Old/New Testament

Klagosång under landsflykten

137 Vid Babylons floder satt vi och grät och tänkte på Jerusalem.

² I pilträdens grenar hade vi hängt upp våra harpor,

^3-4 för hur skulle vi kunna spela och sjunga i ett främmande land? Ändå krävde dessa plågoandar som tagit oss tillfånga, att vi skulle sjunga Sions glada sånger för dem.

^5-6 Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma hur man spelar harpa. Låt mig aldrig kunna sjunga mer, om jag inte älskar dig mer än något annat.

⁷ Herre, glöm inte bort vad dessa edomeer gjorde den dagen när Babylons arméer intog Jerusalem. Jämna den med marken, skrek de.

⁸ Babylon, du vidriga monster, du ska förstöras! Och lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss.

⁹ Ja, lycklig är den som tar dina spädbarn och krossar dem mot klipporna!

Gud står vid sitt ord

138 Jag vill tacka dig, Herre, av hela mitt hjärta. Andra gudar betyder ingenting för mig. Därför vill jag lova dig med sång.

² Jag vänder mig mot ditt heliga tempel och tackar dig för all din nåd och trofasthet. Du har infriat dina löften och gjort mig stum. Du har gjort mer än jag hade väntat mig.

³ När jag ropade till dig om hjälp så lyssnade du till mig och gav mig ny kraft.

⁴ Varje kung på jorden ska tacka dig, Herre, när de får höra att du står vid ditt ord.

⁵ Ja, de ska sjunga om vad du, Herre, har gjort, för din makt och ära är gränslös.

⁶ Ja, du är den högste, men trots det så tar du hand om de svaga. De stolta genomskådar du redan på långt håll.

⁷ Även när jag är omgiven av svårigheter, leder du mig tryggt genom dem. Du går emot mina fiender, och med makt räddar du mig.

⁸ Ja, Herre, du kommer också att göra allt för mig i framtiden, för din nåd tar aldrig slut. Det du har påbörjat, det kommer du också att slutföra.

Herre, du genomskådar mig

139 Herre, du genomskådar mig och vet allt om mig.

² Du vet om jag sitter eller står. Även om du är långt borta från mig så vet du vad jag tänker.

³ Du ser mig om jag arbetar eller vilar. Du vet allt om mig.

⁴ Redan innan jag talar så vet du vad jag vill säga.

⁵ Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand.

⁶ Din kunskap om mig är oerhörd, ja mycket större än vad jag själv förstår.

⁷ Jag kan aldrig fly för din Ande! Jag kan aldrig gömma mig, utan att du ser mig.

⁸ Om jag far upp till himlen så är du där, och om jag far ner till dödsriket, så är du där.

⁹ Även om jag skyndar mig dit där solen går upp eller gömmer mig vid havets yttersta gräns,

¹⁰ så kommer din hand att leda mig och din styrka att hjälpa mig.

¹¹ Om jag bad mörkret att gömma mig och ljuset omkring mig att bli natt

¹² så gör inte mörkret det mörkt för dig. Ja, för dig lyser natten lika klar som dagen. För dig finns ingen skillnad på mörker och ljus.

¹³ Du har skapat min kropp med alla dess organ. Du vävde dem samman i min mors liv.

¹⁴ Tack för att du skapade mig så unik och så underbar! Det är fascinerande att bara tänka på det. Allt du gör är fantastiskt, det har jag verkligen fått erfara.

¹⁵ Du var där när mina ben formades i det tysta, när de fogades samman i min mors liv.

¹⁶ Du såg mig innan jag föddes och planerade varje dag i mitt liv, innan någon av dem började. Ja, varje dag skrevs ner i din bok!

^17-18 Hur ofattbara är inte dina tankar, Herre! Och hur otroligt många är de inte. Om jag försökte räkna dem skulle jag aldrig nå slutet. När jag vaknar på morgonen, tänker du fortfarande på mig!

¹⁹ O, Gud, hur önskar jag inte att du skulle döda alla ogudaktiga som är emot dig. Alla dessa mördare med blod på sina händer, som jag inte vill ha något med att göra.

²⁰ De ljuger och smädar ditt namn, och de uppträder föraktfullt mot dig.

²¹ Herre, jag hatar alla som hatar dig. Jag avskyr alla som kämpar mot dig.

²² Ja, jag hatar dem, för dina fiender är också mina fiender.

²³ Pröva mig, Gud! Känn mitt hjärta och pröva mina tankar!

²⁴ Visa mig om det finns något hos mig som gör dig bedrövad, och led mig på den väg som leder till dig.

Kärleken är störst av allt

13 Om jag talar alla språk, både i himlen och på jorden, men inte har kärlek till andra människor, så är jag med mina tomma ord bara en pratmakare som för oväsen.

² Om jag kan profetera och känner till alla Guds hemligheter och allt som ska hända i framtiden, men inte älskar mina medmänniskor, vad gör jag då för nytta med all min kunskap? Om jag har trons gåva, så att jag kan flytta på berg bara genom att säga ett ord, men inte har tillräckligt med kärlek till andra så är jag ingenting värd.

³ Om jag ger allt jag äger till fattiga människor, och är villig att dö i min tjänst, men inte älskar dem jag är kallad att tjäna, så kommer mitt arbete inte att ha något som helst värde.

⁴ Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt,

⁵ och aldrig överlägsen, självisk eller fräck. Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram. Den är inte irriterad över andra, inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel.

⁶ Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen segrar.

⁷ Kärleken är trogen vad det än kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.

⁸ Alla de andliga gåvor som Gud ger kommer en dag att ta slut, men kärleken lever vidare i evighet. En dag kommer gåvan att profetera att upphöra, de många språken att tystna och kunskapen att ta slut.

⁹ All vår kunskap och allt vårt profeterande är bara detaljer i en underbar helhet och har därför sin begränsning.

¹⁰ När vi en gång ser den fullkomliga verkligheten, behöver vi inte längre dessa gåvor, som trots att de är underbara ändå är otillräckliga.

¹¹ När jag var barn talade och tänkte och resonerade jag som ett barn, men sedan jag blev vuxen sträcker sig mina tankar mycket längre och jag har lagt av det som är barnsligt.

¹² På samma sätt kan vi bara se och förstå en del av Guds storhet nu. Det är som spegelbilden i en orolig vattenyta. Men en dag ska vi se honom i hans fullhet, ansikte mot ansikte. Allt det som jag nu vet är ofullkomligt, men då ska jag veta allt precis som Gud vet allt om mig nu.

¹³ När allt annat går under finns tre saker ändå kvar - tron, hoppet och kärleken - men störst av dem är kärleken.