Old/New Testament
Brudgummen
4 (A) Vad du är vacker, min älskade,
vad du är vacker!
Dina ögon är duvor
bakom din slöja.
Ditt hår är som en hjord av getter
som strömmar ner
för Gileads berg.
2 Dina tänder är som en flock
av nyklippta tackor
som kommer upp ur badet,
där alla har tvillingar
och ingen är utan lamm.
3 Dina läppar är som
ett rosenrött band,
och din mun är ljuvlig.
Din kind[a] är som
en granatäppelskiva
bakom din slöja.
4 (B) Din hals är som Davids torn,
byggt med rader av stenar[b]
där tusen sköldar hänger,
hjältarnas alla sköldar[c].
5 (C) Dina båda bröst liknar två killingar,
tvillingar av en gasell
som betar bland liljor.
6 (D) När[d] dagen blir sval
och skuggorna flyr
vill jag gå till myrraberget,
till rökelsedoftens höjd.
7 Du är alltigenom vacker,
min älskade,
på dig finns ingen fläck.
8 (E) Kom med från Libanon, min brud,
kom med mig från Libanon!
Kom ner[e] från Amanas topp,
från toppen av Senir och Hermon,[f]
från lejonens hålor,
från leopardernas berg.
9 (F) Du har fångat mitt hjärta,
min syster, min brud,
du har fångat mitt hjärta
med en enda blick,
med en enda länk
i din halskedja.
10 (G) Vad din kärlek är skön,
min syster, min brud!
Vad din kärlek är ljuv,
ljuvare än vin,
dina salvors doft
är ljuvare än alla parfymer.
11 (H) Av sötma dryper dina läppar,
min brud,
din tunga gömmer honung
och mjölk,
dina kläders doft
är som Libanons doft.
12 (I) En sluten lustgård
är min syster, min brud,
en sluten brunn[g], en förseglad källa.
13 Dina växter[h] är en lustgård
av granatäppelträd
med härliga frukter,
med hennablommor och nardus,
14 med nardus och saffran,
kalmus och kanel
och alla slags rökelseträd,
med myrra och aloe
och de finaste kryddor
av alla slag.
15 (J) Du är en källa i lustgården,
en brunn med levande vatten
som strömmar från Libanon.
Bruden
16 (K) Vakna, du nordanvind,
och kom, du sunnanvind!
Blås genom min lustgård
så att dess dofter strömmar ut.
Kom, min vän, till din lustgård
och ät dess härliga frukter!
Brudgummen
5 (L) Jag kommer till min lustgård,
min syster, min brud.
Jag plockar min myrra
och mina kryddor,
jag äter min honungskaka
och min honung,
jag dricker mitt vin
och min mjölk.
Ät, vänner, drick
och berusa er av kärlek!
Bruden
2 (M) Jag sover, men mitt hjärta är vaket.
Hör, min vän knackar på:
”Öppna för mig,
min syster, min älskade,
min duva, min fullkomliga!
Mitt huvud är fullt av dagg,
mina lockar av nattens droppar.”
3 Jag har tagit av mig mitt linne,
ska jag ta på det igen?
Jag har tvättat mina fötter,
ska jag smutsa ner dem igen?
4 Min vän räckte in sin hand
genom luckan,
då bultade mitt hjärta för honom.
5 Jag steg upp för att öppna
för min vän.
Mina händer dröp av myrra,
mina fingrar av myrra
som rann över dörrens handtag.
6 (N) Jag öppnade för min vän –
men min vän var borta,
han var försvunnen.
Min själ var utom sig
av hans ord.
Jag sökte honom
men fann honom inte,
jag ropade på honom
men han svarade mig inte.
7 (O) Väktarna fann mig[i]
där de gick runt i staden.
De slog mig och sårade mig,
de ryckte av mig min mantel,
dessa murarnas väktare.
8 (P) Lova mig, Jerusalems döttrar:
Om ni finner min vän –
vad ska ni säga honom?
Att jag är sjuk av kärlek!
Vännerna
9 (Q) Hur är din vän bättre än andra,
du skönaste bland kvinnor?
Hur är din vän bättre än andra,
eftersom du ber oss lova dig detta?
Bruden
10 (R) Min vän är strålande vit och röd,
ypperst bland tiotusen.
11 Hans huvud är finaste guld,
hans hår är lockigt
och svart som korpen.
12 (S) Hans ögon är som duvor
vid vattenbäckar,
duvor som badar i mjölk,
infattade som ädelstenar.
13 (T) Hans kinder liknar
doftande blomstersängar,
kullar av[j] kryddiga örter.
Hans läppar är liljor
som dryper av flytande myrra.
14 Hans händer är ringar[k] av guld
med infattade krysoliter.
Hans kropp är ett konstverk
av elfenben,
täckt med safirer.
15 Hans ben är pelare av marmor
på socklar av finaste guld.
Hans gestalt är som Libanon,
ståtlig som cedrarna.
16 (U) Hans mun är sötma,
allt hos honom är ljuvligt.
Sådan är min vän,
sådan är min älskade,
ni Jerusalems döttrar!
Vännerna
17 Vart har din vän gått,
du skönaste bland kvinnor?
Vart har din vän tagit vägen?
Vi ska hjälpa dig
att söka honom.
De som har tron är Abrahams barn
3 (A) Dåraktiga galater! Vem har förhäxat er? Ni fick ju Jesus Kristus målad för era ögon som korsfäst. 2 (B) En enda sak vill jag veta från er: fick ni Anden genom laggärningar eller genom att lyssna i tro? 3 Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, ska ni nu sluta i köttet[a]? 4 Har ni lidit[b] så mycket förgäves, om det nu var förgäves? 5 Han som ger er Anden och gör underverk bland er, är det för era laggärningar eller för att ni lyssnar i tro, som Abraham? 6 Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.[c] 7 (C) Därför ska ni veta att de som har tron, de är Abrahams barn.
8 Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro och gav i förväg detta glädjebud till Abraham: I dig ska alla folk bli välsignade. [d] 9 Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.
10 Men de som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Förbannad är den som inte håller fast vid allt som står skrivet i lagens bok och gör därefter.[e] 11 Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige ska leva av tro.[f] 12 Men lagen säger inte "av tro", utan att den som följer dessa bud ska leva genom dem.[g] 13 (D) Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.[h] 14 (E) Så skulle välsignelsen som Abraham fått komma till hedningarna i Jesus Kristus, så att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.
Lagen upphäver inte löftet
15 (F) Bröder, jag vill ta ett mänskligt exempel: inte ens en människas testamente som vunnit laga kraft kan upphävas eller utökas. 16 (G) Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma. Det står inte: "och dina avkomlingar", som när det gäller många, utan som när det gäller en enda: och din avkomma, som är Kristus.[i] 17 Vad jag menar är detta: ett testamente[j] som Gud själv i förväg gjort giltigt kan inte upphävas av lagen som kom fyrahundratrettio år senare[k], så att löftet skulle bli ogiltigt. 18 (H) För om arvet skulle bero på lagen, beror det inte längre på löftet. Men Gud gav det till Abraham genom ett löfte.
19 (I) Varför gavs då lagen? Den blev tillagd på grund av överträdelserna för att gälla tills avkomlingen kom, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand[l]. 20 (J) Och medlaren representerar inte bara en part. Men Gud är en[m].
21 Är då lagen emot Guds löften? Verkligen inte. Hade vi fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen kommit av lagen. 22 (K) Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat ska ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. 23 (L) Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras. 24 (M) Så blev lagen vår övervakare[n] fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare.
Guds och Abrahams barn
26 (N) Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 (O) Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. 28 (P) Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29 (Q) Och om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham, arvingar efter löftet.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation