Old/New Testament
22 Gott namn är mer värt än stor rikedom,
gott anseende bättre än silver och guld.
2 Rik och fattig får leva sida vid sida,
Herren har gjort dem båda.
3 Den kloke ser faran och söker skydd,
oförståndiga går vidare och får sitt straff.
4 Lön för ödmjukhet och Herrens fruktan,
är rikedom, ära och liv.
5 Törnen och snaror ligger på den svekfulles väg,
den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran från dem.
6 Vänj den unge vid den väg han bör vandra,
så viker han ej av från den när han blir gammal.
7 Den rike råder över de fattiga,
låntagaren blir långivarens slav.
8 Den som sår orätt får skörda fördärv,
hans vredes stav skall få ett slut.
9 Den som unnar andra gott blir välsignad,
för han delar sitt bröd med den fattige.
10 Driv ut bespottaren så upphör kivet
och det blir slut på tvist och smädelse.
11 Den som älskar hjärtats renhet och talar vänligt
får kungen till vän.
12 Herrens ögon vakar över kunskapen,
den trolöses ord gör han om intet.
13 Den late säger: "Det är ett lejon där ute,
jag kan bli dödad mitt på gatan."
14 Främmande kvinnors mun är en djup grop,
den Herren är vred på faller i den.
15 Oförstånd vidlåder barnets hjärta,
fostrans ris driver bort det.
16 Att förtrycka den fattige för att få mer
och att ge åt en rik
leder bara till utarmning.
De visas ord (22:17-24:22)
17 Vänd hit ditt öra och hör de visas ord,
lägg min kunskap på ditt hjärta.
18 Det är gott att du bevarar dem i ditt inre,
låt dem alla ständigt vara på dina läppar.
19 För att du skall sätta din förtröstan till Herren,
undervisar jag i dag just dig.
20 Ja, jag har skrivit till dig
trettio ord med råd och kunskap
21 för att lära dig sanningens tillförlitliga ord,
så att du rätt kan svara dem som har sänt dig.
22 Plundra inte den fattige därför att han är fattig,
och krossa inte den olycklige i rätten.
23 Ty Herren skall ta sig an deras sak,
dem som rövar från dem skall han beröva livet.
24 Ge dig inte i lag med en lättretad man
och gå inte in till en hetlevrad,
25 så att du lär dig hans vägar
och lägger en snara för ditt liv.
26 Var inte bland dem som ger handslag
och går i borgen för lån.
27 Varför skulle man få ta den säng som du ligger på,
när du inte kan betala?
28 Flytta inte en gammal gränssten
som dina fäder har rest.
29 Ser du en man som är skicklig i sin syssla - han får träda
i kungars tjänst och behöver inte tjäna vanliga människor.
23 När du sitter till bords med en furste,
besinna då vem du har framför dig.
2 Sätt kniven mot din strupe
om du är alltför hungrig.
3 Var ej lysten efter hans läckerheter,
det kan vara bedräglig kost.
4 Slit inte ut dig för att bli rik,
var klok nog att avstå från det.
5 Far inte med blicken efter det som ingenting är,
ty det gör sig vingar
och flyger som örnen mot himlen.
6 Ät inte den missunnsammes[a] bröd
var ej lysten efter hans läckerheter,
7 för han handlar efter sina själviska beräkningar.
"Ät och drick" säger han till dig,
men menar det ej.
8 Den bit du ätit måste du spy ut,
och dina vackra ord är förspillda.
9 Tala inte för en dåres öron,
han föraktar dina kloka ord.
10 Flytta inte en gammal gränssten
och gör inte intrång på de faderlösas åkrar.
11 Ty deras återlösare är stark.
Han skall föra deras talan mot dig.
12 Öppna ditt hjärta för tillrättavisning
och dina öron för kunskapens ord.
13 Låt inte pojken vara utan fostran,
slår du honom med riset skall han inte dö.
14 När du slår honom med riset
räddar du hans själ från dödsriket.
15 Min son, om ditt hjärta blir vist
gläder sig också mitt hjärta.
16 Mitt innersta fröjdar sig
när dina läppar talar det rätta.
17 Låt inte ditt hjärta avundas syndare,
utan sträva alltid efter Herrens fruktan.
18 Förvisso har du då en framtid,
och ditt hopp skall ej bli om intet.
19 Hör, min son, och bli vis
och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
20 Umgås inte med drinkare
eller med dem som frossar i mat.
21 Ty drinkare och frossare blir fattiga,
och sömnaktighet ger trasiga kläder.
22 Lyssna till din far som har fött dig
och förakta inte din mor när hon blir gammal.
23 Förvärva sanning och sälj den inte,
förvärva vishet, fostran och insikt.
24 Jubel fyller den rättfärdiges far,
en vis son skänker glädje.
25 Låt din far och mor vara glada,
må hon som fött dig kunna fröjda sig.
26 Min son, ge mig ditt hjärta
och låt mina vägar behaga dig.
27 Ty skökan är en djup grop,
den okända kvinnan en trång brunn.
28 Ja, som en rövare ligger hon på lur,
hon förökar de trolösas skara bland människorna.
29 Vem ropar "ack", vem ropar "ve"?
Vem vållar kiv, vem klagar?
Vem har sår utan orsak?
Vem har dimmiga ögon?
30 De som stannar länge vid vinet,
de som går för att pröva kryddat vin.
31 Se inte på vinet att det är så rött,
att det ger sådan glans i bägaren
och rinner ner så lätt.
32 Till slut biter det som en orm,
och stinger som en giftorm.
33 Dina ögon får då se konstiga syner,
och ditt hjärta talar galenskaper.
34 Du blir lik en som ligger mitt ute på havet
eller svävar i toppen av en mast.
35 "De slår mig, men det gör inte ont,
de ger mig stryk, men jag känner inget.
När skall jag vakna,
så att jag kan få tag i mer?"
24 Avundas inte onda människor
och längta inte efter att vara med dem.
2 Deras hjärtan tänker på våld,
deras läppar talar olycka.
3 Genom vishet byggs huset,
genom förstånd hålls det vid makt.
4 Genom kunskap fylls rummen
med allt som är dyrbart och ljuvligt.
5 En vis man är stark,
en man med kunskap är väldig i kraft.
6 Genom skicklig ledning kan du föra krig,
många goda rådgivare ger seger.
7 Visheten är för hög för dåren,
i porten öppnar han ej sin mun.
8 Den som tänker ut onda planer,
han skall kallas intrigmakare.
9 Dårskapens påfund är synd,
och bespottaren möter avsky bland människor.
10 Låter du modet falla i nödens stund,
då blir din kraft ringa.
11 Rädda dem som släpas till döden
och drag dig inte undan dem som stapplar till avrättningsplatsen.
12 Om du säger: "Vi visste det inte",
skulle inte han som prövar hjärtan märka det,
skulle inte han som vakar över din själ veta det?
Han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.
13 Ät honung, min son, det är gott,
självrunnen honung är söt för din gom.
14 Så är kunskap och vishet för din själ.
Om du finner dem, har du en framtid,
och ditt hopp blir ej om intet.
15 Ligg inte på lur, du ogudaktige, vid den rättfärdiges boning,
ödelägg inte hans hem.
16 Ty den rättfärdige kan falla sju gånger och resa sig igen,
men de ogudaktiga stupar när olyckan kommer.
17 Gläd dig inte när din fiende faller,
låt ej ditt hjärta fröjdas när han störtar omkull,
18 så att Herren ser det med misshag
och vänder sin vrede från honom.
19 Harmas inte över de onda,
avundas inte de ogudaktiga.
20 Ty den som är ond har ingen framtid,
de ogudaktigas lampa skall slockna.
21 Min son, frukta Herren och kungen,
ge dig inte i lag med upprorsmän.
22 Ty plötsligt kan olycka komma över dem,
och vem vet när ödeläggelse från dessa båda kommer?
Tillägg till de visas ord (24:23-34)
23 Dessa ord är också av visa män.
Att ha anseende till personen när man dömer är orätt.
24 Den som säger till den skyldige: "Du är oskyldig",
honom skall folk förbanna
och nationer fördöma.
25 Men dem som skipar rättvisa skall det gå väl,
de skall bli välsignade med goda ting.
26 En kyss på läpparna är det,
när någon ger ett rätt svar.
27 Fullgör ditt arbete på marken,
gör allting klart åt dig på åkern.
Sedan kan du bygga dig ett hus.
28 Vittna inte mot din nästa utan orsak,
inte vill du bedra någon med dina läppar?
29 Säg inte: "Vad han har gjort mot mig skall jag göra mot honom,
jag skall ge var och en vad han förtjänat."
30 Jag gick förbi en lat mans åker,
en oförståndig människas vingård.
31 Och se, tistlar hade växt upp överallt,
marken var täckt av nässlor,
stenmuren låg nerriven.
32 Jag såg det och tog det till hjärtat,
jag betraktade det och tog lärdom av det.
33 Sov ännu något, slumra lite till,
lägg ännu en tid armarna i kors för att vila,
34 så kommer fattigdomen över dig som en lösdrivare
och armodet som en väpnad man.
Insamlingen till församlingen i Jerusalem
8 Vi vill tala om för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. 2 Fastän de varit hårt prövade, har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika[a] på uppriktig hängivenhet. 3 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. 4 Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt de heliga. 5 Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan sig själva gav de, först och främst åt Herren och sedan åt oss, efter Guds vilja. 6 Därför bad vi Titus att också bland er slutföra den kärleksgärning som han redan hade påbörjat. 7 När ni nu har överflöd på allting, på tro, tal och kunskap, på hängivenhet och på den kärlek som vi har väckt hos er, så överflöda också i denna kärleksgärning.
8 Jag säger inte detta som en befallning utan för att pröva om också er kärlek är äkta, när andra visar en sådan iver. 9 Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. 10 Jag ger mitt råd i den här saken, därför att det är bäst för er, ni som redan i fjol var först både med att påbörja arbetet och att besluta om det. 11 Fullfölj nu arbetet, så att ni som var villiga att besluta om det också genomför det efter de tillgångar ni har. 12 Finns den goda viljan, så är den välkommen med vad den kan ha och bedöms inte efter vad den inte har. 13 Detta säger jag inte för att andra skall få det bättre och ni få det svårt, utan för att alla skall ha det lika. 14 Just nu kommer ert överflöd att avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, 15 som det står skrivet: Den som samlade mycket fick ingenting över, och den som samlade lite led ingen brist. [b]
16 Vi tackar Gud som i Titus hjärta har väckt samma hängivenhet[c] för er. 17 Han inte bara lyssnade till vår uppmaning, utan ivrig som han var gav han sig i väg till er av egen fri vilja. 18 Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst. 19 Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi har hand om, och det till Herrens ära och som bevis på vår villighet. 20 Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi tar hand om denna frikostiga gåva. 21 Vi är nämligen angelägna att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor. 22 Tillsammans med dem har vi sänt ytterligare en broder. Honom har vi ofta och på många sätt prövat, och han har då visat sig vara ivrig, särskilt nu, därför att han har så stort förtroende för er. 23 När det gäller Titus, så är han min vän och medarbetare hos er, och vad beträffar våra andra bröder, så är de församlingarnas sändebud[d] till Kristi ära. 24 Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt, när vi berömde oss av er inför dem.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln