M’Cheyne Bible Reading Plan
Kanaans gränser
34 Herren talade till Mose. Han sade: 2 ”Befall Israels barn och säg till dem: När ni kommer till Kanaans land, då är detta det land som ska tillfalla er som arvedel: Kanaans land, så långt dess gränser når.
3 (A) I söder ska ert land sträcka sig från öknen Zin utmed Edom, och er södra gräns ska börja vid änden av Salthavet[a] i öster. 4 Sedan ska er gräns vända sig söder om Skorpionhöjden och gå fram till Zin och gå ut söder om Kadesh-Barnea, och vidare till Hasar-Addar och fram till Asmon.
5 Från Asmon ska gränsen vända sig mot Egyptens bäckravin[b] och gå ut vid havet.
6 Er gräns i väster ska vara Stora havet. Det ska vara er gräns i väster.
7 Och detta ska vara er gräns i norr: Från Stora havet[c] ska ni dra er gränslinje till berget Hor.
8 Från berget Hor ska ni dra er gränslinje dit där vägen går till Hamat, och gränsen ska gå ut till Sedad. 9 Sedan ska gränsen gå till Sifron och sluta vid Hasar-Enan. Detta ska vara er gräns i norr.
10 Som er gräns i öster ska ni dra en linje från Hasar-Enan till Shefam. 11 Och från Shefam ska gränsen gå ner till Haribla, öster om Ajin, och vidare ner längs östra sluttningen av Kinneretsjön[d].
12 Sedan ska gränsen gå ner till Jordan och ut vid Salthavet. Detta ska vara ert land med dess gränser runt omkring.”
13 Och Mose gav Israels barn denna befallning: ”Detta är det land som ni genom lottkastning ska utskifta som arvedel åt er. Herren har befallt att det ska ges åt de nio stammarna och den ena halva stammen, 14 (B) för familjerna av Rubens stam och Gads stam och den andra hälften av Manasse stam har redan fått sin arvedel. 15 Dessa två stammar och denna halva stam har fått sin arvedel på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, österut mot solens uppgång.”
Stamfurstarna ska utskifta landet
16 Herren talade till Mose. Han sade: 17 (C) ”Detta är namnen på de män som åt er ska utskifta landet i arvslotter: prästen Eleaser och Josua, Nuns son. 18 Och ni ska ta en furste ur varje stam för att utskifta landet i arvslotter. 19 Detta är männens namn:
Från Juda stam Kaleb, Jefunnes son,
20 från Simeons stam Samuel,
Ammihuds son,
21 från Benjamins stam Elidad,
Kislons son,
22 från Dans stam en furste,
Bucki, Joglis son,
23 från Josefs barn:
från Manasse stam en furste,
Hanniel, Efods son,
24 och från Efraims stam en furste,
Kemuel, Shiftans son,
25 från Sebulons stam en furste,
Elisafan, Parnaks son,
26 från Isaskars stam en furste,
Paltiel, Assans son,
27 från Ashers stam en furste,
Ahihud, Shelomis son,
28 från Naftali stam en furste,
Pedael, Ammihuds son.”
29 Dessa är de män som Herren befallde att utskifta arvslotterna åt Israels barn i Kanaans land.
38 (A) Men han är barmhärtig
och försonar skuld,
han vill inte förgöra.
Ofta höll han tillbaka sin vrede
och lät inte hela sin glöd
bryta fram.
39 (B) Han tänkte på att de bara är kött,
en vind[a] som försvinner
och inte kommer åter.
40 Hur ofta trotsade de honom inte
i öknen
och bedrövade honom
i ödemarken!
41 Gång på gång frestade de Gud
och kränkte Israels Helige.
42 De kom inte ihåg hans hand
eller dagen då han befriade dem
från fienden,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten
och sina under på Soans mark.
44 (C) Han förvandlade deras floder
till blod
så att de inte kunde dricka
ur bäckarna.
45 (D) Han sände flugsvärmar
som förtärde dem
och grodor som förstörde för dem,
46 (E) han gav deras gröda åt larver
och deras skördar åt gräshoppor.
47 (F) Han slog deras vinstockar
med hagel
och deras fikonträd med skyfall[b],
48 han utlämnade deras boskap åt hagel
och deras hjordar åt blixtar.
49 (G) Han sände över dem sin vredesglöd,
harm, vrede och nöd,
en skara av olycksänglar.
50 (H) Han gav fritt utlopp åt sin vrede,
han skonade inte deras själ
från döden
utan utlämnade deras liv åt pesten.
51 (I) Han slog allt förstfött i Egypten,
livskraftens förstling
i Hams hyddor.
52 (J) Han lät sitt folk bryta upp
som en fårflock
och förde dem som en hjord
genom öknen.
53 (K) Han ledde dem tryggt,
de behövde inte vara rädda,
deras fiender svaldes av havet.
54 (L) Han förde dem till sitt heliga land,
till det berg som hans högra hand
hade vunnit.
55 (M) Han fördrev hednafolken
framför dem,
han gav dem deras land
som arvedel
och lät Israels stammar bo
i deras hyddor.
56 (N) Men de trotsade och frestade
Gud den Högste,
de höll inte fast
vid hans vittnesbörd.
57 (O) De vek trolöst tillbaka
som sina fäder,
de gav vika som en opålitlig båge.
58 (P) De väckte hans vrede
med sina offerhöjder
och kränkte honom
med sina avgudabilder.
59 Gud hörde det och blev vred,
han förkastade Israel med all kraft.
60 (Q) Han övergav sin boning i Shilo[c],
det tält han rest bland människorna.
61 (R) Han gav sin makt i fångenskap
och sin ära[d] i fiendehand.
62 (S) Sitt folk utlämnade han åt svärdet,
han blev vred på sin arvedel.
63 Deras unga män förtärdes av eld,
deras unga kvinnor
blev utan brudsång.
64 (T) Deras präster föll för svärd,
deras änkor kunde inte
hålla dödsklagan.
65 Då vaknade Herren som ur sömn,
som en hjälte bedövad av vin.
66 Han slog tillbaka sina fiender
och drog evig skam över dem.
67 Han förkastade Josefs hydda
och utvalde inte Efraims stam,
68 (U) men Juda stam utvalde han,
Sions berg som han älskar.
69 (V) Han byggde sin helgedom
hög som himlen,
grundade den likt jorden för evigt.
Lovsång
26 (A) På den dagen ska man sjunga denna sång i Juda land:
Vi har en stark stad.
Frälsningen gör han
till murar och värn.
2 (B) Öppna portarna
och låt ett rättfärdigt folk tåga in,
ett folk som förblir troget.
3 (C) Den som är fast i sitt sinne
bevarar du i frid,
i frid, för han förtröstar på dig.
4 (D) Förtrösta på Herren för evigt,
för Herren Herren
är en evig klippa.
5 (E) Han störtar ner dem som tronar
i höjden,
den stolta staden ödmjukar han.
Han slår den ner till jorden,
han tar ner den i stoftet.
6 (F) Den trampas ner under fötterna –
fattigas fötter, svagas steg.
7 (G) Den rättfärdiges väg är jämn.
Du, den Rättvise,
jämnar den rättfärdiges stig.
8 (H) Ja, på dina domars väg, Herre,
väntar vi dig.
Ditt namn och din ära
är vår själs längtan.
9 (I) Min själ längtar efter dig om natten,
anden i mig söker dig,
för när dina domar drabbar jorden
lär sig världens invånare
rättfärdighet.
10 När den ogudaktige får nåd
lär han sig inte rättfärdighet.
I det land där rätt skulle råda
handlar han orätt,
han ser inte Herrens höghet.
11 Herre, din hand är upplyft,
men de ser det inte.
De ska se din iver för folket
och blygas,
den eld som är avsedd
för dina fiender ska förtära dem.
12 (J) Herre, du ska ge oss frid,
för allt som vi har uträttat
har du utfört åt oss.
13 Herre vår Gud, andra herrar än du
har härskat över oss,
men bara genom dig
prisar vi ditt namn.
14 (K) De är döda, de får inte liv igen,
deras andar kan inte uppstå.
Därför har du gripit in
och förgjort dem,
du har utplånat minnet av dem.
15 Du har förökat folket, Herre.
Du har förökat folket
och visat dig härlig,
du har utvidgat
landets alla gränser.
16 (L) Herre, i nöden sökte de dig,
de utgöt tysta böner
när din tillrättavisning
drabbade dem.
17 (M) Som en havande kvinna våndas
när hon är nära att föda
och ropar ut sin smärta,
så är det med oss inför dig, Herre.
18 (N) Vi var havande och våndades,
men vi födde vind.
Vi har inte gett landet frälsning,
och ingen föds till att bo
på jorden.
19 (O) Dina döda ska bli levande,
mina dödas[a] kroppar ska uppstå.
Vakna upp och jubla,
ni som bor i stoftet,
för din dagg är ljusets dagg,
och jorden ska ge igen
de avsomnade.
20 (P) Kom, mitt folk,
och gå in i dina kamrar,
stäng igen dörrarna efter dig.
Göm dig ett litet ögonblick
tills vreden har gått förbi.
21 (Q) För se, Herren kommer
ut ur sin boning
för att straffa jordens invånare
för deras missgärning.
Jorden ska blotta
sina blodskulder
och inte längre dölja
sina dräpta.
Pröva andarna
4 (A) Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen. 2 (B) Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus[a] som kommit i köttet, den är från Gud, 3 (C) och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen.
4 (D) Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen. 5 (E) De är från världen, därför talar de utifrån världen och världen lyssnar till dem. 6 (F) Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss[b]. Den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande.
Guds kärlek och vår
7 (G) Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. 8 (H) Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek. 9 (I) Så uppenbarades Guds kärlek till oss[c]: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 10 (J) Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.
11 (K) Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. 12 (L) Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra, förblir Gud i oss och hans kärlek har nått sitt mål i oss. 13 (M) Vi vet att vi förblir i honom och han i oss genom att han har gett oss av sin Ande. 14 (N) Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. 15 (O) Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud. 16 (P) Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. 17 (Q) Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. 18 (R) Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.
19 (S) Vi älskar därför att han först har älskat oss. 20 (T) Om någon säger att han älskar Gud men hatar sin broder, så är han en lögnare. Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. 21 (U) Och detta bud har vi från honom: att den som älskar Gud också ska älska sin broder.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation