Old/New Testament
David får övertaget
3 Detta var början till det långa kriget mellan Sauls anhängare och Davids. Davids ställning blev allt starkare, medan motståndarnas inflytande avtog.
2 David fick flera söner medan han bodde i Hebron. Den äldste hette Amnon, och Ahinoam från Jisreel var mor till honom.
3 Hans andre son hette Kilab, och det var Abigail, änkan till Nabal från Karmel, som var hans mor. Den tredje sonen hette Absalom. Hans mor hette Maaka och hon var dotter till kung Gesur.
4 Den fjärde sonen föddes av Haggit och hette Adonia. Abital födde Sefatja, och
5 Egla födde Jitream.
Abner förhandlar med David
6 Allteftersom kriget fortsatte, stärkte Abner sin position bland Sauls efterföljare.
7 Han utnyttjade sin ställning och låg med Rispa, en flicka som varit en av Sauls bihustrur. När Is-Boset anklagade Abner för detta,
8 blev Abner rasande.Är jag en judisk hund som du kan behandla hur du vill? skrek han. Är detta min belöning? Efter allt vad jag har gjort för dig och för din far genom att inte förråda dig till David så anklagar du mig för en kvinnas skull?
9-10 Gud får straffa mig om jag inte gör allt jag kan för att ta riket från dig, hela vägen från Dan till Beer-Seba, och ge det till David, precis som Herren har förutsagt.
11 Is-Boset vågade inte säga ett ord till om saken. Han blev rädd för Abner.
12 Då sände Abner budbärare till David för att föreslå en överenskommelse. Mot en viss belöning var Abner villig att överlämna hela Israel till David.
13 David svarade: Det ska väl kunna gå, men jag vill inte förhandla med dig om du inte tar med dig min hustru Mikal, Sauls dotter.
14 David sände sedan följande besked till Is-Boset: Ge mig tillbaka min hustru Mikal, som jag köpte för hundra döda filisteer.
15 Då lät Is-Boset hämta henne från hennes man Paltiel,
16 som gråtande följde henne ända till Bahurim. Där befallde Abner honom att återvända hem.
17 Under tiden rådgjorde Abner med Israels ledare och påminde dem om att de under en lång tid hade velat få David till kung.
18 Han sa till dem: Nu är det dags, för Herren har sagt: 'Det är David som jag ska använda för att frälsa folket från filisteerna och alla andra fiender.'
19 Abner talade också med ledarna för Benjamins stam. Sedan gick han till Hebron och rapporterade för David om förhandlingarna med Benjamins och Israels folk.
20 Tjugo män följde med honom dit, och David ordnade med en fest för dem.
21 När Abner gick därifrån, lovade han David: När jag kommer tillbaka, ska jag sammankalla hela Israels folk, och de kommer att välja dig till kung, som du så länge önskat. Då garanterade David Abners säkerhet och lät honom återvända.
Joab dödar Abner
22 Men strax efter det att Abner hade gått, kom Joab och några av Davids män tillbaka från en plundringsfärd, och de hade mycket byte med sig.
23 Joab fick reda på att Abner just hade varit gäst hos kungen och återvänt oskadd.
24-25 Han rusade in till kungen och ropade: Vad har du gjort? Vad menar du med att låta honom komma undan? Du vet mycket väl att han kom för att spionera på oss och att han planerar att återvända och anfalla oss!
26 Utan att David visste något skickade Joab budbärare för att hinna upp Abner och be honom komma tillbaka. De hann ifatt honom vid Siras brunn, och han återvände med dem.
27 När Abner kom till Hebron tog Joab honom åt sidan vid stadsporten, som om han ville tala med honom i enrum. Men i stället drog han fram en dolk och dödade honom för att hämnas sin bror Asael.
28 När David hörde om detta, sa han: Jag lovar inför Herren att jag och mitt folk är oskyldiga till detta brott mot Abner.
29 Joab och hans familj är de skyldiga, och det ska alltid förekomma spetälska, handikapp, barnlöshet och olyckor i deras familj.
30 Joab och hans bror Abisai dödade alltså Abner därför att han hade dödat deras bror Asael i slaget vid Gibeon.
31 Sedan sa David till Joab och alla dem som var med honom: Riv sönder era kläder. Ta på er sorgkläder och sörj över att Abner är död.Kung David följde också med ut till gravplatsen.
32 De begravde Abner i Hebron, och kungen och allt folket grät och sörjde. Kungen sjöng en klagosång:
33-34 Varför måste Abner dö som en dåre? Dina händer var inte bundna, dina fötter inte i bojor.Du mördades, ett offer för sammansvärjning.Och allt folket grät än en gång för hans skull.
35-36 Sedan kom man med mat till David, men han lovade Gud att han inte skulle äta något förrän solen gått ner. Detta gillade hans folk. Ja, allt David gjorde uppskattades av dem.
37 Den dagen förstod hela folket, både Juda och Israel, att David inte på något sätt var skyldig till Abners död.
38 David sa till sina män: En stor ledare och en stor man i Israel har i dag fallit.
39 Och även om jag är Guds utvalde kung, så kan jag inte göra något åt dessa söner till Seruja. Men Herren ska låta sin hämnd drabba dessa grymma människor för deras onda gärningar!
Mordet på Is-Boset
4 När Sauls son Is-Boset hörde om Abners död i Hebron tappade han alldeles modet, och detsamma gällde hela hans folk, Israel.
2-3 Två bröder, Baana och Rekab, var ledare för kung Is-Bosets plundringsstyrkor. De var söner till Rimmon, som kom från Beerot i Benjamins land. De räknas som benjaminiter men bor nu som främlingar i Gittaim.
4 Jonatan, Sauls son, hade en son som var handikappad i fötterna. Han var fem år gammal när Saul och Jonatan dödades vid slaget i Jisreel. När nyheten om detta nådde huvudstaden hade barnets sköterska flytt med pojken, men hon hade fallit omkull och tappat honom så att han skadade fötterna.
5 Rekab och Baana kom till kung Is-Bosets hus en dag medan han vilade sig.
6-7 De gick in i det inre av huset, som om de kommit för att hämta en säck vete, men i stället smög de sig in i kungens sovrum där de mördade honom och högg av honom huvudet. De tog huvudet med sig och flydde hela natten genom öknen och undkom.
8 I Hebron överlämnade de huvudet till David.Se här! sa de. Detta är Is-Bosets huvud! Han var son till din fiende Saul, som försökte döda dig. I dag har Herren gett dig hämnd över Saul och hela hans familj.
9 Men David blev förtvivlad och svarade: Jag svär vid Herren, som räddade mig från mina fiender,
10 att jag dödade den man som talade om för mig att Saul var död och trodde sig komma med goda nyheter. Så belönade jag honom.
11 Därför är det inte mer än rätt att jag gör på samma sätt med er som har dödat en oskyldig man i hans eget hus och till och med i hans egen säng. Ni ska utrotas från jorden.
12 På Davids befallning dödade sedan hans män Baana och Rekab. Man högg av deras händer och fötter och hängde upp kropparna bredvid dammen i Hebron. Is-Bosets huvud begravdes i Abners grav i Hebron.
David kung över hela Israel
5 Nu kom representanter från alla Israels stammar till David i Hebron och försäkrade honom sin trohet.Vi är dina bröder och av samma kött och blod, sa de.
2 Redan medan Saul var kung var det du som anförde oss mot fienden. Herren har sagt att du ska vara en herde och ledare för hans folk Israel.
3 Då ingick David ett förbund inför Herren med Israels ledare där i Hebron, och de krönte honom till kung över Israel.
4-5 David var trettio år när han blev kung, och han regerade i fyrtio år. I Hebron hade han redan regerat över Juda i sju och ett halvt år. Han ledde Israel och Juda tillsammans under trettiotre år.
David intar Jerusalem
6 David ledde nu sina trupper mot Jerusalem för att strida mot jebuseerna som bodde där.Du kommer aldrig in här, sa jebuseerna till honom. Till och med blinda och lama kan driva bort dig härifrån! De trodde nämligen att de var säkra.
7 Men David och hans trupper besegrade dem och intog Sions fästning, som nu kallas Davids stad.
8 När budskapet från stadens försvarare nådde David sa han till sina män: Smyg er upp genom vattentunneln och in i staden och förgör dessa blinda och lama jebuseer. Detta är ursprunget till ordspråket: Blinda och lama får ej komma in i kungens hus!
9 Sedan gjorde David Sions fästning till sitt högkvarter, och han kallade det Davids stad. Han lät bygga upp staden med utgångspunkt från de omgivande terrasserna och byggde vidare in mot stadens kärna.
10 Och David blev allt mäktigare, för Herren, himlens Gud, var med honom.
11 Kung Hiram i Tyrus skickade cederstockar och snickare och murare för att bygga ett palats åt David.
12 David förstod nu att Herren hade gjort honom till kung och rikt välsignat hans kungarike för att visa sin godhet mot Israel, sitt utvalda folk.
13 Efter det att David flyttat från Hebron till Jerusalem tog han sig ytterligare hustrur och bihustrur och fick många söner och döttrar.
14-16 Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem:Sammua, Sobab, Natan, Salomo, Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia, Elisama, Eljada och Elifelet.
David besegrar filisteerna
17 När filisteerna hörde att David hade krönts till Israels kung, försökte de att ta honom till fånga. Men David fick reda på att de var på väg och gick in i fästningen
18 medan filisteerna närmade sig och spred ut sig i Refaimsdalen.
19 Sedan frågade David Herren: Ska jag gå ut och strida mot dem? Kommer du att låta mig besegra dem? Herren svarade: Ja, anfall dem, för jag ska låta dig segra!
20 Då gick David ut och stred mot dem vid Baal-Perasim och besegrade dem. Herren har gjort det! utropade han. Han gick rakt igenom mina fiender och bröt ner dem som en rasande flod. Därför kallade han platsen 'Nerbruten'.
21 David och hans trupper lade också beslag på många avgudar som hade lämnats kvar av filisteerna.
22 Filisteerna återvände och spred än en gång ut sig i Refaimsdalen.
23 När David frågade Herren vad han skulle göra, svarade han: Anfall inte rakt framifrån. Gå runt dem och kom fram från det håll där mullbärsträden står!
24 Anfall när du hör ett ljud som av marscherande fötter i trädens kronor! Det är tecknet på att Herren har berett väg för dig och att han kommer att förgöra dem.
25 Då gjorde David som Herren hade sagt och dödade filisteer hela vägen från Geba till Geser.
Att vara lärjunge till Jesus har sitt pris
25 Som vanligt var Jesus omgiven av stora människoskaror, och han vände sig till dem och sa:
26 För den som vill följa mig måste jag betyda mer än någonting annat i livet, mer än far och mor, hustru och barn, och bröder och systrar. Ja, till och med mer än livet självt, annars kan han inte vara min lärjunge.
27 Den som inte kan göra detta för min skull och bli min efterföljare hör inte till mig.
28 Men kom inte förrän du har beräknat kostnaden. Man sätter inte igång med ett husbygge, utan att först ta in anbud och sedan se efter att man har pengar nog att betala räkningarna.
29 Annars kanske man bara klarar att lägga grunden innan pengarna är slut, och då blir man utskrattad.
30 'Titta på den där mannen
31 Och vilken kung kommer ens på idén att gå ut i krig, utan att först sätta sig ner med sina rådgivare och diskutera om hans armé med tio tusen man är stark nog att besegra den armé med tjugo tusen man som marscherar mot honom?
32 Visar det sig att det är omöjligt, kan han ju sända ut förhandlare för att diskutera fredsvillkoren medan fiendetrupperna fortfarande är långt borta.
33 Tänk därför över om ni verkligen är beredda att ge upp allt för min skull och för att följa mig!
34 Salt är livsviktigt! Men vad gör man med salt som förlorat sin smak?
35 Smaklöst salt duger inte till någonting, inte ens till att slänga på komposthögen. Det är värdelöst och måste kastas bort. Lyssna noga, om ni vill förstå vad jag menar.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®