M’Cheyne Bible Reading Plan
14 Då började folket att klaga och gråta högt och de fortsatte hela natten. 2 Israeliternas röster höjdes i en väldig klagokör mot Mose och Aron. ”Tänk om vi hade fått dö i Egypten”, klagade hela menigheten, ”eller åtminstone här i öknen! 3 Varför leder Herren oss in i det här landet? Vi kommer att dödas och våra hustrur och små barn kommer att tas som byte! Låt oss försöka komma härifrån och återvända till Egypten!”
4 De föreslog varandra: ”Vi väljer en ledare som kan föra oss tillbaka till Egypten!”
Mose ber för de upproriska
5 Då föll Mose och Aron ner på marken inför hela den församlade israelitiska menigheten med ansiktena mot jorden 6 och två av spejarna, Josua, Nuns son, och Kalev, Jefunnes son, rev sönder sina kläder 7 och sa till allt folket: ”Det är ett underbart land vi har vandrat igenom och utforskat! 8 Om Herren finner behag i oss, kommer han att hjälpa oss att komma in i landet som flyter av mjölk och honung och ge oss det. 9 Gör nu inte uppror mot Herren! Ni behöver inte vara rädda för folken som bor där! De blir en munsbit för oss! Deras beskydd är borta, men Herren är med oss. Hör nu upp med att vara rädda!”
10 Men hela menigheten hotade att stena dem. Då visade sig Herrens härlighet vid uppenbarelsetältet för alla israeliterna 11 och Herren sa till Mose: ”Hur länge tänker det här folket förakta mig? Kommer dessa människor aldrig att tro mig, trots alla de tecken som jag har gjort bland dem? 12 Jag ska slå dem med pest och utrota dem, men dig ska jag göra till ett folk, mycket större och mäktigare än de!”
13 ”Men vad ska egypterna tänka när de får höra talas om det?” frågade Mose Herren. ”Du har ju med din kraft fört ditt folk därifrån. 14 De kommer att berätta det för invånarna i det här landet. De har redan hört att du, Herre, finns mitt ibland detta folk och att du Herre visar dig för dem ansikte mot ansikte, att ditt moln finns över dem och att du går framför dem i molnpelaren på dagen och i eldpelaren på natten. 15 Om du nu dödar ditt folk, alla på en gång, kommer de andra folken som har hört talas om dig att säga: 16 ’Herren kunde inte leda dem in i det land som han med ed hade lovat att ge dem. Därför har han nu slaktat dem i öknen.’
17 Herre, visa nu din makt! Du har ju sagt: 18 ’Herren är sen till vrede och nådefull. Han förlåter synd och missgärning, men han kan inte låta den skyldige få vara ostraffad utan straffar föräldrarnas missgärningar på barnen ända till tredje och fjärde generationen.’ 19 Herre, förlåt folket dess synd, du som är så full av nåd! Förlåt dem så som du har förlåtit dem förut allt sedan de lämnade Egypten!”
Guds straff – fyrtio år i öknen
20 Då sa Herren: ”Jag ska förlåta dem som du har begärt. 21 Men jag lovar vid mitt eget namn så sant jag lever och lika visst som att hela jorden ska fyllas av Herrens härlighet 22 att ingen av dessa som sett min härlighet och alla de tecken jag gjort både i Egypten och i öknen men ändå tio gånger prövat mig och inte lytt mig, 23 ingen av dessa som föraktat mig ska få se det land som jag med ed lovat deras förfäder. 24 Men min tjänare Kalev har ett annat sinnelag och har lytt mig i allt. Honom ska jag leda in i det land han har utforskat och hans ättlingar ska ärva landet. 25 Amalekiterna och kanaanéerna bor i dalarna och ni ska i morgon vända tillbaka ut i öknen i riktning mot Sävhavet.”
26 Herren talade till Mose och Aron: 27 ”Hur länge tänker denna onda menighet fortsätta att klaga på mig? Jag har hört hur israeliterna knotar mot mig. 28 Men säg så här till dem: ’Så sant jag lever,’ säger Herren, ’jag ska göra just det jag hört er säga. 29 Ni kommer allesammans att dö här i öknen! Ingen enda av er inmönstrade som är tjugo år eller äldre och som har klagat på mig 30 ska få komma in i det land jag med ed utlovat er, utom Kalev, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
31 Ni sa att era barn skulle bli fiendens byte. Dem tänker jag föra in i landet och de ska njuta av det land som ni förkastade 32 och era döda kroppar ska bli kvar i öknen. 33 Och era barn ska bli herdar i öknen i fyrtio år och lida för er trolöshet ända tills den sista av er ligger död i öknen.
34 Spejarna var inne i landet i fyrtio dagar men ni ska tvingas vandra i öknen i fyrtio år, ett år för varje dag. Ni kommer att få bära bördan av er synd och inse vad det betyder att förkasta mig.’ 35 Jag Herren har talat. Jag ska sannerligen göra så med denna onda menighet, alla som varit med och sammansvurit sig mot mig. De ska möta sitt slut; de ska dö här i öknen.”
36 Spejarna som Mose hade skickat för att utforska landet och som vid sin återkomst hade förorsakat folkets knot mot Herren genom att tala illa om landet, 37 blev därefter straffade och dödade inför Herren, dessa som talat illa om landet. 38 Av dem som varit med om att utforska landet var det bara Josua och Kalev som fick leva. 39 Därefter blev det oerhörd sorg i hela lägret när Mose berättade detta för israeliterna.
Folket går vidare utan Gud
40 Nästa morgon gick de upp tidigt och började vandra mot höglandet.
”Här är vi nu!” sa de. ”Vi har syndat, men nu är vi beredda att fortsätta in i det land som Herren har lovat oss!”
41 ”Varför överträder ni Herrens befallning?” sa Mose. ”Ni kommer inte att lyckas. 42 Gå inte! Ni kommer att besegras av fienden för Herren är inte med er. 43 Amalekiterna och kanaanéerna kommer att möta er där och ni kommer att falla för deras svärd. Nu när ni har övergett Herren kommer han inte att vara med er.”
44 Men de fortsatte i sitt övermod in i bergsbygden trots att varken arken eller Mose hade lämnat lägret. 45 Då kom amalekiterna och kanaanéerna som bodde där bland bergen och anföll dem och förföljde dem till Horma.
Herrens dom
50 En psalm av Asaf[a].
Gud, Herren Gud, har talat,
och han kallar på jorden från öster till väster.
2 Från Sion i dess fullkomliga skönhet
träder Gud fram i glans.
3 Vår Gud kommer, han håller inte tyst.
En uppslukande eld går framför honom
och en rasande storm omger honom.
4 Han kallar på himlen där ovan, och på jorden,
för att döma sitt folk.
5 ”Samla till mig mina fromma,
som ingår ett förbund med mig genom offer.”
6 Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
för Gud är den som dömer. Séla
7 ”Lyssna, mitt folk, jag vill tala!
Israel, jag vill vittna mot dig.
Jag är Gud, din Gud.
8 Jag klagar inte på dina offer eller brännoffer,
för dem har jag alltid framför mig.
9 Jag behöver inga tjurar från ditt stall
eller bockar ur dina fållor,
10 för alla skogens djur är mina,
likaså boskapen på de tusentals bergen.
11 Jag känner varje fågel i bergen
och allt levande på marken är mitt.
12 Även om jag var hungrig,
skulle jag inte säga det till dig,
för hela jorden är min,
och allt som finns på den.
13 Skulle jag äta kött från tjurar
och dricka blod från bockar?
14 Offra tacksägelse åt Gud,
och fullfölj vad du lovat till den Högste.
15 Ropa till mig i nödens tid,
och jag ska befria dig, och du ska ära mig.”
16 Men till den gudlöse säger Gud:
”Varför rabblar du bara upp mina bud
och talar om mitt förbund
17 du som hatar vägledning
och vänder ryggen åt mina ord?
18 När du ser en tjuv, slår du dig ihop med honom,
och du ger dig i lag med äktenskapsbrytare.
19 Du använder din mun till det onda
och väver svek med din tunga.
20 Du talar illa om din bror
och förtalar din mors son.
21 Detta har du gjort, och jag höll mig tyst.
Du tänkte då att jag var som du.
Men jag tänker gå till rätta med dig
och låta dig se att jag straffar dig.
22 Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud,
för att jag inte ska slita er i stycken,
och då kan ingen rädda er längre.
23 Den som offrar tacksägelse ärar mig,
och den som vandrar på min väg ska jag låta se Guds frälsning.”
Guds straff över Juda och Jerusalem
3 Se, Herren, härskarornas Herre,
ska ta ifrån Jerusalem och Juda
allt stöd och alla tillgångar,
all tillgång på mat
och all tillgång på vatten,
2 hjältar och krigare,
domare och profeter,
spåmän och äldste,
3 lägre befäl och högt uppsatta,
rådgivare, hantverkare och trollkarlar.
4 ”Jag ska ge dem pojkar till furstar,
och godtycke ska regera över dem.”
5 Bland folket ska man förtrycka varandra,
var och en sin nästa,
unga ska sätta sig upp mot de äldre
och ringa mot högt uppsatta.
6 Då ska en man ta tag i sin bror i sin fars hus och säga:
”Du som har en mantel,
bli du vår ledare
och ta hand om denna ruinhög.”
7 Då ska han ropa:
”Jag kan inte vara till någon hjälp!
I mitt hus finns varken mat eller mantel!
Gör inte mig till ledare för folket.”
8 Jerusalem vacklar och Juda faller
därför att de i ord och handling har vänt sig mot Herren,
i uppror mot hans härlighet.
9 Deras uppsyn vittnar mot dem.
De breder ut sin synd som Sodom,
de döljer inget.
Ve dem!
De har dragit olycka över sig själva.
10 Men säg till den rättfärdige
att det går honom väl.
De rättfärdiga ska få njuta av sina gärningars lön.
11 Men ve över den onde!
För honom ska det gå illa,
och han ska få igen för vad han har gjort.
12 Mitt folk regeras av ungdomar,
och kvinnor härskar över det.
Mitt folk, dina ledare för dig vilse
och leder dig bort på osäkra stigar.
13 Herren träder fram i rätten,
han står beredd att gå till rätta med folken.
14 Herren går till rätta med sitt folks äldste och furstar.
”Ni har skövlat vingården,
och rov från de fattiga finns i era hus.
15 Hur vågar ni krossa mitt folk
och mala sönder de fattiga?” säger Herren, härskarornas Herre.
16 Herren sa:
”Eftersom Sions döttrar är så högfärdiga
och går med näsan i vädret,
spelar med ögonen
och trippar omkring prydda med fotringar,
17 så ska Herren låta dem få skabb i hjässan
och blotta deras nakenhet.”
18 På den dagen ska Herren plocka av dem all grannlåt, fotringar, band och månsmycken,[a] 19 örhängen, armband och slöjor, 20 huvuddukar, fotkedjor, gördlar, parfymer och amuletter, 21 ringar och näsringar, 22 festkläder, tunikor, sjalar och väskor, 23 speglar, underkläder, sjaletter och diadem.
24 I stället för parfymdoft kommer stank,
repstumpar i stället för skärp,
i stället för håruppsättning skallighet,
i stället för festkläder säcktyg,
och ett brännmärke i stället för skönhet.
25 Dina män ska falla för svärd
och dina hjältar i strid.
26 Stadsportarna ska sörja och gråta,
och övergivet sitter Sion på marken.
4 På den dagen ska sju kvinnor ta tag i samme man och säga:
”Vi ska själva skaffa oss mat och kläder,
om vi bara får använda ditt namn.
Låt oss få slippa vår vanära!”
De räddades framtid
2 Den dagen ska rotskottet från Herren bli till prydnad och ära och landets frukt till stolthet och härlighet för dem som räddats i Israel. 3 Den som blir kvar i Sion och stannar i Jerusalem kallas helig, var och en som är skriven bland de levande i Jerusalem. 4 Herren ska tvätta av all orenhet från Sions döttrar och skölja bort blodskulden från Jerusalem genom domens och reningens ande. 5 Herren ska över hela Sions berg och över de församlade där skapa ett moln om dagen, en rök och en flammande eld om natten. Över allt ska hans härlighet vara ett skydd.[b] 6 Där ska finnas ett skydd för dagens hetta och en tillflykt undan storm och regn.
Exempel på människor med tro
11 Tron är en övertygelse om det vi hoppas, en visshet om det som ännu inte kan ses. 2 Genom sin tro fick förfäderna sitt vittnesbörd.
3 Genom tro förstår vi att världen skapades genom ord från Gud, och att det vi ser inte har blivit till av något synligt.
4 Genom tro kunde Abel bära fram ett större offer än Kain och fick genom tro vittnesbördet att han var rättfärdig. Gud vittnade ju själv om hans offer. Genom tro talar han fortfarande, trots att han är död.[a]
5 Genom tro rycktes Henok upp utan att behöva dö. Man kunde inte hitta honom längre, för Gud tog bort honom.[b] Innan dess hade Henok nämligen fått vittnesbördet att han behagade Gud. 6 Utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Den som vill komma till honom måste ju tro att han finns och att han belönar dem som söker honom.
7 I tro byggde Noa, efter att ha fått en varning för det som ännu inte syntes, i helig fruktan en ark för att rädda sin familj. Genom hans tro dömdes världen, och han fick själv del av den rättfärdighet som kommer av tro.[c]
8 I tro lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till det land han skulle få ärva. Han gav sig iväg utan att veta vart han skulle komma.[d] 9 I tro bosatte han sig sedan som en främling i det utlovade landet. Han bodde i tält, och likadant gjorde Isak och Jakob, som båda hade fått del i samma löfte. 10 Han såg nämligen fram emot den stad som är byggd på en fast grund och som har Gud själv till arkitekt och byggmästare.
11 Genom tro fick Abraham kraft att bli far, trots att han, liksom hans hustru Sara, nu var alldeles för gammal. Han litade på honom som hade gett löftet.[e] 12 Därför fick denne ende man, som dessutom var så gott som död, så många efterkommande att de var lika omöjliga att räkna som stjärnorna på himlen eller sanden på havsstranden.[f]
13 Alla dessa dog i tro, utan att ha fått det som var utlovat. De hade bara sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. 14 De som talar så, visar att de söker ett hemland. 15 Om de hade tänkt på det land de kom ifrån, hade de ju kunnat återvända dit, 16 men de längtade till ett bättre land, det land som finns i himlen. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har byggt en stad åt dem.
17 I tro bar Abraham fram sin son Isak som offer, när han sattes på prov. Han var beredd att offra sin ende[g] son, han som fått löftena. 18 Gud hade ju sagt till honom: ”Det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar.”[h] 19 Men Abraham tänkte att Gud till och med kunde uppväcka döda. Och bildligt talat fick han ju tillbaka Isak från de döda.
20 I tro välsignade Isak också Jakob och Esau för framtiden.
21 I tro välsignade den döende Jakob Josefs söner. Lutad mot sin stav tillbad han Gud.
22 I tro påminde Josef, när hans slut närmade sig, om israeliternas uttåg ur Egypten och gav order om sina kvarlevor.
23 I tro lyckades Moses föräldrar gömma sitt nyfödda barn under tre månader. De såg att det var ett vackert barn och var inte rädda, trots kungens påbud.
24 I tro vägrade sedan Mose som vuxen att bli kallad son till faraos dotter. 25 Han valde att lida tillsammans med Guds folk, i stället för att under en kort tid njuta av synden. 26 Han betraktade smäleken för Kristus skull som en större rikedom än Egyptens skatter. Han såg fram emot den belöning som väntade honom. 27 I tro lämnade Mose sedan Egypten. Han var inte rädd för kungens vrede, utan höll ut, eftersom han liksom såg den Osynlige.[i] 28 I tro firade han påsk och strök blod på dörrposterna, så att den som skulle döda de förstfödda inte skulle röra vid dem.[j]
29 I tro gick folket rakt igenom Röda havet som på torra land. Men när egypterna försökte göra det, drunknade de allihop.[k]
30 Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt dem i sju dagar.[l]
31 Genom tron slapp den prostituerade Rachav att dödas tillsammans med de andra som vägrade att tro, eftersom hon fredligt hade tagit emot spionerna.[m]
32 Behöver jag göra listan längre? Det skulle ta alltför lång tid att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, och om Samuel och profeterna. 33 Genom sin tro kunde dessa människor besegra andra riken, främja rättfärdighet, och få det som utlovats. De kunde stänga till lejonens gap, 34 släcka rasande eld, och undgå att dödas av svärd. Trots sin svaghet blev de starka, och de fick kraft att strida och driva hela arméer på flykten. 35 Kvinnor fick tillbaka sina döda uppståndna. Andra torterades till döds och ville inte bli frisläppta, för de såg fram emot en bättre uppståndelse. 36 En del blev hånade och piskade, andra kedjades fast och fick sitta i fängelse. 37 De stenades till döds, sågades mitt itu eller dödades med svärd. De gick omkring klädda i fårskinn och gethudar. De led brist, blev förföljda och misshandlade. 38 Världen förtjänade inte att ha dem ibland sig. De höll till i ödemarken och bland bergen, i grottor och jordhålor.
39 Men ingen av dessa fick se löftet uppfyllt, trots att de alla genom sin tro hade fått Guds vittnesbörd. 40 Gud hade nämligen en bättre plan för oss, så att de inte ska uppnå fullkomlighet förrän tillsammans med oss.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.