M’Cheyne Bible Reading Plan
Soldatinstruktion
20 När du drar ut i krig[a] och ser fiendens hästar och vagnar framför dig, en armé som är större än din, ska du inte bli förskräckt. Herren, din Gud, ska vara med dig, han som ledde dig ut ur Egypten. 2 Innan du börjar striden ska du låta en präst tala till hela armén 3 och säga: ”Hör, Israel! Var inte rädda och tappa inte modet när ni idag går ut för att kämpa mot era fiender! Fly inte och låt ingen panik drabba er! 4 Herren, er Gud, går med er. Han ska strida för er mot era fiender och han kommer att ge er seger.”
5 Sedan ska folkets ledare[b] säga till soldaterna: ”Om någon av er alldeles nyligen byggt ett hus men inte hunnit flytta in i det, då ska han vända hem igen. Han kan ju stupa i striden och då blir det någon annan som får flytta in där. 6 Om någon just har planterat en vingård men ännu inte hunnit äta av den första frukten från den, då ska han vända hem. Han kan ju dö i striden och någon annan får då äta frukten från hans vingård. 7 Har någon nyligen förlovat sig men ännu inte gift sig, ska han återvända hem, för om han stupar i striden kommer någon annan att få hans fästmö.” 8 Och till sist ska ledarna säga till hären: ”Om någon är rädd ska han vända hem, så att inte hans rädsla smittar av sig på andra.”
9 När ledarna har talat så till männen, ska de utse dem som ska vara befäl över hären och leda den.
10 När du kommer till en stad som du tänker anfalla, ska du först erbjuda fred. 11 Går man då med på detta och öppnar stadsportarna för dig, ska du göra alla invånare till tvångsarbetare i din tjänst. 12 Men om de inte går med på fred utan börjar strida, ska du belägra staden. 13 När sedan Herren, din Gud, överlämnar staden åt dig, ska du med svärd döda alla män som finns där, 14 men kvinnor, barn, boskap och allt övrigt byte får du behålla för egen del. Du får ta för dig det byte Herren, din Gud, ger dig från dina fiender. 15 På detta sätt ska du behandla avlägsna städer som tillhör folk långt härifrån.
16 I de folks städer som finns inom det område som Herren, din Gud, vill ge dig, ska du inte skona något levande. 17 Du ska viga hettiterna, amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna åt förintelse. Detta är den befallning som Herren, din Gud, har gett dig 18 för att dessa folk inte ska kunna locka er att utföra alla de avskyvärda handlingar som de gör till sina gudars ära och därmed synda mot Herren, er Gud.
19 När du belägrar en stad under en lång tid för att anfalla och inta den, ska du inte fälla och förstöra dess fruktträd. Ät all den frukt du vill ha, men hugg inte ner träden. De är inte människor som du ska belägra. 20 Men du kan hugga ner de träd som du vet inte bär någon ätlig frukt. Dem kan du använda som material vid belägringen av den stad du är i krig med ända tills den faller.
Femte boken
(107—150)
Tacksamhet och lovprisning till Herren
107 Prisa Herren, för han är god,
hans nåd består för evigt.
2 Så ska de säga som Herren har friköpt,
de som han har befriat ur fiendens våld,
3 samlat från länderna,
från öster och väster, från norr och söder.
4 De irrade omkring i öknen, i ödemarken,
utan att finna någon boplats.
5 De var hungriga, törstiga,
och deras liv tynade bort.
6 De ropade till Herren i sin nöd,
och han befriade dem ur deras trångmål.
7 Han förde dem till den rätta vägen,
till en plats där de kunde bo.
8 De ska prisa Herren för hans nåd
och för allt underbart han gjort för människobarnen.
9 Han gav vatten till den törstige
och den hungriges själ mättade han med sitt goda.
10 Där fanns de som satt i djupaste mörker,
fångna i lidandets järnbojor,
11 för de hade gjort uppror mot Guds ord
och föraktat den Högstes råd.
12 Därför lät han dem slita ont.
De föll, och ingen kunde hjälpa dem.
13 De ropade till Herren i sin nöd,
och han räddade dem ur deras trångmål.
14 Han ledde dem ut ur det djupaste mörkret
och bröt sönder deras bojor.
15 De ska prisa Herren för hans nåd
och för allt underbart han gjort för människobarnen.
16 Han krossar portarna av koppar
och bryter sönder järnbommarna.
17 Andra var dåraktiga
och fick lida för sin upproriskhet och sina synder.
18 De avskydde all mat
och närmade sig dödens portar.
19 De ropade till Herren i sin nöd,
och han räddade dem ur deras trångmål.
20 Han sa bara ett ord och de blev botade,
han räddade dem från graven.
21 De ska prisa Herren för hans nåd
och för allt underbart han gjort för människobarnen.
22 De ska frambära tack som offer,
sjunga om allt han gjort.
23 Andra seglade på haven med skepp
och drev handel på de stora vattnen.
24 De såg Herrens gärningar
och hans under i djupen.
25 Han talade, och en stormvind blåste upp,
så att vågorna gick höga.
26 De reste sig mot himlen
och störtade sedan mot djupen.
Modet svek dem i olyckan,
27 och de raglade och stapplade som berusade,
och all deras vishet var borta.
28 De ropade till Herren i sin nöd,
och han befriade dem ur deras trångmål.
29 Han lugnade stormen
och vågorna tystnade.
30 De gladde sig över att det hade blivit lugnt,
och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 De ska prisa Herren för hans nåd
och för allt underbart han gjort för människobarnen.
32 De ska prisa honom när folket samlas
och lova honom i de äldstes krets.
33 Han förvandlar floder till öken,
vattenkällor till torr mark
34 och det bördiga landet till saltöken,
för dess invånares ondska.
35 Han gör ökenlandet till sjöar
och det uttorkade landet till vattenkällor.
36 Han låter de hungriga bosätta sig där
och bygga en stad att bo i.
37 De sår sina åkrar,
planterar sina vingårdar
och får sedan rika skördar.
38 Han välsignar dem, och de får många barn.
Han låter inte heller deras boskapshjordar minska.
39 Om de blir färre, blir förödmjukade[a]
och nedtryckta av bekymmer och sorg,
40 öser han olycka över härskarna
och låter dem irra omkring i en väglös öken.
41 Men han lyfter de fattiga ur deras förtryck
och låter deras familjer föröka sig som hjordar.
42 De rättsinniga ser det och gläder sig,
medan all ondska måste tiga.
43 Den som är vis bör lägga detta på minnet
och tänka på Herrens nådegärningar.
Dom över Babylon
47 Kom ner och sätt dig i stoftet,
du jungfru, dotter Babylon!
Sätt dig på marken, utan tron,
du kaldéernas dotter!
Du kommer aldrig mer att kallas
den ljuvliga och den behagliga.
2 Ta en kvarn och mal din säd,
ta av din slöja,
lyft upp dina kjolar och blotta benen,
vada genom strömmar.
3 Din nakenhet ska blottas
och din skam visas upp.
Jag ska hämnas,
och ingen människa kan hindra mig.”
4 Vår befriare[a] heter härskarornas Herre,
Israels Helige.
5 ”Sitt i tystnad och gå in i mörkret,
du kaldéernas dotter!
Aldrig mer kommer du att kallas
kungarikenas drottning.
6 Jag var vred på mitt folk,
vanhelgade min egendom
och lät dem falla i dina händer.
Du visade dem ingen barmhärtighet.
Ditt ok tyngde till och med de gamla.
7 Du tänkte att du skulle få vara
en drottning för alltid.
Du bekymrade dig inte
och tänkte inte på vad som skulle kunna hända.
8 Lyssna nu, du som lever i överdåd,
du som sitter så tryggt och säger för dig själv:
’Ingen är som jag!
Jag kommer aldrig att sitta som änka
eller mista mina barn.’
9 Men båda dessa öden ska drabba dig.
På ett ögonblick, på en enda dag,
ska du bli både barnlös och änka.
I fullt mått ska de drabba dig,
trots alla dina trolldomskonster
och dina besvärjelsers stora kraft.
10 Du kände dig säker i din ondska
och tänkte: ’Ingen ser mig.’
Din vishet och kunskap förledde dig,
och du tänkte för dig själv:
’Ingen är som jag!’
11 Men en olycka ska drabba dig,
som du inte kan besvärja,
plötslig förödelse ska falla över dig,
och du kan inte avvärja den.
Plötsligt ska du drabbas av en katastrof
som du inte kunnat förutse.
12 Fortsätt du med dina besvärjelser
och dina många trolldomskonster,
som du har slitit med sedan din ungdom.
Kanske ska du lyckas,
kanske kan du skrämma iväg någon.
13 Du har tröttat ut dig med alla dina rådslag.
Låt dem nu träda fram och rädda dig,
astrologerna och stjärntydarna,
som månadsvis försöker tala om för dig vad som ska hända dig.
14 De är som torrt gräs
som bränns upp i eld.
De kan inte rädda sig själva ur lågorna.
Det blir ingen glöd att värma sig vid,
ingen brasa att sitta vid.
15 Så går det för dem
som du ägnat tid och kraft åt sedan din ungdom.
De irrar bort, var och en åt sitt håll,
och ingen räddar dig.
Den prostituerade kvinnan
17 En av de sju änglarna som hade de sju skålarna kom nu fram och talade till mig. Han sa: ”Kom, så ska jag visa dig domen som ska drabba den stora prostituerade kvinnan som sitter vid många vatten. 2 Kungarna på jorden har legat med henne, och jordens invånare har berusat sig av vinet från hennes sexuella lössläppthet.[a]”
3 Sedan förde ängeln mig i anden ut i öknen. Där fick jag se en kvinna som satt på ett lysande rött odjur[b] som var täckt av hädiska namn, och det hade sju huvuden och tio horn. 4 Kvinnan bar kläder av purpur och lysande rött[c] tyg, och hon var smyckad med guld, ädelstenar och pärlor. I sin hand höll hon en guldbägare som var fylld av vidrigheter och smutsen från hennes sexuella lössläppthet. 5 På hennes panna stod det skrivet ett namn, en hemlighet:
Det stora Babylon
Modern till all prostituerade
Och alla skamligheter på jorden.
6 Jag såg också att kvinnan var berusad av blodet från de heliga och från Jesus vittnen.
Jag såg på henne med stor förvåning. 7 ”Varför är du så förvånad?” frågade ängeln. ”Jag ska tala om för dig hemligheten med kvinnan och odjuret som hon rider på, det som har sju huvuden och tio horn. 8 Odjuret som du såg har varit och är inte längre, men det ska komma upp ur avgrunden och sedan gå under. De av jordens invånare vilkas namn inte sedan världens skapelse står skrivna i livets bok[d] ska bli mycket förvånade när de ser att odjuret, som har varit och inte längre är, kommer igen.
9 Här krävs både vishet och förstånd. De sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på, men de är samtidigt sju kungar. 10 Fem har redan fallit, en finns nu, och en har inte kommit än men ska komma och bara stanna en kort tid. 11 Odjuret som har varit och inte längre är, det är den åttonde men ändå en av de sju, och han ska gå under.
12 De tio hornen som du såg är tio kungar som ännu inte har börjat regera. De ska under en timme få regera tillsammans med odjuret. 13 De har en och samma målsättning och ger sin makt och myndighet åt odjuret. 14 De ska sedan strida mot Lammet. Men Lammet ska, tillsammans med sina kallade, utvalda och trogna, besegra dem, för han är herrarnas Herre och kungarnas Kung.”
15 Sedan sa han till mig: ”Vattnen som du såg, där den prostituerade bor, är länder och människomassor och folk och språk. 16 Odjuret och de tio hornen som du såg ska hata den prostituerade och göra henne barskrapad och naken, äta hennes kött och bränna upp henne i eld. 17 Detta har Gud ingett dem i hjärtat, så att de fullföljer hans plan med en och samma målsättning och överlåter sitt rike åt odjuret, ända tills Guds ord har gått i uppfyllelse. 18 Kvinnan som du såg är den stora staden, den som regerar över kungarna på jorden.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.