M’Cheyne Bible Reading Plan
Kungen i Arad besegras
21 (A) När den kananeiske kungen av Arad, som bodde i Negev, hörde att Israel närmade sig på Atarimvägen, gav han sig i strid med Israel och tog några av dem till fånga. 2 Då gav Israel ett löfte till Herren: ”Om du ger detta folk i min hand, ska jag viga deras städer åt förintelse.” 3 Herren lyssnade till Israels röst och gav kananeerna i deras hand, och de vigde[a] dem och deras städer åt förintelse. Och platsen fick namnet Horma.
Kopparormen
4 De bröt upp från berget Hor och tog vägen mot Röda havet för att gå omkring Edoms land. Men under vägen blev folket otåligt. 5 Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: ”Varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får!”
6 (B) Då sände Herren giftiga[b] ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog. 7 Då kom folket till Mose och sade: ”Vi har syndat genom att vi talade mot Herren och mot dig. Be till Herren att han tar bort dessa ormar från oss.” Och Mose bad för folket. 8 Herren sade till Mose: ”Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den ska leva.”
9 (C) Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen[c] och fick leva.
Från berget Hor till Moab
10 Israels barn bröt upp och slog läger i Obot. 11 Från Obot bröt de upp och slog läger vid Ije-Haabarim i öknen framför Moab, österut. 12 Därifrån bröt de upp och slog läger i Sereds dal.
13 (D) Därifrån bröt de upp och slog läger på andra sidan Arnon[d] som går genom öknen och kommer från amoreernas område. Arnon utgör Moabs gräns, mellan Moab och amoreerna. 14 Därför heter det i Boken om Herrens krig[e]:
”Vaheb i Sufa,
och Arnons bäckravin,
15 och bäckravinens sidor
som går ner till Ars bosättning
och lutar sig mot Moabs gräns.”
16 Därifrån drog de till Beer. Det var om den brunnen som Herren sade till Mose: ”Samla folket så ska jag ge dem vatten.” 17 Då sjöng Israel denna sång:
”Flöda, du brunn!
Sjung om den!
18 Brunnen som hövdingar grävde,
som folkets främste grävde ut
med spiran, med sina stavar.”
Från öknen drog de till Mattana, 19 från Mattana till Nahaliel, från Nahaliel till Bamot, 20 från Bamot till den dal som ligger på Moabs mark, till Pisgas topp, där man ser ut över Jeshimon[f].
Seger över kungarna Sichon och Og
21 (E) Israel skickade då sändebud till Sichon, amoreernas kung[g], och lät säga: 22 ”Låt mig tåga igenom ditt land. Vi ska inte vika av in på åkrar eller in i vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi ska gå Kungsvägen[h] tills vi har kommit igenom ditt område.”
23 Men Sichon tillät inte Israel att gå igenom hans område. Sichon samlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i öknen. När han kom till Jahas gav han sig i strid med Israel. 24 (F) Men Israel slog honom med svärd och intog hans land från Arnon till Jabbok, ända fram till ammoniterna, för deras gräns var befäst. 25 Och Israel intog alla städerna där och bosatte sig i amoreernas alla städer, i Heshbon med alla dess underlydande orter. 26 Heshbon var nämligen den amoreiske kungen Sichons stad, för han hade fört krig mot den förre kungen i Moab och tagit ifrån honom hela hans land ända till Arnon. 27 Därför säger skalderna:
”Kom till Heshbon,
Bygg och befäst Sichons stad,
28 (G) för en eld gick ut från Heshbon,
en låga från Sichons stad.
Den förtärde Ar i Moab,
herrarna på Arnons höjder.
29 Ve dig, Moab!
Förlorat är du, Kemoshs folk!
Han lät sina söner bli flyktingar
och sina döttrar gå i fångenskap,
till amoreernas kung, Sichon.
30 Vi sköt ner dem.
Förlorat var Heshbon,
ända till Dibon.
Vi härjade ända till Nofa
som når till Medeba.”
31 Så bosatte sig Israel i amoreernas land. 32 Mose sände ut några att speja vid Jaeser, och de intog dess underlydande orter, och han fördrev amoreerna som bodde där. 33 (H) Sedan vek de av och drog upp mot Bashan. Och Bashans kung Og[i] drog med allt sitt folk ut till strid mot dem, vid Edrei.
34 Men Herren sade till Mose: ”Var inte rädd för honom, för jag har gett honom i din hand med allt hans folk och hans land. Du ska göra med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Heshbon.” 35 Och de slog honom och hans söner och allt hans folk tills ingen överlevande fanns kvar och tog hans land i besittning.
Bön om räddning
60 För körledaren, till "Vittnesbördets lilja", en sång till lärdom. Av David, 2 (A) när han var i strid med Aram-Naharajim och Aram-Soba[a] och Joab kom tillbaka och slog edomiterna i Saltdalen, tolv tusen man.
3 Gud, du har förkastat oss
och krossat oss,
du har varit vred –
upprätta oss igen!
4 Du lät landet bäva och rämna.
Läk nu dess sprickor,
för det vacklar.
5 (B) Du lät ditt folk möta hårda ting,
du gav oss vin så att vi raglar.
6 Men åt dem som vördar dig
gav du ett baner
att lyfta för sanningens skull[b]. Sela
8 Gud har talat i sin helgedom[d]:
"I triumf ska jag dela upp Sikem
och mäta upp Suckots dal.[e]
9 (D) Gilead är mitt, Manasse är mitt,
Efraim är min hjälm
och Juda min spira.
10 (E) Moab är mitt tvättfat,
på Edom kastar jag min sko[f].
Ropa av fröjd över mig, filisteer[g]!"
11 Vem för mig
till den befästa staden,
vem leder mig till Edom?
12 (F) Är det inte du, Gud –
du som har förkastat oss
och inte drar ut
med våra härar, Gud?
13 (G) Ge oss hjälp mot fienden,
människors hjälp är meningslös.
14 (H) Med Gud ska vi göra storverk.
Han ska trampa ner våra fiender.
Kungens bön om välsignelse
61 För körledaren, till stränginstrument. Av David.
2 Gud, hör mitt rop,
lyssna till min bön!
3 Från jordens ände ropar jag till dig
när mitt hjärta mattas.
För mig upp på klippan
som är högre än jag,
4 (I) för du har varit min tillflykt,
ett starkt torn mot fienden.
5 (J) Låt mig bo i ditt tält för evigt
och ha min tillflykt
under dina vingar. Sela
6 Du, Gud, har hört mina löften,
du har gett mig en arvedel
bland dem som[h] vördar ditt namn.
7 (K) Du förökar kungens dagar,
hans år ska vara
från släkte till släkte,
8 (L) han ska trona för evigt inför Gud.
Låt nåd och sanning
bevara honom.
9 (M) Då ska jag alltid lovsjunga ditt namn
och uppfylla mina löften
dag efter dag.
Guds dom över Assyrien
5 (A) Ve över Assur, min vredes ris!
Staven i hans hand är min harm.
6 (B) Jag sände honom
mot ett gudlöst folk,
mot ett folk jag är vred på.
Jag befallde honom
att plundra och ta byte
och trampa ner dem
som smuts på gatorna.
7 Men så menade inte han,
i sitt hjärta tänkte han inte så.
Hans hjärta ville förgöra
och utrota många folk,
8 för han säger:
"Är inte alla mina furstar kungar?
9 (C) Gick det inte Kalno som Karkemish,
Hamat som Arpad
och Samaria som Damaskus?[a]
10 Min hand har drabbat
andra gudars riken
som hade fler[b] gudabilder
än Jerusalem och Samaria.
11 Skulle jag då inte göra med Jerusalem
och dess gudabilder[c]
som jag har gjort med Samaria
och dess gudar?"
12 (D) Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod. 13 För han säger:
"Detta har jag gjort
med min starka hand
och min vishet,
för jag är så klok!
Jag flyttade folkens gränser
och plundrade deras skatter,
som den mäktige
störtade jag härskarna.
14 Min hand fann folkens skatter
som i ett fågelbo[d],
jag samlade ihop hela jorden
som man tar övergivna ägg.
Ingen rörde en vinge,
öppnade näbben eller pep.
15 Ska yxan höja sig över honom
som hugger med den,
eller sågen förhäva sig över honom
som använder den?
Som om käppen kunde svinga
honom som lyfter den,
eller staven lyfta
honom som inte är av trä!
16 Därför ska Herren Gud Sebaot
sända en tärande sjukdom
bland hans feta män,
och under hans härlighet
ska det brinna en brand
som en brinnande eld.
17 (E) Och Israels ljus
ska vara som en eld,
hans Helige som en låga,
och den ska bränna och förtära
hans törnen och tistlar,
allt på samma dag.
18 Han ska helt göra slut
på hans härliga skog
och fruktträdgård.
Det ska bli som när en sjuk
tynar bort.
19 De träd som blir kvar i skogen
ska vara lätträknade,
ett barn kan skriva upp dem.
20 (F) På den dagen ska Israels rest
och de räddade av Jakobs hus
inte längre stödja sig
på honom som slog dem.
I trohet ska de stödja sig
på Herren, Israels Helige.
21 En rest ska vända om[e],
en rest av Jakob,
till Gud den Mäktige.[f]
22 (G) För även om ditt folk, Israel,
vore som havets sand,
så ska bara en rest av det
vända om.
Förödelse är beslutad,
en rättfärdig störtflod.[g]
23 (H) Förödelse och beslutad straffdom
ska Herren Gud Sebaot
låta drabba hela landet.
24 (I) Därför säger Herren Gud Sebaot så:
Mitt folk som bor i Sion,
var inte rädda för Assur.
Han kommer att slå dig med riset
och höja sin stav mot dig,
som i Egypten.
25 (J) För ännu en liten tid
så upphör vreden mot dig,
och min vrede ska vända sig
till deras fördärv.
26 (K) Herren Sebaot ska svänga
sitt gissel över dem,
som när han slog Midjan
vid Orebsklippan.[h]
Han ska åter höja sin stav
som han räckte ut över havet,
som i Egypten.[i]
27 På den dagen ska hans börda
tas bort från dina axlar
och hans ok från din nacke,
för oket ska brista
på grund av fetman.
28 Han kommer över Ajat,
drar fram genom Migron.
I Mikmas lämnar han sin tross.[j]
29 De drar fram genom passet,
tar nattkvarter i Geba.
Rama bävar, Sauls Gibea flyr.
30 Ropa högt, dotter Gallim!
Lyssna, Laisha!
Arma Anatot!
31 Madmena flyr,
Gibeons invånare söker skydd.
32 Samma dag gör han halt i Nob.
Han svingar sin hand
mot dottern Sions berg,
mot Jerusalems höjd.
33 (L) Se, Herren Gud Sebaot
ska hugga av den lummiga kronan
med våldsam kraft.
De resliga stammarna ska fällas,
de höga träden störta ner.
34 Han ska fälla snårskogen med järn,
och Libanon ska falla
för den Mäktige.
Varning för begär
4 (A) Varifrån kommer alla strider och konflikter bland er? Kommer de inte från begären som kämpar i era kroppar? 2 Ni vill ha men får inget, ni mördar och avundas[a] men vinner inget. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber. 3 (B) Ni ber men får inget, därför att ni ber illa – för att slösa bort det på era njutningar.
4 (C) Ni otrogna, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. 5 (D) Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger[b]: "Svartsjukt[c] längtar Anden[d] som han låtit bo i oss?" 6 (E) Men större är nåden som han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.[e]
7 (F) Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly från er. 8 (G) Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och rena era hjärtan, ni splittrade. 9 (H) Klaga, sörj och gråt! Vänd ert skratt i sorg och er glädje i bedrövelse. 10 (I) Ödmjuka er inför Herren, så ska han upphöja er.
11 (J) Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare, utan dess domare. 12 En är lagstiftare och domare, han som har makt att frälsa och förgöra. Vem är du som dömer din nästa?
Varningar till de rika
13 (K) Lyssna nu, ni som säger: "I dag eller i morgon ska vi resa till den eller den staden, stanna där ett år och göra affärer och tjäna pengar." 14 (L) Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en dimma som syns en liten stund och sedan försvinner. 15 (M) I stället borde ni säga: "Om Herren vill och vi får leva ska vi göra det eller det." 16 (N) Men nu skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo.
17 (O) Den som alltså förstår att göra det goda men inte gör det, han syndar.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation