M’Cheyne Bible Reading Plan
Abishag hos kung David
1 Kung David var nu gammal och hade nått hög ålder. Trots att man lade täcken över honom kunde han inte hålla sig varm. 2 Därför sade hans tjänare till honom: ”Låt oss finna en ung kvinna åt min herre kungen, en jungfru som kan bli kungens tjänarinna och sköta om honom. Om hon får ligga i din famn så blir min herre kungen varm.”
3 De sökte över hela Israel efter en vacker ung kvinna, och de fann Abishag från Shunem[a] och förde henne till kungen. 4 Hon var mycket vacker. Hon skötte om kungen och betjänade honom, men kungen låg inte med[b] henne.
Adonia gör anspråk på tronen
5 (A) Adonia,[c] Haggits son, hade höga tankar om sig själv och sade: ”Det är jag som ska bli kung.” Han skaffade sig vagnar och ryttare och dessutom femtio man som sprang framför honom. 6 (B) Hans far hade aldrig velat såra honom genom att säga: ”Varför gör du så?” Dessutom såg Adonia mycket bra ut, och han var född näst efter Absalom. 7 (C) Han började förhandla med Joab[d], Serujas son, och prästen Ebjatar, och de anslöt sig till Adonia och understödde honom. 8 (D) Men prästen Sadok[e] och Benaja[f], Jojadas son, samt profeten Natan[g], Shimei[h], Rei och Davids hjältar[i] stödde inte Adonia.
9 (E) Adonia offrade får, oxar och gödkalvar vid Sohelet-stenen nära Rogelskällan[j]. Han bjöd in alla sina bröder, kungens söner, och alla Juda män som var i kungens tjänst. 10 Men han bjöd inte profeten Natan, Benaja, hjältarna eller sin bror Salomo.
Salomo blir Davids efterträdare
11 Då sade Natan till Bat-Seba[k], Salomos mor: ”Du har väl hört att Adonia, Haggits son, har blivit kung utan att vår herre David vet om det? 12 Nu vill jag ge dig ett råd så att du kan rädda ditt liv och din son Salomos liv. 13 Gå genast in till kung David och säg till honom: Har inte du själv, min herre och kung, med ed lovat din tjänarinna och sagt: Din son Salomo ska bli kung efter mig. Det är han som ska sitta på min tron. Varför har då Adonia blivit kung? 14 Medan du är där och talar med kungen ska jag komma in efter dig och bekräfta det du har sagt.”
15 Bat-Seba gick in till kungen i kammaren. Kungen var nu mycket gammal och Abishag från Shunem betjänade honom. 16 Bat-Seba bugade sig och föll ner för kungen. Och kungen frågade: ”Vad önskar du?”
17 Hon svarade honom: ”Min herre, du har själv lovat din tjänarinna med ed vid Herren din Gud och sagt: Din son Salomo ska bli kung efter mig. Det är han som ska sitta på min tron. 18 Men nu har Adonia blivit kung, utan att du, min herre och kung, har fått veta det. 19 Han har offrat mängder av tjurar, gödkalvar och får och bjudit in alla kungens söner och prästen Ebjatar och överbefälhavaren Joab. Men din tjänare Salomo har han inte bjudit. 20 Nu är hela Israels ögon riktade på dig, min herre och kung, för att du ska säga dem vem som ska sitta på min herre kungens tron efter honom. 21 Annars kommer jag och min son Salomo att betraktas som brottslingar när min herre kungen har gått till vila hos sina fäder.”
22 Och medan hon ännu talade med kungen kom profeten Natan. 23 Man anmälde det för kungen och sade: ”Profeten Natan är här.” När han kom inför kungen, föll han ner på sitt ansikte för kungen 24 och sade: ”Min herre och kung, har du verkligen sagt att Adonia ska bli kung efter dig och att det är han som ska sitta på din tron? 25 För i dag har han gått ner och offrat mängder av tjurar, gödkalvar och får och bjudit in alla kungens söner och befälhavare och prästen Ebjatar. Nu äter och dricker de hos honom och ropar: Leve kung Adonia! 26 Men mig, din tjänare, har han inte bjudit, och inte heller prästen Sadok eller Benaja, Jojadas son, eller din tjänare Salomo. 27 Har detta kommit från min herre kungen utan att du har låtit din tjänare veta vem som ska sitta på min herre kungens tron efter honom?”
28 Då svarade kung David och sade: ”Kalla hit Bat-Seba till mig.” När hon kom inför kungen och stod framför honom, 29 (F) svor kungen en ed och sade: ”Så sant Herren lever, han som har befriat mig ur all nöd: 30 Så som jag lovade dig med ed vid Herren, Israels Gud, när jag sade: Din son Salomo ska bli kung efter mig, det är han som ska sitta på min tron i mitt ställe, så ska jag göra i dag.” 31 Då bugade sig Bat-Seba med ansiktet mot marken och föll ner för kungen och sade: ”Må min herre kung David leva för evigt!”
32 Kung David sade: ”Kalla hit till mig prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son.” När de kom inför kungen, 33 (G) sade han till dem: ”Ta med er herres tjänare och sätt min son Salomo på min egen mulåsna[l] och för honom ner till Gihon[m]. 34 Där ska prästen Sadok och profeten Natan smörja honom till kung[n] över Israel. Sedan ska ni blåsa i basunen och ropa: Leve kung Salomo! 35 Därefter ska ni följa honom upp hit, och han ska komma och sitta på min tron. Det är han som ska vara kung i mitt ställe, för honom har jag utsett till härskare över Israel och Juda.” 36 Då svarade Benaja, Jojadas son, kungen och sade: ”Amen. Så ska också Herren, min herre kungens Gud, säga. 37 Så som Herren har varit med min herre kungen, så ska han också vara med Salomo. Han ska göra hans tron ännu mäktigare än min herre kung Davids tron.”
38 (H) Prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, gick dit ner tillsammans med kereteerna och peleteerna. De satte Salomo på kung Davids mulåsna och förde honom till Gihon. 39 (I) Prästen Sadok tog oljehornet från tältet[o] och smorde Salomo. Därefter blåste de i basunen och allt folket ropade: ”Leve kung Salomo!” 40 Sedan följde allt folket med honom upp medan de blåste på flöjter och jublade med så stor glädje att marken kunde ha rämnat av deras rop.
41 Men Adonia och alla hans gäster hörde det just som de hade ätit färdigt. När Joab hörde basunens ljud sade han: ”Varför är det sådant oväsen i staden?” 42 (J) Medan han ännu talade kom Jonatan, prästen Ebjatars son. Adonia sade till honom: ”Kom hit, en duktig man som du har säkert goda nyheter.” 43 Jonatan svarade Adonia: ”Nej! Vår herre kung David har gjort Salomo till kung. 44 Kungen har skickat med honom prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, dessutom kereteerna och peleteerna. De satte honom på kungens mulåsna, 45 och prästen Sadok och profeten Natan smorde honom till kung i Gihon. Sedan drog de jublande upp därifrån och hela staden är i rörelse. Det var det ljudet ni hörde. 46 Och nu sitter Salomo på kungatronen, 47 och kungens tjänare har kommit och lyckönskat vår herre kung David och sagt: Må din Gud låta Salomos namn bli ännu större än ditt namn och hans tron ännu mäktigare än din tron. Och kungen tillbad, böjd över sin säng. 48 Kungen har också sagt: Lovad är Herren, Israels Gud, som i dag har satt en efterträdare på min tron, så att jag fått se det med egna ögon!”
49 Då blev Adonias alla gäster förskräckta och bröt upp och gick, var och en åt sitt håll. 50 (K) Adonia själv blev så rädd för Salomo att han reste sig och gick och grep tag i hornen på altaret[p]. 51 Och det berättades för Salomo: ”Se, Adonia är rädd för kung Salomo. Han har gripit tag i altarets horn och sagt: Kung Salomo måste i dag ge mig sin ed på att han inte kommer att döda sin tjänare med svärd.”
52 (L) Då sade Salomo: ”Om han visar sig vara en hedersman ska inte ett hår på hans huvud falla till marken. Men finner man något ont hos honom ska han dö.” 53 Därefter sände kung Salomo bud och lät hämta honom från altaret. Han kom och föll ner för kung Salomo, och Salomo sade till honom: ”Gå hem till ditt.”
Friheten i Kristus
5 (A) Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte tvingas in under slavoket igen. 2 (B) Lyssna! Jag, Paulus, säger er att om ni låter omskära er, kommer inte Kristus att vara till någon hjälp för er[a]. 3 (C) Jag försäkrar er igen: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4 (D) Ni har kommit bort från Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 (E) Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. 6 (F) I Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.
7 Ni började bra. Vem hindrade er så att ni inte längre lyder sanningen? 8 Den övertalningen kom inte från honom som kallade er. 9 (G) Lite surdeg syrar hela degen. 10 (H) Jag för min del litar på er i Herren att ni inte ska vara av annan mening. Men den som skapar förvirring bland er ska få sin dom, vem han än är. 11 (I) Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför blir jag då förföljd? I så fall vore korsets anstöt borta. 12 De som hetsar er borde gå och kastrera sig[b].
13 (J) Ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. 14 Hela lagen uppfylls i ett enda budord: Du ska älska din nästa som dig själv.[c] 15 (K) Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte slukar varandra.
Köttets gärningar och Andens frukt
16 (L) Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. 17 (M) Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill. 18 (N) Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen. 19 (O) Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, 20 avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror[d], 21 (P) illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike.
22 (Q) Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet[e], 23 (R) mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.
24 (S) De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. 25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden. 26 (T) Låt oss inte vara fåfänga, inte utmana varandra och inte avundas varandra.
Sorgesång över farao
32 I det tolfte året, på första dagen i den tolfte månaden[a] kom Herrens ord till mig:
2 (A) ”Människobarn, stäm upp en sorgesång över farao, Egyptens kung, och säg till honom:
Du var som ett ungt lejon
bland hednafolken.
Du liknade monstret i havet,
där du for fram i dina strömmar
och rörde upp vattnet
med dina fötter
och grumlade floderna.
3 (B) Så säger Herren Gud:
Jag ska breda ut mitt nät över dig
genom skaror av många folk,
och de ska dra upp dig i mitt garn.
4 (C) Jag ska kasta upp dig på land
och slunga dig bort
på det öppna fältet.
Jag ska låta alla himlens
fåglar slå ner på dig
och låta jordens alla vilda djur
äta sig mätta på dig.
5 Jag ska kasta ditt kött på bergen
och fylla dalarna
med ditt kadaver.
6 Jag ska dränka landet
med strömmar av ditt blod
ända upp till bergen,
och bäckarna ska bli fyllda av dig.
7 (D) När det är ute med dig,
ska jag täcka över himlen
och förmörka stjärnorna.
Jag ska täcka över solen med moln,
och månen ska inte lysa mer.
8 Alla ljus på himlen
ska jag förmörka för din skull,
jag lägger ditt land i mörker,
säger Herren Gud.
9 (E) Många folks hjärtan
ska jag bedröva
när jag tillkännager din undergång
bland hednafolken,
för länder som du inte känner.
10 Jag ska få många folk
att häpna över dig,
och deras kungar ska bäva
för din skull
när jag svingar mitt svärd
inför deras ögon.
Varje ögonblick ska de frukta,
var och en för sitt liv,
den dag du faller.
11 För så säger Herren Gud:
Den babyloniske kungens svärd
ska komma över dig.
12 (F) Jag ska låta din larmande hop
falla för hjältars svärd,
alla de grymmaste
bland hednafolken.
De ska ödelägga
Egyptens härlighet,
och hela den larmande hopen
ska förgöras.
13 (G) Jag ska utrota all dess boskap
vid de många vattnen.
Ingen människofot ska mer
röra upp vattnet,
inte heller boskapsklövar.
14 Sedan ska jag låta deras vatten
sjunka undan
och deras strömmar flyta bort
som olja,
säger Herren Gud.
15 När jag gör Egyptens land
till en övergiven ödemark
och tar ifrån landet
allt som finns där
och slår ner alla som bor i landet,
då ska de inse att jag är Herren.
16 Detta är en sorgesång
som man ska sjunga.
Folkens döttrar ska sjunga den
över Egypten
med hela dess larmande hop,
säger Herren Gud.”
Sorgesång över de slagna folken
17 I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden,[b] kom Herrens ord till mig:
18 (H) ”Människobarn, sjung sorgesång över Egyptens larmande folkhop. Befall henne att fara ner i jordens djup tillsammans med döttrarna till mäktiga folkslag, ner till dem som redan har farit ner i graven.
19 (I) Vem överträffar du i skönhet? Far ner och lägg dig bland de oomskurna! 20 Bland män som är genomborrade med svärd ska de falla. Svärdet är redo. Släpa bort henne med alla hennes folkskaror.
21 (J) Starka hjältar ska tala ur dödsriket till honom och till dem som hjälper honom: De har farit hit ner, och nu ligger de där, de oomskurna, genomborrade med svärd.
22 Där ligger Assur med hela sin skara. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Han är omgiven av deras gravar. 23 Sina gravar har de fått längst ner i gropen. Runt omkring hans grav ligger hans skara. Alla är de slagna, fallna för svärd, de som spred skräck i de levandes land.
24 Där ligger Elam[c] med hela sin larmande hop runt omkring hans grav. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Som oomskurna måste de fara ner i jordens djup, de som spred skräck omkring sig i de levandes land. Nu måste de bära sin skam med de andra som har farit ner i graven. 25 Bland de slagna har han fått sitt läger med hela sin larmande hop. Runt omkring honom är deras gravar. Oomskurna ligger de där alla, slagna med svärd, för de spred skräck i de levandes land. Nu måste de bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven. De ligger mitt ibland de slagna.
26 (K) Där ligger Meshek-Tubal med hela sin larmande hop. Runt omkring honom har de sina gravar. Alla är oomskurna och genomborrade med svärd, för de spred skräck i de levandes land. 27 Inte heller får de ligga bland hjältarna som fallit oomskurna,[d] som har farit ner till dödsriket i sin rustning och fått sina svärd lagda under sina huvuden. Nej, deras missgärningar vilar över deras ben, för de spred skräck i de levandes land. 28 Också du ska krossas bland de oomskurna och få ligga bland dem som är genomborrade med svärd.
29 Där ligger Edom med sina kungar och alla sina furstar. Trots all sin makt har de fått sin plats bland dem som är slagna med svärd. De måste ligga där tillsammans med de oomskurna och med dem som har farit ner i graven.
30 (L) Där ligger alla Nordlandets furstar och alla sidonier, för de for ner tillsammans med de slagna. För all den skräck de orsakade genom sin makt har de kommit på skam. De ligger där oomskurna bland dem som genomborrats med svärd. De måste bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven.
31 (M) Farao ska se dem, och han ska trösta sig i sorgen över hela sin larmande hop. Farao och hela hans här är slagna med svärd, säger Herren Gud. 32 Jag lät honom bli en skräck i de levandes land, men nu måste han läggas mitt ibland de oomskurna, hos dem som är slagna med svärd, farao med hela sin larmande hop, säger Herren Gud.”
Bön för Herrens vinstock
80 För körledaren, till "Liljorna".
Ett vittnesbörd, en psalm av Asaf.
2 (A) Lyssna, du Israels herde!
Du som leder Josef som en hjord,
du som tronar på keruberna,
visa dig i glans!
3 Väck upp din makt till att gå
framför Efraim och Benjamin
och Manasse,
och kom till vår frälsning.
4 (B) Gud, upprätta oss[a]!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
5 Herre Gud Sebaot,
hur länge ska din vrede ryka
mot ditt folks bön?
6 (C) Du har låtit dem äta tårars bröd
och dricka tårar i fullt mått.
7 (D) Du gör oss till ett stridsämne
för våra grannar,
och våra fiender hånar oss.
8 Gud Sebaot, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
9 (E) Du hämtade en vinstock
från Egypten,
du fördrev hednafolk
och planterade den.
10 Du röjde plats för den,
och den slog rot
och uppfyllde landet.
11 Den täckte bergen med sin skugga
och Guds cedrar med sina grenar,
12 (F) den sträckte ut sina skott till havet
och sina knoppar till floden[b].
13 (G) Varför rev du dess mur
så att alla som passerar
kan plocka av den?
14 Vildsvin från skogen
frossar på den,
markens smådjur äter av den.
15 Gud Sebaot, kom tillbaka!
Blicka ner från himlen och se,
ta hand om denna vinstock!
16 (H) Skydda vad din högra hand
har planterat,
den son du har fostrat åt dig.
17 Den är bränd av eld och nerhuggen,
de går under inför din stränga blick.
18 Håll din hand över mannen
vid din högra sida,
den människoson
du har fostrat åt dig.
19 Då ska vi inte vika från dig.
Ge oss liv, och vi ska åkalla
ditt namn.
20 Herre Gud Sebaot, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation