M’Cheyne Bible Reading Plan
Josefs bröder i Egypten
42 (A) När Jakob fick veta att det fanns säd i Egypten, sade han till sina söner: ”Varför står ni bara och ser på varann?” 2 Och han fortsatte: ”Jag har hört att det finns säd i Egypten. Res dit och köp säd åt oss, så att vi överlever och inte dör.” 3 Då reste tio av Josefs bröder ner för att köpa säd i Egypten.
4 Jakob skickade inte Josefs bror Benjamin med de andra bröderna, för han var rädd att det skulle hända honom någon olycka. 5 Så var också Israels söner bland dem som kom för att köpa säd, eftersom det rådde svält i Kanaans land.
6 (B) Josef var nu den som hade makten i landet, och det var han som sålde säd till allt folket. Då kom Josefs bröder dit och bugade sig för honom med ansiktena mot jorden. 7 När Josef såg sina bröder kände han igen dem. Men han låtsades att han var en främling för dem och tilltalade dem hårt och frågade dem: ”Var kommer ni ifrån?” De svarade: ”Från Kanaans land för att köpa säd.” 8 Trots att Josef kände igen sina bröder kände de inte igen honom. 9 (C) Då tänkte Josef på drömmarna som han hade haft om dem. Han sade till dem: ”Ni är spejare[a]. Ni har kommit för att se var landet saknar skydd.” 10 De svarade honom: ”Nej, herre, dina tjänare har kommit för att köpa mat. 11 Vi är alla söner till en och samme man. Vi är hederliga män, dina tjänare är inga spejare.”
12 Men han sade till dem: ”Jo, ni har kommit för att ta reda på var landet saknar skydd.” 13 (D) De svarade: ”Vi, dina tjänare, är tolv bröder, söner till en och samme man i Kanaans land. Den yngste är hemma hos vår far och en lever inte längre.” 14 Josef sade till dem: ”Det är som jag har sagt er. Ni är spejare. 15 (E) Så här ska jag pröva er: Så sant farao lever, ni slipper inte härifrån om inte er yngste bror kommer hit. 16 En av er måste gå och hämta hit er bror, medan ni andra stannar som fångar. Så kan jag pröva om ni har talat sanning. Annars är ni spejare, så sant farao lever.” 17 Sedan höll han dem i förvar i tre dagar.
18 På tredje dagen sade Josef till dem: ”Om ni vill leva så gör så här, för jag fruktar Gud. 19 Om ni är hederliga män, låt då en av era bröder stanna som fånge i huset där ni satt fängslade. Men ni andra får resa i väg och ta hem säden som ni köpt till hjälp mot svälten hos er. 20 Ta sedan med er yngste bror hit till mig. Om ni talat sanning ska ni slippa dö.” Och de gjorde så.
21 Men de sade till varandra: ”Vi har skuld efter det vi gjorde mot vår bror. Vi såg ångesten i hans själ när han bad om förbarmande, men vi ville inte lyssna på honom. Därför har vi själva kommit i denna ångest.” 22 (F) Ruben svarade dem: ”Sade jag inte till er att ni inte skulle synda mot pojken? Men ni lyssnade inte på mig. Därför utkrävs nu hans blod.” 23 Men de visste inte att Josef förstod, för han talade till dem genom tolk. 24 Han vände sig bort från dem och grät. Sedan vände han sig till dem igen och talade med dem. Och han tog Simeon från dem och lät fängsla honom inför deras ögon.
Josefs bröder återvänder till Kanaan
25 Josef befallde att man skulle fylla deras säckar med säd och lägga tillbaka vars och ens pengar i hans säck och ge dem mat för resan. När man hade gjort så, 26 lastade de säden på sina åsnor och reste därifrån. 27 Men när en av dem öppnade sin säck vid en rastplats för att ge sin åsna foder, fick han se sina pengar ligga överst i säcken. 28 Och han sade till sina bröder: ”Jag har fått tillbaka mina pengar. Titta här! De är i min säck!” Då sjönk deras mod, och darrande av skräck sade de till varandra: ”Vad har Gud gjort mot oss?”
29 När de kom hem till sin far Jakob i Kanaans land, berättade de för honom allt som hade hänt dem och sade: 30 ”Mannen som var herre där i landet talade hårt till oss och behandlade oss som om vi var spejare i landet. 31 Men vi sade till honom: Vi är hederliga män, vi är inga spejare. 32 Vi är tolv bröder, söner till en och samme far. En lever inte längre och den yngste är hemma hos vår far i Kanaans land. 33 Men mannen som var herre i landet svarade oss: Så här ska jag ta reda på om ni är hederliga män: Lämna kvar en av era bröder hos mig. Ta det ni köpt mot svälten hemma hos er och res i väg. 34 Kom sedan med er yngste bror hit till mig, så att jag kan vara säker på att ni inte är spejare utan hederliga män. Då ska jag ge tillbaka er bror till er och ni ska få röra er fritt i landet.”
35 När de sedan tömde sina säckar hittade var och en sin pengapåse i sin säck. Både de och deras far blev förskräckta när de fick se pengapåsarna 36 Och deras far Jakob sade till dem: ”Ni gör mig barnlös! Josef är borta, Simeon är borta och Benjamin vill ni också ta ifrån mig. Allting är emot mig!” 37 Ruben sade då till sin far: ”Du får döda båda mina söner om jag inte för Benjamin tillbaka till dig. Anförtro honom åt mig. Jag ska föra honom tillbaka till dig.” 38 (G) Men han svarade: ”Min son får inte resa dit med er. Hans bror är död och han är ensam kvar. Om någon olycka skulle hända honom på resan ni tänker göra, skulle ni föra mina grå hår med sorg ner i dödsriket.”
Liknelsen om de onda vinodlarna
12 (A) Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård. Han satte stängsel runt den, högg ut en vinpress[a] och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vinodlare och reste bort.
2 När tiden var inne sände han en tjänare till vinodlarna för att få sin del av vingårdens frukt. 3 Men de tog fast honom, slog honom och skickade i väg honom tomhänt. 4 Då sände han en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och förnedrade. 5 Sedan sände han ännu en, och honom dödade de. Han sände också många andra: några slog de, andra dödade de.
6 Nu hade han en enda kvar, sin älskade son. Till sist sände han honom till dem och tänkte: De kommer att ha respekt för min son. 7 Men vinodlarna sade till varandra: Här är arvtagaren! Kom, vi dödar honom, så blir arvet vårt. 8 Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården.
9 Vad ska nu vingårdens herre göra? Han ska komma och döda vinodlarna och ge vingården till andra. 10 (B) Har ni inte läst det här stället i Skriften:[b]
Stenen som husbyggarna förkastade
har blivit en hörnsten.
11 Herren har gjort den till detta,
underbart är det i våra ögon."[c]
12 Då ville de gripa honom, men vågade inte för folket. De förstod att det var med tanke på dem som han hade berättat liknelsen. Och de lämnade honom och gick sin väg.
Skatt till kejsaren
13 (C) Sedan sände de några fariseer och herodianer till honom för att snärja honom genom något som han sade. 14 De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är ärlig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du lär oss sanningen om Guds väg[d]. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren[e] eller inte? Ska vi betala eller inte betala?"
15 Men Jesus förstod deras hyckleri och sade till dem: "Varför prövar ni mig? Ge mig en denar[f] och låt mig se på den." 16 De räckte fram en, och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" De svarade: "Kejsarens." 17 Då sade Jesus till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." Och de var förundrade över honom.
De dödas uppståndelse
18 Till Jesus kom också några saddukeer[g], de som påstår att det inte finns någon uppståndelse. De frågade honom: 19 "Mästare, Mose har gett oss föreskriften att om någon har en bror som dör och efterlämnar hustru men inga barn, då ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.[h] 20 Nu fanns det sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men han dog och efterlämnade inga barn. 21 Den andre gifte sig med henne, men också han dog barnlös. På samma sätt gick det med den tredje. 22 Ingen av de sju efterlämnade några barn. Sist av alla dog kvinnan. 23 Vid uppståndelsen, när de uppstår, vems hustru blir hon då? Alla sju var ju gifta med henne."
24 Jesus sade till dem: "Tar ni inte fel, just för att ni inte förstår Skrifterna och inte heller Guds makt? 25 När de döda uppstår gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de är som änglarna i himlen.
26 (D) Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst i Moses bok vid stället om törnbusken hur Gud sade till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?[i] 27 Han är inte de dödas Gud, utan de levandes. Ni misstar er grundligt."
Det viktigaste budet
28 (E) En av de skriftlärda[j] som hade hört dem diskutera insåg att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram och frågade honom: "Vilket är det främsta av alla buden?" 29 Jesus svarade: "Det främsta är detta: Hör Israel! Herren vår Gud, Herren är en.[k] 30 Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. 31 (F) Sedan kommer detta: Du ska älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa."[l]
32 (G) Den skriftlärde sade: "Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. 33 (H) Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förnuft och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer." 34 När Jesus hörde att mannen hade svarat klokt, sade han till honom: "Du är inte långt från Guds rike." Sedan vågade ingen fråga honom något mer.
Är Messias Davids son?
35 (I) Medan Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son? 36 (J) David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter[m].[n] 37 David själv kallar honom Herre[o]. Hur kan han då vara Davids son?"
Jesus varnar för de skriftlärda
Den stora folkmassan lyssnade gärna på Jesus, 38 (K) och i sin undervisning sade han: "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och bli hälsade på torgen 39 och få de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. 40 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom."
Änkans offergåva
41 (L) Jesus satte sig mitt emot offerkistan[p] och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. 42 Där kom också en fattig änka och lade i två små kopparmynt[q], ett par ören.
43 (M) Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: "Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra som lade något i offerkistan. 44 Alla andra gav av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt som hon hade att leva på."
Bildads första tal
8 (A) Sedan tog Bildad från Shua till orda och sade:
2 Hur länge ska du tala så?
Orden från din mun
är som en väldig storm.
3 (B) Kan Gud kränka rättvisan,
kan den Allsmäktige
kränka rättfärdigheten?
4 Om dina barn har syndat mot honom,
då ger han dem i deras synders våld.
5 Men om du söker Gud
och ber den Allsmäktige om nåd,
6 om du är ren och rättsinnig,
då ska han vaka över dig
och göra din rättfärdighets boning
trygg.
7 (C) Om än din början är ringa,
ska du till sist bli mycket stor.
8 Fråga gångna släktled
och ta vara på fädernas erfarenhet.
9 (D) Själva är vi från i går
och vet ingenting,
en skugga är våra dagar på jorden.
10 Men de ska undervisa
och berätta för dig
och lägga fram ord från sina hjärtan.
11 Kan papyrus växa
där marken inte är sank,
skjuter vassen upp
där det inte finns vatten?
12 Medan den står grön och oskuren
vissnar den före allt annat gräs.
13 (E) Så går det alla som glömmer Gud.
Den gudlöses hopp kan inte bestå,
14 för hans tillförsikt är bräcklig
och hans trygghet
som spindelns nät.
15 (F) Han förlitar sig på sitt hus,
men det håller inte,
han klamrar sig fast vid det,
men det kommer inte att bestå.
16 Han frodas i solens sken,
hans skott sträcker sig
ut över trädgården.
17 Hans rötter slingrar sig
kring stenröset,
ett hus av sten har han i sikte.
18 När han rycks bort från sin plats,
förnekar den honom:
”Jag har aldrig sett dig.”
19 Ja, det är den glädje han får
av sin färd,
och ur mullen växer andra upp.
20 Gud förkastar inte den oskyldige,
och han håller inte de onda
i handen.
21 (G) Vänta tills han fyller din mun
med skratt
och dina läppar med jubel.
22 De som hatar dig ska kläs i skam,
och de gudlösas tält
ska inte mer finnas till.
Den andliga gudstjänsten
12 (A) Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga[a] gudstjänst. 2 (B) Och anpassa er inte efter den här världen[b], utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.
3 (C) I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. 4 (D) För liksom vi i en enda kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, 5 (E) så är vi många en enda kropp i Kristus. Men var för sig är vi varandras lemmar.
6 (F) Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron, 7 (G) att tjäna i vår uppgift, att undervisa i läran, 8 (H) att förmana[c] med uppmuntran och tröst, att dela ut gåvor utan baktankar[d], att vara hängiven som ledare, eller att visa barmhärtighet med glatt hjärta.
9 (I) Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. 10 (J) Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek. Överträffa[e] varandra i ömsesidig aktning. 11 (K) Var inte tröga när det gäller iver, var brinnande i anden, tjäna Herren. 12 (L) Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. 13 (M) Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. 14 (N) Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. 15 (O) Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. 16 (P) Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla[f]. Var inte självkloka. 17 (Q) Löna inte ont med ont. Tänk på det som är gott i alla människors ögon. 18 (R) Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.
19 (S) Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren.[g] 20 (T) Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud.[h] 21 (U) Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation