M’Cheyne Bible Reading Plan
Jerusalems befrielse förutsägs
19 (A) När kung Hiskia hörde det rev han sönder sina kläder, svepte sig i säcktyg och gick in i Herrens hus. 2 Och han sände överförvaltaren Eljakim och skrivaren Shebna och de äldste bland prästerna, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. 3 (B) De sade till honom: ”Så säger Hiskia: Denna dag är en dag av nöd, bestraffning och förakt, för fostren har kommit fram till födseln men det finns ingen kraft att föda. 4 (C) Kanske ska Herren din Gud höra vad Rab-Shake säger, han som hans herre kungen av Assyrien har sänt för att håna den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som Herren din Gud har hört. Be en bön för den rest som är kvar.”
5 När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja, 6 sade Jesaja till dem: ”Så ska ni säga till er herre: Så säger Herren: Var inte rädda för de ord som du hört och som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med. 7 (D) Se, jag ska låta en ande verka i honom så att han vänder tillbaka till sitt land när han får höra ett rykte. Och jag ska låta honom falla för svärd i sitt eget land.”
8 Rab-Shake vände tillbaka och fann den assyriske kungen upptagen med att belägra Libna[a]. Han hade nämligen hört att kungen hade brutit upp från Lakish. 9 Men när Sanherib fick höra att Nubiens kung Tirhaka[b] hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap: 10 (E) ”Så ska ni säga till Hiskia, kungen i Juda: Låt inte din Gud som du förtröstar på bedra dig så att du tänker: Jerusalem ska inte falla i den assyriske kungens hand. 11 Du har ju hört vad Assyriens kungar har gjort med alla länder och förintat dem fullständigt. Och du skulle bli räddad! 12 Har folken[c] som mina fäder fördärvade, Gozan, Harran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar? 13 Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad[d] och kungen över staden Sefarvajim, Hena och Iva?”
Hiskias bön
14 (F) När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herrens ansikte. 15 (G) Och Hiskia bad till Herren och sade: ”Herre, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himlen och jorden. 16 Herre, vänd hit ditt öra och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Hör Sanheribs ord som han talat för att håna den levande Guden. 17 Det är sant, Herre, att Assyriens kungar har ödelagt hednafolken och deras länder. 18 (H) Och de har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 19 Men nu, Herre vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren Gud, bara du.”
Jesaja förutsäger Sanheribs fall
20 (I) Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag har hört det som du har bett till mig angående Assyriens kung Sanherib, 21 och detta är det ord som Herren har talat om honom:
Hon föraktar dig och hånar dig,
jungfrun, dottern Sion.
Hon skakar på huvudet åt dig,
dottern Jerusalem.
22 Vem har du hånat och hädat,
mot vem har du höjt din röst
och högmodigt lyft din blick?
Jo, mot Israels Helige!
23 (J) Genom dina sändebud
hånade du Herren
när du sade:
”Med mina många vagnar
drog jag upp på bergens höjder,
till Libanons avlägsna trakter.
Jag högg ner dess höga cedrar[e]
och utvalda cypresser.
Jag trängde fram
till dess bortesta boning
och dess frodiga skog.
24 Jag grävde brunnar
och drack främmande vatten,
med mina fötter torkade jag ut
alla Egyptens strömmar.”
25 Har du inte hört att jag
för länge sedan gjorde detta,
att jag i forntidens dagar
bestämde det,
och nu har jag låtit det komma?
Du fick makt
att ödelägga befästa städer
och göra dem till ruinhögar.
26 (K) Deras invånare blev maktlösa,
de blev förskräckta
och stod med skam.
Det gick med dem
som med gräset på marken
och den späda grönskan,
som med gräset på taken
och säden som förbränns
innan den växer upp.
27 (L) Jag vet om du sitter,
om du går ut
eller kommer in,
och hur du rasar mot mig.
28 (M) Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått
mina öron,
ska jag sätta min krok
i din näsa
och mitt betsel i din mun[f]
och föra dig tillbaka samma väg
som du kom.
29 (N) Detta ska vara tecknet för dig: Man ska detta år äta vad som växer upp av spillsäd och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året ska ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. 30 Och de räddade av Juda hus som blivit kvar ska på nytt slå rot nertill och bära frukt upptill. 31 (O) För från Jerusalem ska en rest gå ut, de räddade från Sions berg. Herrens egen lidelse ska göra det. 32 Därför säger Herren så om Assyriens kung:
Han ska inte komma in
i denna stad
eller skjuta någon pil ditin.
Han ska inte närma sig
den bakom en sköld
eller kasta upp en vall[g] mot den.
33 Han ska vända tillbaka
samma väg som han kom.
Han ska inte komma in
i denna stad, säger Herren,
34 (P) för jag ska skydda
och rädda denna stad
för min och min tjänare
Davids skull.”
Sanheribs fall
35 (Q) Samma natt gick Herrens ängel ut och slog 185 000 i assyriernas läger. När man steg upp tidigt nästa morgon, då låg där fullt av döda kroppar. 36 Då bröt Assyriens kung Sanherib upp[h] och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve[i]. 37 (R) Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad[j] med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Hans son Esarhaddon[k] blev kung efter honom.
Gud har talat genom Sonen
1 (A) I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, 2 (B) men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum[a]. 3 (C) Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.
Sonen är större än änglarna
4 (D) Sonen är så mycket större än änglarna som namnet han har ärvt är högre än deras. 5 (E) Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt:[b]
Du är min Son,
jag har fött dig i dag?
Eller:
Jag ska vara hans Far,
och han ska vara min Son?
6 Men när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han:[c]
Alla Guds änglar
ska tillbe honom.
7 Om änglarna säger han:
Han gör sina änglar till vindar
och sina tjänare till eldslågor.[d]
8 Men om Sonen säger han:
Gud, din tron består
i evigheters evighet,
och ditt rikes spira
är rättens spira.[e]
9 Du älskar rättfärdighet
och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud, har din Gud
smort dig med glädjens olja
mer än dina medbröder.
10 (F) Och:
I begynnelsen lade du, Herre,
jordens grund,
och himlarna är
dina händers verk.[f]
11 De ska gå under,
men du ska bestå.
De ska alla nötas ut som kläder,
12 du ska rulla ihop dem
som en mantel
och de ska bytas ut
som kläder.
Men du är densamme,
och dina år har inget slut.
13 (G) Till vilken av änglarna har han någonsin sagt:[g]
Sätt dig på min högra sida
tills jag lagt dina fiender
som en pall under dina fötter?
14 (H) Är inte änglarna andar i Guds tjänst, utsända för att hjälpa dem som ska ärva frälsningen?
12 (A) Efraim jagar efter vind,
han följer östanvinden
dagen lång,
lögn och våld tilltar.
De sluter förbund med Assur
och olja förs till Egypten.
2 Men Herren ska gå till rätta
med Juda
och straffa Jakob efter hans vägar,
ge honom efter hans gärningar.
3 (B) I moderlivet
grep han sin bror i hälen,
i sin mannakraft
kämpade han med Gud.
4 (C) Ja, han kämpade med ängeln
och vann seger,
han grät och bad honom
om nåd.
I Betel mötte han honom,
och där talade han med oss[a],
5 (D) Herren Gud Sebaot,
Herren är hans namn.
6 (E) Så vänd om till din Gud,
håll fast vid kärlek och rätt
och vänta ständigt på din Gud.
7 (F) Handlaren[b] har falsk våg i sin hand
och älskar att suga ut människor.
8 (G) Efraim säger: ”Jag har blivit rik,
jag har fått mig en förmögenhet!
I allt mitt hårda arbete
ska ingen finna någon orätt,
något som är synd.”
9 (H) Jag är Herren din Gud
alltsedan du var i Egyptens land.
Jag ska på nytt låta dig bo i tält
som vid era högtidsdagar.[c]
10 (I) Jag har talat till profeterna,
jag har gett dem många syner
och talat genom profeterna
i liknelser.
11 (J) Är Gilead ett ogärningsnäste?
Då ska de bli till intet.
Offrar de tjurar i Gilgal?
Då ska deras altaren bli stenrösen
längs åkerns plogfåror.
12 (K) Jakob flydde till Arams land,
Israel tjänade för en kvinna,
för en kvinnas skull
vaktade han hjorden.
13 (L) Genom en profet förde Herren
Israel upp ur Egypten,
och genom en profet
blev folket bevarat.
14 (M) Efraim har väckt bitter vrede.
Hans Herre ska låta hans blodsdåd
drabba honom
och låta hans hån slå tillbaka
på honom.
Herrens stora under
135 [a]Halleluja!
Prisa Herrens namn,
prisa det, ni Herrens tjänare
2 som står i Herrens hus,
i gårdarna till vår Guds hus!
3 [b]Prisa Herren, för Herren är god,
lovsjung hans namn,
för det är ljuvligt.
4 [c]Herren har utvalt Jakob åt sig,
Israel till sin egendom.
5 [d]Jag vet att Herren är stor,
vår Herre är större än alla gudar.
6 [e]Allt vad Herren vill,
det gör han i himlen och på jorden,
i haven och i alla djup.
7 [f]Han låter moln stiga
vid jordens ände,
han sänder blixtar med regn
och skickar ut vinden
från sina förråd.
8 [g]Han slog de förstfödda i Egypten,
både människor och boskap.
9 [h]Han sände tecken och under
mitt i dig, Egypten,
mot farao och alla hans tjänare.
10 [i]Han slog många folk[j]
och dödade mäktiga kungar –
11 [k]Sichon, amoreernas kung,
Og, Bashans kung,
och Kanaans alla riken –
12 [l]och gav deras land som arvedel,
till arvedel åt sitt folk Israel.
13 [m]Herre, ditt namn består för evigt,
Herre, ditt rykte
från släkte till släkte,
14 [n]för Herren ska döma sitt folk
och förbarma sig
över sina tjänare.
15 [o]Hednafolkens avgudar
är silver och guld,
verk av människohand.
16 De har mun men kan inte tala,
ögon men kan inte se,
17 öron men kan inte höra.
Ingen ande finns i deras mun.
18 De som har gjort dem blir som de,
likaså alla som litar till dem.
19 Israels hus, lova Herren!
Arons hus, lova Herren!
20 Levis hus, lova Herren!
Ni som vördar Herren,
lova Herren!
21 Lovad är Herren från Sion,
han som bor i Jerusalem.
Halleluja!
Evig är hans nåd
136 [p]Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd.
2 [q]Tacka gudarnas Gud,
evig är hans nåd.
3 [r]Tacka herrarnas Herre,
evig är hans nåd.
4 [s]Han ensam gör stora under,
evig är hans nåd.
5 [t]Han gjorde himlen med förstånd,
evig är hans nåd,
6 [u]han bredde ut jorden över vattnen,
evig är hans nåd,
7 [v]och gjorde de stora ljusen,
evig är hans nåd,
8 solen till att råda över dagen,
evig är hans nåd,
9 månen och stjärnorna
till att råda över natten,
evig är hans nåd.
10 [w]Han slog de förstfödda i Egypten,
evig är hans nåd,
11 [x]och förde Israel ut därifrån,
evig är hans nåd,
12 [y]med stark hand och utsträckt arm,
evig är hans nåd.
13 [z]Han delade Röda havet mitt itu,
evig är hans nåd,
14 och förde Israel igenom det,
evig är hans nåd,
15 men skingrade farao
och hans här i Röda havet,
evig är hans nåd.
16 Han förde sitt folk genom öknen,
evig är hans nåd,
17 [aa]han slog stora kungar,
evig är hans nåd,
18 och dräpte mäktiga kungar,
evig är hans nåd,
19 [ab]Sichon, amoreernas kung,
evig är hans nåd,
20 [ac]och Og, Bashans kung,
evig är hans nåd,
21 [ad]och gav deras land som arvedel,
evig är hans nåd,
22 som arvedel åt sin tjänare Israel,
evig är hans nåd.
23 [ae]Han tänkte på oss i vår förnedring,
evig är hans nåd,
24 och ryckte oss
ur våra fienders våld,
evig är hans nåd.
25 [af]Han ger mat åt allt levande,
evig är hans nåd.
26 Tacka himlens Gud,
evig är hans nåd!
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation