Old/New Testament
16 Människan gör upp planer,
och Herren lägger svaret i hennes mun.
2 Människan kan anse sig vara ren,
men Herren prövar sinnelaget.
3 Överlåt ditt arbete åt Herren,
så kommer dina planer att lyckas.
4 Herren genomför allt enligt sina egna planer,
även den gudlöses onda dag.
5 Herren avskyr alla högfärdiga.
De kommer aldrig undan sitt straff.
6 Genom nåd och trofasthet sonas skuld.
Genom Herrens fruktan undviks det onda.
7 När en människas liv behagar Herren,
har han fred även med sina fiender.
8 Det är bättre att äga lite i rättfärdighet
än att ohederligt skaffa sig mycket.
9 Människan planerar sin väg
men Herren leder hennes steg.
10 Kungens ord är ett orakel,
han ska inte döma orätt.
11 Rätt våg och vikt är från Herren,
alla vikter har han gjort.
12 Kungar avskyr onda gärningar,
för det är rättfärdigheten som befäster tronen.
13 Rättfärdigt tal behagar kungar,
han värdesätter den som talar sanning.
14 Kungens vrede är en dödens budbärare,
men en vis man kan mildra den.
15 Ljus uppsyn hos kungen betyder liv.
Hans välvilja är som ett vårregn.
16 Att skaffa vishet är mycket bättre än guld,
och gott omdöme mycket bättre än silver.
17 De rättsinnigas väg leder bort från det onda.
Den som ger akt på sin väg bevarar sitt liv.
18 Stolthet slutar i fördärv
och högfärd leder till fall.
19 Det är bättre att vara försynt bland de ödmjuka
än att dela byte med de högmodiga.
20 Den som tar vara på ordet finner det goda.
Lycklig är den som förtröstar på Herren.
21 Den vise kallas förståndig,
och vältalighet främjar lärdomen.
22 De som äger insikt har en källa till liv,
men dumhet är de dåraktigas straff.
23 Den vises tankar vägleder hans tal,
det han säger främjar lärdom.
24 Vänliga ord är som honung,
njutbara för själen och helande för kroppen.
25 En väg som kan synas rätt för en människa
kan ändå leda till döden.
26 Arbetarens hunger får honom att arbeta,
hans egen mun driver honom.
27 En ondsint man rotar fram det onda,[a]
och hans prat är som förtärande eld.
28 Den falske sår splittring.
Skvaller skiljer vänner åt.
29 Den våldsamme lockar sin nästa med sig
och leder honom på orätta vägar.
30 Den som tittar under lugg bär på lömska planer,
den som kniper ihop munnen bär något ont inom sig.
31 Grått hår är en ärekrona,
något man vinner på rättfärdighetens väg.
32 Det är bättre att ha tålamod än att vara en hjälte.
Det är bättre att behärska sig själv än att inta en stad.
33 Lotten kastas i knät,
men det är Herren som avgör hur den faller.
17 En torr brödkant och frid är bättre
än ett hus fullt med festmat och gräl.
2 En förståndig tjänare får råda över en oduglig son
och dela arvet med bröderna.
3 Silver prövas i degeln och guld i smältugnen,
men hjärtat prövas av Herren.
4 Den gudlöse lyssnar till onda tungor,
och lögnaren är lyhörd för fördärvligt prat.
5 Att håna den fattige är att håna hans skapare.
Den som gläder sig åt andras olycka går inte ostraffad.
6 De gamlas krona är barnbarnen,
och sönernas stolthet är deras fäder.
7 Det passar sig inte för dåren att vara stor i orden,
än mindre för en respektabel man att ljuga.
8 En magisk sten är mutor för sin givare,
vart han än vänder sig har han framgång.
9 Den som skyler en överträdelse främjar kärleken,
men den som gnatar om den skiljer vänner åt.
10 Att tillrättavisa en förnuftig är effektivare
än hundra piskrapp på en dåre.
11 Den onde vill bara göra uppror.
En grym budbärare ska sändas mot honom.
12 Det är bättre att möta en björn som berövats sina ungar
än en dåre i hans dumhet.
13 Om någon betalar igen gott med ont,
kommer olyckan aldrig att lämna hans hus.
14 Att börja ett gräl är som att släppa lös vatten ur en fördämning.
Lägg därför ner saken innan striden bryter lös.
15 Att låta den skyldige gå fri och döma den oskyldige –
bådadera är något Herren avskyr.
16 Till vilken nytta är pengar i en dåres hand?
Skulle han köpa visdom, han som ingen önskar?
17 En väns kärlek består alltid,
och en broder är född för att hjälpa i nöd.
18 Den som ger sitt handslag
och går i borgen för sin nästa har dåligt omdöme.
19 Den som älskar att gräla älskar synden,
och den som gör sin port hög[b] inbjuder till fördärv.
20 Den som har ett fördärvat sinne finner inget gott,
och den som ljuger råkar illa ut.
21 Att få en son som saknar vett för med sig sorg,
en dåres far får ingen glädje.
22 Ett glatt hjärta har en helande verkan,
men modlöshet blir som en torka in i märgen.
23 Den gudlöse tar mutor ur fickan
för att förvränga rättvisan.
24 Den förståndige fäster sin blick vid visheten,
men en dåres ögon blickar mot jordens ände.
25 En dåraktig son vållar sin far sorg
och bedrövelse för den som fött honom.
26 Det är illa nog att bötfälla en rättfärdig,
och rättvisan är satt ur spel när ädla människor bestraffas.
27 Den förståndige är försiktig med vad han säger,
och den kloke har kontroll över sitt temperament.
28 Även den dumme anses vis så länge han är tyst,
och kan verka förnuftig så länge han inte öppnar munnen.
18 Den enslige söker sitt[c]
och går emot allt förnuft.
2 En dåre finner inget behag i förstånd,
han vill bara vädra sina egna åsikter.
3 När en gudlös kommer, kommer också förakt,
och med skammen följer vanära.
4 Människors ord är som djupa vatten,
vishetens källa som en flödande bäck.
5 Det är fel att ta parti för den skyldige
och vägra den oskyldige hans rätt.
6 En dåres prat leder till strid,
hans mun tigger om stryk.
7 En dåres mun blir honom till fördärv
och hans ord en fälla för honom själv.
8 Skvaller är läckerbitar
som slinker ner i människans inre.
9 Den som är lat i sitt arbete
är släkt med den som förstör.
10 Herrens namn är ett starkt torn.
Den rättfärdige flyr dit och är trygg.
11 Den rikes förmögenhet är hans fästning,
som en hög mur i hans fantasi.
12 Hjärtats högmod går före fall,
men ödmjukhet leder till ära.
13 Den som svarar innan han lyssnat,
är dum och handlar skamligt.
14 Modet kan hålla en man uppe under sjukdom,
men vem orkar med när modet är brutet?
15 Den kloke förvärvar mer kunskap,
den vise har alltid öronen öppna och söker kunskap.
16 Gåvor öppnar vägen för en människa
och för henne i kontakt med betydelsefulla personer.
17 Den som först lägger fram sin sak har rätt,
tills en annan träder fram och ifrågasätter det.
18 Lotten avgör tvister
och skiljer mellan starka motståndare.
19 Det är svårare att få tillbaka en kränkt vän än att inta en befäst stad.
Tvister är som bommar för en fästning.
20 Av frukten av sitt tal blir människan mättad,
buken fylls av skörden från läpparna.
21 Tungan har makt över liv och död.
Den som älskar den får äta av dess frukt.
22 Den som finner en hustru har funnit lyckan
och fått ta emotHerrens välbehag.
23 Den fattige vädjar om barmhärtighet,
men den rike svarar med hårda ord.
24 Den som har många bekanta kan råka illa ut,
men en verklig vän står en närmare än en bror.
6 Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att inte ta emot Guds nåd förgäves. 2 Gud säger ju:
”Jag bönhör dig i nådens tid
och hjälper dig på räddningens dag.”[a]
Se, nu är nådens tid, nu är räddningens dag.
Paulus prövningar
3 Vi vill inte vara till anstöt för någon. Ingen ska kunna klaga på vår tjänst. 4 Vi vill i allting visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet i lidanden, svårigheter och nöd, 5 under misshandel, i fängelse och upplopp, i arbete och slit, vaka och svält, 6 i renhet, kunskap, tålamod och godhet, med den heliga Anden och uppriktig kärlek, 7 det sanna budskapet och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen, både i anfall och i försvar, 8 i ära och vanära, med både dåligt och gott rykte. Vi kallas för villolärare men talar sanning. 9 Vi är misskända men ändå erkända, nära döden men lever fortfarande, slagna men inte ihjälslagna, 10 sorgsna men ändå alltid glada, fattiga men gör många rika, äger inget men har ändå allt.
11 Vi har talat helt öppet till er, korinthier, för ni har en stor plats i vårt hjärta. 12 Ni har det inte trångt hos oss, men hos er är det trångt. 13 Kan ni inte försöka vara som vi? Nu talar jag till er som mina barn, ge plats i era hjärtan ni också.
Varning för att kompromissa med synden
14 Gör er inte till ett med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med laglöshet att göra? Vad har ljus och mörker gemensamt? 15 Kan Kristus och Beliar[b] dra åt samma håll? Kan en troende och en som inte tror dela något med varandra? 16 Vad har Guds tempel med avgudar att göra? Vi är tempel åt den levande Guden, för Gud har sagt:
”Jag ska bo och vandra ibland dem.
Jag ska vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk.”[c]
17 Därför säger Herren:
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.