M’Cheyne Bible Reading Plan
Mose välsignar alla stammarna
33 Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose gav Israels folk innan han dog:
2 ”Herren kom från Sinai,
hans sken gick upp från Seir.
Han strålade från Parans berg,
från söder kom han omgiven av mångtusen heliga,
från bergssluttningar kom han i en eld.[a]
3 Du älskar ditt folk.
De heliga är i dina händer.
De böjer sig ned vid dina fötter.
De tar råd av dig och följer din undervisning[b],
4 lagen som de fick av Mose,
Jakobs församlings egendom.
5 Han blev kung över Jeshurun[c],
när ledarna för folket samlades,[d]
alla Israels stammar.
6 Må Ruben leva och inte dö,
och hans män ska bli många.”
7 Om Juda sa han:
”Herre, hör Judas rop
och förena honom med hans folk!
Med egna händer kämpar han för sin sak.
Hjälp honom mot hans fiender!”
8 Om Levi sa han:
”Dina tummim och urim[e] tillhör din fromme[f] Levi.
Du prövade honom i Massa
och utmanade vid Merivas källor.[g]
9 Han sa om sin far och mor:
’Jag ser dem inte’,
och ville inte kännas vid sina bröder,
ej heller sina barn.
Men de tog vara på ditt ord
och höll fast vid ditt förbund.[h]
10 De lär Jakob dina föreskrifter
och undervisar Israel i din lag,
offrar rökelse inför dig
och brännofferdjur på ditt altare.
11 Herre, välsigna hans kraft
och låt hans tjänst behaga dig!
Krossa hans fiender och låt dem inte resa sig igen!”
12 Om Benjamin sa han:
”Den som är älskad av Herren
ska bo i trygghet hos honom.
Herren ska alltid bevara honom
och låta honom bo mellan hans höjder.”
13 Om Josef[i] sa han:
”Hans område ska vara välsignat av Herren
med dyrbar dagg från himlen
och med vatten från djupen,
14 med det bästa som mognar under solen,
rik växtlighet månad efter månad,
15 med de bästa skördarna från de uråldriga bergen
och dyrbarheter från de eviga höjderna,
16 med de bästa gåvorna från jorden och dess härlighet
och med nåd från honom som var i törnbusken.
Låt allt detta komma över Josef,
över hjässan på honom som är fursten bland bröderna.
17 Han är praktfull som en förstfödd tjur
och hans horn är som en vildoxes.
Med dem ska han stånga folken, var de än finns på jorden.
Sådana är Efraims tiotusenden och Manasses tusenden.”
18 Om Sebulon sa han:
”Gläd dig, Sebulon, när du går ut,
och du, Isaskar, i dina tält!
19 De sammankallar folket på berget
och offrar rättfärdiga offer.
De njuter av havets rikedomar
och skatterna som finns gömda i sanden.”
20 Om Gad sa han:
”Välsignad är den som utvidgar Gads område.
Gad är ett lejon
som hugger efter arm och huvud.
21 Han väljer det bästa av landet åt sig själv,
den del som passar en härskare.
När stammarnas ledare samlades
dömde han enligt Herrens rättfärdiga vilja
och fällde hans domar i Israel.”
22 Om Dan sa han:
”Dan är ett ungt lejon
som rusar ner från Bashan.”
23 Om Naftali sa han:
”Naftali får nåd och välsignelser i överflöd av Herren.
Söderut mot sjön sträcker sig hans område.”
24 Om Asher sa han:
”Asher är den mest välsignade av sönerna,
uppskattad av sina bröder.
Han badar sina fötter i olja.
25 Dina portar ska skyddas med reglar av järn och koppar
och din styrka ska bestå så länge dina dagar varar.”
26 ”Det finns ingen Gud lik Jeshuruns[j].
Han rider över himlen majestätiskt,
på moln för att hjälpa dig.
27 Den evige Guden är en tillflykt
och här nere råder hans eviga armar.
Han fördriver dina fiender
och ropar: ’Förgör dem!’
28 Därför bor Israel i trygghet,
Jakobs källa är i säkerhet
i ett land med säd och vin,
med dagg från himlen.
29 Lycklig är du, Israel!
Vem är dig lik?
Du är ett folk som har sin räddning i Herren.
Han är din sköld och din hjälpare,
ditt ärorika svärd!
Dina fiender ska krypa för dig,
och du ska trampa ner deras höjder[k].”
Mose dör
34 Sedan gick Mose upp på berget Nebo från Moabs slätter, upp till toppen av Pisga mitt emot Jeriko. Herren visade hela landet för honom från Gilead till Dan, 2 hela Naftali, hela Efraims och Manasses område, hela Judas område ända bort till Medelhavet, 3 Negevöknen och Jordandalen, med Jeriko, palmernas stad, ända bort till Soar.
4 ”Detta är det land jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge till deras efterkommande”, sa Herren till Mose. ”Nu har jag låtit dig se det, men du kommer inte att få gå över dit.”
5 Mose, Herrens tjänare, dog i Moabs land som Herren hade sagt 6 och han begravde honom[l] i en dal i närheten av Bet Pegor i Moab, men ingen känner till den exakta gravplatsen.
7 Mose var hundratjugo år gammal när han dog, men ändå var hans syn inte nedsatt och han hade inte mist sin styrka. 8 Israels folk sörjde honom i trettio dagar på Moabs slätter. Sedan var sorgetiden över.
9 Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, för Mose hade lagt sina händer på honom. Därför lydde Israels folk honom och gjorde så som Herren hade befallt Mose.
10 Det har aldrig efteråt i Israel funnits en profet som Mose, för Herren talade till honom ansikte mot ansikte. 11 Utsänd av Herren utförde han tecken och under i Egypten med farao, alla hans hovmän och hela hans land. 12 Ingen har någonsin visat sådan kraft och utfört sådana skräckinjagande under som de Mose gjorde inför ögonen på Israels folk.
145 Ur djupet av mitt hjärta ropar jag till dig.
Svara mig, Herre, så ska jag följa dina bud!
146 Rädda mig, ropar jag,
och jag vill lyda dina befallningar.
147 Tidigt i morgongryningen kommer jag och ropar,
jag hoppas på dina ord.
148 Jag håller mig vaken om natten
för att tänka på vad du sagt.
149 Lyssna till mig i din nåd, Herre,
och ge mig liv, så som du lovat i din lag.
150 Nu närmar sig de grymma och onda,
de som är långt borta från din lag.
151 Men du är nära, Herre.
Alla dina bud är sanna.
152 För länge sedan lärde jag känna dina befallningar,
jag vet att du har fastställt dem för evigt.
153 Se hur jag lider och rädda mig,
för jag har inte glömt din lag.
154 Ta dig an min sak och befria mig,
ge mig liv, som du har lovat.
155 Räddningen är långt borta från de onda,
för de bryr sig inte om dina bud.
156 Herre, din barmhärtighet är stor.
Ge mig liv, så som du lovat i din lag!
157 Mina förföljare och fiender är många,
men jag viker inte från dina bud.
158 Jag känner avsky när jag ser de trolösa,
de som inte lyder ditt ord.
159 Se hur mycket jag älskar dina befallningar.
Ge mig liv, Herre, i din nåd.
160 Alla dina ord är sanna,
och dina rättfärdiga beslut är eviga.
161 Furstar förföljer mig utan orsak,
men mitt hjärta bävar inför dina ord.
162 Jag är glad över dina ord,
precis som den som finner en värdefull skatt.
163 Jag hatar och avskyr falskhet,
men jag älskar din lag.
164 Jag prisar dig sju gånger om dagen
för dina rättfärdiga bestämmelser.
165 De som älskar din lag äger en djup frid,
och inget kan få dem att snubbla och falla.
166 Jag väntar på räddning från dig, Herre,
och jag följer dina bud.
167 Jag lyder dina befallningar,
och jag älskar dem högt.
168 Jag lyder dina stadgar och befallningar,
för du vet om allt vad jag gör.
169 Herre, låt mitt rop nå fram till dig!
Ge mig förstånd så som du lovat!
170 Lyssna till min vädjan
och rädda mig, så som du har sagt.
171 Min lovprisning flödar över
för att jag får lära mig dina bud.
172 Jag ska lovsjunga ditt ord,
för alla dina bud är rättfärdiga.
173 Grip in och hjälp mig,
för jag har valt att följa dina stadgar.
174 Herre, jag längtar efter din räddning,
och din lag är min glädje.
175 Låt mig få leva så att jag kan prisa dig.
Låt dina bud och lagar vara min styrka!
176 Jag har vandrat bort som ett vilsegånget får.
Kom du och sök reda på mig, din tjänare,
för jag har inte glömt bort dina bud.
Sions framtida härlighet
60 Res dig upp, låt ditt ljus lysa!
Ditt ljus har kommit,
och Herrens härlighet går upp över dig.
2 Mörker täcker jorden,
töcken omger folken,
men över dig ska Herren stråla,
över dig ska hans härlighet visa sig.
3 Folken ska vandra i ditt ljus
och kungar mot glansen av din soluppgång.
4 ”Lyft blicken och se dig omkring!
De samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
dina döttrar bärs i famnen.
5 Du ska se detta och stråla av lycka,
ditt hjärta ska bäva och bulta.
Havets rikedomar ska föras till dig
och folkens skatter bli dina.
6 Väldiga kamelkaravaner ska färdas till dig,
unga kameler från Midjan och Efa.
De kommer alla från Saba,
lastade med guld och rökelse,
och de förkunnar Herrens lov.
7 Alla Kedars hjordar ska samlas till dig,
Nevajots baggar ska stå till din tjänst.
Jag ska ta emot dem som offer på mitt altare
och mitt tempels härlighet ska bli ännu större.
8 Vilka är det som kommer flygande som ett moln,
som duvor till sina bon?
9 Det är kustländernas fartyg som närmar sig,
med skeppen från Tarshish i täten,
för att hämta dina söner långt bortifrån.
De har med sig sitt silver och guld
till ära för Herren, din Gud,
Israels Helige, han som förhärligar dig.
10 Främlingar ska bygga upp dina murar,
och deras kungar ska betjäna dig.
För jag slog dig i min vrede,
men i min nåd ska jag vara barmhärtig mot dig.
11 Dina portar ska alltid vara öppna,
varken dag eller natt ska de stängas,
så att folkens rikedomar kan föras till dig
och deras kungar ledas dit in.
12 Det folk och det rike
som inte tjänar dig
kommer att gå under och förintas.
13 Libanons härlighet ska komma till dig,
cypress, alm och pinje,
för att pryda platsen för min helgedom,
och jag ska göra platsen för mina fötter härlig.
14 Dina förtryckare ska komma och buga sig för dig,
de som föraktat dig ska falla ner för dina fötter.
De ska kalla dig Herrens stad
och Israels Heliges Sion.
15 Efter att ha varit övergiven och hatad
så att ingen ville ta vägen genom dig,
ska jag låta dig bli till evig stolthet,
till glädje för alla generationer.
16 Du ska dia folkens mjölk
och ammas vid kungabröst,
och du ska förstå att jag, Herren, är din räddare
och Jakobs mäktige är din befriare.
17 Jag ska byta ut ditt koppar mot guld,
ditt järn mot silver,
ditt trä mot koppar
och dina stenar mot järn.
Jag ska göra friden till din överhet
och rättfärdigheten till din härskare.
18 Man ska inte mer höra om våld i ditt land
eller förödelse och ödeläggelse inom dina gränser.
Dina murar ska du kalla ’räddning’
och dina portar ’lovsång’.
19 Solen ska inte mer vara ditt ljus om dagen
och månen inte lysa över dig med sitt sken.
Herren ska vara ditt eviga ljus,
din Gud ska vara din härlighet.
20 Din sol ska aldrig gå ner,
din måne aldrig avta,
för Herren är ditt eviga ljus.
Din sorgetid är över.
21 Alla i ditt folk ska vara rättfärdiga,
och de ska för evigt äga landet.
De är ett skott som jag har planterat,
jag har gjort dem
för att visa min härlighet.
22 Av den minste ska det bli en skara på tusen,
av den ringaste blir det ett mäktigt folk.
Jag, Herren, ska låta detta ske snabbt,
när tiden är inne.
Jesus botar en man med spetälska
(Mark 1:40-44; Luk 5:12-14)
8 När Jesus sedan gick ner från berget följde massor av människor efter honom. 2 Då närmade sig en spetälsk[a] man och föll ner för honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.”
3 Då sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är ren!” Och i samma stund var mannen fri från sin spetälska.
4 Men Jesus sa till honom: ”Berätta inte detta för någon, utan gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer som Mose har bestämt,[b] till ett vittnesbörd för dem.”
En romersk officer visar stark tro
(Luk 7:1-10; 13:28-29)
5 När Jesus hade gått in i Kafarnaum, kom en romersk officer fram till honom och bad om hjälp: 6 ”Herre, min tjänare ligger förlamad därhemma och har förfärliga plågor.” 7 ”Jag ska komma med och bota honom”, sa Jesus. 8 Men officeren sa: ”Herre, jag är inte värd att du går in i mitt hus.[c] Säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. 9 Jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här’, så gör han det.”
10 När Jesus hörde detta blev han mycket förvånad och sa till dem som följde honom: ”Sannerligen säger jag er: jag har inte funnit en så stark tro hos någon bland Israels folk. 11 Jag säger er att många människor ska komma från öster och väster och ta plats med Abraham, Isak och Jakob vid måltiden i himmelriket. 12 Men rikets egna barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska de gråta och skära tänder.”
13 Sedan sa Jesus till officeren: ”Gå hem. Det ska bli så som du trodde!” Och i samma stund blev tjänaren frisk.
Jesus botar Petrus svärmor och många andra
(Mark 1:29-34; Luk 4:38-41)
14 När Jesus sedan kom hem till Petrus fick han se att Petrus svärmor låg till sängs med hög feber. 15 Han tog henne i handen, och febern lämnade henne. Hon steg upp och började betjäna honom.
16 På kvällen förde man många besatta människor till Jesus, och han drev ut de onda andarna genom att bara tala till dem. Han botade också alla de sjuka. 17 Så gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja:
”Det var våra sjukdomar han bar,
och våra smärtor tog han på sig.”[d]
Priset för att följa Jesus
(Luk 9:57-60)
18 När Jesus såg att det samlades mer och mer folk befallde han att de skulle åka över till andra sidan sjön. 19 Då kom en av de skriftlärda fram till honom och sa: ”Mästare, jag vill följa dig vart du än går.”
20 Jesus svarade: ”Rävarna har lyor och fåglarna har bon, men Människosonen[e] har ingen plats där han kan vila ut.”
21 En annan av hans lärjungar sa: ”Låt mig först gå hem och begrava min far.”[f]
22 Då svarade Jesus honom: ”Följ mig och låt de döda[g] begrava sina döda.”
Jesus stillar stormen
(Mark 4:36-41; Luk 8:22-25)
23 Sedan steg Jesus i en båt och åkte över sjön tillsammans med sina lärjungar. 24 Och plötsligt blåste en fruktansvärd storm upp med höga vågor som slog in över båten. Men Jesus sov.
25 Då gick hans lärjungar fram till honom och väckte honom och sa: ”Herre, rädda oss! Vi förgås!” 26 Men Jesus svarade: ”Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!” Sedan reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön, och det blev alldeles lugnt.
27 Männen blev alldeles häpna. ”Vad är detta för en sorts människa”, sa de till varandra, ”eftersom till och med vinden och sjön lyder honom?”
Jesus befriar två män som är besatta av onda andar
(Mark 5:1-17; Luk 8:26-37)
28 När Jesus hade kommit över till andra sidan sjön, till gadarenernas område[h], kom två män som var besatta av onda andar emot honom från gravplatsen och var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram den vägen. 29 Och de ropade till Jesus: ”Lämna oss ifred, du Guds Son! Har du kommit för att plåga oss i förtid?”
30 Samtidigt gick en stor svinhjord och betade inte långt därifrån, 31 och andarna tiggde och bad: ”Om du driver ut oss, så skicka oss åtminstone in i svinhjorden.”
32 Jesus sa: ”Som ni vill, ge er iväg!” Och genast lämnade de onda andarna männen och for in i svinen, och hela hjorden rusade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.
33 Herdarna som vaktat svinen sprang till staden och berättade alltihop, även det som hänt med de besatta. 34 Alla i staden gick då ut för att träffa Jesus, och när de kom fram till honom bad de honom lämna deras område.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.