M’Cheyne Bible Reading Plan
Vandringen från Egypten till Moab
33 Detta är Israels barns lägerplatser, när de med sina härskaror drog ut ur Egyptens land, under ledning av Mose och Aron. 2 På Herrens befallning upptecknade Mose de platser som de på sina vandringar bröt upp från. Detta var deras vandringar, efter de platser som de bröt upp från:
3 (A) De bröt upp från Raamses[a] i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påskhögtiden drog Israels barn orädda[b] ut inför ögonen på alla egyptier, 4 (B) medan egyptierna begravde alla de förstfödda som Herren hade slagit bland dem när Herren höll dom över deras gudar.
5 Israels barn bröt upp från Raamses och slog läger i Suckot.
6 (C) De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, där öknen börjar.
7 (D) De bröt upp från Etam och vände tillbaka till Pi-Hahirot som ligger mitt emot Baal-Sefon, och slog läger framför Migdol.
8 (E) De bröt upp från Hahirot och gick rakt genom havet in i öknen och vandrade tre dagsresor i Etams öken, och slog läger i Mara[c].
9 (F) De bröt upp från Mara och kom till Elim. I Elim fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmträd, och de slog läger där.
10 De bröt upp från Elim och slog läger vid Röda havet.
11 (G) De bröt upp från Röda havet och slog läger i öknen Sin.
12 De bröt upp från öknen Sin och slog läger i Dofka.
13 De bröt upp från Dofka och slog läger i Alush.
14 (H) De bröt upp från Alush och slog läger i Refidim[d], där det inte fanns vatten för folket att dricka.
15 (I) De bröt upp från Refidim och slog läger i Sinai öken[e].
16 (J) De bröt upp från Sinai öken och slog läger i Kibrot-Hattaava[f].
17 (K) De bröt upp från Kibrot-Hattaava och slog läger i Haserot[g].
18 De bröt upp från Haserot och slog läger i Ritma.
19 De bröt upp från Ritma och slog läger i Rimmon-Peres.
20 De bröt upp från Rimmon-Peres och slog läger i Libna.
21 De bröt upp från Libna och slog läger i Rissa.
22 De bröt upp från Rissa och slog läger i Kehelata.
23 De bröt upp från Kehelata och slog läger vid berget Shefer.
24 De bröt upp från berget Shefer och slog läger i Harada.
25 De bröt upp från Harada och slog läger i Makhelot.
26 De bröt upp från Makhelot och slog läger i Tahat.
27 De bröt upp från Tahat och slog läger i Tera.
28 De bröt upp från Tera och slog läger i Mitka.
29 De bröt upp från Mitka och slog läger i Hashmona.
30 De bröt upp från Hashmona och slog läger i Moserot.
31 De bröt upp från Moserot och slog läger i Bene-Jaakan.
32 De bröt upp från Bene-Jaakan och slog läger i Hor-Haggidgad.
33 De bröt upp från Hor-Haggidgad och slog läger i Jotbata.
34 De bröt upp från Jotbata och slog läger i Abrona.
35 De bröt upp från Abrona och slog läger i Esjon-Geber[h].
36 (L) De bröt upp från Esjon-Geber och slog läger i öknen Zin, det vill säga Kadesh[i].
37 (M) De bröt upp från Kadesh och slog läger vid berget Hor på gränsen till Edoms land. 38 (N) På Herrens befallning steg prästen Aron upp på berget Hor och dog där i det fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, i femte månaden[j], på första dagen i månaden. 39 Aron var hundratjugotre år gammal när han dog på berget Hor.
40 (O) Den kananeiske kungen av Arad, som bodde i Negev i Kanaans land, fick nu höra att Israels barn var på väg.
41 (P) De bröt upp från berget Hor och slog läger i Salmona.
42 De bröt upp från Salmona och slog läger i Punon.
43 De bröt upp från Punon och slog läger i Obot.
44 (Q) De bröt upp från Obot och slog läger i Ije-Haabarim[k] vid Moabs gräns.
45 De bröt upp från Ijim och slog läger i Dibon-Gad.
46 De bröt upp från Dibon-Gad och slog läger i Almon-Diblatajma.
47 De bröt upp från Almon-Diblatajma och slog läger vid Abarimbergen framför Nebo.
48 (R) De bröt upp från Abarimbergen och slog läger på Moabs hedar[l] vid Jordan mitt emot Jeriko. 49 (S) Deras läger vid Jordan sträckte sig från Bet-Hajesimot ända till Abel-Hashittim på Moabs hedar.
Inför Kanaans erövring
50 Herren talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko och sade: 51 ”Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land, 52 (T) ska ni driva bort landets alla invånare för er och förstöra alla deras bildstoder. Alla deras gjutna avgudabilder ska ni förstöra och alla deras offerhöjder ska ni ödelägga. 53 Ni ska erövra landet och bosätta er där, för jag har gett er landet till besittning. 54 (U) Ni ska utskifta landet åt er som arvedel genom lottkastning efter era släkter. Åt en större stam ska ni ge en större arvedel och åt en mindre stam en mindre arvedel. Var och en ska få sin del efter vad lotten bestämmer. Efter era fädernestammar ska ni utskifta landet mellan er. 55 (V) Men om ni inte driver bort landets invånare för er, då ska de som ni låter vara kvar bli törnen i era ögon och taggar i era sidor, och de ska tränga er i landet där ni bor. 56 Och då ska jag göra med er så som jag hade tänkt göra med dem.”
Dom och frälsning i Israels historia
78 En vishetspsalm av Asaf.
Lyssna, mitt folk,
till min undervisning,
vänd era öron till min muns ord!
2 Jag vill öppna min mun
för att tala visdomsord[a],
lägga fram gåtor från gången tid.
3 (A) Vad vi har hört och lärt känna,
vad våra fäder berättat för oss
4 vill vi inte dölja för deras barn.
För det kommande släktet
förkunnar vi Herrens lov,
hans makt och de under han gjort.
5 (B) Han upprättade
ett vittnesbörd i Jakob,
han gav sin undervisning i Israel
och befallde våra fäder
att lära ut den till sina barn,
6 så att den blev känd
för det kommande släktet,
de barn som skulle födas.
De i sin tur skulle
berätta för sina barn,
7 så att de sätter sitt hopp till Gud
och inte glömmer Guds gärningar
utan följer hans bud.
8 (C) De ska inte bli som sina fäder,
ett trotsigt och upproriskt släkte
med opålitligt hjärta
och en ande trolös mot Gud.
9 Efraims söner,
beväpnade bågskyttar,
vände på stridens dag.
10 (D) De höll inte Guds förbund
utan vägrade följa hans lag,
11 de glömde hans gärningar
och undren han visat dem.
12 (E) Inför deras fäder
hade han gjort under
i Egyptens land, på Soans mark[b].
13 (F) Han klöv havet
och förde dem igenom,
han lät vattnet stå som en mur.
14 (G) Han ledde dem
med molnskyn om dagen
och med eldsken
hela natten.
15 (H) Han klöv klippor i öknen
och lät dem dricka
som ur väldiga hav,
16 han lät bäckar rinna fram
ur klippan
och vatten skölja ner
som strömmar.
17 Men de fortsatte att synda
mot honom,
de gjorde uppror
mot den Högste i öknen.
18 (I) De frestade Gud i sina hjärtan
genom att kräva mat efter sitt begär.
19 De talade mot Gud, de sade:
"Kan Gud duka ett bord i öknen?
20 Visst slog han klippan
så att vattnet flödade
och bäckar strömmade fram,
men kan han också ge bröd
eller skaffa kött åt sitt folk?"
21 (J) När Herren hörde det
blev han vred.
Eld blossade upp mot Jakob,
vrede vällde fram mot Israel,
22 för de trodde inte på Gud
och litade inte på hans frälsning.
23 Ändå gav han befallning
åt skyarna i höjden
och öppnade himlens portar.
24 (K) Han lät manna regna över dem
till mat
och gav dem säd från himlen.
25 Människor fick äta änglars bröd,
han sände dem mat
så att de blev mätta.
26 (L) Han lät östanvinden
komma från himlen
och styrde sunnanvinden dit
med sin makt.
27 Han lät kött regna över dem
som stoft,
bevingade fåglar som havets sand.
28 Han lät dem falla mitt i deras läger,
runt omkring deras[c] boningar.
29 De åt och blev övermätta,
han lät dem få vad de haft begär till.
30 Men innan de släckt sitt begär,
medan maten ännu var
i deras mun,
31 (M) kom Guds vrede över dem.
Han dödade bland de starkaste
och slog ner Israels utvalda[d] män.
32 (N) Ändå fortsatte de att synda
och trodde inte på hans under.
33 (O) Då lät han deras dagar försvinna
i tomhet
och deras år i plötslig skräck.
34 När han dräpte dem
frågade de efter honom,
de vände om och sökte Gud.
35 (P) De mindes att Gud är deras klippa,
att Gud den Högste
är deras befriare.
36 (Q) De försökte bedra honom
med sina ord,
de ljög för honom med sin tunga.
37 Deras hjärtan var inte uppriktiga
mot honom,
de var inte trogna
mot hans förbund.
Lovsång till Herren för hans seger
25 (A) Herre, du är min Gud!
Jag vill upphöja dig,
jag vill prisa ditt namn,
för du gör underbara ting,
dina beslut från forna tider
med trofasthet och sanning.
2 Du har gjort stad till stenhög,
befäst stad till ruiner.
Främlingarnas fäste
ska inte längre vara en stad,
det ska aldrig mer byggas upp.
3 Därför ska det mäktiga folket
ära dig,
de skoningslösa hedningarnas
städer frukta dig.
4 (B) Du är ett skydd för den svage,
ett skydd för den fattige
i hans nöd,
en tillflykt undan storm,
en skugga undan hetta.
För de skoningslösas andedräkt
är som en storm mot en vägg.
5 Som du kuvar hettan
när det är som torrast,
så kuvar du främlingarnas larm.
Som hettan dämpas
av molnets skugga,
så dämpas de skoningslösas sång.
Herrens festmåltid
6 (C) Herren Sebaot ska på detta berg
göra en festmåltid för alla folk,
en festmåltid med feta rätter
och lagrade viner,
feta, mustiga rätter
och lagrat, klarat vin.
7 (D) Han ska på detta berg utplåna
den slöja som beslöjar alla folk,
det täckelse som täcker
alla folkslag.
8 (E) Han ska utplåna döden för evigt.
Herren Gud ska torka tårarna
från alla ansikten
och ta bort sitt folks vanära
från hela jorden,
för Herren har talat.[a]
9 (F) På den dagen ska man säga:
Se, här är vår Gud!
Honom hoppades[b] vi på,
att han skulle frälsa oss.
Ja, här är Herren
som vi hoppades på.
Låt oss vara glada och jubla
över hans frälsning.
10 För Herrens hand
ska vila över detta berg,
men Moab ska trampas ner
i sitt land
som halm trampas ner
i gödselhögen.
11 Där ska han breda ut sina händer
som simmaren gör
för att simma,
men hans stolthet ska brytas ner
trots hans händers alla konster.
12 (G) Ja, dina murars höga fästningsverk
störtar han och ödmjukar,
han tar ner dem till jorden,
ner i stoftet.
Guds barn
3 (A) Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn! Och det är vi också. Världen känner oss inte, eftersom den inte har lärt känna honom. 2 (B) Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras[a] ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är. 3 (C) Och var och en som har det hoppet till honom renar sig, liksom han är ren.
4 (D) Den som ägnar sig åt synd bryter mot lagen, för synd är brott mot lagen[b]. 5 (E) Och ni vet att han har uppenbarats för att ta bort synderna. Det finns ingen synd i honom. 6 (F) Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte.
7 (G) Kära barn, låt ingen förvilla er. Den som gör det rätta är rättfärdig, liksom han är rättfärdig. 8 (H) Den som ägnar sig åt synd är av djävulen, för djävulen har syndat ända från begynnelsen. Men Guds Son har uppenbarats för att göra slut på djävulens gärningar. 9 (I) Den som är född av Gud ägnar sig inte åt synd, för Guds säd[c] förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10 (J) Så blir det tydligt vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.
11 (K) Detta är det budskap som ni har hört från början: att vi ska älska varandra. 12 (L) Vi ska inte vara som Kain, som var av den onde och mördade sin bror. Och varför mördade han honom? För att Kains gärningar var onda men hans brors rättfärdiga.
13 (M) Bröder[d], var inte förvånade om världen hatar er. 14 (N) Vi vet att vi har gått över från döden till livet, eftersom vi älskar bröderna. Den som inte älskar är kvar i döden. 15 (O) Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. 16 (P) Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge våra liv för våra bröder. 17 (Q) Om någon har jordiska ägodelar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?
18 (R) Kära barn, låt oss inte älska med ord eller fraser, utan i handling och sanning. 19 Då vet vi att vi är av sanningen, och inför honom kan vi övertyga vårt hjärta, 20 (S) om det fördömer oss, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. 21 (T) Mina älskade, om hjärtat inte fördömer oss har vi frimodighet inför Gud, 22 (U) och vad vi än ber om, det får vi av honom eftersom vi håller hans bud och gör det som gläder honom. 23 (V) Och detta är hans bud: att vi ska tro på hans Sons namn, Jesus Kristus, och älska varandra så som han befallt oss. 24 (W) Den som håller fast vid hans bud förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gett oss.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation