New Testament in a Year
Liknelsen om kungasonens bröllop
22 Jesus talade än en gång till dem i liknelser: 2 (A) "Himmelriket är som en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.
4 (B) Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Min måltid är redo, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! 5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sin åker, en annan till sina affärer. 6 De andra grep hans tjänare och misshandlade[a] och dödade dem.
7 (C) Då blev kungen vred och sände ut sina soldater och lät döda dessa mördare och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är färdigt för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 (D) Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med bordsgäster.
11 (E) När kungen kom in för att se sina gäster, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 (F) Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där ska man gråta och gnissla tänder. 14 Många är kallade, men få är utvalda."
Skatt till kejsaren
15 (G) Då gick fariseerna och gjorde upp planer för att snärja honom genom något som han sade. 16 De sände sina lärjungar till honom tillsammans med herodianerna[b] för att säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och lär ut sanningen om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. 17 Så säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren[c] eller inte?"
18 Jesus märkte deras ondska och sade: "Varför prövar ni mig, era hycklare? 19 Visa mig myntet som skatten betalas med." De räckte honom en denar[d], 20 och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" 21 (H) De svarade: "Kejsarens." Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." 22 När de hörde detta blev de förundrade, och de lämnade honom och gick sin väg.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation