Old/New Testament

Assyrien hotar Juda

(7:1—39:8)

Achas regerar i Juda

(7:1—12:6)

Aram och Israel hotar Juda

7 När Achas, Jotams son och Ussias sonson, var kung i Juda anfölls Jerusalem av Arams kung Resin och Israels kung Pekach, Remaljas son, men de lyckades inte inta staden.

² När man vid Davids hov fick höra att Aram hade allierat sig med Efraim, skakade både kungen och hans folk som skogens träd skakas av en storm.

³ Då sa Herren till Jesaja: ”Ta med dig din son Shear Jashuv^[a] och gå ut och möt kung Achas vid slutet av Övre dammens vattenledning på vägen till Valkarfältet. ⁴ Säg till honom: ’Håll dig bara lugn. Var inte rädd och tappa inte modet för dessa två rykande vedstumpar, Resin med araméerna och Remaljas son, i deras rasande vrede. ⁵ Aram, Efraim och Remaljas son har gjort upp onda planer mot dig. De säger: ⁶ ”Vi ska invadera Juda och skapa panik där, dela det mellan oss och göra Taveals son till dess kung.” ⁷ Men så säger Herren, Herren:

Immanuel – Gud med oss

¹⁰ Herren talade igen till kung Achas:

¹¹ ”Be Herren, din Gud, om ett tecken, nerifrån dödsriket eller uppifrån höjden.” ¹² Men Achas sa: ”Jag vill inte be, jag vill inte pröva Herren.” ¹³ Då sa Jesaja: ”Lyssna, Davids ätt! Är det inte nog att ni sätter människors tålamod på prov? Ska ni också pröva min Guds tålamod? ¹⁴ Därför ska Herren själv ge er ett tecken. Jungfrun^[b] ska bli med barn och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel. ¹⁵ Grädde och honung ska han äta tills han lärt sig att förkasta det onda och välja det goda. ¹⁶ För innan pojken har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda, ska det land ödeläggas vars två kungar du är så rädd för. ¹⁷ Herren ska genom kungen av Assyrien låta sådana tider komma över dig och ditt folk och din fars familj, som inte förekommit sedan Efraim bröt upp från Juda.”

¹⁸ Den dagen ska Herren locka hit flugorna längst bort vid änden av Egyptens floder och bina i Assyrien. ¹⁹ De ska allesammans komma och slå sig ner i djupa raviner och klippskrevor, i de törniga snåren och vid vattenhålen. ²⁰ Då ska Herren med en hyrd rakkniv från andra sidan Eufrat, Assyriens kung, raka av allt hår på huvudet och benen och skära bort även skägget. ²¹ Då ska var och en bara kunna föda upp en ko och två får. ²² Men man kommer att få så mycket mjölk att man kan leva av grädden. Ja, alla som blir kvar i landet ska leva av grädde och honung. ²³ Då ska det ske att där det nu finns tusen vinstockar, värda tusen siklar^[c] silver, ska det bara finnas tistlar och törne kvar. ²⁴ Med pilar och båge ska man gå dit, för hela landet är täckt av tistel och törne. ²⁵ På alla de berg där man nu arbetar med hacka ska man inte längre kunna gå av fruktan för tistel och törne. Där ska man släppa korna på bete och låta fåren trampa.

Jesaja och hans barn som tecken

8 Herren sa till mig: ”Ta en stor bokrulle och skriv tydligt^[d] på den: ’Maher shalal hash bas’, ’plundra fort, snabbt byte.’ ” ² Jag kallade till mig trovärdiga vittnen, prästen Uria och Sakarja, Jeverekjas son. ³ Sedan gick jag in till profetissan, och hon blev med barn och födde en son. Då sa Herren till mig: ”Kalla honom ’Maher shalal hash bas.’ ⁴ För innan pojken ens kan säga ’mamma’ eller ’pappa’, ska både Damaskus rikedomar och bytet från Samaria föras bort till kungen i Assyrien.”

⁵ Sedan talade Herren till mig igen och sa:

¹¹ Herren talade allvarligt till mig och varnade mig för att gå samma väg som detta folk: ¹² ”Kalla inte för sammansvärjning allt som detta folk kallar för sammansvärjning. Frukta inte det som de fruktar, bäva inte för det. ¹³ Härskarornas Herre ska ni hålla helig, honom ska ni frukta och bäva för. ¹⁴ Han ska vara en helgedom, för Israels båda släkter ska han vara en stötesten och en klippa som man faller på, och för Jerusalems invånare en snara och en fälla. ¹⁵ Många ska snubbla på den, falla och krossas, snärjas och fångas.”

¹⁶ Bind vittnesbördet och försegla lagen bland mina lärjungar. ¹⁷ Jag väntar på Herren som döljer sig för Jakobs ätt, jag hoppas på honom.

¹⁸ Se, jag och barnen som Herren har gett mig är tecken och förebud i Israel från härskarornas Herre, som bor på Sions berg.

¹⁹ När de säger till er: ”Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar”, skulle då inte folk fråga sin Gud? Ska man fråga de döda i stället för de levande?^{[f] 20} Gå till lagen och vittnesbördet! Om de inte talar i enlighet med dessa, så kommer de inte att få se någon gryning. ²¹ Lidande och hungrande ska de dra fram genom landet, och eftersom de är utsvultna ska de rasa mot och förbanna sin kung och Gud. De ska se uppåt ²² och ner på jorden, men överallt finns bara bedrövelse och mörker, en ångestens natt, och de ska drivas ut i det yttersta mörkret.

Nytt liv i gemenskapen med Kristus

2 Ni var döda i era överträdelser och synder, ² då ni levde på den nuvarande världens vis. Ni följde härskaren över luftens rike, den andemakt som nu verkar i olydnadens människor. ³ På det sättet levde vi allihop förut. Vi följde våra mänskliga impulser och lät kroppens begär och våra egna tankar styra oss. Av naturen var vi vredens barn, precis som alla andra.

⁴ Men vår Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss så mycket ⁵ att han gjorde oss levande tillsammans med Kristus, trots att vi var döda genom våra överträdelser. Det är av nåd som ni är räddade. ⁶ Han har uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen i Kristus Jesus, ⁷ för att i kommande tidsåldrar visa sin överväldigande rika nåd i godheten mot oss i Kristus Jesus.

⁸ Ni är alltså räddade av nåd genom tron, inte av er själva, utan det är en gåva från Gud, ⁹ inte på grund av gärningar, och därför kan heller ingen skryta. ¹⁰ Vi är hans verk, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud från början planerade att vi skulle göra.

Alla är ett i gemenskapen med Kristus

¹¹ Kom därför ihåg att ni som var födda hedningar och kallades oomskurna av dem som kallas omskurna, utifrån den fysiska omskärelse som människor utför, ¹² kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utan medborgarskap i Israel, utan delaktighet i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud här i världen. ¹³ Men nu har ni i Kristus, ni som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristus blod.

¹⁴ Han är nämligen vår fred, han som gjorde de två till ett och rev ner fiendskapens skiljemur. ¹⁵ Han har i sin kropp tillintetgjort lagen med dess bud och föreskrifter, för att i sig skapa en ny människa av de två, och därmed stifta fred. ¹⁶ I denna enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, där han dödade fiendskapen. ¹⁷ Han kom med evangeliet om fred för er som var långt borta, och fred för dem som var nära. ¹⁸ Och nu kan vi båda genom honom komma inför Fadern, i en och samma Ande.

¹⁹ Alltså är ni inte längre gäster och främlingar, utan har samma medborgarskap som de heliga och tillhör Guds husfolk. ²⁰ Ni är byggda på apostlarnas och profeternas^[a] grund, med Kristus Jesus själv som hörnsten. ²¹ Det är i honom som hela huset fogas samman, så att det byggs upp till ett heligt tempel i Herren. ²² I honom fogas också ni samman till en boning åt Gud i Anden.