M’Cheyne Bible Reading Plan
1 Adam, Set, Enos,
2 Kenan, Mahalalel, Jered,
3 Hanok, Metusela, Lemek,
4 Noa, Sem, Ham och Jafet.
5 Jafets söner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras.
6 Gomers söner voro Askenas, Difat och Togarma.
7 Javans söner voro Elisa och Tarsisa, kittéerna och rodanéerna.
8 Hams söner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan.
9 Kus' söner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas söner voro Saba och Dedan.
10 Men Kus födde Nimrod; han var den förste som upprättade ett välde på jorden.
11 Och Misraim födde ludéerna, anaméerna, lehabéerna, naftuhéerna,
12 patroséerna, kasluhéerna, från vilka filistéerna hava utgått, och kaftoréerna.
13 Och Kanaan födde Sidon, som var hans förstfödde, och Het,
14 så ock jebuséerna, amoréerna och girgaséerna,
15 hivéerna, arkéerna, sinéerna,
16 arvadéerna, semaréerna och hamatéerna.
17 Sems söner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram, så ock Us, Hul, Geter och Mesek.
18 Arpaksad födde Sela, och Sela födde Eber.
19 Men åt Eber föddes två söner; den ene hette Peleg, ty i hans tid blev jorden fördelad; och hans broder hette Joktan.
20 Och Joktan födde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
21 Hadoram, Usal, Dikla,
22 Ebal, Abimael, Saba,
23 Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans söner.
24 Sem, Arpaksad, Sela,
25 Eber, Peleg, Regu,
26 Serug, Nahor, Tera,
27 Abram, det är Abraham
28 Abrahams söner voro Isak och Ismael.
29 Detta är deras släkttavla: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel och Mibsam,
30 Misma och Duma, Massa, Hadad och Tema,
31 Jetur, Nafis och Kedma. Dessa voro Ismaels söner.
32 Och de söner som Ketura, Abrahams bihustru, födde voro Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. Joksans söner voro Saba och Dedan.
33 Och Midjans söner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas söner.
34 Och Abraham födde Isak. Isaks söner voro Esau och Israel.
35 Esaus söner voro Elifas, Reguel, Jeus, Jaelam och Kora.
36 Elifas' söner voro Teman och Omar, Sefi och Gaetam, Kenas, Timna och Amalek
37 Reguels söner voro Nahat, Sera, Samma och Missa.
38 Men Seirs söner voro Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, Dison, Eser och Disan.
39 Lotans söner voro Hori och Homam; och Lotans syster var Timna.
40 Sobals söner voro Aljan, Manahat och Ebal, Sefi och Onam. Och Sibeons söner voro Aja och Ana.
41 Anas söner voro Dison. Och Disons söner voro Hamran, Esban, Jitran och Keran.
42 Esers söner voro Bilhan, Saavan, Jaakan. Disans söner voro Us och Aran.
43 Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan ännu någon israelitisk konung var konung där: Bela, Beors son, och hans stad hette Dinhaba.
44 När Bela dog, blev Jobab, Seras son, från Bosra, konung efter honom.
45 När Jobab dog, blev Husam från temanéernas land konung efter honom.
46 När Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han som slog midjaniterna på Moabs mark; och hans stad hette Avit.
47 När Hadad dog, blev Samla från Masreka konung efter honom.
48 När Samla dog, blev Saul, från Rehobot vid floden, konung efter honom.
49 När Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom
50 När Baal-Hanan dog, blev Hadad konung efter honom; och hans stad hette Pagi, och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred, var dotter till Me-Sahab.
51 Men när Hadad hade dött, voro dessa Edoms stamfurstar: fursten Timna, fursten Alja, fursten Jetet,
52 fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,
53 fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,
54 fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar.
2 Dessa voro Israels söner: Ruben, Simeon, Levi och Juda, Isaskar och Sebulon,
2 Dan, Josef och Benjamin, Naftali, Gad och Aser.
3 Judas söner voro Er, Onan och Sela; dessa tre föddes åt honom av Suas dotter, kananeiskan. Men Er, Judas förstfödde, misshagade HERREN; därför dödade han honom.
4 Och Tamar, hans sonhustru, födde åt honom Peres och Sera, så att Judas söner voro tillsammans fem.
5 Peres' söner voro Hesron och Hamul.
6 Seras söner voro Simri, Etan, Heman, Kalkol och Dara, tillsammans fem.
7 Men Karmis söner voro Akar, som drog olycka över Israel, när han trolöst förgrep sig på det tillspillogivna.
8 Och Etans söner voro Asarja.
9 Och de söner som föddes åt Hesron voro Jerameel, Ram och Kelubai.
10 Och Ram födde Amminadab, och Amminadab födde Naheson, hövding för Juda barn.
11 Naheson födde Salma, och Salma födde Boas.
12 Boas födde Obed, och Obed födde Isai.
13 Isai födde Eliab, som var hans förstfödde, Abinadab, den andre, och Simea, den tredje,
14 Netanel, den fjärde, Raddai, den femte,
15 Osem, den sjätte, David, den sjunde.
16 Och deras systrar voro Seruja och Abigail. Och Serujas söner voro Absai, Joab och Asael, tillsammans tre.
17 Och Abigail födde Amasa, och Amasas fader var ismaeliten Jeter.
18 Och Kaleb, Hesrons son, födde ett barn av kvinnkön, Asuba, därtill ock Jeriot; och dessa voro henne söner: Jeser, Sobab och Ardon.
19 Och när Asuba dog, tog Kaleb Efrat till hustru åt sig, och hon födde åt honom Hur.
20 Och Hur födde Uri, och Uri födde Besalel.
21 Därefter gick Hesron in till Makirs, Gileads faders, dotter; henne tog han till hustru, när han var sextio år gammal. Och hon födde åt honom Segub.
22 Och Segub födde Jair; denne hade tjugutre städer i Gileads land.
23 Men gesuréerna och araméerna togo ifrån dem Jairs byar jämte Kenat med underlydande orter, sextio städer. Alla dessa voro söner till Makir, Gileads fader.
24 Och sedan Hesron hade dött i Kaleb-Efrata, födde Hesrons hustru Abia åt honom Ashur, Tekoas fader.
25 Och Jerameels, Hesrons förstföddes, söner voro Ram, den förstfödde, vidare Buna, Oren och Osem samt Ahia.
26 Men Jerameel hade en annan hustru som hette Atara; hon var moder till Onam.
27 Och Rams, Jerameels förstföddes, söner voro Maas, Jamin och Eker.
28 Onams söner voro Sammai och Jada; och Sammais söner voro Nadab och Abisur.
29 Och Abisurs hustru hette Abihail; hon födde åt honom Aban och Molid.
30 Nadabs söner voro Seled och Appaim. Seled dog barnlös.
31 Men Appaims söner voro Jisei; Jiseis söner voro Sesan; Sesans söner voro Alai.
32 Jadas, Sammais broders, söner voro Jeter och Jonatan. Jeter dog barnlös.
33 Men Jonatans söner voro Pelet och Sasa. Dessa voro Jerameels söner.
34 Men Sesan hade inga söner, utan allenast döttrar. Nu hade Sesan en egyptisk tjänare som hette Jarha.
35 Och Sesan gav sin dotter till hustru åt sin tjänare Jarha, och hon födde åt honom Attai.
36 Attai födde Natan, och Natan födde Sabad.
37 Sabad födde Eflal, och Eflal födde Obed.
38 Obed födde Jehu, och Jehu födde Asarja.
39 Asarja födde Heles, och Heles födde Eleasa.
40 Eleasa födde Sisamai, och Sisamai födde Sallum.
41 Sallum födde Jekamja, och Jekamja födde Elisama.
42 Och Kalebs, Jerameels broders, söner voro Mesa, hans förstfödde, som var Sifs fader, och Maresas, Hebrons faders, söner.
43 Men Hebrons söner voro Kora, Tappua, Rekem och Sema.
44 Sema födde Raham, Jorkeams fader. Men Rekem födde Sammai.
45 Sammais son var Maon, och Maon var Bet-Surs fader.
46 Och Efa, Kalebs bihustru, födde Haran, Mosa och Gases; och Haran födde Gases.
47 Och Jadais söner voro Regem, Jotam, Gesan, Pelet, Efa och Saaf.
48 Kalebs bihustru Maaka födde Seber och Tirhana.
49 Hon födde ock Saaf, Madmannas fader, Seva, Makbenas fader och Gibeas fader. Och Kalebs dotter var Aksa.
50 Dessa voro Kalebs söner: Hurs, Efratas förstföddes, son var Sobal Kirjat-Jearims fader,
51 vidare Salma, Bet-Lehems fader, och Haref, Bet-Gaders fader.
52 Söner till Sobal, Kirjat-Jearims fader, voro Haroe och hälften av Hammenuhot-släkten.
53 Men Kirjat-Jearims släkter voro jeteriterna, putiterna, sumatiterna och misraiterna. Från dem utgingo sorgatiterna och estaoliterna.
54 Salmas söner voro Bet-Lehem och netofatiterna, Atrot-Bet-Joab, så ock hälften av manahatiterna, sorgiterna.
55 Och de skriftlärdes släkter, deras som bodde i Jaebes, voro tireatiterna, simeatiterna, sukatiterna. Dessa voro de kainéer som härstammade från Hammat, fader till Rekabs släkt.
8 Men en huvudpunkt i vad vi vilja säga är detta: Vi hava en överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himmelen,
2 för att göra tjänst i det allraheligaste, i det sannskyldiga tabernaklet, vilket Herren har upprättat, och icke någon människa.
3 Ty var och en som bliver överstepräst tillsättes för att frambära gåvor och offer; därför måste också denne hava något att frambära.
4 Om han nu vore på jorden, så vore han icke ens präst, då andra där finnas, som efter lagens bud hava att frambära gåvorna,
5 i det att de tjäna i den helgedom som är en avbild och en skugga av den himmelska. Om en sådan fick ock Moses befallning genom en uppenbarelse, när han skulle förfärdiga tabernaklet. »Se till», heter det, »att du gör allt efter den mönsterbild som har blivit dig visad på berget.»
6 Men nu har denne fått ett så mycket förnämligare ämbete, som han är medlare för ett bättre förbund, vars ordning vilar på bättre löften.
7 Ty om det förra förbundet hade varit utan brist, så skulle väl plats icke hava sökts för ett annat.
8 Men nu förebrår Gud dem och säger: »Se, dagar skola komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus;
9 icke ett sådant förbund som det jag gjorde med deras fäder, på den dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land. Ty de förblevo icke i mitt förbund, och därför frågade icke heller jag efter dem, säger Herren.
10 Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen, och i deras hjärtan skall jag skriva dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
11 Då skall den ene medborgaren aldrig behöva undervisa den andre, icke den ene brodern den andre och säga: 'Lär känna Herren'; ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste.
12 Ty jag skall i nåd förlåta deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.»
13 När han säger »ett nytt förbund», har han därmed givit till känna att det förra är föråldrat; men det som föråldras och bliver gammalt, det är nära att försvinna.
2 Så säger HERREN: Eftersom Moab har trefalt förbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom han har förbränt Edoms konungs ben till aska.
2 Därför skall jag sända en eld mot Moab, och den skall förtära Keriots palatser; och Moab skall omkomma under stridslarm, under härskri vid basuners ljud,
3 Och jag skall utrota ur landet den som är domare där, och alla dess furstar skall jag dräpa jämte honom säger HERREN.
4 Så säger HERREN: Eftersom Juda har trefalt förbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava förkastat HERRENS lag och icke hållit hans stadgar, utan låtit förleda sig av sina lögngudar, dem som ock deras fäder vandrade efter.
5 Därför skall jag sända en eld mot Juda, och den skall förtära Jerusalems palatser.
6 Så säger HERREN: Eftersom Israel har trefalt förbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de sälja den oskyldige för penningar och den fattige för ett par skor.
7 Ty de längta efter att se stoft på de armas huvuden, och de vränga de ödmjukas sak. Son och fader gå tillsammans till tärnan och ohelga så mitt heliga namn.
8 På pantade kläder sträcker man sig invid vart altare, och bötfälldas vin dricker man i sin Guds hus
9 Och dock var det jag som förgjorde för dem amoréerna, ett folk så högrest som cedrar och så väldigt som ekar; jag förgjorde deras frukt ovantill och deras rötter nedantill.
10 Det var jag som förde eder upp ur Egyptens land, och som ledde eder i öknen i fyrtio år, så att I intogen amoréernas land.
11 Och jag uppväckte somliga bland edra söner till profeter och somliga bland edra unga män till nasirer. Är det icke så, I Israels barn? säger HERREN.
12 Men I gåven nasirerna vin att dricka, och profeterna bjöden I: »Profeteren icke.»
13 Se, därför skall jag låta ett gnissel uppstå i edert land, likt gnisslet av en vagn som är fullastad med kärvar.
14 Då skall ej ens den snabbaste finna någon undflykt, den starkaste har då intet gagn av sin kraft, och hjälten kan icke rädda sitt liv.
15 Bågskytten håller då icke stånd, den snabbfotade kan icke rädda sitt liv, ej heller kan ryttaren rädda sitt.
16 Ja, den som var modigast bland hjältarna skall på den dagen fly undan naken, säger HERREN.
145 En lovsång av David. Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung, och lova ditt namn alltid och evinnerligen.
2 Jag vill dagligen lova dig och prisa ditt namn alltid och evinnerligen.
3 Stor är HERREN och högtlovad, ja, hans storhet är outrannsaklig.
4 Det ena släktet prisar för det andra dina verk, de förkunna dina väldiga gärningar.
5 Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda och dina underfulla verk.
6 Man skall tala om dina fruktansvärda gärningars makt; dina storverk skall jag förtälja.
7 Man skall utbreda ryktet om din stora godhet och jubla över din rättfärdighet.
8 Nådig och barmhärtig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.
9 HERREN är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk.
10 Alla dina verk, HERRE, skola tacka dig, och dina fromma skola lova dig.
11 De skola tala om ditt rikes ära, och din makt skola de förkunna.
12 Så skola de kungöra för människors barn dina väldiga gärningar och ditt rikes ära och härlighet.
13 Ditt rike är ett rike för alla evigheter, och ditt herradöme varar från släkte till släkte.
14 HERREN uppehåller alla dem som äro på väg att falla, och han upprättar alla nedböjda.
15 Allas ögon vänta efter dig, och du giver dem deras mat i rätt tid.
16 Du upplåter din hand och mättar allt levande med nåd.
17 HERREN är rättfärdig i alla sina vägar och nådig i alla sina verk.
18 HERREN är nära alla dem som åkalla honom, alla dem som åkalla honom uppriktigt.
19 Han gör vad de gudfruktiga begära och hör deras rop och frälsar dem.
20 HERREN bevarar alla dem som älska honom, men alla ogudaktiga skall han förgöra.
21 Min mun skall uttala HERREN lov, och allt kött skall prisa hans heliga namn alltid och evinnerligen.