Old/New Testament
Leviternas städer
35 Medan Israel hade sitt läger invid Jordan, på Moabs hedar, mitt emot Jeriko, sa Herren till Mose:
2 Säg till Israels folk att ge till leviterna ett antal städer med kringliggande betesmarker.
3 Städerna ska vara deras hem, och betesmarkerna är till för deras boskap och övriga husdjur.
4 Betesmarkerna ska sträcka sig 500 meter från stadsmurarna i varje riktning.
5 Mät upp 1.000 meter åt varje väderstreck, öster, söder, väster och norr och med staden som centrum. Detta ska vara deras område.
6 Sex av de städer ni ger leviterna ska vara fristäder, dit en person som ofrivilligt dödat någon kan fly och vara trygg. Dessutom ska ni ge dem fyrtiotvå andra städer.
7 Sammanlagt ska leviterna ha fyrtioåtta städer med kringliggande betesmarker.
8 Städerna ska ligga i olika delar av landet. De större stammarna, som har många städer, ska ge fler städer till leviterna än de mindre stammarna.
Fristäder
9-10 Herren sa vidare till Mose: Säg till folket att när de kommer in i landet,
11 ska de utse fristäder så att den som genom en olyckshändelse dödar en medmänniska ska kunna fly dit.
12 Dessa städer ska fungera som skydd mot den dödade mannens släktingar, om de vill hämnas hans död. Mördaren får nämligen inte dödas med mindre än att en domstol genom rättegång har fastslagit hans skuld.
13-14 Tre av dessa fristäder ska vara belägna i Kanaans land och tre öster om floden Jordan.
15 De ska inte bara vara till skydd för israeliter, utan också för utlänningar och besökare.
16 Om någon blir slagen och dödad av ett föremål av järn, bör det betraktas som överlagt mord, och mördaren ska dö.
17 Om någon dödas av en stor sten, så är det också mord, och mördaren ska straffas med döden.
18 Samma straff gäller om någon dödas med ett vapen av trä.
19 Den som vill hämnas den döde ska personligen döda mördaren, när han möter honom.
20 Om någon med ont i sinnet knuffar till någon, kastar något mot en annan
21 eller använder knytnävarna så att hans offer dör, är han en mördare. Den som vill hämnas den döde ska döda mördaren när han möter honom.
22-23 Men om någon blir knuffad eller träffas av en sten oavsiktligt så att han dör, är det att betrakta som en olyckshändelse.
24 Då ska folket döma och avgöra om dråparen ska överlämnas till den dödes hämnare.
25 Om det fastslås att det varit en olyckshändelse kan folket rädda dråparen och tillåta honom att återvända till fristaden. Där måste han sedan bli kvar tills den som då är överstepräst har dött.
26 Om dråparen lämnar fristaden
27 och den som vill hämnas upptäcker honom och dödar honom, så är denne i sin fulla rätt,
28 för dråparen borde ha stannat i staden tills översteprästen dött. Först då kan han återvända till sitt eget land och till sitt eget hem.
29 Detta är lagar som ska gälla i Israel från generation till generation.
30 Alla mördare måste dö, men bara om det finns mer än ett vittne. Ingen ska behöva dö om det bara finns ett enda vittne som vittnar mot honom.
31 När någon döms skyldig till mord måste han dö, ingen lösensumma kan fria honom.
32 Inte heller kan man ta emot betalning från en som tagit sin tillflykt till en fristad för att han ska kunna återvända hem innan översteprästen har dött.
33 På så sätt ska landet hållas rent. Mord förgiftar landet, och ingen försoning kan ges för mördare annat än att de själva dör.
34 Ni ska inte orena landet som ni ska leva i, för jag, Herren, kommer att bo bland er.
Varje stams område ska bevaras
1-2 Ledarna för Gileads familj, som tillhörde släkten Makir av Manasses gren av Josefs stam, kom till Mose och Israels övriga ledare med en begäran: Herren gav dig i uppdrag att dela landet genom att kasta lott bland Israels folk, påminde de Mose, och att ge vår bror Selofhads arvslott till hans döttrar.
3 Men om de blir ingifta i någon annan stam, följer den mark de äger med dem till den stam de kommer att tillhöra. På så sätt kommer det sammanlagda området för vår stam att minska,
4 och det kommer då inte att bli återlämnat vid jubelåret.
5 Då svarade Mose dem offentligt och gav följande instruktioner från Herren: Det är en riktig anmärkning som de här männen från Josefs stam kommer med.
6 Så här har Herren ytterligare bestämt om Selofhads döttrar: Låt dem gifta sig med vem de vill, så länge det är inom den egna stammen.
7 På så sätt kommer varken mark eller annan egendom att övergå i främmande händer, utan varje arvslott förblir oförändrad, precis som när den först utlottades.
8 De flickor som tillhör Israels stammar och som är arvtagare måste gifta sig inom den egna stammen, så att deras landområde inte lämnar stammen.
9 På så sätt kommer ingen arvslott att gå från en stam till en annan.
10 Selofhads döttrar gjorde som Mose hade befallt.
11-12 Mahela, Tirsa, Hogla, Milka och Noa gifte sig med män från sin egen stam, Manasse. Deras arvslott kom alltså att stanna inom stammen.
13 Dessa är de befallningar och föreskrifter som Herren gav Israels folk genom Mose, medan de hade sitt läger på Moabs hedar vid floden Jordan, mittemot Jeriko.
Jesus talar om äktenskap och skilsmässa
10 Sedan lämnade Jesus Kafarnaum och gick söderut mot den judiska gränsen och in i området öster om Jordan. Som vanligt samlades stora folkskaror omkring honom, och som vanligt talade han till dem om Guds rike.
2 Några fariseer kom och frågade honom: Tillåter du skilsmässa? Deras enda ärende var förstås att sätta fast honom.
3 Vad sa Mose om skilsmässa? svarade Jesus dem.
4 Han hade ingenting emot det, utan sa att allt en man behöver göra är att skriva ett skiljebrev till sin hustru. Sedan kan han skicka iväg henne.
5 Och varför sa Mose det? undrade Jesus. Jag kan tala om det för er. Det var en eftergift för att ni har så onda och hårda hjärtan.
6-7 Men från början var det inte Guds väg. Han skapade dem som man och kvinna för att de hela livet skulle leva gifta med varandra. Därför ska en man lämna sina föräldrar,
8 och han och hans fru ska förenas så att de inte längre är två människor utan en enda.
9 Och ingen människa får skilja på det som Gud har fogat samman.
10 När han senare var ensam med lärjungarna i huset ville de veta mer om detta.
11 Han sa då till dem: När en man skiljer sig från sin hustru för att gifta sig med en annan kvinna, begår han äktenskapsbrott.
12 Och om en hustru flyttar ifrån sin man och gifter om sig är det hon som begår äktenskapsbrott.
Jesus välsignar barnen
13 Några mödrar kom en dag med sina barn till Jesus för att han skulle välsigna dem. Men lärjungarna körde bort dem.
14 När Jesus såg vad som hände blev han förargad på lärjungarna och sa till dem: Låt barnen komma till mig, för Guds rike tillhör dem. Och hindra dem inte.
15 Och det ska jag säga er att den som inte kommer till Gud som ett litet barn kommer helt enkelt inte in i hans rike.
16 Sedan tog han barnen i sina armar och lade händerna på deras huvuden och välsignade dem.
Jesus talar med en rik ung man
17 När han så skulle fortsätta sin väg kom en man springande och böjde knä framför honom och sa: Gode Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?
18 Varför kallar du mig god? frågade Jesus. Det finns bara en enda som är god, och det är Gud.
19 Och hans bud kan du: 'Du ska inte döda, inte vara otrogen mot din hustru, inte stjäla, inte ljuga, inte bedra någon och du ska respektera din far och mor.'
20 Herre, jag har aldrig någonsin brutit ett enda av dessa bud, svarade mannen.
21 Jesus fylldes av kärlek till mannen när han såg på honom. Det är bara en sak till du kan göra, sa han. Sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga. Då kommer du att få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.
22 När mannen hörde det kände han sig träffad och gick bedrövad sin väg för han var mycket rik.
23 Jesus såg sig omkring och vände sig sedan till lärjungarna och sa: Hur svårt är det inte för den som har pengar att komma in i Guds rike!
24 Jesus såg att lärjungarna blev förfärade när de fick höra detta och han sa därför: Ja, för människor som äger mycket är det nästan omöjligt att komma dit.
25 Det är faktiskt lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för den som är rik att komma in i Guds rike.
26 Hans svar gjorde lärjungarna mycket fundersamma och de frågade: Vem i hela världen kan då bli frälst?
27 Jesus såg dem i ögonen och sa sedan: Ingen människa kan själv gå dit in, men när Gud griper in kan det ske, för allt är möjligt för Gud.
28 Då började Petrus tala om allt som han och de andra lämnat bakom sig. Vi har övergett allt för att följa dig, sa han.
29 Jesus svarade: Jag försäkrar er att alla som har gett upp något, hem, egendom, bröder, systrar, mor, far eller barn, därför att de älskar mig och vill berätta de goda nyheterna för andra,
30 de ska få det tillbaka hundra gånger om redan här i tiden, men de kommer också att bli förföljda! Och dessutom ska de få evigt liv i den tillkommande världen.
31 Men många människor, som har en framskjuten ställning, kommer då inte längre att ha något inflytande. I stället kommer många obetydliga människor att då bli de främsta.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®