M’Cheyne Bible Reading Plan

Avskiljandet av prästerna

(3 Mos 8:1-36)

29 När du avskiljer dem till präster åt mig ska du göra på följande sätt: ta en tjur och två baggar som är helt felfria, ² bröd som inte är jäst och osyrade kakor tillsammans med olja och osyrade tunnbröd smorda med olja. Baka dem av fint vetemjöl. ³ Lägg bröden i en korg och för fram dem som offergåva tillsammans med tjuren och baggarna.

⁴ För fram Aron och hans söner till ingången av uppenbarelsetältet och tvätta dem med vatten. ⁵ Ta kläderna och sätt på Aron hans tunika, mantel, efod och bröstsköld och fäst ihop alltsammans med bältet. ⁶ Sätt turbanen på hans huvud och fäst det heliga diademet på turbanen. ⁷ Gjut olja på hans huvud och smörj honom. ⁸ För sedan fram hans söner och klä dem i deras tunikor ⁹ med de vävda bälten och huvudbindlarna. De ska vara mina präster för alltid. Så ska du göra när du avskiljer Aron och hans söner.

¹⁰ Ta sedan tjuren och för fram den till uppenbarelsetältet. Aron och hans söner ska lägga sina händer på dess huvud, ¹¹ och du ska slakta den inför Herren där vid ingången till uppenbarelsetältet. ¹² Ta lite av tjurens blod och stryk på altarets horn med fingret. Resten av blodet ska du hälla ut bredvid altaret. ¹³ Ta sedan allt fett som finns runt inälvorna, leverfettet och njurarna med fettet kring dem, och bränn upp alltsammans på altaret. ¹⁴ Men tjurens kött och hud och resten av inälvorna ska du bränna upp som ett syndoffer i en eld utanför lägret.

¹⁵ Därefter ska Aron och hans söner lägga sina händer på huvudet på en av baggarna. ¹⁶ Slakta den, ta dess blod och stänk på altarets alla sidor. ¹⁷ Stycka sedan baggen, skölj inälvorna och fötterna och lägg dem på styckena och huvudet. ¹⁸ Bränn hela baggen på altaret. Detta är ett brännoffer åt Herren med en behaglig doft, ett eldoffer åt Herren.

¹⁹ Sedan ska du ta den andra baggen och Aron och hans söner ska lägga sina händer på dess huvud. ²⁰ Slakta den, ta lite av baggens blod och stryk på Arons högra örsnibb och likaså på hans söners högra örsnibb, på högra tummen och högra stortån. Resten av blodet ska stänkas ut på altarets alla sidor. ²¹ Ta sedan av blodet från altaret och av smörjelseolja och stänk det på Aron och hans söner och på deras kläder. På så sätt blir han och de och deras kläder helgade.

²² Därefter ska du ta det feta från baggen, svansen och fettet som finns runt inälvorna, leverfettet, njurarna med fettet runt dem och det högra lårstycket. Denna bagge är prästvigningsbaggen. ²³ Du ska också ta ett bröd, en kaka bakad med olja och ett tunnbröd från korgen med det osyrade brödet som ställts fram inför Herren. ²⁴ Lägg dessa i händerna på Aron och hans söner och låt dem lyfta upp dem inför Herren som ett offer till honom. ²⁵ Ta sedan bröden ur deras händer och bränn dem på altaret tillsammans med brännoffret som en välbehaglig lukt åt Herren, ett eldoffer åt Herren. ²⁶ Ta sedan bringan av Arons prästvigningsbagge och lyft upp den som ett offer åt Herren. Den är din andel.

²⁷ Avskilj som heliga de delar av prästvigningsbaggen som ska tillfalla Aron och hans söner, bringan som du lyfte upp och lårstycket som bars fram. ²⁸ Aron och hans söner ska alltid ha rätt att av Israels folk få detta som en offergåva av deras gemenskapsoffer, en gåva till Herren.

²⁹ Arons heliga kläder ska hans söner ha efter honom att bära när de smörjs och avskiljs för tjänst. ³⁰ Den son som blir präst efter Aron ska bära kläderna i sju dagar när han går in i uppenbarelsetältet och gör sin tjänst.

³¹ Prästvigningsbaggens kött ska kokas på en helig plats. ³² Aron och hans söner ska äta baggens kött och brödet som finns i korgen vid dörren till uppenbarelsetältet. ³³ De ska äta av detta som använts vid försoningen, vid deras avskiljande och vigningsceremoni. Ingen annan får äta av det, för det har blivit heligt. ³⁴ Om något av köttet eller brödet blir kvar till dagen därpå ska det brännas. Det får inte ätas, eftersom det är heligt.

³⁵ Gör med Aron och hans söner precis så som jag har föreskrivit. Denna prästvigning ska ta sju dagar. ³⁶ Varje dag ska du offra en tjur som syndoffer till försoning. Rena altaret genom att bringa försoning för det. Smörj det för att helga det. ³⁷ Under sju dagar ska du försona altaret och helga det. Därefter är altaret högheligt, och allt som kommer i beröring med det blir heligt.

³⁸ Detta ska du offra på altaret: Varje dag två årsgamla lamm för all framtid. ³⁹ Ett lamm ska offras på morgonen och ett i skymningen. ⁴⁰ Tillsammans med det ena ska du offra 1,5 liter fint mjöl, blandat med 1,5 liter olja från stötta oliver, samt 1,5 liter vin som dryckesoffer. ⁴¹ Offra det andra lammet i skymningen på samma sätt som på morgonen, med matoffer och dryckesoffer. Det är också en välbehaglig lukt inför Herren ett eldoffer.

⁴² Detta ska vara ett ständigt dagligt brännoffer genom alla släktled vid uppenbarelsetältets dörr, inför Herren. Där ska jag möta er och tala till dig. ⁴³ Där ska jag också möta israeliterna, och boningen ska vara helgad av min härlighet. ⁴⁴ Jag ska helga uppenbarelsetältet och altaret och Aron och hans söner till att vara mina präster. ⁴⁵ Och jag ska bo bland israeliterna och vara deras Gud, ⁴⁶ och de ska inse att jag är Herren, deras Gud. Jag förde dem ut ur Egypten för att bo bland dem, och jag är Herren, deras Gud.

8 ¹ Men Jesus gick ut till Olivberget. ² Tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet, och snart samlades allt folket omkring honom. Han satte sig då ner för att undervisa dem. ³ Men då kom de skriftlärda och fariseerna med en kvinna som hade tagits på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. De ställde henne framför honom, ⁴ och sa: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. ⁵ Moses lag säger att sådana ska stenas. Vad anser du?”

⁶ De sa så, då de egentligen var ute efter att få honom att säga något som de kunde anklaga honom för, men Jesus böjde sig bara ner och skrev^[a] på marken med fingret. ⁷ När de fortsatte att kräva ett svar, såg han till slut upp och sa: ”Den av er som är utan synd ska kasta den första stenen på henne.” ⁸ Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva på marken. ⁹ När de hörde det gick de bort, en efter en, de äldsta först. Till sist var det bara kvinnan som stod kvar framför Jesus.

¹⁰ Då såg Jesus upp och sa till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?”

¹¹ ”Nej, Herre”, svarade hon. Då sa Jesus: ”Jag tänker inte heller döma dig. Gå nu, men synda inte mer.”]^[b]

Jesus är världens ljus

¹² Sedan talade Jesus till dem och sa: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig behöver inte vandra i mörkret utan har livets ljus.”

¹³ Fariseerna sa då: ”Nu vittnar du om dig själv. Ditt vittnesbörd är inte trovärdigt.”

¹⁴ Men Jesus svarade dem: ”Även om jag vittnar om mig själv, är mitt vittnesbörd trovärdigt, för jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg. Men ni vet inte varifrån jag kommer och vart jag är på väg. ¹⁵ Ni dömer på människors vis, men jag dömer ingen. ¹⁶ Men om jag dömer, så är min dom rätt, eftersom jag inte är ensam. Han som har sänt mig är med mig. ¹⁷ I er egen lag står det ju att två personers vittnesbörd är trovärdigt. ¹⁸ Jag vittnar om mig själv, och också min Fader som har sänt mig vittnar om mig.”

¹⁹ ”Var är din fader?” frågade de då.

Jesus svarade: ”Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni kände mig skulle ni känna honom också.”

²⁰ Detta sa Jesus, när han undervisade i templet. Det hände vid kammaren, där offerkistorna stod. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.

Jesus varnar judarna

²¹ Sedan sa Jesus till dem: ”Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni ska dö i er synd. Dit jag går, kan ni inte komma.”

²² Judarna sa då: ”Tänker han begå självmord, eftersom han säger: ’Dit jag går, kan ni inte komma’?”

²³ Men Jesus sa till dem: ”Ni kommer nerifrån, och jag kommer uppifrån. Ni tillhör den här världen, men jag tillhör den inte. ²⁴ Det var därför jag sa att ni ska dö i era synder, för om ni inte tror att jag är den jag är,^[c] då dör ni i era synder.”

²⁵ ”Vem är du då?”, frågade de.

Han svarade: ”Jag är den som jag från början har sagt. ²⁶ Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för. Han som har sänt mig är trovärdig, och vad jag har hört av honom talar jag till världen.” ²⁷ Men de förstod fortfarande inte att han talade med dem om sin Fader.

²⁸ Då sa Jesus: ”När ni har lyft upp^[d] Människosonen, kommer ni att förstå att jag är den jag är^[e] och att jag aldrig gör något av mig själv utan bara talar det som min Fader har lärt mig. ²⁹ Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, för jag gör alltid det som han vill.” ³⁰ När Jesus sa detta, var det många som började tro på honom.

Abrahams barn eller djävulens?

³¹ Jesus sa då till de judar som trodde på honom: ”Om ni håller er till mina ord, är ni verkligen mina lärjungar. ³² Ni ska lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria.”

³³ Men de sa: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du då säga att vi ska bli fria?”

³⁴ Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: var och en som syndar är slav under synden. ³⁵ En slav stannar inte i huset för alltid, men en son stannar för alltid. ³⁶ Så om Sonen gör er fria, då blir ni verkligen fria. ³⁷ Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ändå försöker ni döda mig, eftersom mitt ord inte har nått in i er. ³⁸ Jag berättar för er vad jag har sett hos min Fader, och ni gör vad ni har hört från er far.”

³⁹ ”Vi har Abraham till far”, svarade de då.

Jesus sa: ”Om ni var Abrahams barn skulle ni göra vad Abraham gjorde.^{[f] 40} Men nu försöker ni istället döda mig, mannen som har talat till er sanningen som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. ⁴¹ Ni gör vad er far gjorde.”

De svarade: ”Vi är inte födda utom äktenskapet. Vår far är Gud själv.”

⁴² Men Jesus sa till dem: ”Om Gud var er far, skulle ni älska mig, för jag har utgått och kommit från Gud. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. ⁴³ Varför förstår ni inte vad jag säger? Jo, därför att ni inte kan lyssna till mitt ord. ⁴⁴ Ni är barn till djävulen, och ni vill göra det som er far vill. Han var en mördare från början och har aldrig hållit sig till något som är sant, för i honom finns inget sant. När han ljuger talar han sitt eget språk, för han är en lögnare och far till alla lögner. ⁴⁵ Men jag talar sanning, och därför tror ni inte på mig. ⁴⁶ Finns det någon av er som kan bevisa att jag har syndat? Varför tror ni inte på mig, trots att jag talar sanning? ⁴⁷ Men den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”

Jesus och Abraham

⁴⁸ Judarna svarade: ”Du är inget annat än en samarier^[g] som är besatt av en ond ande!”

⁴⁹ Men Jesus svarade: ”Nej, jag är inte besatt. Jag ärar min Fader, men ni hånar mig. ⁵⁰ Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker, och det är han som dömer. ⁵¹ Ja, sannerligen säger jag er: den som håller mitt ord ska aldrig i evighet dö.”

⁵² Då sa judarna: ”Nu vet vi att du är besatt av en ond ande. Abraham dog, så också profeterna. Och så säger du att den som håller ditt ord aldrig i evighet ska dö! ⁵³ Du menar alltså att du är större än vår förfader Abraham? Han dog, så också profeterna. Vem tror du att du är?” ⁵⁴ Då svarade Jesus: ”Om jag förhärligar mig själv, så betyder min härlighet ingenting. Men det är min Fader som förhärligar mig, han som ni påstår är er Gud. ⁵⁵ Ändå känner ni honom inte, men jag känner honom. Om jag sa att jag inte känner honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller hans ord. ⁵⁶ Er far Abraham gladde sig åt att få se min dag. Och han fick se den och blev glad.”

⁵⁷ Judarna sa: ”Du är inte ens femtio år, hur skulle du ha kunnat se Abraham?”

⁵⁸ Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: jag är^[h] – redan innan Abraham ens var född.”

⁵⁹ Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann därifrån och lämnade templet.

4 Jag menar att så länge arvtagaren inte är myndig är det ingen skillnad mellan honom och en slav, trots att han egentligen äger allt. ² Han måste rätta sig efter vad hans förmyndare och förvaltare säger, ända fram till den tid som hans far har bestämt. ³ Så var det också för oss så länge vi var omyndiga. Vi var slavar under den här världens stadgar.^{[a] 4} Men när tiden var inne sände Gud sin Son. Han föddes av en kvinna och var född under lagen ⁵ för att köpa dem fria som står under lagen, så att vi kunde få barnens rätt. ⁶ Och eftersom ni är barn har Gud sänt sin Sons Ande in i vårt hjärta, som ropar: ”Abba^[b], Fader”. ⁷ Du är alltså inte längre slav, utan barn. Och i egenskap av barn har du också av Gud gjorts till arvtagare.

Vänd inte tillbaka till slaveriet

⁸ Innan ni kände Gud var ni slavar under gudar som faktiskt inte är några gudar. ⁹ Hur kan ni då när ni har lärt känna Gud, eller rättare sagt, sedan Gud har lärt känna er, vilja vända tillbaka och bli slavar igen under dessa svaga och ynkliga stadgar^[c]? ¹⁰ Ni iakttar olika dagar och månader och högtider och år. ¹¹ Jag är rädd för att mitt arbete för er varit bortkastat.

¹² Jag vädjar till er, syskon: bli som jag. Jag har ju blivit som ni. Ni har aldrig gjort mig något ont. ¹³ Ni vet att det var på grund av sjukdom som jag första gången kom och förkunnade evangeliet för er. ¹⁴ Men trots att min kroppsliga svaghet kunde ha varit en prövning för er, hånade ni mig inte eller stötte bort mig. Nej, ni välkomnade mig som om jag hade varit en ängel från Gud, eller till och med Kristus Jesus själv. ¹⁵ Vart har er glädje tagit vägen? Jag kan intyga att ni skulle ha rivit ut era ögon och gett dem till mig om det hade varit möjligt. ¹⁶ Men nu verkar jag ha blivit er fiende, eftersom jag säger er sanningen!

¹⁷ Dessa människor som är så hängivna för er skull handlar inte för ert bästa. De försöker bara få er bort från mig, så att ni ska bli hängivna dem istället. ¹⁸ Och visst är hängivenhet bra, bara den gäller en god sak, så var hängivna även när jag inte är hos er. ¹⁹ Mina barn, som jag än en gång med smärta måste föda fram, tills Kristus förkroppsligas i er: ²⁰ jag önskar att jag var hos er nu, så att jag kunde ändra mitt tonfall. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till med er.

Abrahams två barn

²¹ Säg mig, ni som vill vara under lagen: hör ni inte vad lagen säger? ²² Det står ju att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med den fria kvinnan.^{[d] 23} Hans son med slavinnan föddes enligt naturens lagar, men den fria kvinnans son föddes som ett resultat av ett löfte.

²⁴ Men det ligger också en djupare mening i detta: De två kvinnorna representerar två förbund. Det första förbundet är från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det är Hagar. ²⁵ Hagar är berget Sinai i Arabien, en symbol för det nuvarande Jerusalem, som lever i slaveri med sina barn. ²⁶ Men det Jerusalem som finns i himlen är fritt. Det är vår mor. ²⁷ Det står skrivet:

²⁸ Ni, syskon, är löftets barn, precis som Isak. ²⁹ Han som var född på ett naturligt sätt förföljde då den som var född i enlighet med Anden. Så är det också nu. ³⁰ Vad säger då Skriften?

³¹ Alltså, syskon, är vi inte slavinnans utan den fria kvinnans barn.