Old/New Testament
De tio buden på nya stentavlor
(5 Mos 10:1-5)
34 Herren sa till Mose: ”Hugg ut två nya stentavlor, likadana som de förra. Sedan ska jag på de nya tavlorna på nytt skriva ner samma budord[a] som på de tavlor du slog sönder. 2 Gör dig klar att imorgon bitti komma upp på berget Sinai och möta mig där på toppen av berget. 3 Ingen får gå med dig, och ingen får heller vara någonstans på berget. Låt inte heller era får och kor gå och beta i närheten av berget.”
4 Mose högg ut två stentavlor, likadana som de första. Tidigt på morgonen steg han sedan upp på berget Sinai som Herren hade befallt honom och han hade tavlorna med sig.
5 Då steg Herren ner i molnet och ställde sig nära honom och ropade ut sitt namn Herren[b]. 6 Herren gick förbi Mose och ropade: ”Jag är Herren, Herren den nådige och barmhärtige Guden, som inte lätt blir vred men är rik på nåd och trofasthet. 7 Han bevisar sin nåd mot tusenden, han förlåter överträdelse, skuld och synd, men låter inte den skyldige slippa straffet utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn ända ner till tredje och fjärde generationen.”
8 Mose föll då ner och tillbad 9 och sa: ”Om du ser med välvilja på mig, Herre, gå då med oss! Detta är ett motspänstigt och envist folk, men förlåt oss vår skuld och synd och ta emot oss som dina egna!”
10 Herren sa: ”Jag ska nu ingå ett förbund med er. Jag ska göra sådana under inför ditt folk som aldrig tidigare gjorts någonstans på jorden. Hela Israels folk som du är mitt ibland ska få se den vördnadsframkallande gärning, som jag, Herren, ska utföra med dig. 11 Håll allt som jag befaller idag! Då ska jag fördriva amoréerna, kanaanéerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna för dig.
12 Var noga med att inte ingå något förbund med dem som bor i landet, så att ni fångas i en fälla. 13 Nej, ni ska riva ner deras altaren, slå sönder deras stenstoder, hugga ner deras asherapålar.[c] 14 Du ska inte tillbe någon annan gud än Herren, för han är en svartsjuk Gud.
15 Du ska inte sluta förbund med dem som bor i landet, för när de prostituerar[d] sig för sina gudar och offrar till dem, kommer de att inbjuda dig och du kommer att äta av offren. 16 Om du tar deras döttrar till hustrur åt dina söner, och dessa sedan prostituerar sig för sina gudar, kommer de att förleda dina söner att göra samma sak.
17 Gjut inga gudabilder åt dig.
18 Fira det osyrade brödets högtid under sju dagar då du äter osyrat bröd, precis som jag har befallt dig. Gör det vid den bestämda tiden i månaden aviv[e], för det var då du lämnade Egypten.
19 Allt förstfött av hankön som kommer ur moderlivet ska tillhöra mig, även boskap och får. 20 En förstfödd åsnefåle ska lösas med ett lamm, men om du inte vill lösa in den, ska du bryta nacken av den. Dina förstfödda söner måste allesammans lösas in.
Ingen får komma inför mig tomhänt.
21 Du ska arbeta sex dagar och vila på den sjunde, det gäller även under sånings- och skördetiden.
22 Du ska fira veckohögtiden[f] i början av veteskörden och bärgningshögtiden[g] vid årets slut. 23 Tre gånger om året ska varje man hos dig komma inför Herren, Herren, Israels Gud. 24 Jag ska fördriva folken för dig och utvidga ditt område. Ingen ska stå efter ditt land när du går fram inför Herren, din Gud, tre gånger om året.
25 Du får inte offra blod av mitt offer tillsammans med något syrat och ingenting av påskens offer får lämnas kvar till följande morgon. 26 Det bästa av den första skörden på din mark ska du ta med dig till Herrens, din Guds, hus.
Koka inte en killing i dess moders mjölk.[h]”
27 Herren sa till Mose: ”Skriv ner dessa befallningar, för i enlighet med dem har jag ingått ett förbund med dig och med Israel.”
28 Mose stannade på berget hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och han varken åt eller drack under den tiden. Han skrev ner förbundet, de tio budorden, på stentavlorna. 29 När Mose kom tillbaka ner från berget med förbundstecknet, stentavlorna, visste han inte att hans ansikte strålade av att han talat med Herren. 30 När Aron och folket i Israel såg Mose och hur hans ansikte strålade, blev de rädda för att gå nära honom. 31 Men Mose ropade till sig Aron och folkets ledare och talade med dem. 32 Senare kom alla israeliterna fram och han gav dem de budord som Herren hade gett honom uppe på Sinaiberget. 33 När Mose hade slutat tala med dem, hängde han en slöja över sitt ansikte, 34 men varje gång han trädde fram inför Herren, tog han av slöjan till dess han gick ut igen. När han kom ut igen, talade han om för israeliterna vad Herren hade befallt 35 och israeliterna kunde se hur hans ansikte strålade. Sedan hängde han på sig slöjan igen tills nästa gång han skulle tala med Gud.
Boningen byggs
(35:1—40:38)
Sabbatsbudet
35 Mose sammankallade hela Israels menighet och sa till dem: ”Detta är vad Herren har befallt er:
2 Arbeta sex dagar, men den sjunde dagen är helig, en sabbatsvila helgad åt Herren. Den som arbetar på den dagen måste dö. 3 Gör inte ens upp eld på sabbatsdagen, var ni än bor.”
Material till boningen
(2 Mos 25:1-9; 39:32-43)
4 Vidare sa Mose till hela Israels menighet: ”Detta är vad Herren har befallt: 5 Samla in gåvor åt Herren. Alla ni som har generösa hjärtan, bär fram dessa offergåvor till Herren: Guld, silver och koppar, 6 blått, purpurrött, karmosinrött garn, fint lingarn, gethår, 7 rödfärgade baggskinn, delfinskinn, akacieträ, 8 olja till lampan, kryddor till smörjelseoljan och till den välluktande rökelsen, 9 onyxstenar och andra stenar till efoden och bröstskölden.
10 Alla skickliga konsthantverkare ska komma och tillverka vad Herren har befallt: 11 boningen och tältet med dess överdrag, hakar, brädor, tvärstänger, stolpar och socklar, 12 arken och dess stänger, försoningsstället, det skyddande förhänget, 13 bordet med dess bärstänger och alla dess tillbehör, skådebröden, 14 lampstället med dess tillbehör, lampor och lampolja, 15 rökelsealtaret med dess stänger, smörjelseoljan, den välluktande rökelsen och förhänget till boningens ingång, 16 brännofferaltaret, kopparnätet till altaret, dess bärstänger och alla övriga tillbehör, tvättfatet med dess ställning, 17 förhängena till förgården, stolparna och deras socklar, förhänget till förgårdens port, 18 boningens pluggar och förgårdens pluggar med deras linor, 19 de vävda dräkterna för helgedomstjänsten, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder.”
20 Israels hela menighet gick bort från Mose. 21 De, som kände sig manade i sina hjärtan kom sedan tillbaka med sina gåvor till Herren, till arbetet med uppenbarelsetältet, till tjänsten i boningen och de heliga kläderna. 22 Både män och kvinnor kom, alla som var villiga. De bar fram guldspännen, smycken, örhängen, ringar, halsband och många andra föremål av guld som offer åt Herren. 23 Alla som hade blått, purpurrött, karmosinrött eller fint lingarn eller gethår eller rödfärgade baggskinn eller delfinskinn kom med det. 24 Alla som kunde komma med offer av silver och koppar till Herren och andra som hade akacieträ som behövdes till byggnadsmaterial bar fram det.
25 Alla kvinnor som var skickliga att spinna gjorde i ordning blått, purpurrött, karmosinrött och fint lingarn och bar fram det. 26 Alla kvinnor som kände sig manade i sitt hjärta och kunde spinna gethår gjorde det. 27 Ledarna bar fram onyxstenar och infattningsstenar som skulle användas för efoden och bröstskölden, 28 samt kryddor och olja till lampan och smörjelseolja och välluktande rökelse. 29 Varje israelitisk man och kvinna som kände sig manad i sitt hjärta att bidra till det som Herren genom Mose befallt dem att utföra, kom och bar fram frivilliga gåvor till honom.
Besalel och Oholiav
(2 Mos 31:1-11)
30 Mose sa till israeliterna: ”Herren har utvalt Besalel, Uris son och Hurs sonson från Judas stam. 31 Han har fyllt honom med Guds Ande, med vishet, skicklighet och kunskap i alla slags konsthantverk 32 till att formge och tillverka föremål av guld, silver och koppar, 33 slipa infattningsstenar och snida i trä, ja, han är skicklig i allt konstnärligt arbete. 34 Gud har också gett honom och Oholiav, Achisamaks son av Dans stam, gåvan att undervisa andra. 35 Gud har gjort dem båda skickliga i alla slags hantverk, formgivning och konstvävnad i blått, purpurrött, karmosinrött och fint lingarn. De kan göra och tänka ut alla slags konstnärliga arbeten.
Ska de döda uppstå?
(Mark 12:18-27; Luk 20:27-40)
23 Samma dag kom några av saddukeerna, som påstår att det inte finns någon uppståndelse, och därför frågade de honom: 24 ”Mästare, Mose har sagt: ’Om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.’[a] 25 Nu fanns det faktiskt bland oss sju bröder. Den förste av bröderna gifte sig och dog barnlös, och därför gifte sig bror nummer två med änkan. 26 Men han dog också barnlös, och då gifte sig bror nummer tre med henne. Så fortsatte det tills hon varit gift med dem alla sju. 27 Sedan dog också kvinnan. 28 Vems hustru blir hon när de nu uppstår från de döda? Alla sju har ju varit gifta med henne.”
29 Men Jesus svarade: ”Ni tar alldeles fel, eftersom ni varken förstår Skriften eller Guds kraft. 30 När de döda har uppstått, ska de inte gifta sig eller bli bortgifta, utan vara som änglarna i himlen. 31 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst vad Gud har sagt till er: 32 ’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud’.[b] Gud är inte en gud för döda, utan för levande.[c]” 33 När folket hörde detta, blev de alldeles häpna över hans undervisning.
Vilket bud är viktigast?
(Mark 12:28-31; Luk 10:25-28)
34 Men när fariseerna fick höra att Jesus hade fått tyst på saddukeerna, samlades de, 35 och en av dem, en laglärd, försökte sätta dit Jesus genom att fråga: 36 ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?”
37 Jesus svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd.’[d] 38 Detta är det första budet, och också det största. 39 Det näst viktigaste liknar det första: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’[e] 40 De här två buden sammanfattar hela lagen och profeterna.”
Är Messias ättling till David?
(Mark 12:35-37; Luk 20:41-44)
41 Medan fariseerna var samlade runt Jesus, frågade han dem: 42 ”Vad anser ni om Messias? Vem är han ättling till?”
De svarade: ”David.” 43 ”Varför kallar David honom då ’Herre’, när han talar ledd av Anden?” frågade Jesus. ”David sa ju:
44 ’Herren sa till min Herre:
Sätt dig på min högra sida,
tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’[f]
45 David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara Davids Son?”
46 Men de kunde inte svara, och från den dagen vågade ingen ställa några fler frågor till honom.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.