Old/New Testament
20 När prästen Pashchur, Immers son, som var föreståndare i Herrens hus, hörde Jeremia profetera detta, 2 lät han prygla profeten Jeremia och satte honom sedan i stocken vid Övre Benjaminsporten till Herrens hus. 3 När Pashchur följande dag släppte loss Jeremia ur stocken, sa Jeremia till honom: ”Herren kallar dig inte Pashchur utan Magor Missaviv[a]. 4 För så säger Herren: ’Jag ska göra dig till skräck för dig själv och för alla dina vänner. Du kommer att få se dem falla för sina fienders svärd. Jag ska överlämna hela Juda till kungen av Babylonien, och han ska föra dem bort till Babylonien och döda dem med svärd. 5 Denna stads alla rikedomar, all egendom och alla dyrbarheter och Judas kungars alla skatter ska jag ge i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra bort det till Babylon. 6 Och själv ska du, Pashchur, och alla som bor i ditt hus hamna i fångenskap. Du ska komma till Babylon, och där ska du dö och begravas, du och alla dina vänner som du har profeterat lögn för.’ ”
Jeremias klagan
7 Herre, du lurade mig,
och jag lät mig luras.
Du var för stark för mig,
du besegrade mig.
Jag har blivit till ständigt åtlöje,
alla hånar mig.
8 För varje gång jag ska säga något måste jag ropa
och skrika om våld och förstörelse.
Herrens ord har gjort att jag
ständigt utsatts för spe och hån.
9 Men när jag tänker:
”Jag ska inte tänka på honom
och inte mer tala i hans namn,”
då blir det som om det brann en eld inom mig,
instängd i mitt innersta.
Jag försöker stå emot,
men jag kan inte.
10 Jag hör många viska:
”Skräck från alla håll, ange honom!
Vi ska ange honom.”
Alla som stått mig nära
väntar på att jag ska falla.
”Kanske kommer han att låta sig luras,
så att vi får övertaget
och kan få vår hämnd på honom.”
11 Men Herren står vid min sida
som en stark stridsman.
Därför ska mina förföljare komma på fall.
De kan inte besegra mig.
De kommer att skämmas
och bli utan framgång,
förödmjukade för all framtid
så att det aldrig ska glömmas.
12 Härskarornas Herre, du som prövar den rättfärdige,
du som ser hjärta och sinne,
låt mig få se dig ta hämnd på dem!
Jag har överlämnat min sak åt dig.
13 Sjung till Herrens ära,
prisa Herren!
Han räddar den fattige
ur de ondas hand.
14 Förbannad den dag då jag föddes!
Låt inte den dag bli välsignad då min mor födde mig!
15 Förbannad den man
som meddelade min far nyheten
att han fått en son,
och gjorde honom så glad.
16 Låt det gå den mannen på samma sätt
som det gick de städer
som Herren ödelade utan förbarmande.
Låt honom få höra klagan på morgonen
och stridsrop vid middagstid,
17 därför att han inte dödade mig i moderlivet,
så att min mor hade fått bli min grav
och hennes livmoder havande för alltid.
18 Varför blev jag någonsin född,
för att se elände och sorg
och sluta mina dagar i skam?
Herrens ord till kung Sidkia
21 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, när kung Sidkia sände Pashchur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till honom för att säga: 2 ”Fråga Herren för vår räkning, för Nebukadnessar, kungen av Babylonien, har förklarat krig mot oss! Kanske vill Herren göra under för oss, som han gjorde i gångna tider, så att kungen drar sig tillbaka.”
3 Jeremia svarade dem: ”Säg till Sidkia: 4 ’Så säger Herren, Israels Gud: Jag ska göra alla era vapen odugliga i er strid mot kungen av Babylon och mot kaldéerna, som belägrar er. Jag ska samla dem inne i denna stad, 5 och jag ska själv strida mot er med utsträckt hand och stark arm, i vrede, raseri och stor förbittring. 6 Jag ska slå invånarna i denna stad, och både människor och djur ska dö i en svår pest. 7 Därefter, säger Herren, ska jag överlämna Sidkia, Judas kung, och alla hans tjänare och allt folk som finns kvar i denna stad och som överlevt pesten, svärdet och hungersnöden, åt den babyloniske kungen Nebukadnessar och åt deras fiender som är ute efter deras liv. Han ska slå ner dem med svärd, utan att skona dem, utan medlidande, utan förbarmande.’
8 Säg till detta folk: ’Så säger Herren: Nu låter jag er välja mellan vägen till livet och vägen till döden. 9 Den som stannar kvar här i denna stad ska dö genom svärd, svält och pest. Men den som går ut och överlämnar sig åt kaldéerna som belägrar er får överleva med sitt liv som byte. 10 Jag har vänt mitt ansikte mot den här staden, till olycka, inte lycka, säger Herren. Den ska överlämnas åt kungen av Babylonien, och han ska bränna ner den.’
Herrens ord till Juda kungar
11 Till kungahuset i Juda:
Hör Herrens ord, 12 Davids ätt! Så säger Herren:
’Handla i rättvisa varje morgon,
rädda den plundrade ur förtryckarens våld.
Annars bryter min vrede ut som en eld som ingen kan släcka,
för era onda gärningars skull.
13 Jag är emot dig, som bor i dalen,
du klippa på slätten, säger Herren,
ni som säger: ”Vem kan komma mot oss?
Vem kan tränga in i våra boningar?”
14 Jag ska straffa er
så som era gärningar förtjänar,
säger Herren.
Jag ska tända en eld i skogen
som ska sprida sig och bränna upp allt.’ ”
4 Jag befaller dig inför Gud och Kristus Jesus, som ska döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike: 2 förkunna budskapet. Träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och uppmuntra, med stort tålamod och vägledning.
3 Det kommer en tid då människor inte längre ska acceptera den sunda läran. I stället ska de samla människor omkring sig som bara undervisar sådant de vill höra och som kliar dem i öronen. 4 De ska vägra att lyssna till sanningen och vända sig till myter.
5 Men var lugn och sansad i alla lägen, var beredd att lida, sprid evangeliet. Gör allt det som du har fått i uppdrag att göra.
6 Själv håller jag redan på att offras som ett drickoffer för Gud, det är dags för mig att bryta upp. 7 Jag har kämpat min kamp väl, jag har sprungit klart mitt lopp, och jag har bevarat tron. 8 Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans, som Herren, den rättvise domaren, ska ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som längtar efter att han ska komma tillbaka.
Personliga anvisningar
9 Försök att komma hit så snart du kan. 10 Demas har av kärlek till den här världen övergett mig och rest till Thessalonike. Crescens har rest till Galatien och Titus till Dalmatien. 11 Det är bara Lukas som är kvar hos mig. Ta med dig Markus, för han är till stor hjälp i mitt arbete. 12 Tychikos har jag skickat till Efesos. 13 När du kommer, ta med dig manteln som jag lämnade hos Karpos i Troas. Ta också med dig böckerna och framför allt pergamentrullarna.
14 Smeden Alexandros har orsakat mig mycket ont, men Herren ska straffa honom för vad han har gjort. 15 Akta dig för honom, för han har gått till hård attack mot vårt budskap. 16 När jag försvarade mig för första gången, var det ingen som kom till min hjälp, utan alla övergav mig. Jag hoppas att de inte ska bli straffade för det. 17 Men Herren var med mig och gav mig kraft, för att evangeliet genom mig skulle nå till alla folk. Och jag räddades ur lejonets gap. 18 Herren ska rädda mig från allt ont och föra mig till sitt himmelska rike. Hans är äran i all evighet, amen.
Sluthälsning
19 Hälsa Prisca och Aquila och alla som tillhör Onesiforos hus. 20 Erastos stannade i Korinth, och Trofimos lämnade jag i Miletos, eftersom han var sjuk.
21 Försök att komma hit före vintern. Euboulos, Pudens, Linos, Claudia och alla de troende hälsar till dig.
22 Herren är med din ande.
Nåd åt er alla.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.