M’Cheyne Bible Reading Plan
Josua besegrar kungar i norr
11 När Jabin, kungen i Hasor[a], hörde detta, sände han bud till kung Jobab i Madon[b] och till kungen i Shimron och kungen i Aksaf 2 och till de kungar som bodde norrut, i Bergsbygden och på Hedmarken, söder om Kinneret[c] och i Låglandet, likaså i Nafot-Dor, västerut, 3 vidare till kananeerna österut och västerut, amoreerna, hetiterna, perisseerna och jebusiterna i Bergsbygden, likaså till hiveerna, nedanför Hermon i Mispalandet. 4 Dessa drog ut med alla sina härar, en folkskara så talrik som sanden på havets strand, och med ett stort antal hästar och vagnar. 5 Alla dessa kungar möttes, och de kom och slog läger tillsammans vid Meroms vatten för att strida mot Israel.
6 Men Herren sade till Josua: ”Var inte rädd för dem, för i morgon vid denna tid ska jag själv överlämna dem alla slagna åt Israel. Du ska skära av hälsenorna på deras hästar och deras vagnar ska du bränna upp i eld.” 7 Och Josua kom med allt krigsfolket plötsligt över dem vid Meroms vatten och angrep dem. 8 (A) Och Herren gav dem i Israels hand. De slog dem och förföljde dem ända till Stora Sidon, till Misrefot-Majim och till Mispadalen på östra sidan. De slog dem tills ingen överlevande fanns kvar. 9 Josua gjorde med dem så som Herren hade befallt honom. Han lät skära av hälsenorna på deras hästar och brände deras vagnar i eld.
10 Vid den tiden vände Josua tillbaka och intog Hasor och dödade dess kung med svärd. Hasor var tidigare huvudstad för alla dessa riken. 11 Alla som var i staden dödades med svärd. Han vigde dem åt förintelse, ingen som andades lämnades kvar, och Hasor brände han upp i eld.
12 (B) Josua intog alla dessa kungars städer och slog dem och deras kungar med svärd. Han utrotade dem helt, så som Herrens tjänare Mose hade befallt. 13 Men Israel brände inte någon av de städer som låg på höjder med undantag av Hasor, som Josua brände ner. 14 Allt byte från dessa städer liksom boskapen tog Israels barn för egen del, men alla människor i dem dödade de med svärd tills de hade förintat dem. De lät ingenting som andades finnas kvar. 15 (C) Som Herren hade befallt sin tjänare Mose, så hade Mose befallt Josua, och så gjorde Josua. Han lämnade ingenting ogjort av allt det som Herren hade befallt Mose.
Israeliterna blir herrar i hela landet
16 (D) Och Josua intog hela detta land: Bergsbygden, hela Negev och hela landet Goshen, Låglandet och Hedmarken liksom Israels bergsbygd och dess lågland, 17 landet från Halakberget, som höjer sig mot Seir, ända till Baal-Gad i Libanondalen nedanför berget Hermon. Alla kungar där tog han till fånga och slog dem till döds. 18 (E) Josua förde krig mot alla dessa kungar under lång tid.
19 (F) Förutom de hiveer som bodde i Gibeon fanns det ingen stad som ingick fred med Israels barn, utan de intog dem alla med strid. 20 (G) Det kom från Herren att de förhärdade sina hjärtan och gick ut i strid mot Israel, för att han skulle viga dem åt förintelse och inte visa dem nåd. I stället skulle han utrota dem så som Herren hade befallt Mose.
21 (H) Vid denna tid begav sig Josua i väg och utrotade anakiterna[d] från Bergsbygden, från Hebron, Debir och Anab, från hela Juda bergsbygd och hela Israels bergsbygd. Josua vigde både dem och deras städer åt förintelse. 22 (I) Inga anakiter lämnades kvar i Israels barns land. Det var bara i Gaza, Gat och Ashdod som några blev kvar.
23 Så intog Josua hela landet, så som Herren hade lovat Mose. Och Josua gav det till arvedel åt Israel, efter deras avdelningar och stammar. Landet hade nu ro från krig.
Kungens lovsång och bön
144 [a]Av David.
Lovad är Herren, min klippa,
som övar mina armar för strid,
mina händer för krig –
2 [b]min nåd och min borg,
mitt värn och min räddare,
min sköld och min tillflykt
som lägger mitt folk[c] under mig!
3 [d]Herre, vad är en människa
att du bryr dig om henne,
en människoson
att du tänker på honom?
4 [e]Människan är som en vindpust,
hennes dagar som en försvinnande
skugga.
5 [f]Herre, sänk din himmel och stig ner,
rör vid bergen så att de ryker.
6 [g]Låt blixtar slå ner och skingra dem,
skjut dina pilar och förvirra dem!
7 [h]Räck ut dina händer från höjden,
fräls mig och rädda mig
ur de väldiga vattnen,
ur främlingarnas hand!
8 Deras mun talar lögn
och deras högra hand
är en svekfull hand.
9 [i]Gud, jag vill sjunga
en ny sång till dig,
sjunga ditt lov
till tiosträngad lyra,
10 du som ger seger åt kungar,
som räddar din tjänare David
från ondskans svärd.
11 Fräls mig och rädda mig
ur främlingarnas hand!
Deras mun talar lögn
och deras högra hand
är en svekfull hand.
12 När våra söner i sin ungdom
står som välväxta plantor
och våra döttrar som hörnpelare
skurna för palats[j],
13 när våra lador är fulla
och ger förråd på förråd,
när våra får förökar sig tusenfalt
och tiotusenfalt på våra marker
14 och våra oxar går lastade[k],
när ingen rämna bryts i muren
och ingen förs ut som fånge
och inga skrik hörs
på våra gator –
15 [l]saligt är det folk som har det så,
saligt är det folk
som har Herren till sin Gud!
Dom över otrohet och orättfärdighet
5 (A) Gå runt på gatorna i Jerusalem
och lägg märke till vad ni ser,
sök på torgen om ni finner någon,
om det finns någon enda
som gör rätt och frågar
efter trohet.
Då ska jag förlåta staden.
2 Men även om de säger:
”Så sant Herren lever”,
så svär de ändå falskt.
3 (B) Herre, är det inte trohet
dina ögon söker?
Du slog dem,
men de kände ingen smärta.
Du gjorde slut på dem,
men de vägrade
att ta emot tillrättavisning.
De gjorde sina pannor
hårdare än klippan
och vägrade omvända sig.
4 Då tänkte jag:
Det är bara enkelt folk,
de är dåraktiga,
för de känner inte Herrens väg,
sin Guds domslut.
5 (C) Nu går jag till de stora
och talar med dem.
De måste ju känna Herrens väg
och sin Guds domslut.
Men också de har brutit sönder oket
och slitit av banden.
6 (D) Därför ska lejonet från skogen
slå dem
och stäppvargen
slita sönder dem.
Leoparden ska lura
vid deras städer
och alla som går ut
ska rivas ihjäl,
för deras brott är många
och deras avfall svåra[a].
7 (E) Varför skulle jag förlåta dig?
Dina barn har övergett mig
och svurit vid gudar
som inte finns.
Jag gav dem fullt upp av allt,
men de var otrogna
och samlades i skaror
vid horhusen.
8 (F) De liknar välnärda,
brunstiga hingstar,
var och en gnäggar
efter sin nästas hustru.
9 (G) Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett folk som detta?
10 (H) Dra upp mot hennes
vingårdsterrasser
och förstör dem,
men gör inte slut på henne helt.
Riv bort hennes rankor,
de tillhör inte Herren,
11 för de har svikit mig svårt,
både Israels hus och Juda hus,
säger Herren.
12 (I) De har förnekat Herren och sagt:
”Han finns inte där.
Inget ont ska drabba oss,
svärd och svält ska vi inte möta.
13 Profeterna blir till vind,
Guds ord är inte i dem.
Vad de säger ska drabba
dem själva.”
14 (J) Därför säger Herren Gud Sebaot så:
Eftersom ni talar på det sättet,
se, därför ska jag göra
mina ord i din mun till en eld
och detta folk till ved,
och elden ska förtära dem.
15 (K) Se, jag ska sända ett hednafolk
mot er fjärran ifrån,
ni av Israels hus, säger Herren,
ett starkt hednafolk,
ett urgammalt folk,
ett folk vars språk du inte känner
och vars tal du inte förstår.
16 Deras koger är som en öppen grav,
de är alla krigare.
17 (L) De ska sluka din skörd
och ditt bröd,
de ska sluka dina söner och döttrar,
de ska sluka dina får och kor,
de ska sluka dina vinstockar
och fikonträd.
Dina befästa städer som du litar på,
ska de förstöra med svärd.
18 (M) Men inte ens då vill jag göra slut på er helt, säger Herren. 19 (N) Om ni då frågar: ”Varför har Herren vår Gud gjort oss allt detta?” ska du svara dem: ”Liksom ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, ska ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert.”
20 Kungör det för Jakobs hus,
ropa ut det i Juda och säg:
21 (O) Hör detta,
du dåraktiga folk utan förstånd!
Ni har ögon och ser inte,
ni har öron och hör inte.
22 (P) Skulle ni inte frukta mig,
säger Herren,
skulle ni inte bäva för mig,
jag som har satt sand
till gräns för havet,
till en evig gräns
som det inte kan överskrida.
Hur dess vågor än svallar
förmår de inget,
och hur de än brusar
kan de inte komma över den.
23 (Q) Men detta folk har ett motsträvigt
och upproriskt hjärta.
De har vänt sig bort
och gått sin egen väg.
24 (R) De säger inte i sina hjärtan:
”Låt oss frukta Herren vår Gud,
som ger regn i rätt tid
både höst och vår
och som skänker oss
de bestämda skördeveckorna.”
25 (S) Era missgärningar
har nu bringat detta i olag,
era synder håller det goda
borta från er,
26 för bland mitt folk
finns ogudaktiga människor.
De ligger i bakhåll
liksom jägaren ligger på lur,
de sätter snaror
och fångar människor.
27 Som en bur full av fåglar
är deras hus fulla av svek.
Därför har de blivit stora och rika,
de har blivit feta och skinande.
28 (T) Deras onda gärningar
har ingen gräns,
de dömer inte rättvist,
de verkar inte
för den faderlöses sak
och hjälper inte den fattige
att få sin rätt.
29 Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett hednafolk som detta?
Jesus undervisar om äktenskapet
19 (A) När Jesus hade avslutat detta tal, lämnade han Galileen och gick på andra sidan Jordan till Judeens område[a]. 2 Mycket folk följde honom, och han botade dem där.
3 Några fariseer kom fram till honom för att pröva honom och sade: "Får man skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst[b]?" 4 Han svarade: "Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna[c] 5 (B) och sade: Därför ska en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött?[d] 6 (C) Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman får alltså människan inte skilja åt."
7 (D) De frågade honom:[e] "Varför har då Mose befallt att mannen ska ge henne ett skilsmässobrev och skicka bort henne?" 8 Han svarade: "Det var för att era hjärtan är så hårda som Mose tillät er att skiljas från era hustrur. Men från början var det inte så. 9 (E) Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än sexuell synd och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott."
10 Hans lärjungar sade till honom: "Om det är så i relationen mellan mannen och hustrun, då är det bättre att inte gifta sig." 11 (F) Han svarade dem: "Alla kan inte ta emot det här ordet, utan bara de som har fått den gåvan: 12 Det finns de som inte kan gifta sig[f] för att de är födda sådana, och de som inte kan det för att människor har gjort dem sådana. Och det finns andra som väljer att inte gifta sig för himmelrikets skull. Den som kan förstå detta bör ta det till sig."
Jesus och barnen
13 (G) Sedan bar man fram barn till Jesus för att han skulle lägga händerna på dem och be. Men lärjungarna visade bort dem. 14 (H) Då sade Jesus: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för himmelriket tillhör sådana som de." 15 Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.
Jesus och den rike unge mannen
16 (I) En man kom fram till Jesus och frågade: "Mästare, vad ska jag göra för gott för att få evigt liv?" 17 Jesus sade till honom: "Varför frågar du mig om det goda? Det finns bara en som är god. Och vill du gå in i livet, så håll buden." 18 (J) Han frågade honom: "Vilka?" Jesus svarade: "Du ska inte mörda. Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. 19 (K) Hedra din far och mor. Och du ska älska din nästa som dig själv."[g]
20 Då sade den unge mannen till Jesus: "Allt det har jag hållit. Vad är det då jag saknar?" 21 (L) Jesus svarade: "Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." 22 När den unge mannen hörde det svaret gick han bedrövad bort, för han ägde mycket.
23 (M) Jesus sade till sina lärjungar: "Jag säger er sanningen: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. 24 Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 25 När lärjungarna hörde det, blev de djupt bestörta och sade: "Vem kan då bli frälst?" 26 (N) Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt. Men för Gud är allting möjligt."
27 (O) Då tog Petrus till orda: "Vi har lämnat allt och följt dig. Vad kommer vi att få?" 28 (P) Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då ska också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 29 (Q) Och var och en som har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar för mitt namns skull, han ska få hundrafalt igen och ärva evigt liv. 30 (R) Men många som är först ska bli sist, och många som är sist ska bli först.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation