M’Cheyne Bible Reading Plan
Kriget mot Midjan
31 Herren talade till Mose. Han sade: 2 (A) ”Ta hämnd på midjaniterna[a] för Israels barn. Därefter ska du samlas till ditt folk.” 3 Och Mose sade till folket: ”Låt några av era män beväpna sig till strid. De ska rycka ut mot Midjan och utföra Herrens hämnd på Midjan. 4 Tusen man från var och en av Israels alla stammar ska ni sända ut i striden.” 5 Då avskiljdes ur Israels ätter tusen man av varje stam, tolvtusen man beväpnade till strid. 6 (B) Dessa sände Mose ut i striden, tusen man ur varje stam, tillsammans med Pinehas, prästen Eleasars son, som tog de heliga föremålen och larmtrumpeterna i sin hand.
7 De gick i krig mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön. 8 (C) Tillsammans med andra som blev slagna av dem dödades också de midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska kungar. Också Bileam, Beors son, dödade de med svärd. 9 Israels barn förde bort Midjans kvinnor och barn som fångar, och alla deras dragdjur, all deras boskap och allt deras gods tog de som byte. 10 Alla deras städer där de bodde och alla deras tältläger brände upp de i eld. 11 De tog med sig allt bytet och allt de hade rövat, både människor och boskap, 12 och förde fångarna och det rövade och bytet till Mose och prästen Eleasar och till Israels barns församling i lägret på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.
Hären återvänder
13 Mose och prästen Eleasar och församlingens alla furstar gick för att möta dem utanför lägret. 14 Men Mose blev upprörd över krigsbefälet, både överbefälen och underbefälen, när de kom tillbaka från kriget. 15 Mose sade till dem: ”Lät ni alla kvinnor leva? 16 (D) Det var ju de som efter Bileams råd förledde Israels barn till otrohet mot Herren i saken med Peor, så att hemsökelsen drabbade Herrens församling. 17 Döda nu alla pojkar, och döda alla kvinnor som har legat med en man. 18 Men alla flickor som inte har legat med en man ska ni låta leva[b] och spara åt er själva.
19 (E) Och ni ska vara utanför lägret i sju dagar. Var och en som har dödat någon människa, och var och en som har rört vid någon slagen ska rena sig[c] på tredje dagen och på sjunde dagen. Det gäller er själva och era fångar. 20 Ni ska rena alla kläder, allt som är tillverkat av skinn, allt som är gjort av gethår och alla föremål av trä.”
21 Prästen Eleasar sade till de stridsmän som hade deltagit i kriget: ”Detta är den lagstadga som Herren har befallt Mose: 22 Guld och silver, koppar, järn, tenn och bly, 23 (F) allt som tål eld ska ni låta gå genom eld så att det blir rent. Men det ska också renas med reningsvatten. Och allt som inte tål eld ska ni låta gå genom vatten. 24 På sjunde dagen ska ni tvätta era kläder och så vara rena. Därefter får ni gå in i lägret.”
Fördelning av bytet
25 Herren sade till Mose: 26 ”Tillsammans med prästen Eleasar och huvudmännen för församlingen ska du göra en beräkning över det tagna bytet av människor och boskap. 27 Sedan ska du dela bytet i två delar mellan de krigare som deltagit i striden och hela församlingen. 28 Som skatt åt Herren ska du ta från det krigsfolk som har varit med i striden: en av var femhundrade av människor, kor, åsnor och får. 29 Ta detta av deras hälft och ge det åt prästen Eleasar som en offergåva åt Herren. 30 Och från Israels barns hälft ska du ta var femtionde av människor, kor, åsnor, får och all boskap och ge det till leviterna, som ska ha vården om Herrens tabernakel.”
31 Mose och prästen Eleasar gjorde som Herren hade befallt Mose. 32 Och bytet, resten av det som krigsfolket hade tagit, utgjorde: av får 675 000, 33 av kor 72 000, 34 av åsnor 61 000 35 och av människor, kvinnor som inte legat med någon man, tillsammans 32 000.
36 Hälften av bytet, den del som tillföll dem som deltagit i striden, utgjorde:
av får 337 500, 37 varav skatten åt Herren utgjorde 675 får,
38 av kor 36 000, varav skatten åt Herren utgjorde 72,
39 av åsnor 30 500, varav skatten åt Herren utgjorde 61,
40 av människor 16 000, varav skatten åt Herren utgjorde 32 personer.
41 Och skatten, den för Herren bestämda gåvan, gav Mose åt prästen Eleasar, så som Herren hade befallt Mose.
42 Den hälft som tillföll Israels barn och som Mose hade avskilt från krigsfolkets del, 43 den hälft som tillföll församlingen, utgjorde: av får 337 500, 44 av kor 36 000, 45 av åsnor 30 500 46 och av människor 16 000. 47 Ur den hälft som tillföll israeliterna tog Mose ut var femtionde, både av människor och boskap, och gav det till leviterna som hade ansvar för Herrens tabernakel, så som Herren hade befallt Mose.
48 Befälhavarna över härens avdelningar, både överbefälen och underbefälen, kom fram till Mose 49 och sade till honom: ”Dina tjänare har räknat antalet krigsmän som vi har haft under vårt befäl, och ingen man fattas bland oss. 50 Därför har nu var och en av oss som en offergåva åt Herren burit fram det som han kommit över av guldsmycken – armband, ringar, örhängen och halssmycken – för att bringa försoning för oss inför Herrens ansikte.”
51 Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från dem, alla slags klenoder. 52 Guldet som gavs som gåva åt Herren av överbefälen och underbefälen utgjorde sammanlagt 16 750 siklar.[d] 53 Krigsfolket hade tagit byte, var och en för sig. 54 Och Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från överbefälen och underbefälen och bar in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa Israels barn i åminnelse inför Herrens ansikte.
Guds dom över de trotsiga
75 (A) För körledaren. "Fördärva inte".
En psalm, en sång av Asaf.
2 Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig!
Ditt namn är nära,
man förkunnar dina under.
3 (B) "Vid den tid jag bestämt
ska jag fälla en rättvis dom.
5 (D) Jag säger till de skrytsamma:
"Skryt inte!"
och till de gudlösa:
"Höj inte hornet!"
6 Höj inte ert horn så högt,
tala inte så trotsigt och fräckt.
7 Varken från öster eller väster
eller från öknen
kommer upphöjelsen.[b]
8 (E) Nej, Gud är den som dömer.
Den ene böjer han ner,
den andre reser han upp.
9 (F) I Herrens hand är en bägare[c]
med skummande vin,
full av blandad dryck.
Han häller upp,
och jordens alla gudlösa
måste dricka den i botten.
10 Men jag ska för evigt förkunna[d]
och lovsjunga Jakobs Gud.
11 Alla gudlösas horn
ska jag hugga av,
men den rättfärdiges horn
ska upphöjas.
Guds dom över fienderna
76 För körledaren, till stränginstrument.
En psalm, en sång av Asaf.
2 (G) Gud är känd i Juda,
hans namn är stort i Israel.
3 (H) I Salem[e] står hans hydda,
på Sion hans boning.
4 (I) Där bröt han bågens blixtrande pilar,
sköld och svärd och krigets vapen.
Sela
5 Strålande är du,
härligare än berg rika på byte[f].
6 (J) Modiga män ligger plundrade,
de sover sin sömn,
ingen stridsman
kan lyfta sin hand.
7 För ditt straffande ord,
du Jakobs Gud,
ligger ryttare och häst i dvala.
8 (K) Du, endast du, är värd att frukta.
Vem kan bestå inför dig
när du vredgas?
9 Från himlen låter du domen höras,
jorden förskräcks och blir stilla
10 när Gud står upp för att döma,
för att frälsa alla ödmjuka
på jorden. Sela
Profetia om Tyrus
Jämra er, ni Tarshishskepp,
för det är ödelagt,
utan hus och utan ingång.
Från kitteernas land[b]
når budskapet dem.
2 Sitt stumma, ni kustlandets invånare!
Köpmän från Sidon,
sjöfarande män, uppfyllde dig.
3 Av Shihors[c] säd
och Nilflodens skördar
gjorde du vinster
genom att fara över stora vatten
och driva handel.
Du blev en marknadsplats
för folken.
4 Stå där med skam, Sidon,
för havet har sagt,
havets fäste säger:
"Jag har inte haft födslosmärtor,
inte fött barn,
inte fött upp unga män
eller fostrat jungfrur."
5 När ryktet kommer till Egypten
bävar man vid nyheterna
om Tyrus.
6 Dra bort till Tarshish[d] och jämra er,
ni kustlandets invånare.
7 (B) Är detta er stolta stad
från forna dagar,
vars fötter bar henne bort
för att bosätta sig i fjärran?
8 (C) Vem har bestämt detta om Tyrus,
hon som delade ut kronor,
hon vars köpmän var furstar
och vars handelsmän
var jordens stormän.
9 Herren Sebaot har bestämt det,
för att slå ner all stolt härlighet
och ödmjuka jordens alla stormän.
10 Bred ut dig över ditt land
som Nilfloden,
du dotter Tarshish.
Du bär ingen boja mer.
11 (D) Han räckte ut sin hand över havet,
han fick kungariken att skaka.
Herren befallde att Kanaans fästen
skulle ödeläggas.
12 Han sade:
"Du ska aldrig mer stoltsera,
du kränkta jungfru, dotter Sidon[e].
Bryt upp och dra bort
till kitteernas land.
Men inte heller där ska du få ro.
13 Se på kaldeernas land,
det folket finns inte mer.[f]
Assyrierna gav det landet
åt ökendjur.
De reste sina belägringstorn,
rev ner dess borgar
och förvandlade det till en grushög.
14 Jämra er, ni Tarshishskepp,
för er befästning är förstörd."
15 (E) På den dagen ska Tyrus vara bortglömt i sjuttio år, lika länge som en kungs dagar. Men efter sjuttio år ska det gå med Tyrus som i visan om den prostituerade:
16 "Ta din harpa och gå runt i staden,
du bortglömda prostituerade.
Spela vackert och sjung flitigt,
så att du blir ihågkommen."
17 För efter sjuttio år ska Herren se till Tyrus, och hon ska åter ta emot prostitutionspengar och begå otukt med jordens alla länder i hela världen. 18 (F) Men hennes handelsvinst och hennes lön ska helgas åt Herren. Det ska inte lagras eller läggas undan, utan hennes vinst ska gå till dem som bor inför Herrens ansikte, för att de ska få äta sig mätta och ha praktfulla kläder.
Livets Ord
1 (A) Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord[a]. 2 (B) Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 3 (C) Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. 4 (D) Detta skriver vi för att vår glädje[b] ska bli fullkomlig.
Vandra i ljuset
5 (E) Detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. 6 (F) Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 7 (G) Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 8 (H) Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. 9 (I) Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 10 Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare och hans ord finns inte i oss.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation