Old/New Testament
Offer under basunhögtiden
29 Den första dagen i sjunde månaden ska allt folket samlas till högtid, och ingen får utföra något tungt arbete. Låt basunerna ljuda den dagen
2 och bär fram ett brännoffer som består av en ung tjur, en bagge och sju årsgamla lamm, alla felfria. Det är sådana offer som Herren uppskattar och gläds åt.
3-4 Ett spisoffer på nio liter fint mjöl blandat med olja ska offras tillsammans med tjuren, sex liter tillsammans med bocken och tre liter till vart och ett av de sju lammen.
5 Till detta ska ni offra en bock som syndoffer för att få försoning.
6 Dessa särskilda offer ska ges förutom det regelbundna månatliga spisoffret för den dagen, och också utöver de dagliga brännoffren, vilka ska offras tillsammans med spisoffer och drickoffer, precis som det är bestämt.
Offer på försoningsdagen
7 Tio dagar senare ska folket sammankallas på nytt. Det ska vara en dag då man ödmjukar sig inför Herren, och inget arbete av något slag får då utföras.
8 På den dagen ska ni offra ett brännoffer till Herren, något som kommer att behaga honom, och det ska bestå av en ung tjur, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön,
9-10 alla felfria. Spisoffret ska vara nio liter fint mjöl blandat med olja att offras tillsammans med tjuren, sex liter till baggen och tre liter till vart och ett av de sju lammen.
11 Ni ska också offra en bock som syndoffer. Detta ska offras förutom försoningsdagens syndoffer, som årligen offras den dagen, och utöver de regelbundna dagliga offren, spisoffren och drickoffren.
Offer under lövhyddohögtiden
12 Fem dagar senare ska folket samlas ytterligare en gång, och då får inget tungt arbete utföras. Det är början av en sju dagar lång högtid inför Herren.
13 Ert särskilda brännoffer den dagen, som kommer att behaga Herren mycket, ska bestå av tretton unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria.
14 Det ska åtföljas av de vanliga spisoffren, nio liter fint mjöl, blandat med olja, för var och en av de två baggarna
15 och tre liter för vart och ett av de fjorton lammen.
16 En bock ska också bäras fram som syndoffer, förutom det regelbundna dagliga brännoffret med dess tillhörande spisoffer och drickoffer.
17 På den andra dagen av denna sju dagar långa högtid ska ni offra tolv unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm, alla felfria
18 åtföljt av de vanliga spisoffren och drickoffren.
19 Utöver det regelbundna dagliga brännoffret ska ni offra en bock med tillhörande spisoffer och drickoffer.
20 På den tredje dagen i högtiden ska ni offra elva unga tjurar, två baggar, fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria
21 och de vanliga spisoffren och drickoffren tillsammans med varje offer.
22 Förutom de regelbundna dagliga brännoffren ska ni offra en bock som syndoffer, tillsammans med sedvanliga spisoffer och drickoffer.
23 På den fjärde dagen av högtiden ska ni offra tio unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria
24 och med tillhörande spisoffer och drickoffer.
25 Offra också en bock som syndoffer med de vanliga spisoffren och drickoffren, förutom de regelbundna dagliga offren.
26-27 På den femte dagen av högtiden ska ni offra nio unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria, tillsammans med de vanliga spisoffren och drickoffren.
28 Offra också en bock med tillhörande spisoffer och drickoffer som ett särskilt syndoffer förutom de vanliga dagliga offren.
29 På den sjätte dagen av högtiden ska ni offra åtta unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria
30 tillsammans med de vanliga spisoffren och drickoffren.
31 Offra också en bock med tillhörande spisoffer och drickoffer som ett särskilt syndoffer förutom de vanliga dagliga offren.
32 På den sjunde dagen av högtiden ska ni offra sju unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria,
33 tillsammans med de vanliga spisoffren och drickoffren.
34 Offra också en bock med tillhörande spisoffer och drickoffer som ett särskilt syndoffer förutom de vanliga dagliga offren.
35 På den åttonde dagen ska alla samlas till högtid, och ingen får arbeta den dagen.
36 Bär fram ett brännoffer, ett välbehagligt offer inför Herren, som består av en ung tjur, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria,
37 tillsammans med de vanliga spis- och drickoffren.
38 Offra också en bock med de vanliga spis- och drickoffren som syndoffer, förutom de regelbundna, dagliga offren.
39 Dessa offer ska bäras fram vid era årliga högtider utöver de offer ni ger på grund av löften eller som frivilliga offer, brännoffer, spisoffer, drickoffer eller tackoffer.Alla dessa föreskrifter gav alltså Mose till Israels folk.
Regler angående givna löften
1-3 Sedan sammankallade Mose ledarna för stammarna och talade till dem: Herren har befallt, att när någon avlägger ett löfte till Herren, vare sig det gäller att göra någonting eller att upphöra göra någonting, så får det löftet inte brytas. Den som har avlagt löftet måste till varje pris hålla det.
4 Om en ung kvinna lovar Herren att göra eller inte göra något,
5 och om hennes far hör henne utan att invända något, måste hon hålla sitt löfte.
6 Men om fadern förbjuder henne att uppfylla löftet blir hon fri från det. Herren befriar henne från löftet på grund av faderns ingripande.
7 Om hon avlägger ett löfte och sedan gifter sig,
8 och hennes man får reda på löftet och inte säger något samma dag han får höra det, så ska hennes löfte gälla.
9 Men om hennes man vägrar att acceptera hennes löfte ska det upphävas, och Herren ska befria henne från det.
10 Men om kvinnan är änka eller frånskild måste hon infria sitt löfte.
11 Om hon är gift och bor i sin makes hus när hon avlägger löftet,
12 och han hör det utan att reagera, så ska löftet gälla.
13 Men om han vägrar att acceptera det den första dagen han hör talas om det, är hennes löfte upphävt, och Herren befriar henne från det.
14 Hennes man ska alltså antingen bekräfta hennes löfte eller förklara det ogiltigt,
15 men om han inte säger något den första dagen, har han därmed accepterat det.
16 Om han väntar mer än en dag är det för sent, och straffet för löftesbrottet kommer också över honom.
17 Detta är de befallningar som Herren gav Mose och som ska gälla mellan man och hustru och mellan far och dotter.
Kriget mot Midjan
1-2 Herren talade än en gång till Mose och sa: Hämnas på midjaniterna, som förlett er till avgudadyrkan, innan det är dags för dig att dö.
3 Då sa Mose till folket: En del av er måste gripa till vapen i Herrens krig mot midjaniterna.
4-5 Kalla samman 1.000 man från varje stam.Man gjorde som Mose hade befallt, och Mose sände ut 12.000 beväpnade män i strid.
6 Pinehas, prästen Eleasars son, ledde dem i striden, åtföljd av arken och stridstrumpeter.
7 De kämpade mot midjaniterna och dödade dem alla,
8 bland dem de fem midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba. Även Bileam, Beors son, blev dödad.
9-11 Sedan tog den israelitiska armén alla kvinnor och barn som fångar och lade beslag på boskap, hjordar och annat byte. Alla städer och byar i Midjan brändes ner.
12 Fångarna och allt krigsbyte fördes fram till Mose och prästen Eleasar och till det övriga folket i Israel, som slagit läger på Moabs slätter vid floden Jordan, mitt emot Jeriko.
13 Mose, Eleasar och folkets ledare gick ut för att möta den segerrika armén,
14 men Mose blev mycket förargad på officerarna och befälet.
15 Varför har ni skonat alla kvinnor? frågade han.
16 Det var ju de som följde Bileams råd och fick Israels folk att tillbe avgudar på berget Peor, och de är orsaken till att pesten dödade så många av oss.
17 Döda nu alla pojkar och även alla kvinnor som har legat med en man.
18 Ni får bara låta dem som inte legat med en man leva, för de har inte varit delaktiga i vår olycka.
19 Och var och en som har dödat någon eller rört vid någons döda kropp ska stanna utanför lägret i sju dagar. På den tredje och på den sjunde dagen måste ni rena er och era fångar.
20 Kom också ihåg att rena alla era kläder och allt som är gjort av läder, gethår eller av trä.
21 Sedan sa prästen Eleasar till männen som varit med i striden: Det här är Herrens befallning, som han gett till Mose:
22 Allt sådant som tål eld; guld, silver, koppar, järn, tenn och bly
23 ska renas i eld. Sedan måste det renas ytterligare genom reningsvattnet. Men det som inte tål eld ska renas bara genom vatten.
24 På den sjunde dagen måste ni tvätta era kläder och bli renade, och därefter kan ni gå in i lägret igen.
25 Herren sa till Mose:
26 Du, prästen Eleasar och stamledarna ska göra en förteckning över människor och djur och över allt byte.
27 Sedan ska ni dela bytet i två delar. Den ena hälften ska tillhöra männen som var i strid, och den andra hälften ska ges till Israels folk.
28 Men först ska Herren få sin del av de fångar, boskap, åsnor, får och getter som tagits som byte. Vart femhundrade djur ska tillhöra Herren.
29 Ge det till prästen Eleasar, så att han kan överlämna det till Herren.
30 Ta också var femtionde fånge och vart femtionde djur i hjordar och bland boskap av den del som ges till Israels folk att överlämnas till de leviter, som är i tjänst i tabernaklet.
31 Mose och prästen Eleasar gjorde som Herren sagt.
32-35 Det totala bytet var 675.000 får, 72.000 oxar, 61.000 åsnor och 32.000 unga flickor.
36-41 Den hälft som gavs till soldaterna bestod av 337.500 får, av vilka 675 gavs till Herren, 36.000 oxar, av vilka 72 gavs till Herren, 30.500 åsnor, av vilka 61 gavs till Herren och 16.000 flickor, av vilka 32 tillföll Herren.41Hela Herrens del gavs till prästen Eleasar, som Herren hade sagt till Mose.
42-46 Den andra hälften av bytet tilldelades Israels folk och bestod av samma antal, nämligen 337.500 får, 36.000 oxar, 30.500 åsnor och 16.000 flickor.
47 Enligt Herrens order gav Mose var femtionde av allt till leviterna.
48-49 Då kom officerarna och underbefälen till Mose och sa: Vi har räknat alla de män som drog ut med oss i striden, och ingen av dem saknas!
50 Därför vill vi bära fram ett särskilt tackoffer till Herren, nämligen vårt byte av guld, juveler, armband, fotringar, ringar, örhängen och halsband. Detta vill vi göra för att försonas med Herren.
51-52 Mose och prästen Eleasar tog emot officerarnas och befälens gåva och fann att värdet uppgick till över en och en halv miljon kronor.
53 Varje soldat hade tagit eget byte i striden.
54 Offret fördes in i tabernaklet och förvarades där inför Herren, för att han på ett särskilt sätt skulle komma ihåg Israels folk.
9 Jesus sa vidare till dem: Några av er som står här nu, kommer att leva kvar och få se Guds rike komma med väldig kraft.
Jesus förvandlas på berget
2 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes till toppen av ett högt berg.Plötsligt förändrades hans utseende mitt framför ögonen på dem.
3 Hans kläder blev bländande vita, så att inget blekningsmedel i hela världen kan göra kläder så vita.
4 Sedan visade sig Elia och Mose och började samtala med Jesus.
5 Upphetsad ropade Petrus: Mästare! Här är det skönt att vara. Vi bygger tre hyddor! En för var och en av er.
6 Han sa detta bara för att säga något, för han visste helt enkelt inte vad han skulle säga, och alla tre var rädda och förvirrade.
7 Men medan han talade sveptes de in i ett moln, som sänkte sig ner och en röst från molnet sa: Han är min älskade Son. Lyssna till honom!
8 Då lärjungarna såg sig omkring var Mose och Elia borta, men Jesus var kvar hos dem.
9 När de gick ner för bergssluttningen befallde Jesus dem att inte med ett ord nämna om vad de sett, förrän Människosonen uppstått från de döda.
10 Därför höll de det för sig själva, men talade ofta om det och undrade vad han menade med att uppstå från de döda.
11 De frågade honom nu om något som judarnas religiösa ledare ofta påstod, nämligen att Elia måste komma tillbaka innan Människosonen gör det.
12-13 Jesus höll med dem om att Elia först måste komma och bereda vägen. Ja, han sa att han hade faktiskt redan kommit och att man misshandlat honom fruktansvärt, precis som profeterna hade förutsagt. Sedan frågade Jesus dem vad profeterna kunde ha menat när de förutsa att Människosonen skulle få lida och bli illa behandlad av alla.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
14 Nedanför berget hade mycket folk samlats, och resten av lärjungarna hade råkat i diskussion med några judiska ledare.
15 När de fick se Jesus komma gående blev de häpna och sprang fram till honom för att hälsa på honom.
16 Vad är det ni diskuterar? frågade han.
17 En man i folkhopen sa då: Mästare, jag har tagit min pojke med mig hit för att du skulle bota honom. Han kan inte tala eftersom han är besatt av en ond ande.
18 Och varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Därför bad jag dina lärjungar att driva ut den onde anden, men de kunde inte det.
19 Ska ni då aldrig börja tro, utbrast Jesus. Hur länge måste jag vara tillsammans med er innan ni lär er det? Kom hit med pojken.
20 Då kom de fram med pojken. Men när han fick se Jesus ryckte och slet anden i honom, och han föll till marken i krampryckningar och fradgan skummade runt munnen på honom.
21 Hur länge har det här hållit på? frågade Jesus fadern. Han svarade: Sedan han var mycket liten.
22 Ofta får den onde anden honom att falla i elden eller i vattnet för att ta död på honom. Hjälp oss, om du kan!
23 Om jag kan? svarade Jesus. Allt är möjligt om du tror på mig.
24 Jag tror, utropade fadern. Hjälp min otro!
25 Jesus såg att folk nu kom springande från alla håll. Då tillrättavisade han den onde anden: Du döve och stumme ande, sa han, jag befaller dig att komma ut ur detta barn och aldrig mer fara in i honom!
26 Anden skrek då vilt och började rycka och slita i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg sedan som livlös på marken, och många mumlade: Han är död.
27 Men Jesus tog honom i handen och hjälpte honom upp på fötterna och han reste sig upp.
28 När Jesus efteråt kom inomhus och blev ensam med sina lärjungar, frågade de honom: Varför kunde inte vi driva ut den onde anden?
29 Jesus svarade: Andar av det slaget kan bara drivas ut som svar på bön.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®