M’Cheyne Bible Reading Plan
Babels torn och språkförbistringen
11 Alla människorna på jorden talade ett och samma språk. 2 När de spred sig österut, upptäckte de en slätt i Shinar[a] och bosatte sig där. 3 De sa till varandra: ”Låt oss tillverka bränt tegel.” Så använde de tegel som byggsten och beck som murbruk. 4 Sedan sa de: ”Låt oss bygga en stad med ett torn som når upp till himlen och göra vårt namn känt, så att vi inte skingras över hela jorden.”
5 Men när Herren kom ned för att se staden och tornet som de höll på att bygga, 6 sa han: ”De är ett folk och har ett och samma språk. När de börjar så här kommer inget att bli omöjligt för dem! 7 Kom, låt oss gå dit ner och ge dem olika språk, så att de blir förvirrade och inte kan förstå varandra!”
8 Så skingrade Herren dem över hela jorden, och de slutade att bygga på staden. 9 Det är därför som den kallas Babel[b], för det var där som Herren förvirrade dem genom språkförbistringen och skingrade dem därifrån över hela jorden.
Berättelsen om Sems släkt
(1 Krön 1:24-27)
10 Detta är berättelsen om Sems släkt.
När Sem var 100 år gammal, föddes hans son Arpakshad två år efter floden. 11 Efter Arpakshads födelse levde Sem ytterligare 500 år och fick söner och döttrar.
12 När Arpakshad var 35 år gammal föddes hans son Shelach, 13 och därefter levde han ytterligare 403 år och fick söner och döttrar.
14 Shelach var 30 år gammal när hans son Ever föddes, 15 och han levde därefter ytterligare 403 år och fick söner och döttrar.
16 Ever var 34 år gammal när hans son Peleg föddes, 17 och han levde därefter ytterligare 430 år och fick söner och döttrar.
18 Peleg var 30 år gammal när hans son Regu föddes, 19 och han levde därefter ytterligare 209 år och fick söner och döttrar.
20 Regu var 32 år gammal när Serug föddes, 21 och han levde därefter ytterligare 207 år och fick söner och döttrar.
22 Serug var 30 år gammal när hans son Nachor föddes, 23 och han levde därefter ytterligare 200 år och fick söner och döttrar.
24 Nachor var 29 år gammal när hans son Terach föddes, 25 och han levde därefter ytterligare 119 år och fick söner och döttrar.
26 När Terach var 70 år gammal var han far till Abram, Nachor och Haran.
Från Terach till Abram
27 Detta är berättelsen om Terachs släkt. Terach var far till Abram, Nachor och Haran, och Haran var far till Lot. 28 Haran dog i det land där han föddes, i Ur i Kaldéen, medan hans far ännu levde.
29 Både Abram och Nachor gifte sig. Abrams hustru hette Saraj, och Nachors hustru Milka, dotter till Haran som var far till både Milka och Jiska. 30 Men Saraj kunde inte få några barn. 31 Terach tog sin son Abram, sin sonson Lot, Harans son, och sin svärdotter Saraj och lämnade Ur i Kaldéen för att flytta till Kanaans land. Men de stannade och bosatte sig i staden Harran. 32 Där dog Terach, 205 år gammal.
Jesus utser sina tolv lärjungar
(Mark 3:15-19; Luk 6:14-16; Apg 1:13)
10 Jesus kallade nu till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och plågor. 2 Här är namnen på dessa tolv apostlar: Simon, som kallas Petrus, hans bror Andreas, Sebedaios söner Jakob och Johannes, 3 Filippos, Bartolomaios, Tomas, tullindrivaren Matteus, Alfaios son Jakob, Taddaios, 4 Simon ”den ivrige”[a] och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.
Jesus sänder ut sina tolv lärjungar
(Mark 6:7-13; Luk 9:2-6; 10:4-12)
5 Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: ”Gå inte till andra folk eller till någon samarisk stad, 6 utan bara till Israels förlorade får. 7 Gå och tala om för dem att himmelriket är nära. 8 Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Ge vidare vad ni har fått som gåva. 9 Ta inget guld eller silver eller koppar med er, 10 och packa ingen väska för vandringen. Ta inte med extra skjortor eller skor och inte heller någon vandringsstav, för arbetaren är värd sin mat.
11 Varje gång ni kommer in i en stad eller en by, så sök upp någon som är värdig. Stanna sedan då tills ni fortsätter till nästa stad. 12 När ni kommer in i ett hus, hälsa dem, 13 och om de är värda att få del av er frid, ska de få den. Men om inte, får ni själva behålla den frid ni önskade dem. 14 Tar man inte emot er eller lyssnar till er i en stad eller i ett hem, så gå bara därifrån. Skaka stadens damm av era fötter[b]. 15 Sannerligen säger jag er: det ska bli lättare på domens dag för Sodom och Gomorra[c] än för en sådan stad.
Jesus varnar för förföljelse
(Mark 13:11-13; Luk 21:12-19)
16 Jag sänder er som får in bland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. 17 Akta er för människorna! Ni kommer att arresteras och dras inför domstol och bli piskade i synagogorna[d]. 18 Och ni ska för min skull bli anklagade inför kungar och makthavare och få ställa upp som vittnen inför dem och främmande folk. 19 Men när ni ställs inför domstolen behöver ni inte oroa er för hur eller vad ni ska säga, för ni ska få de rätta orden just när ni behöver dem. 20 Det är inte ni som ska tala då, utan er Faders Ande talar genom er. 21 Syskon ska förråda varandra och låta döda varandra, och föräldrar sina barn. Barn ska göra uppror mot sina föräldrar och ta livet av dem. 22 Ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli räddad.[e]
23 När ni blir förföljda i en stad så fly till en annan. Sannerligen säger jag er: Människosonen kommer tillbaka innan ni hunnit till alla Israels städer. 24 Lärjungen står inte över sin lärare, och en tjänare står inte över sin herre. 25 Och en lärjunge får acceptera att det går med honom som med hans lärare, och tjänaren får acceptera att det går med honom som med hans herre. Om nu husets herre har kallats Beelsebul[f], kommer man naturligtvis att säga samma sak om dem som är medlemmar i hans hushåll.
Var inte rädda
(Luk 12:2-9)
26 Men var inte rädda för dem, för det finns ingenting gömt som inte ska komma fram och ingenting dolt som inte ska bli känt. 27 Vad jag säger er i mörkret, det ska ni ropa ut i dagsljuset. Och vad jag viskar i era öron, det ska ni ropa ut från hustaken.
28 Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte har makt att göra något mer. Det finns bara en ni ska frukta, han som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna[g]. 29 En sparv säljs ju för en kopparslant, men ingen av dem faller död till marken utan att er Fader i himlen vet om det. 30 Och på er är till och med hårstråna räknade. 31 Var alltså inte rädda! Ni är mer värda än alla sparvar tillsammans.
Bekännelse och förnekelse
(Luk 12:51-53; 14:26-27; 17:33)
32 Om någon bekänner mig inför människorna, ska jag inför min Fader i himlen bekänna honom. 33 Men den som förnekar mig inför människorna ska jag förneka inför min Fader i himlen.
34 Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden! Nej, inte fred utan svärd. 35 Jag har kommit för att vända
’en son emot sin far,
en dotter emot sin mor,
och en svärdotter emot sin svärmor,
36 och en man ska finna fiender i sitt eget hus[h].’
37 Men om någon älskar sina föräldrar mer än mig, är han inte värdig att tillhöra mig. Och om någon älskar sina barn mer än mig, är han inte värdig att tillhöra mig.[i] 38 Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig att tillhöra mig. 39 Den som finner sitt liv ska förlora det, men den som förlorar sitt liv för min skull ska finna det.
40 Den som tar emot er, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig. 41 Om någon tar emot en profet, därför att han är en profet, så får han samma lön som profeten. Och om någon tar emot en rättfärdig, därför att det är en rättfärdig, får han samma belöning som den människan. 42 Den som ger så mycket som bara ett glas kallt vatten till en av dessa minsta, en som är min lärjunge, sannerligen säger jag er: han inte ska gå miste om sin lön.”
Folket bekänner sin synd
10 Medan Esra bad och bekände detta och låg framför Guds hus och grät samlades en stor mängd män, kvinnor och barn, och de grät alla bittert.
2 Då sa Shekanja, Jechiels son av Elams släkt, till Esra: ”Vi har varit trolösa mot vår Gud genom att gifta oss med dessa främmande kvinnor från andra folk. Men trots detta finns det hopp för Israel. 3 Låt oss nu sluta ett förbund inför vår Gud att skicka iväg de här kvinnorna och de barn som de fött, i enlighet med vad min herre och de som fruktar vår Guds bud har rått oss till. Låt oss följa lagen. 4 Stå upp, för det är din uppgift. Vi är med dig. Fatta mod och gå till handling.”
5 Då reste Esra sig upp och lät ledarna för prästerna och leviterna och hela Israel avlägga en ed att de skulle göra som man hade sagt. De svor eden. 6 Sedan lämnade Esra platsen framför Guds hus och gick in i Jochanans, Eljashivs sons, rum. Han varken åt mat eller drack vatten där i sin sorg över de återvändande fångarnas trolöshet.
7 Ett meddelande skickades sedan ut i Juda och Jerusalem att alla som återvänt skulle samlas i Jerusalem. 8 Den som inte kom inom tre dagar, i enlighet med ledarnas och de äldstes beslut, skulle få alla sina ägodelar förstörda. Själv skulle han uteslutas ur de hemkomnas gemenskap. 9 Inom tre dagar, den tjugonde dagen i nionde månaden, hade alla män från Juda och Benjamin samlats i Jerusalem. Hela folket slog sig ner på platsen framför Guds hus och darrade både för hela ärendets skull, och av regnet. 10 Då reste prästen Esra sig upp och talade till dem:
”Ni har varit trolösa genom att gifta er med främmande kvinnor och på det sättet gjort Israels skuld ännu större. 11 Bekänn nu inför Herren, era fäders Gud, och gör hans vilja. Ta avstånd från de andra folken i landet och från de främmande kvinnorna.”
12 Då svarade hela församlingen med hög röst: ”Vi ska göra som du har sagt. 13 Men det är mycket folk här och det är regntid, så vi kan inte stanna här ute. Det här är inte heller något som kan klaras av på en eller två dagar, för vi har syndat mycket. 14 Låt därför våra ledare företräda hela församlingen. Låt alla dem i våra städer som har gift sig med främmande kvinnor komma på bestämda tider tillsammans med de äldste och domarna i varje stad, till dess att vår Guds glödande vrede i detta ärende har vänts bort från oss.”
15 De enda som motsatte sig det här var Jonatan, Asaels son, och Jachseja, Tikvas son, och Meshullam och leviten Shabbetaj understödde dem.
Många måste skilja sig
16 De som återvänt från fångenskapen gjorde som det föreslagits. Prästen Esra valde ut män som var familjeöverhuvuden, alla namngivna. Den första dagen i nionde månaden satte de sig ner för att undersöka saken. 17 Den första dagen i första månaden hade de avslutat genomgången av alla som gift sig med främmande kvinnor.
18 Det visade sig att bland prästernas ättlingar hade följande män gift sig med främmande kvinnor:
Av Jeshuas, Josadaks sons, släkt och bröder
Maaseja, Elieser, Jariv och Gedalja.
19 De förband sig att skicka iväg sina hustrur och offrade för sin skuld en bagge som skuldoffer.
20 Av Immers släkt
Hanani och Sevadja.
21 Av Harims släkt
Maaseja, Elia, Shemaja, Jechiel och Ussia.
22 Av Pashchurs släkt
Eljoenaj, Maaseja, Ismael, Netanel, Josavad och Elasa.
23 Av leviterna
Josavad, Shimi, Kelaja, som också kallas Kelita, Petachja, Juda och Elieser.
24 Av sångarna endast Eljashiv.
Av dörrvaktarna
Shallum, Telem och Uri.
25 Av israeliterna i övrigt:
Av Paroshs släkt
Ramja, Jissia, Malkia, Mijamin, Elasar, Malkia, Benaja.
26 Av Elams släkt
Mattanja, Sakarja, Jechiel, Avdi, Jeremot och Elia.
27 Av Sattus släkt
Eljoenaj, Eljashiv, Mattanja, Jeremot, Savad och Asisa.
28 Av Bevajs släkt
Jochanan, Hananja, Sabbaj och Atlaj.
29 Av Banis släkt:
Meshullam, Malluk, Adaja, Jashuv, Sheal och Jeremot.
30 Av Pachat Moabs släkt
Adna, Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Besalel, Binnuj och Manasse.
31 Av Harims släkt
Elieser, Jishia, Malkia, Shemaja, Simon, 32 Benjamin, Malluk och Shemarja.
33 Av Hashums släkt
Mattenaj, Mattatta, Savad, Elifelet, Jeremaj, Manasse och Shimi.
34 Av Banis släkt
Maadaj, Amram, Uel, 35 Benaja, Bedja, Keluhu, 36 Vanja, Meremot, Eljashiv, 37 Mattanja, Mattenaj, Jaasaj.
38 Av Binnujs släkt
Shimi, 39 Shelemja, Natan, Adaja, 40 Maknadvaj, Shashaj, Sharaj, 41 Asarel, Shelemja, Shemarja, 42 Shallum, Amarja och Josef.
43 Av Nebos ätt
Jeiel, Mattitja, Savad, Sevina, Jaddaj, Joel och Benaja.
44 Alla dessa hade gift sig med främmande kvinnor, och en del av dem hade även fött barn.
Petrus och Cornelius
10 I Caesarea fanns en man som hette Cornelius och som var officer vid italiska bataljonen. 2 Han var gudfruktig liksom alla i hans hus. Cornelius gav stora gåvor till de fattiga bland folket och bad regelbundet till Gud.
3 En eftermiddag när han bad och klockan var ungefär tre, fick han i en syn se en Guds ängel komma emot honom och säga: ”Cornelius”.
4 Skräckslagen stirrade Cornelius på ängeln och frågade: ”Vad vill du, Herre?”
Ängeln svarade: ”Dina böner och gåvor till de fattiga har stigit upp som ett minnesvärt offer till Gud. 5 Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. 6 Han bor i ett hus nere vid havet hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.”
7 Så snart ängeln som talat med honom hade försvunnit, kallade därför Cornelius på två tjänare och en av sina soldater som var en from man. 8 Han berättade sedan allt som hade hänt och skickade iväg dem till Joppe.
9 Nästa dag vid middagstiden närmade sig männen Joppe och samtidigt gick Petrus upp på husets takterrass för att be. 10 Han blev hungrig och ville ha något att äta och medan maten gjordes i ordning, fick han se en syn[a]. 11 Han såg himlen öppen och något som liknade en stor duk sänktes ner på jorden. Duken var upphängd i sina fyra hörn 12 och där var alla slags fyrfotadjur, markens kräldjur och himlens fåglar. 13 Sedan sa en röst till honom: ”Res dig upp Petrus, slakta och ät!”
14 ”Nej aldrig, Herre”, svarade Petrus. ”Jag har aldrig ätit något som är oheligt eller orent.”
15 Men rösten hördes en andra gång och sa: ”Om Gud har gjort något rent, ska du inte behandla det som orent.”
16 Detta upprepades tre gånger och sedan drogs duken upp till himlen.
17 Petrus blev mycket förvirrad. Vad kunde synen betyda? Men i samma stund kom de män som Cornelius hade sänt. De hade frågat sig fram till huset och stod nu utanför porten 18 och ropade: ”Är det här som Simon, han som kallas Petrus bor?”
19 Petrus var fortfarande upptagen med att grubbla över synen, när Anden sa till honom: ”Tre män är här och söker dig. 20 Gå ner och följ med dem! Tveka inte, för jag har sänt dem!”
21 Då gick Petrus ner och mötte dem och sa: ”Jag är den som ni söker. Är det något särskilt ni vill?”
22 Då berättade de för honom: ”Vi är hitskickade av officeren Cornelius. Han är rättfärdig och gudfruktig och alla judarna talar gott om honom. Nu har en helig ängel sagt till honom att skicka efter dig, så att han kan få reda på vad du har att säga.”
23 Petrus bjöd då in dem och lät dem stanna där över natten. Nästa dag tog han sedan med sig några troende från Joppe och följde med männen.
24 Dagen därpå kom de fram till Caesarea där Cornelius väntade på dem. Han hade samlat dit sina släktingar och närmaste vänner. 25 När Petrus steg in i huset, mötte Cornelius honom och föll ner framför honom och tillbad. 26 Men Petrus drog upp honom och sa: ”Res dig upp! Jag är en vanlig människa precis som du!” 27 Sedan pratade de med varandra och gick tillsammans in i det rum där de andra var samlade.
28 Petrus sa till dem: ”Som ni vet är det förbjudet för mig som jude att umgås med någon från ett annat folk och besöka honom. Men Gud har visat mig att jag aldrig ska nedvärdera en människa och anse henne som oren.[b] 29 Därför följde jag med utan att protestera när ni skickade efter mig. Säg mig nu vad det är ni vill!”
30 Cornelius svarade: ”För tre dagar sedan när jag som vanligt bad här hemma vid tretiden på eftermiddagen, stod plötsligt en man klädd i skinande kläder framför mig. 31 Han sa till mig: ’Cornelius, Gud har hört dina böner och kommit ihåg dina gåvor till de fattiga. 32 Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. Han bor i ett hus nere vid havet hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.’ 33 Därför skickade jag genast bud efter dig och jag är mycket tacksam för att du ville komma. Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga.”
Petrus talar i Cornelius hus
34 Då började Petrus tala: ”Jag ser nu tydligt att Gud verkligen behandlar alla folk lika. 35 Han är villig att ta emot varje människa som fruktar honom och handlar rättfärdigt, vilket folk hon än tillhör. 36 Ni har kännedom om de glada nyheterna som har meddelats Israels folk – att man kan få frid genom Jesus Kristus som är allas Herre. 37 Ni känner till vad som hände i hela Judeen med början i Galileen efter det dop som Johannes förkunnade: 38 hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den heliga Anden och kraft och hur Jesus gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld eftersom Gud var med honom. 39 Vi vittnar om allt han gjorde både ute på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på ett kors och avrättade, 40 men på den tredje[c] dagen uppväckte Gud honom från de döda. Gud lät honom sedan visa sig 41 men inte för hela folket, utan för vittnen som Gud redan tidigare hade utsett, oss som åt och drack med honom efter att han hade uppstått från de döda. 42 Och han gav oss en befallning att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har utsett till domare över både levande och döda. 43 Alla profeterna vittnar om honom att var och en som tror på honom ska få sina synder förlåtna genom hans namn.”
44 Men medan Petrus fortfarande talade, kom den heliga Anden över alla som lyssnade till hans budskap. 45 De troende omskurna som hade kommit dit tillsammans med Petrus blev förvånade över att den heliga Andens gåva också kom över dessa från andra folk. 46 De hörde dem nämligen tala andra språk och hylla Gud. Då frågade Petrus:
47 ”Finns det någon som kan hindra att de döps i vatten nu när de har fått den heliga Anden precis som vi?” 48 Och så lät han dem döpas i Jesus Kristus namn. De bad honom sedan att stanna hos dem några dagar.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.