M’Cheyne Bible Reading Plan

Mose och Aron inför farao

5 ^(A) Därefter gick Mose och Aron till farao^[a] och sade: ”Så säger Herren, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid åt mig i öknen!” ^2 (B) Men farao svarade: ”Vem är Herren? Skulle jag lyssna på honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren, och jag tänker inte släppa Israel.”

^3 (C) Då sade de: ”Hebreernas Gud har uppenbarat sig för oss. Låt oss få gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud, så att han inte kommer över oss med pest eller svärd.” ⁴ Men kungen av Egypten sade till dem: ”Mose och Aron, varför lockar ni bort folket från deras arbete? Gå till era dagsverken!” ^5 (D) Och farao fortsatte: ”Folket är redan nu många i landet. Ändå vill ni att de ska sluta med sina dagsverken!”

⁶ Samma dag befallde farao slavdrivarna och folkets förmän: ⁷ ”Ni ska inte ge dem halm^[b] till teglet som förut. Låt dem gå och skaffa halm själva. ⁸ Men samma mängd tegel som de gjort förut ska ni kräva av dem, utan något avdrag. De är lata, därför ropar de: Låt oss gå och offra åt vår Gud! ⁹ Man måste lägga hårt arbete på dessa människor, så att de har något att göra och inte lyssnar på lögner.” ¹⁰ Då gick slavdrivarna och förmännen ut och sade till folket: ”Så säger farao: Jag ger er inte längre halm. ¹¹ Gå själva och skaffa halm där ni hittar det. Men det blir inget avdrag i ert arbete.”

¹² Då spred sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att använda som halm. ¹³ Slavdrivarna drev på dem och sade: ”Gör färdigt ert arbete, full kvot för varje dag, precis som när ni fick halm!” ¹⁴ Och israeliternas förmän, de som faraos slavdrivare hade satt över dem, fick hugg och slag och man sade till dem: ”Varför har ni inte tillverkat full mängd tegel som förut, varken i går eller i dag?”

¹⁵ Då kom israeliternas förmän och ropade till farao: ”Varför gör du så mot dina tjänare? ¹⁶ Ingen halm får dina tjänare, och ändå säger de åt oss att skaffa fram tegel^[c]. Se, dina tjänare får hugg och slag trots att skulden ligger hos ditt eget folk.” ¹⁷ Men han svarade: ”Lata är ni, lata! Det är därför ni säger: Låt oss gå och offra åt Herren! ¹⁸ Nej, gå nu och arbeta! Någon halm ska ni inte få, men full mängd tegel ska ni ändå lämna.”

¹⁹ Israeliternas förmän insåg att de var illa ute, eftersom man hade sagt att de inte skulle få något avdrag i den dagliga tegelkvoten. ²⁰ När de kom ut från farao träffade de Mose och Aron som stod där för att möta dem, ²¹ och de sade till dem: ”Må Herren se vad ni har gjort och döma er! Ni har fått farao och hans tjänare att avsky oss och satt svärd i deras hand så att de kan döda oss.”

^22 (E) Då vände Mose sig på nytt till Herren och sade: ”Herre, varför har du handlat så illa mot detta folk? Varför sände du mig? ²³ Ända sedan jag gick till farao för att tala i ditt namn har han gjort dem illa, och du har inte gjort någonting för att rädda ditt folk.”

Kvinnorna som följde Jesus

8 ^(A) Därefter vandrade Jesus genom städer och byar och förkunnade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom, ^2 (B) och även några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och sjukdomar: Maria som kallades Magdalena^[a] – från henne hade sju onda andar farit ut – ³ och Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, samt Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde.

Liknelsen om såningsmannen

^4 (C) När mycket folk samlades och man kom ut till honom från stad efter stad, talade han till dem med en liknelse: ⁵ "En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det. ⁶ En del föll på stenig mark, och när det växte upp vissnade det bort, för det fick ingen fukt. ⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det. ⁸ Men en del föll i god jord, och det växte upp och gav hundrafaldig skörd^[b]." När han hade sagt detta, ropade han: "Hör, du som har öron att höra med!"

Liknelsens innebörd

^9 (D) Hans lärjungar frågade honom sedan vad liknelsen betydde. ^10 (E) Han svarade: "Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter. Men de andra får dem i liknelser, för att de ska se och ändå inte se, höra och ändå inte förstå.^{[c] 11 (F)} Här är liknelsens mening: Säden är Guds ord. ¹² De vid vägen är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan så att de inte kan tro och bli frälsta. ¹³ De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de hör det, men de saknar rot. De tror bara för en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall. ^14 (G) Det som föll bland tistlar är de som hör ordet men som allt mer kvävs av livets bekymmer, rikedom och njutningar och aldrig bär mogen frukt. ¹⁵ Men det som föll i god jord är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och uppriktigt hjärta och uthålligt bär frukt.

^16 (H) Ingen tänder ett ljus och täcker det med ett kärl eller sätter det under en bänk^[d]. Man sätter det på hållaren, så att de som kommer in får se ljuset. ^17 (I) Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt och komma i dagen. ^18 (J) Var därför noga med hur ni lyssnar. Den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han tror sig ha."

Jesu familj

^19 (K) Då kom Jesu mor och hans bröder till honom, men de kunde inte komma fram till honom för folkmassans skull. ²⁰ Man hälsade honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig." ^21 (L) Han svarade dem: "Min mor och mina bröder, det är de som hör Guds ord och handlar efter det."

Jesus stillar stormen

^22 (M) En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar, och han sade till dem: "Vi far över till andra sidan sjön." De lade ut, ²³ och medan de seglade somnade han.

Då kom en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de var i fara. ²⁴ De kom fram och väckte honom och sade: "Mästare, Mästare, vi går under!" Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev stilla. ²⁵ Sedan frågade han dem: "Var är er tro?" Förskräckta och förundrade sade de till varandra: "Vem är han? Till och med vindarna och vattnet befaller han, och de lyder honom!"

Jesus botar en besatt

^26 (N) De seglade in till gerasenernas område^[e], som ligger mitt emot Galileen. ²⁷ När Jesus steg i land, möttes han av en man från staden. Han var besatt av onda andar och hade inte haft kläder på sig på länge, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna. ²⁸ När han fick se Jesus, ropade han och föll ner inför honom och skrek: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!"

²⁹ Jesus hade nämligen befallt den orena anden att fara ut ur mannen. Länge hade den hållit honom i sitt grepp. Han hade varit bunden med kedjor och fotbojor och blivit bevakad, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onda anden. ³⁰ Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Legion^[f]", för det var många onda andar som hade kommit in i honom. ³¹ Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden.

³² Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen. Det tillät han. ³³ Andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön och drunknade.

³⁴ När herdarna såg vad som hade hänt, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet. ³⁵ Folk gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen som andarna hade lämnat sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Då blev de rädda. ³⁶ De som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit frisk^[g]. ³⁷ Allt folket från gerasenernas område bad då att Jesus skulle lämna dem, för de hade gripits av stark fruktan. Han steg i båten och vände tillbaka.

³⁸ Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: ³⁹ "Gå hem igen och berätta om allt som Gud har gjort med dig." Då gick han och ropade ut över hela staden allt som Jesus hade gjort med honom.

Jesus uppväcker Jairus dotter

⁴⁰ När Jesus kom tillbaka välkomnade folket honom, eftersom alla väntade på honom. ^41 (O) Då kom det fram en man som hette Jairus och var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad honom komma hem till honom, ⁴² för han hade en enda dotter, i tolvårsåldern, och hon var döende.

På vägen dit trängde sig folkmassan nära Jesus. ^43 (P) Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år och inte kunnat^[h] bli botad av någon. ⁴⁴ Hon kom bakifrån och rörde vid hörntofsen^[i] på hans mantel, och genast stannade hennes blödning.

⁴⁵ Jesus frågade: "Vem var det som rörde vid mig?" Alla nekade, och Petrus sade: "Mästare, hela folkmassan trycker och tränger sig inpå dig." ⁴⁶ Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig." ⁴⁷ När kvinnan insåg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom. Hon förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad. ^48 (Q) Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid."

^49 (R) Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Besvära inte Mästaren mer." ⁵⁰ Jesus hörde det och svarade honom: "Var inte rädd. Bara tro, så blir hon räddad." ^51 (S) När han kom fram till huset lät han ingen följa med honom in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor. ⁵² Alla grät och sörjde henne^[j]. Men Jesus sade: "Gråt inte. Hon är inte död, hon sover." ⁵³ Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död.

^54 (T) Men han tog flickans hand och ropade: "Flicka, stå upp!" ⁵⁵ Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast. Sedan sade han till dem att ge henne något att äta. ^56 (U) Hennes föräldrar var helt utom sig av häpnad. Men Jesus befallde dem att inte tala om för någon vad som hade hänt.

Elifas tredje tal

22 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:

Apostelns frihet

9 ^(A) Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett vår Herre Jesus? Är inte ni mitt verk i Herren? ^2 (B) Om jag inte är apostel för andra, så är jag det i alla fall för er. Ni är sigillet på mitt apostlaämbete i Herren.

³ Mitt försvar inför dem som anklagar mig är detta: ^4 (C) Har inte vi rätt till mat och dryck? ^5 (D) Har inte vi rätt att föra med oss en troende hustru, som de andra apostlarna och Herrens bröder^[a] och Kefas? ^6 (E) Eller är det bara jag och Barnabas^[b] som inte har rätt att vara fria från arbete? ^7 (F) Vem gör soldattjänst på egen bekostnad? Vem planterar en vingård utan att äta av dess frukt? Eller vem vallar en hjord utan att dricka av dess mjölk?

⁸ Säger jag det här som en rent mänsklig åsikt? Säger inte lagen samma sak? ⁹ Det står skrivet i Mose lag: Du ska inte binda för munnen på oxen som tröskar. Är det oxarna Gud bekymrar sig om?^{[c] 10} Säger han det inte snarare för vår skull? Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer och den som tröskar ska göra det i hopp om att få sin del. ^11 (G) När vi har sått andliga ting hos er, är det då för mycket begärt om vi skördar materiella ting från er? ^12 (H) Om andra har rätt att få del av det som är ert, har inte vi det ännu mer? Men vi har inte utnyttjat den rättigheten, utan finner oss i allt för att inte skapa hinder för Kristi evangelium.

^13 (I) Vet ni inte att de som tjänstgör i templet äter av det som kommer från templet^[d], och att de som tjänar vid altaret får sin del från altaret? ¹⁴ Så har också Herren befallt^[e] att de som predikar evangeliet ska leva av evangeliet. ^15 (J) Men jag har inte utnyttjat någon sådan förmån. Och jag skriver inte det här för att få det. Hellre dör jag. Ingen ska ta ifrån mig min berömmelse. ^16 (K) Att jag predikar evangeliet är inget jag ska ha beröm för, det är ett måste för mig. Ve mig om jag inte predikar evangeliet! ¹⁷ Gör jag det frivilligt har jag lön, men gör jag det för att jag måste är det ett förvaltarskap som anförtrotts mig. ¹⁸ Vad är då min lön? Jo, att som förkunnare få lägga fram evangeliet utan ersättning och inte utnyttja den rättighet som evangeliet ger mig.

^19 (L) Fri och oberoende av alla har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler. ^20 (M) För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som är under lagen har jag blivit som de som är under lagen, fast jag själv inte är under lagen, för att vinna dem som är under lagen. ^21 (N) För dem som är utan lag har jag blivit som en utan lag för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lyder under Kristi lag. ^22 (O) För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att i alla fall frälsa några. ²³ Allt gör jag för evangeliet, för att även själv få del av det.

^24 (P) Vet ni inte att av alla löparna som springer på arenan är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. ^25 (Q) Alla som tävlar måste ha disciplin i allt – de gör det för att vinna en segerkrans som vissnar,^[f] vi för att vinna en som aldrig vissnar. ²⁶ Jag springer alltså inte utan att ha målet i sikte, jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. ²⁷ I stället är jag hård mot min kropp och tvingar den till lydnad, för att inte själv komma till korta när jag predikar för andra.