Old/New Testament
3 Salomo ingick en allians med Farao, kungen i Egypten, och gifte sig med en av hans döttrar. Han tog henne med till Davids stad, Jerusalem, där hon bodde tills han hade byggt färdigt sitt palats, templet och muren runt staden.
2 Vid den tiden bar Israel fram sina offer på altaren som man hade rest på höjderna, eftersom Herrens tempel ännu inte var byggt.
Salomo ber om vishet
3 Salomo visade sin kärlek till Herren genom att följa de råd han fått av sin far David, bortsett från att han fortsatte att offra på höjderna och tända rökelse där.
4 Det mest kända altaret fanns i Gibeon, och dit gick kungen ofta och bar sammanlagt fram ett tusen brännoffer!
5 Där visade sig Herren för Salomo en natt i en dröm och sa till honom att han skulle få vad han än önskade sig!
6 Salomo svarade: Du var stor i din barmhärtighet mot min far David, därför att han var trogen mot dig och följde dina befallningar. Du har fortsatt att visa samma barmhärtighet och nåd genom att ge honom en son att efterträda honom.
7 Herre, min Gud, nu har du gjort mig till kung efter min far David, men jag är ju oerfaren som ett barn och vet oftast inte hur jag ska handla.
8 Du har satt mig över ditt utvalda folk, en nation så stor att man knappast kan räkna dess invånare.
9 Ge mig nu ett lydigt hjärta och ett sådant förstånd att jag kan regera på rätt sätt över ditt folk och förstå skillnaden mellan rätt och orätt. För vem kan väl i egen kraft styra detta mäktiga folk?
10 Herren var mycket nöjd med hans svar, och han var glad över att Salomo hade bett om vishet och förstånd för att kunna regera över folket.
11 Därför att du har bett om vishet för att rätt kunna styra mitt folk, och inte om ett långt liv, rikedom för egen del eller dina fienders undergång,
12 ja, därför ska jag ge dig vad du har bett om! svarade Herren. Jag ska ge dig större vishet än någon annan någonsin haft eller kommer att få.
13 Jag ska dessutom ge dig vad du inte bad om, nämligen ära och rikedom. Ingen i hela världen ska under din livstid bli din like bland kungar,
14 och om du följer mig och lyder mina lagar, så ska jag låta dig få leva länge, precis som din far David fick göra.
15 Sedan vaknade Salomo ur sin dröm.Han återvände till Jerusalem och ställde sig framför Guds ark. Där bar han fram brännoffer och tackoffer, och sedan inbjöd han hela hovet till en fest.
Salomo visar prov på sin vishet
16 Strax därefter kom två prostituerade kvinnor till kungen för att han skulle döma i en tvist.
17-18 Ers Majestät, vi bor båda i samma hus, började en av dem. Helt nyligen fick jag ett barn, och när det var tre dagar gammalt fick den här kvinnan också ett barn. Det bodde inga andra i huset.
19 Men hennes barn dog när hon i sömnen råkade lägga sig på det.
20 Då gick hon upp mitt i natten när jag sov, lade det döda barnet i mina armar och tog min son, som låg bredvid mig, till sig.
21 På morgonen när jag skulle ge mitt barn mat, upptäckte jag att det var dött, men när det blev ljusare såg jag att det inte var rätt barn.
22 Den andra kvinnan avbröt henne: Det var visst hennes egen son, och barnet som lever är mitt.På det sättet grälade de alltså inför kungen.
23 Låt oss nu reda ut det här, sa kungen. Båda säger ni att det levande barnet är ert och att det döda barnet tillhör den andra.
24 Ge mig nu ett svärd. Man hämtade ett svärd till kungen, som föreslog:
25 Hugg det levande barnet i två delar, och låt de båda kvinnorna få var sin del.
26 Barnets mor, som naturligtvis älskade sin son, utropade då: Nej, Ers Majestät! Ge henne barnet i stället. Döda det inte!Nej, varken du eller jag ska ha honom, sa den andra kvinnan. Dela honom mellan oss i stället!
27 Då sa kungen: Ge pojken till henne som vill att han ska få leva. Hon är hans mor!
28 Över hela landet fick man höra talas om den dom kung Salomos avkunnade, och alla insåg vilken vishet Gud hade gett honom.
Salomos närmaste män
1-2 Salomo härskade över hela Israel.Dessa var hans närmaste män:Asarja, Sadoks son, var överstepräst.
3-6 Elihoref och Ahia, Sisas söner, var sekreterare.Josafat, Ahiluds son, hade ansvar för arkiven.Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare för armén.Sadok och Ebjatar var präster.Asarja, Natans son, var ansvarig för de tolv distriktens styresmän.Sabud, Natans son, var kungens präst och personlige rådgivare.Ahisar hade hand om palatsets affärer.Adoniram, Abdas son, hade ansvaret för de offentliga arbetena.
7 Det fanns också tolv tjänstemän vid Salomos hov, var och en tillsatt som styresman över en del av landet. Deras uppgift var att under en månad var försörja hovet med vad som behövdes av mat och för dess underhåll.
8-19 Namnen på dessa tolv styresmän och deras respektive områden var:Ben-Hur över Efraims bergsbygd.Ben-Deker över Makas, Saalbim, Bet-Semes och Elon-Bet-Hanan.Ben-Hesed över Arubbot, som också innefattade Soko och hela Hefer-landet.Ben-Abinadab (gift med Salomos dotter Tafat), över Nafat-Dor.Baana, Ahiluds son, över Taanak och Megiddo, hela den del av Bet-Sean som ligger vid sidan av Saretan, nedanför Jisreel, och hela trakten från Bet-Sean ända till Abel-Mehola och bortom Jokmeam.Ben-Geber över Ramot i Gilead, vilket innefattade Jairs byar (den Jair som var son till Manasse) i Gilead, och dessutom området Argob i Basan, med sextio stora städer med murar och kopparportar.Ahinadab, Iddos son, över Mahanaim.Ahimaas (han som hade gift sig med Basemat, en annan av Salomos döttrar) över Naftali.Baana, Husais son, över Aser och Alot.Josafat, Paruas son, över Isaskar.Simei, Elas son, över Benjamin.Geber, Uris son, över Gilead med de områden som hade tillhört Sihon, amoreernas kung, och Og, kungen i Basan.
Salomos välde
20 Israel och Juda hade många invånare och stora rikedomar, och folket åt och drack och var nöjda.
21 Kung Salomo regerade över hela området från floden Eufrat ända till filisteernas land och ner till Egyptens gräns. Folken i de ockuperade områdena betalade skatt till Salomo och de fortsatte att tjäna honom så länge han levde.
22 För försörjningen i palatset behövdes dagligen 5.000 liter fint mjöl och dubbelt så mycket vanligt mjöl,
23 tio gödda oxar, tjugo valloxar och hundra får och getter, förutom hjort, gasell, dovhjort och fågel.
24 Salomos välde sträckte sig över alla riken väster om floden Eufrat, från Tifsa till Gasa, och landet hade fred.
25 Under hela Salomos livstid levde Juda och Israel i fred, och varje familj levde i trygghet med eget hus och trädgård.
26 Salomo ägde 4.000 vagnshästar och 12.000 ridhästar.
27 Varje månad försåg styresmannen över ett av de tolv distrikten Salomo och hans hov med mat,
28 och de ansvarade också för att hästarna fick sitt foder.
Salomo blir berömd för sin vishet
29 Gud gav Salomo stor vishet och mycket förstånd, och hans kunskap tycktes inte ha några gränser.
30 Han var visare än de visaste i Östern och Egypten.
31 Han var visare än esraiten Etan, och visare än någon av Mahols söner Heman, Kalkol och Darda. Ryktet om honom spred sig till länderna runt omkring.
32 Han kände till 3.000 ordspråk och 1.005 sånger.
33 Han kunde förklara växternas liv, alltifrån Libanons cedrar till den lilla isopen, som tränger fram i murarnas springor. Han undervisade om allt slags djur- och fågelliv, om kräldjur och vattendjur.
34 Kungar i många länder skickade sina sändebud till Salomo för att få råd av honom.
Förberedelser för tempelbygget
5 Kung Hiram från Tyrus hade alltid varit en stor beundrare av David. När han fick höra att Davids son Salomo hade blivit Israels nye kung, sände han ambassadörer att gratulera Salomo och framföra välgångsönskningar.
2-3 I sitt svar sa Salomo:På grund av krig och hot från alla sidor kunde min far inte bygga ett tempel åt Herren förrän alla fiender kuvats.
4 Men nu har Herren min Gud gett Israel fred och lugn vid alla gränser, och jag har inga fiender inne i landet.
5 Därför planerar jag nu att bygga ett tempel åt Herren, min Gud, precis som han sa till min far att jag skulle göra: 'Din son ska bli din efterträdare på tronen och bygga ett tempel åt mig.'
6 Nu ber jag dig att hjälpa mig med detta projekt. Skicka dina skickligaste yrkesmän till Libanon för att hugga ner cedrar åt mig. Jag ska skicka dit män som kan arbeta tillsammans med dem. Jag ska betala vilken lön du än begär, för som du vet finns det ingen i Israel som är lika skicklig att hugga timmer som sidonierna.
7 Hiram kände sig mycket nöjd med Salomos meddelande. Pris ske Gud, som gett David en sådan vis son till kung över Israels folk, sa han.
8 Han svarade Salomo: Jag har tagit emot ditt meddelande, och jag ska göra allt som du har bett mig beträffande timret. Jag kan förse dig med både cedrar och cypresser.
9 Mina män ska föra virket från Libanon ner till havet för att sedan flotta det utmed kusten och leverera det dit du vill ha det. Vad beträffar ersättningen så kan du betala med livsmedel till mitt hushåll.
10 Hiram skaffade alltså Salomo allt det virke av ceder och cypress som han önskade,
11 och som betalning sände Salomo till hans hushåll 2.000 ton vete och 400.000 liter ren olivolja. Leveransen av detta pågick under flera år.
12 Herren uppfyllde sitt löfte och gav Salomo vishet. Och Hiram och Salomo undertecknade ett fredsavtal med varandra.
13 Salomo inkallade 30.000 arbetare från hela Israel till arbetet i Libanon.
14 Salomo lät dem arbeta i skift om 10.000 man, en månad i Libanon och två månader hemma. Adoniram övervakade arbetet.
15 Salomo hade ytterligare 70.000 arbetare, som var med som bärare och hantlangare, och 80.000 stenhuggare.
16 Ett antal av 3.300 förmän övervakade och ledde arbetet.
17 Till templets grund bröt man stora stenblock av yppersta kvalité.
18 Salomos och Hirams skickliga hantverkare och män från Gebal högg timret och avpassade virket och stenblocken för tempelbygget.
Folkets ledare ifrågasätter Jesu auktoritet
20 En av de följande dagarna när Jesus undervisade och predikade de goda nyheterna i templet, kom plötsligt översteprästerna tillsammans med några andra religiösa ledare och rådsmedlemmar fram till honom.
2 De krävde att få veta vilken rätt han hade att driva ut affärsmännen ur templet.
3 Jag ska ställa en fråga till er innan jag svarar, sa han.
4 Vem sände Johannes till att döpa? Var det Gud, eller var det människor?
5 De diskuterade saken inbördes och sa till varandra: Om vi säger att det var Gud, så är vi fångade i en fälla, för då kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom?
6 Men om vi säger att det var människor kommer folket att överfalla oss, för de är övertygade om att han var en profet.
7 Därför svarade de: Det vet vi inte.
8 Då sa Jesus: I så fall tänker inte heller jag svara på er fråga.
Mannen som hyrde ut sin vingård
9 Sedan vände han sig till folket igen och berättade följande: En man planterade en vingård och hyrde ut den till några lantarbetare. Därefter reste han utomlands och var borta under många år.
10 När det blev dags att skörda skickade han en av sina män till gården för att han skulle få sin del av skörden. Men de som arrenderat gården överföll mannen och skickade honom tillbaka tomhänt.
11 Då sände han en annan, men samma sak hände med honom. Han blev slagen och förolämpad och skickades iväg utan att ha fått något.
12 Också en tredje man sändes dit, men samma sak hände igen. De slog honom blodig och drev iväg honom.
13 'Vad ska jag göra?' sa ägaren. 'Nu vet jag! Jag sänder min egen älskade son. Honom har de säkert respekt för.'
14 Men när lantbrukarna såg sonen, sa de: 'Det här är vår chans! Han ska ärva alltsammans när hans far dör. Kom, så dödar vi honom, och så är alltihop vårt!'
15 Och de släpade ut honom ur vingården och dödade honom.Vad tror ni att ägaren kommer att göra?
16 Jo, det ska jag tala om för er: Han kommer att döda dem och arrendera ut vingården till andra.Men så kan det knappast gå till, protesterade de som lyssnade.
17 Jesus såg på dem och sa: Vad betyder då detta som står i Skriften: 'Stenen, som byggnadsarbetarna inte ville använda och kastade bort, har blivit en grundsten för hela huset'?
18 Och han tillade: 'Den som snavar på den stenen slår sig fördärvad, men den som den faller på blir krossad.
19 När översteprästerna och de religiösa ledarna hörde den liknelse han just berättat, ville de genast arrestera honom, för de förstod att han talade om dem och att de var de onda lantarbetarna i berättelsen. Men själva var de rädda för att anhålla honom, eftersom det i så fall kunde bli oroligheter. De försökte därför få honom att säga något som kunde rapporteras till den romerske landshövdingen, så att denne kunde arrestera honom.
Frågan om att betala skatt
20 Medan de väntade på sitt tillfälle, mutade de några män som skulle låtsas vara hederliga, men som egentligen var utsända för att försöka sätta fast Jesus för något han sa.
21 De sa: Herre, vi vet vilken uppriktig lärare du är. Du säger alltid sanningen och ger inte efter vad andra än tycker och tänker, utan undervisar om Guds väg.
22 Säg oss nu, är det rätt att betala skatt till den romerska staten eller inte?
23 Han genomskådade deras falskhet och sa:
24 Visa mig ett mynt. Vems bild finns på det? Och vems namn? De svarade: Den romerske kejsarens.
25 Han sa: Ge då kejsaren det som är hans, men ge Gud det som tillhör honom!
26 De lyckades alltså inte med att sätta fast honom för något han sa när folket hörde på, och de häpnade över hans svar och blev tysta.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®