M’Cheyne Bible Reading Plan
Gibeoniterna bedrar Josua
9 (A) När alla kungarna på andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i Låglandet och i hela Kustlandet vid Stora havet upp mot Libanon hörde vad som hade hänt hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, 2 slöt de sig samman för att strida tillsammans mot Josua och Israel.
3 (B) Men när invånarna i Gibeon[a] hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai, 4 handlade de för sin del med list: De gick i väg och påstod sig vara sändebud. De lade utslitna packsäckar på sina åsnor, och utslitna, sönderspruckna och lagade vinsäckar av skinn, 5 och tog utslitna, lappade skor på fötterna och klädde sig i utslitna kläder. Dessutom var allt bröd de tog med sig som reskost torrt och smuligt.
6 De kom till Josua i lägret vid Gilgal och sade till honom och till Israels män: ”Vi kommer från ett avlägset land. Slut förbund med oss.” 7 (C) Men Israels män svarade hiveerna: ”Kanske bor ni här mitt ibland oss. Hur skulle vi då kunna sluta förbund med er?” 8 Då sade de till Josua: ”Vi är dina tjänare.” Josua frågade dem: ”Vilka är ni, och varifrån kommer ni?” 9 De svarade: ”Dina tjänare har kommit från ett mycket avlägset land för Herren din Guds namns skull. Vi har hört ryktet om honom och allt han har gjort i Egypten, 10 (D) och allt han har gjort med amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, med kung Sichon i Heshbon och kung Og i Bashan som bodde i Ashtarot. 11 Därför sade våra äldste och alla invånare i vårt land till oss: Ta med er reskost och gå och möt dem och säg till dem: Vi är era tjänare, slut nu förbund med oss.’ 12 Det här brödet var nybakat när vi tog med det hemifrån till reskost, den dag vi gav oss i väg för att gå till er. Men se, nu är det torrt och smuligt. 13 De här vinsäckarna var nya när vi fyllde dem, och se, nu är de sönderspruckna. Och kläderna och skorna vi har på oss har blivit utslitna under vår mycket långa resa.”
14 (E) Då tog Israels män av deras reskost[b] men frågade inte Herren. 15 (F) Och Josua lovade dem fred och ingick förbund med dem att de skulle få leva, och församlingens furstar gav dem sin ed.
16 Men när tre dagar hade gått sedan de ingått förbund med dem, fick de höra att männen var deras grannar och att de bodde mitt ibland dem. 17 Då bröt Israels barn upp och kom på tredje dagen till deras städer, och dessa var Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim. 18 Men Israels barn angrep dem inte, eftersom församlingens furstar hade gett dem sin ed vid Herren, Israels Gud. Men hela församlingen klagade på furstarna. 19 (G) Då svarade alla furstarna hela församlingen: ”Vi har gett dem vår ed vid Herren, Israels Gud. Nu kan vi inte röra dem. 20 (H) Så här ska vi göra med dem: Vi ska låta dem leva, så att inte vreden kommer över oss på grund av den ed vi gav dem.” 21 De fortsatte: ”Låt dem leva.” Och de blev vedhuggare och vattenbärare åt hela församlingen såsom furstarna hade sagt till dem.
22 Josua kallade dem till sig och sade: ”Varför har ni lurat oss och sagt att ni bor mycket långt bort från oss, fastän ni bor mitt ibland oss? 23 Nu är ni under förbannelse. Ni ska aldrig upphöra att vara slavar, vedhuggare och vattenbärare vid min Guds hus.” 24 (I) De svarade Josua: ”Dina tjänare hade hört berättas hur Herren din Gud hade befallt sin tjänare Mose att ge er hela detta land och förgöra landets alla invånare för er. Vi fruktade starkt för våra liv på grund av er, därför gjorde vi detta. 25 Och nu är vi i din hand. Gör med oss vad du finner vara gott och riktigt.” 26 Och han gjorde så: Han befriade dem från Israels barns hand så att de inte dödade dem.
27 På den dagen gjorde Josua dem till vedhuggare och vattenbärare åt församlingen och vid Herrens altare, på den plats han skulle utvälja. Så är de än i dag.
Bön om skydd mot onda människor
140 För körledaren. En psalm av David.
2 Rädda mig, Herre,
från onda människor,
skydda mig från våldsmän
3 som gör onda planer i sina hjärtan
och vållar strid varje dag.
4 [a]De vässar sina tungor som ormar,
de har huggormsgift
bakom sina läppar.
Sela
5 Bevara mig, Herre,
från de gudlösas händer,
skydda mig från våldsmän
som planerar för att
få mina fötter på fall.
6 De stolta gillrar fällor
med rep för mig,
de lägger nät vid vägens kant,
de sätter snaror för mig.
Sela
7 [b]Jag säger till Herren:
Du är min Gud.
Lyssna, Herre,
till mitt rop om nåd!
8 Herre, min Herre,
min frälsnings styrka[c],
du skyddar mitt huvud
på stridens dag.
9 Herre, uppfyll inte
de gudlösas önskningar,
låt inte deras planer lyckas
så att de förhäver sig.
Sela
10 [d]Låt dem som omringar mig
själva drabbas
av sina läppars ondska.
11 [e]Låt glödande kol regna över dem,
låt dem kastas i eld,
i djup så att de aldrig
kommer upp.
12 Förtalare ska inte bestå i landet,
våldsmän ska jagas av olycka
med slag på slag.
13 [f]Jag vet att Herren ska ta sig an
den förtrycktes sak
och skipa rätt åt den fattige.
14 De rättfärdiga ska prisa ditt namn,
de ärliga ska bo inför ditt ansikte.
Bön om hjälp mot fiender
141 En psalm av David.
Herre, jag ropar till dig,
skynda till mig!
Lyssna till min röst
när jag ropar till dig.
2 [g]Låt min bön vara rökelse
inför dig,
mina lyfta händer ett aftonoffer.
3 [h]Herre, sätt en vakt för min mun,
bevaka mina läppars dörr.
4 [i]Låt inte mitt hjärta dras
till det som är ont[j],
till gudlösa gärningar
i lag med förbrytare.
Deras läckerheter vill jag inte äta.
5 [k]Om en rättfärdig slår mig
är det av kärlek,
straffar han mig
är det som olja på huvudet.
Mitt huvud ska inte avvisa det.
Men jag fortsätter att be
mot de ondas gärningar.
6 Deras ledare ska störtas ner
för klippan,
och då ska de förstå
att mina ord var goda.
7 Som när man plöjer
och river upp jorden,
så ligger våra ben utspridda
vid dödsrikets rand.[l]
Juda och Israels otrohet
3 (A) Han sade:
Om en man skiljer sig
från sin hustru
och hon går ifrån honom
och blir en annan mans hustru,
får han då komma tillbaka[a]
till henne?
Skulle inte då landet bli orenat?
Du har bedrivit otukt
med många älskare,
och nu kommer du tillbaka till mig?
säger Herren.
2 (B) Lyft blicken mot de kala höjderna
och se: Var har du inte
blivit skändad?
Vid vägarna satt du
och väntade på dem
som en arab i öknen.
Du orenade landet
med din otukt och din ondska.
3 (C) Därför hölls regnskurarna tillbaka
och inget vårregn föll.
Men du hade
en äktenskapsbryterskas panna
och ville inte skämmas.
4 Ändå har du nu ropat till mig:
”Min Far!
Du är min ungdoms vän!”
5 (D) ”Kan han då vara vred för evigt
och hålla fast vid sin vrede
för alltid?”
Så talade du och gjorde
allt ont du kunde.
Kallelse till omvändelse
6 (E) I kung Josias tid[b] sade Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon gick upp på alla höga berg och bort under alla gröna träd och bedrev otukt. 7 (F) Jag tänkte att hon skulle vända tillbaka till mig när hon hade gjort allt detta. Men hon vände inte tillbaka.
Hennes otrogna syster Juda såg det. 8 (G) Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och gett henne skilsmässobrev[c] på grund av hennes äktenskapsbrott, så skrämdes ändå inte hennes otrogna syster Juda av det. Hon gick också bort och bedrev otukt, 9 hon orenade landet med sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä[d]. 10 Och trots allt detta vände hennes otrogna syster Juda inte tillbaka till mig av hela sitt hjärta, utan bara i hyckleri, säger Herren.
11 (H) Herren sade till mig: Det avfälliga Israel har visat sig mer rättfärdigt än det otrogna Juda. 12 (I) Gå norrut och predika: Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren. Då ska jag inte längre se på er med ovilja, för jag är nådig, säger Herren, och ska inte vara vred för evigt.
13 (J) Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren din Gud och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren.
14 (K) Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, för jag är er rätte herre[e]. Och jag ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. 15 (L) Jag ska ge er herdar efter mitt hjärta, och de ska föra er i bet med förstånd och insikt.
16 (M) När ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger Herren, då ska man inte tala om Herrens förbundsark mer eller tänka på den. Man ska inte komma ihåg den eller sakna den, och man ska inte göra någon ny. 17 (N) På den tiden ska man kalla Jerusalem ”Herrens tron”, och alla hednafolk ska samlas där för att ära Herrens namn i Jerusalem. Och de ska inte mer följa sina onda och hårda hjärtan. 18 På den tiden ska Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans ska de komma från landet i norr till det land som jag gav era fäder till arvedel.
19 Jag sade:
Vilken plats ska jag inte låta dig
få bland barnen,
och vilket ljuvligt land
ska jag inte ge dig,
den allra härligaste arvedel
bland folken.
Och jag sade:
Då ska ni kalla mig Far
och inte vända er bort
från mig mer.
20 Men som när en hustru
är otrogen mot sin man,
så har ni, Israels hus,
varit otrogna mot mig,
säger Herren.
21 (O) Därför hörs rop på de kala höjderna,
gråt och böner från Israels barn,
för de har gått på villovägar
och glömt Herren sin Gud.
22 Vänd om, ni avfälliga barn!
Jag ska bota er från er otrohet.
”Se, vi kommer till dig,
för du är Herren vår Gud.
23 (P) Ja, falskt var vårt hopp
till höjderna,
vårt larm på bergen.
Ja, hos Herren vår Gud
finns frälsning för Israel.
24 (Q) Men allt ifrån vår ungdom
har skammens gud[f] förtärt
frukten av våra fäders arbete,
deras får och kor,
deras söner och döttrar.
25 (R) Låt oss nu ligga här i vår skam
och låt vanära täcka oss,
för vi har syndat
mot Herren vår Gud,
vi och våra fäder,
från vår ungdom ända till i dag.
Vi har inte lyssnat
till Herren vår Guds röst.”
17 (A) Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg[a] där de var ensamma. 2 (B) Då förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. 3 Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med honom.
4 Petrus sade till Jesus: "Herre, det är gott för oss att vara här[b]. Om du vill ska jag göra tre hyddor här: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." 5 Medan han ännu talade kom ett lysande moln och sänkte sig över dem. Och en röst ur molnet sade: "Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!"[c] 6 När lärjungarna hörde det, föll de skräckslagna ner på sina ansikten. 7 Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Res er upp och var inte rädda!" 8 Och när de lyfte blicken, såg de ingen annan än Jesus.
9 (C) På väg ner från berget befallde Jesus dem: "Berätta inte för någon vad ni sett förrän Människosonen har uppstått från de döda." 10 Lärjungarna frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma[d]?" 11 Han svarade: "Elia ska komma och återupprätta allt. 12 (D) Men jag säger er: Elia har redan kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. På samma sätt ska också Människosonen lida genom dem." 13 Då förstod lärjungarna att han talade till dem om Johannes Döparen.
Jesus botar en månadssjuk pojke
14 (E) När de sedan kom tillbaka till folket, gick en man fram till Jesus och föll på knä för honom 15 och sade: "Herre, förbarma dig över min son! Han är månadssjuk[e] och svårt plågad. Ofta faller han i elden och ofta i vattnet. 16 Jag tog honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom."
17 (F) Jesus svarade: "Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er? Hur länge ska jag stå ut med er? Hämta hit honom till mig." 18 Och Jesus talade strängt till den onda anden, och den[f] for ut ur honom. Från den stunden var pojken botad.
19 (G) När lärjungarna hade blivit ensamma med Jesus, kom de fram och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut den?" 20 (H) Han svarade: "Därför att ni har så lite tro. Jag säger er sanningen: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting kommer att vara omöjligt för er.[g]"
Jesus talar igen om sitt lidande
22 (I) När de var samlade i Galileen sade Jesus till dem: "Människosonen ska utlämnas i människors händer, 23 och de ska döda honom. Men på tredje dagen ska han uppstå." Då blev de djupt bedrövade.
Tempelskatten
24 (J) När de sedan var framme i Kapernaum, kom de som samlade in tempelskatten[h] fram till Petrus och frågade: "Betalar inte er mästare tempelskatt?" 25 (K) "Jodå", svarade han.
När Petrus kom hem var det Jesus som frågade först: "Vad tror du, Simon? Från vilka tar jordens kungar upp tull och skatt? Från sina söner eller från andra?" 26 Han svarade: "Från andra." Då sade Jesus till honom: "Alltså är sönerna fria. 27 Men vi ska inte stöta oss med dem, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Ta sedan den första fisken du får upp och öppna munnen på den. Då hittar du ett silvermynt[i]. Ta det och ge till dem för mig och dig."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation