även de som har en hustru skall nu leva som om de ingen hade, 30 och de som gråter som om de inte grät, de som gläder sig som om de inte gladde sig, de som köper något som om de inte kunde behålla det, 31 och de som använder sig av den här världen som om de inte fick ut något av den. Ty världen, sådan den är, går mot sin undergång, 32 och jag vill att ni skall vara fria från bekymmer. Den ogifte är angelägen om det som tillhör Herren, hur han skall göra som Herren vill. 33 Den gifte är angelägen om det som tillhör världen, hur han skall vara sin hustru till lags, 34 och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan, jungfrun, tänker på det som tillhör Herren, att hon skall vara helig både till kropp och själ, men den gifta kvinnan tänker på det som tillhör världen, hur hon skall vara sin man till lags. 35 Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att snärja er, utan för att ni skall leva anständigt och stadigt hålla er till Herren och inte slitas hit och dit.
36 Men om någon[a] tror sig handla orätt mot sin ogifta dotter som är giftasvuxen och vill gifta sig,[b] då skall han göra henne till viljes. Han syndar inte. Låt dem gifta sig. 37 Den däremot som är fast i sitt sinne och inte står under tvång,[c] utan kan handla fritt efter sin egen vilja och har föresatt sig att låta sin dotter förbli ogift, han gör något som är bra. 38 Alltså: den som gifter bort sin ogifta dotter gör något bra, och den som inte gifter bort henne gör något som är ännu bättre.
39 En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. 40 Men lyckligare är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att också jag har Guds Ande.[d]
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln