M’Cheyne Bible Reading Plan

Sauls seger över amalekiterna

15 ^(A) Samuel sade till Saul: ”Det var mig Herren sände att smörja dig till kung över sitt folk Israel. Hör nu Herrens ord. ^2 (B) Så säger Herren Sebaot: Jag ska straffa Amalek^[a] för det han gjorde mot Israel, när han ställde sig i vägen för honom då han drog upp ur Egypten. ^3 (C) Dra ut och slå amalekiterna och vig^[b] allt de har åt förintelse. Skona dem inte utan döda både män och kvinnor, barn och spädbarn, kor och får, kameler och åsnor.”

⁴ Saul kallade samman folket och inmönstrade dem i Telaim^[c]: 200 000 man fotfolk och dessutom 10 000 man från Juda. ⁵ När Saul kom till Amaleks stad ordnade han ett bakhåll i dalen. ^6 (D) Han sade till keniterna^[d]: ”Skilj er från amalekiterna och dra bort så att jag inte utrotar er tillsammans med dem. Ni visade ju barmhärtighet mot alla Israels barn när de drog ut ur Egypten.” Då skilde sig keniterna från amalekiterna.

^7 (E) Sedan slog Saul amalekiterna från Havila ända fram emot Shur, som ligger öster om Egypten. ^8 (F) Han tillfångatog Amaleks kung Agag levande och vigde allt folket åt förintelse med svärd. ⁹ Men Saul och folket skonade Agag och det bästa och det näst bästa av fåren, korna och lammen, kort sagt, allt som var av värde. Det ville de inte viga åt förintelse. All boskap däremot som var dålig och värdelös vigde de åt förintelse.

Saul förkastas

¹⁰ Då kom Herrens ord till Samuel: ^11 (G) ”Jag ångrar att jag gjort Saul till kung, för han har vänt sig från mig och inte utfört mina befallningar.” Det bedrövade Samuel och han ropade till Herren hela den natten.

¹² Tidigt på morgonen steg Samuel upp och gick för att möta Saul. Man berättade för Samuel att Saul hade kommit till Karmel^[e] och där rest en minnesstod åt sig, och sedan svängt av och fortsatt ner till Gilgal. ¹³ När Samuel kom till Saul, sade Saul: ”Herren välsigne dig! Jag har nu utfört Herrens befallning.” ¹⁴ Men Samuel sade: ”Vad är det då för bräkande av får som ljuder i mina öron, och vad är det för råmande av kor som jag hör?” ¹⁵ Saul svarade: ”De tog med dem från amalekiterna. Folket skonade det bästa av fåren och korna för att offra åt Herren din Gud. Men det andra har vi vigt åt förintelse.”

¹⁶ Då sade Samuel till Saul: ”Sluta! Jag ska tala om för dig vad Herren sade till mig i natt.” Saul sade till honom: ”Tala.” ^17 (H) Samuel sade: ”Var det inte när du var liten i dina egna ögon som du blev ett huvud för Israels stammar och Herren smorde dig till kung över Israel? ¹⁸ Herren sände i väg dig och sade: Gå och vig dessa syndare, amalekiterna, åt förintelse och strid mot dem tills du gjort slut på dem. ¹⁹ Varför har du då inte lyssnat till Herrens röst utan kastat dig över bytet och gjort det som är ont i Herrens ögon?” ²⁰ Saul svarade Samuel: ”Jag har ju lyssnat till Herrens röst och gått den väg som Herren har sänt mig på. Jag har fört hit Agag, Amaleks kung, och vigt amalekiterna åt förintelse. ²¹ Men folket tog av bytet får och kor, det bästa av det som skulle vigas åt förintelse, för att offra det åt Herren din Gud i Gilgal.”

^22 (I) Då sade Samuel: ”Behagar det Herren med brännoffer och slaktoffer lika mycket som att man lyssnar till Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och lyhördhet bättre än baggars fett, ^23 (J) för upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord har han förkastat dig som kung.” ²⁴ Saul sade till Samuel: ”Jag har syndat genom att inte lyda Herrens befallning och dina ord. Jag var rädd för folket och lyssnade till dem. ²⁵ Men förlåt mig nu min synd och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren.” ^26 (K) Samuel sade till Saul: ”Jag vill inte vända tillbaka med dig, för du har förkastat Herrens ord och Herren har förkastat dig: du är inte längre kung över Israel.”

²⁷ När Samuel vände sig om för att gå, grep han tag i hörnet på hans mantel,^[f] och den revs sönder. ^28 (L) Samuel sade till honom: ”Herren har i dag ryckt Israels kungarike från dig och gett det till en annan som är bättre än du. ^29 (M) Och den Härlige i Israel ljuger inte och ångrar sig inte, för han är inte en människa som ångrar sig.” ³⁰ Saul svarade: ”Jag har syndat. Visa mig nu ändå den äran inför de äldste i mitt folk och inför Israel att du går tillbaka tillsammans med mig, så att jag får tillbe Herren din Gud.” ³¹ Då gick Samuel tillbaka med Saul, och Saul tillbad Herren.

³² Samuel sade: ”För hit Agag till mig, Amaleks kung.” Då gick Agag med glad min^[g] fram till honom och sade: ”Dödens bitterhet är visst förbi!”. ³³ Men Samuel sade: ”Så som ditt svärd har gjort kvinnor barnlösa, så ska din mor bli barnlös bland kvinnor.” Sedan högg Samuel Agag i stycken inför Herren i Gilgal. ³⁴ Sedan begav sig Samuel till Rama och Saul drog upp till sitt hem i Sauls Gibea. ³⁵ Samuel ville inte se Saul mer så länge han levde, för Samuel sörjde över Saul. Och Herren ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.

Den kristne och överheten

13 ^(A) Varje människa ska underordna sig den överhet hon har över sig. Det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är tillsatt av honom. ^2 (B) Den som motsätter sig överheten går därför emot Guds ordning, och de som gör så drar domen över sig själva.

³ De styrande är ju inget hot mot dem som gör det goda, utan mot dem som gör det onda. Vill du slippa vara rädd för överheten? Gör då det goda, så får du beröm av den. ^4 (C) Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda ska du vara rädd, för överheten bär inte svärdet utan orsak. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. ⁵ Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull utan även för samvetets.

⁶ Det är också därför ni betalar skatt, för de styrande är Guds tjänare och ständigt verksamma för just den uppgiften. ^7 (D) Ge alla vad ni är skyldiga dem: skatt åt den som ska ha skatt, tull åt den som ska ha tull, respekt åt den som ska ha respekt och heder åt den som ska ha heder.

^8 (E) Var inte skyldiga någon något, utom i detta att älska varandra. Den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. ^9 (F) Buden: Du ska inte begå äktenskapsbrott, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ha begär och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du ska älska din nästa som dig själv.^{[a] 10 (G)} Kärleken gör inte sin nästa något ont. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.

^11 (H) Gör detta och tänk på tiden, att det är dags för er att vakna upp ur sömnen. Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro. ^12 (I) Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss därför lägga bort mörkrets gärningar och ta på oss ljusets vapenrustning. ^13 (J) Låt oss leva värdigt, som på dagen, inte med vilda fester och fylleri, inte med otukt och orgier, inte med strid och avund. ^14 (K) Nej, iklä er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.

Sidkia blir kung i Juda

52 ^(A) Sidkia var tjugoett år när han blev kung och han regerade elva år^[a] i Jerusalem. Hans mor hette Hamital och hon var dotter till Jeremia från Libna.

² Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som Jojakim hade gjort. ^3 (B) Det var på grund av Herrens vrede som detta skedde med Jerusalem och Juda tills han förkastade dem från sitt ansikte. Och Sidkia gjorde uppror mot Babels kung. ^4 (C) På tionde dagen i den tionde månaden av Sidkias nionde regeringsår kom Babels kung Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade staden. De byggde en belägringsmur runt omkring den. ⁵ Staden var belägrad ända till kung Sidkias elfte regeringsår.

⁶ Men på nionde dagen i den fjärde månaden^[b] var svälten så stor i staden att folket i landet inte hade något att äta. ⁷ Staden stormades och allt krigsfolket flydde och drog ut ur staden under natten genom porten mellan de båda murarna, den port som ledde till den kungliga trädgården, medan kaldeerna låg runt omkring staden. De tog vägen mot Hedmarken.

⁸ Men kaldeernas här förföljde kungen och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergett honom och skingrats. ⁹ Kaldeerna grep kungen och förde honom till den babyloniske kungen i Ribla i Hamats land. Där uttalade denne sin dom över honom. ^10 (D) Och Babels kung lät avrätta Sidkias barn inför hans ögon. Dessutom lät han också avrätta alla Juda furstar i Ribla. ¹¹ På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät fängsla honom med kopparkedjor. Den babyloniske kungen förde honom till Babel och lät honom sitta i fängelse ända till hans dödsdag.

Templet förstörs

¹² På tionde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadressars nittonde regeringsår kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, som var överste för livvakterna, till Jerusalem. ¹³ Han brände Herrens hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus, brände han i eld. ¹⁴ Alla murar runt omkring Jerusalem bröts ner av hela den här av kaldeer som översten för livvakterna hade med sig. ¹⁵ En del av de fattigaste bland folket och den del av folket som var kvar i staden och de överlöpare som hade gått över till Babels kung, liksom den övriga hopen som fanns kvar, dem förde Nebusaradan, översten för livvakterna, bort i fångenskap. ¹⁶ Men av de fattigaste i landet lämnade Nebusaradan, översten för livvakterna, kvar några att sköta vingårdarna och åkrarna.

^17 (E) Kopparpelarna i Herrens hus, tvättställen och kopparhavet i Herrens hus slog kaldeerna sönder och förde all kopparn till Babel. ¹⁸ Och askkärlen, skovlarna, knivarna och alla kopparkärl som hade använts vid gudstjänsten tog de med sig. ¹⁹ Likaså tog översten för livvakterna faten, fyrfaten, offerskålarna, askkärlen, ljusstakarna, de andra skålarna och bägarna, allt som var av rent guld eller av rent silver. ^20 (F) Vad gäller de två pelarna, havet som var ett enda och de tolv kopparoxarna under, det som kung Salomo hade låtit göra till Herrens hus, så kunde kopparn i alla dessa föremål inte vägas. ^21 (G) Vad pelarna angår var den ena pelaren arton alnar hög och en tolv alnar^[c] lång tråd mätte omfånget. Den var fyra fingrar tjock och ihålig. ²² Ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar, och detta pelarhuvud var fem alnar högt och ett flätverk och granatäpplen fanns på pelarhuvudet runt omkring, allt av koppar. Likadant var det på den andra pelaren också med granatäpplen. ²³ Granatäpplena var nittiosex utåt, men tillsammans var granatäpplena på flätverket runt omkring etthundra.

Juda rikes undergång

²⁴ Översten för livvakterna tog översteprästen Seraja och Sefanja, prästen närmast under honom, likaså de tre som höll vakt vid dörren. ²⁵ Och från staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och sju av kungens närmaste män som påträffades i staden. Likaså tog han överbefälhavarens skrivare, som brukade skriva ut folket i landet till krigstjänst, och 60 andra män av landets folk som påträffades i staden. ²⁶ Dessa tog Nebusaradan, översten för livvakterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla. ²⁷ Och Babels kung lät avrätta dem där, i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört från sitt land.

²⁸ Antalet av dem som Nebukadressar förde bort var i det sjunde året 3 023 judar ²⁹ och i Nebukadressars artonde regeringsår^[d] 832 personer från Jerusalem. ³⁰ I Nebukadressars tjugotredje regeringsår^[e] förde Nebusaradan, översten för livvakterna,^[f] bort 745 personer. Hela antalet utgjorde 4 600 personer.

Kung Jojakins benådning

^31 (H) Men i det trettiosjunde året^[g] sedan Juda kung Jojakin hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden på tjugofemte dagen i månaden, tog Babels kung Evil-Merodak^[h] – samma år han blev kung – Jojakin, Juda kung, till nåder och förde honom ut ur fängelset. ³² Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel. ^33 (I) Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde. ³⁴ Ett fast underhåll^[i] fick han från kungen i Babel, visst för varje dag, ända till sin dödsdag, så länge han levde.

Räddning undan förföljare

31 För körledaren. En psalm av David.