M’Cheyne Bible Reading Plan
Hosea blir Israels sista kung
17 (A) I Juda kung Ahas tolfte regeringsår blev Hosea, Elas son, kung i Samaria över Israel och regerade i nio år[a]. 2 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, men ändå inte som de israelitiska kungar som varit före honom. 3 Den assyriske kungen Shalmaneser drog upp mot honom och Hosea tvingades underkasta sig och ge honom gåvor. 4 Men kungen av Assyrien[b] upptäckte att Hosea hade börjat en sammansvärjning. Han skickade nämligen sändebud till So, kungen i Egypten,[c] och betalade inte skatt som förut varje år till kungen i Assyrien. Då lät denne spärra in honom och hålla honom bunden i fängelse.
Samaria faller
5 (B) Kungen av Assyrien drog upp mot hela landet. Han tågade upp mot Samaria och belägrade staden i tre år[d]. 6 I Hoseas nionde regeringsår intog Assyriens kung[e] Samaria och förde bort Israel till Assyrien och lät dem bo i Hala och vid floden Habor i Gozan och i Mediens[f] städer.
7 (C) Detta hände därför att Israels barn hade syndat mot Herren sin Gud, som hade fört dem upp ur Egyptens land undan faraos, den egyptiske kungens, hand. De hade tillbett andra gudar 8 (D) och levt efter sederna hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn, men också efter de seder som Israels kungar hade infört. 9 Israels barn hade i hemlighet gjort sådant som inte var rätt mot Herren sin Gud. De hade byggt sig offerhöjder i alla sina städer, vid väktartornen såväl som i de befästa städerna. 10 (E) De hade rest stoder och asherapålar åt sig på alla höga kullar och under alla gröna träd. 11 Där hade de tänt offereld[g] på alla offerhöjder, på samma sätt som de folk som Herren hade drivit bort för dem. De hade gjort det som var ont och därigenom väckt Herrens vrede. 12 (F) De hade tjänat eländiga avgudar, fastän Herren hade sagt till dem: ”Ni ska inte göra så.” 13 (G) Herren hade varnat både Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: ”Vänd om från era onda vägar och håll mina bud och stadgar, enligt hela den lag som jag gav era fäder och sände till er genom mina tjänare profeterna.”
14 (H) Men de lyssnade inte utan var hårdnackade som sina fäder, som inte trodde på Herren sin Gud. 15 (I) De förkastade hans stadgar och förbundet som han hade slutit med deras fäder och förordningarna som han hade gett dem. De följde tomma avgudar och blev själva tomma liksom folken omkring dem, fastän Herren hade förbjudit dem att göra som de. 16 (J) De övergav Herren sin Guds alla bud och gjorde sig gjutna bilder i form av två kalvar. De gjorde också asherapålar åt sig och tillbad himlens hela härskara och tjänade Baal. 17 (K) De lät sina söner och döttrar gå genom eld och utövade spådom och trolldom. De sålde sig till att göra det som var ont i Herrens ögon och väckte därmed hans vrede. 18 (L) Därför blev också Herren mycket vred på Israel och försköt dem från sitt ansikte, så att endast Juda stam blev kvar.
19 (M) Men inte heller Juda höll Herren sin Guds bud, utan levde efter de seder som Israel hade infört. 20 (N) Då förkastade Herren alla Israels avkomlingar och straffade dem och gav dem i plundrares hand tills han försköt dem från sitt ansikte.
21 (O) För när han hade ryckt Israel från Davids hus och de hade gjort Jerobeam, Nebats son, till kung, hindrade Jerobeam Israel från att följa Herren och fick dem att begå en stor synd. 22 Israels barn levde i alla de synder som Jerobeam hade gjort. De vände sig inte bort från dem. 23 (P) Men till slut försköt Herren Israel från sitt ansikte, så som han hade hotat genom alla sina tjänare profeterna. Så blev Israel bortfört från sitt land till Assyrien, där de är än i dag.
Främmande folk bosätter sig i Israel
24 Kungen av Assyrien hämtade folk[h] från Babel, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvajim och lät dem bosätta sig i Samariens städer i stället för Israels barn. De tog Samarien i besittning och bosatte sig i städerna där. 25 (Q) Men när de under den första tiden av sin vistelse där inte vördade Herren, sände Herren bland dem lejon som dödade några av dem. 26 Man berättade det för kungen i Assyrien och sade: ”De folk som du har fört bort och låtit bosätta sig i Samariens städer vet inte hur landets Gud ska dyrkas. Därför har han sänt lejon mot dem och dessa dödar dem nu, eftersom de inte vet hur landets Gud ska dyrkas.”
27 Då befallde kungen av Assyrien: ”Låt en av de präster som ni har fört bort därifrån resa tillbaka och bosätta sig där. Han ska lära dem hur landets Gud ska dyrkas.” 28 Och en av de präster som de hade fört bort från Samarien kom och bosatte sig i Betel. Han lärde dem hur de skulle vörda Herren.
29 (R) Men varje folk gjorde sig sin egen gud och ställde upp den i de offerhöjdshus som samarierna hade byggt, varje folk för sig i de städer där de bodde. 30 Folket från Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket från Kut gjorde sig en Nergal och folket från Hamat gjorde sig en Ashima. 31 (S) Aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna brände sina barn i eld åt Sefarvajims gudar Adrammelek och Anammelek. 32 (T) Men de vördade också Herren. De gjorde män ur sin egen krets till offerhöjdspräster åt sig och dessa offrade åt dem i offerhöjdshusen. 33 Så vördade de visserligen Herren, men de tjänade dessutom sina egna gudar på samma sätt som de folk de kom ifrån.
34 (U) Än i dag gör de som förut: De tillber inte Herren och gör inte efter de stadgar och den sed som de har fått. De lever inte efter den lag och de bud som Herren har gett Jakobs efterkommande – Jakob var den man han gav namnet Israel. 35 (V) Herren slöt ett förbund med dem och befallde dem: ”Ni ska inte vörda andra gudar, inte heller tillbe dem eller tjäna dem eller offra åt dem. 36 Herren ska ni vörda, han som förde er upp ur Egyptens land med stor makt och utsträckt arm, honom ska ni tillbe och åt honom ska ni offra. 37 Ni ska alltid hålla fast vid och följa de stadgar och budord, den lag och de bud som han har föreskrivit er. Men ni ska inte vörda andra gudar. 38 Ni ska inte glömma det förbund som jag har slutit med er. Ni ska inte vörda andra gudar. 39 Endast Herren er Gud ska ni vörda, och han ska rädda er ur alla era fienders hand.” 40 Men de lydde inte utan gjorde som förut.
41 (W) Så vördade dessa folk Herren men tjänade samtidigt sina avgudar. Även deras barn och deras barnbarn gör än i dag så som deras fäder har gjort.
3 (A) Påminn dem om att de ska underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara redo till varje god gärning, 2 (B) att inte förolämpa någon utan vara fridsamma och tillmötesgående och alltid visa vänlighet mot alla människor. 3 (C) Vi var ju själva en gång oförnuftiga, trotsiga och vilsna. Vi var slavar under olika begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och hatade varandra.
4 (D) Men när Gud, vår Frälsare, uppenbarade sin godhet och kärlek till oss människor 5 (E) frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort utan på grund av sin barmhärtighet. Han frälste oss genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, 6 (F) som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, 7 (G) för att vi ska stå rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar med hopp om evigt liv. 8 (H) Detta är ett ord att lita på, och jag vill att du med kraft inskärper det, så att de som tror på Gud är noga med att göra goda gärningar. Sådant är gott och nyttigt för människorna.
9 (I) Men undvik dumma dispyter och frågor om släktregister och gräl och strider om lagen. Sådant är skadligt och meningslöst. 10 (J) En villolärare[a] ska du ge en första och en andra varning och sedan avvisa, 11 (K) eftersom du vet att en sådan är på fel väg. Han syndar och har dömt sig själv.
Avslutning
12 (L) När jag sänder Artemas[b] eller Tychikus[c] till dig, skynda dig då att komma till mig i Nikopolis[d]. Jag har bestämt mig för att stanna där över vintern. 13 (M) Juristen[e] Zenas och Apollos[f] ska du utrusta ordentligt så att de inte saknar något på resan. 14 (N) Även de våra måste lära sig att göra goda gärningar och fylla nödvändiga behov, så att de inte är utan frukt.
15 Alla som är hos mig hälsar till dig. Hälsa till dem som älskar oss i tron. Nåden vare med er alla.
Israels synder och fångenskap
10 (A) Israel var en frodig vinstock
som bar frukt.
Men ju mer frukt han fick,
desto fler altaren byggde han.
Ju bättre det gick för hans land,
desto finare stoder reste han.
2 (B) Deras hjärta är delat,
nu ska de lida sitt straff.
Han ska själv bryta ner
deras altaren
och förstöra deras stoder.
3 Nu ska de säga:
”Vi har ingen kung,
för vi fruktar inte Herren.
Och en kung, vad skulle han
kunna göra för oss?”
4 (C) De talar tomma ord,
de svär falska eder
och sluter förbund,
och domen skjuter upp
som en giftig planta
ur åkerns fåror.
5 (D) De som bor i Samaria
ska vara rädda för kalven
i Bet-Aven[a].
Folket ska sörja över den,
avgudaprästerna ska darra,
eftersom dess härlighet
ska föras bort i fångenskap.
6 Också den ska föras till Assyrien
som en gåva åt den store kungen.
Skam ska Efraim få,
Israel ska komma på skam
med sina planer.
7 Samariens kung ska försvinna
som en pinne på vattnet.
8 (E) Ödelagda blir Avens offerhöjder[b],
Israels synd.
Törne och tistel ska skjuta upp
på deras altaren.
Då ska man säga till bergen[c]:
”Göm oss!”
och till höjderna: ”Fall över oss!”
9 (F) Israel, ända sedan Gibeas dagar
har du syndat.
Där har de stannat,
utan att kriget mot brottslingarna
nådde dem i Gibea.
10 (G) När jag vill ska jag tukta dem.
Folken ska samlas mot dem
när jag binder dem
vid deras dubbla synd.
11 (H) Efraim är en inkörd kviga
som gärna vill tröska.
Men jag ska lägga ett ok
över[d] hennes vackra nacke.
Jag ska spänna för Efraim,
Juda ska plöja, Jakob ska harva.
12 (I) Så åt er i rättfärdighet,
skörda efter kärlekens bud,
bryt er ny mark.
Det är tid att söka Herren,
tills han kommer och låter
rättfärdighet regna över er.[e]
13 (J) Ni har plöjt ogudaktighet,
ni har skördat orättfärdighet,
ni har ätit lögnens frukt,
för du har förlitat dig
på din egen väg,
på dina många hjältar.
Trängd men inte besegrad
129 En pilgrimssång.
Hårt har de trängt mig
ända från min ungdom
– så ska Israel säga –
2 hårt har de trängt mig
ända från min ungdom,
men de har inte besegrat mig.
3 [a]På min rygg har plöjare plöjt
och dragit långa fåror.
4 Men Herren är rättfärdig,
han högg av de gudlösas band.
5 [b]Alla som hatar Sion
ska skämmas och vika tillbaka.
6 [c]De ska bli som gräs på taken
som vissnar innan det rycks upp.
7 Ingen skördeman
fyller sin hand med det,
ingen kärvbindare sin famn,
8 [d]och ingen som går förbi säger:
"Må Herrens välsignelse
vila över er!
Vi välsignar er i Herrens namn."
Bön i djupaste nöd
130 [e]En pilgrimssång.
Ur djupen ropar jag
till dig, Herre.
2 Herre, hör min röst,
låt dina öron lyssna
till mina rop om nåd!
3 [f]Om du, Herre, tillräknar synder,
Herre, vem kan då bestå?
4 [g]Men hos dig finns förlåtelse,
för att man ska vörda dig.
5 [h]Jag väntar på Herren,
min själ väntar,
och jag hoppas på hans ord.
6 Min själ längtar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen,
mer än väktarna efter morgonen.
7 [i]Israel, hoppas på Herren,
för hos Herren finns nåd,
full lösen finns hos honom.
8 [j]Han ska friköpa Israel
från alla dess synder.
Ödmjuk förtröstan
131 [k]En pilgrimssång av David.
Herre, mitt hjärta är inte högmodigt,
mina ögon är inte stolta.
Jag ägnar mig inte åt stora ting,
åt sådant som är för svårt för mig.
2 Nej, jag har lugnat och stillat min själ
som ett avvant barn hos sin mor.
Som ett avvant barn
är min själ i mig.[l]
3 Israel, hoppas på Herren,
från nu och till evig tid!
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation