M’Cheyne Bible Reading Plan
Skuldoffret
7 Detta är lagen om skuldoffret: Det är högheligt. 2 På samma plats som man slaktar brännofferdjuret ska man slakta skuldofferdjuret och man ska stänka blodet runt omkring på altaret. 3 Allt fettet ska man offra, svansen och det fett som omsluter inälvorna, 4 de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet som man ska ta loss tillsammans med njurarna. 5 Prästen ska bränna det på altaret till ett eldsoffer åt Herren. Det är ett skuldoffer. 6 Alla av manligt kön bland prästerna ska äta det. På en helig plats ska det ätas. Det är högheligt.
7 Det som gäller för syndoffret ska också gälla för skuldoffret. Samma lag ska gälla för dem båda. Offerköttet ska tillhöra den präst som bringar försoning med det. 8 När en präst bär fram brännoffer för någon, ska huden av brännofferdjuret som bärs fram tillhöra den prästen. 9 Ett matoffer som är bakat i ugn eller tillrett i gryta eller på plåt ska alltid tillfalla den präst som bär fram det. 10 Men ett matoffer som är blandat med olja eller som bärs fram torrt ska alltid tillfalla Arons söner gemensamt, den ene såväl som den andre.
Gemenskapsoffret
11 (A) Detta är lagen om gemenskapsoffret, när ett sådant bärs fram åt Herren: 12 Om någon vill offra det som ett gemenskapsoffer, ska han förutom det slaktdjur som hör till gemenskapsoffret bära fram osyrade kakor blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja och fint mjöl, hopknådat i form av kakor som är blandade med olja. 13 Tillsammans med kakor av syrat bröd ska han som offergåva bära fram det slaktdjur som hör till det tackoffer han offrar som gemenskapsoffer. 14 Av detta ska han bära fram en kaka av varje offer som en gåva åt Herren. Denna ska tillhöra den präst som stänker gemenskapsoffrets blod på altaret. 15 Köttet av det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer som bärs fram som gemenskapsoffer ska ätas samma dag det har offrats. Ingenting av det får lämnas kvar till nästa morgon.
16 Om däremot det slaktoffer som någon vill bära fram är ett löftesoffer[a] eller ett frivilligt offer, ska även det offerdjuret ätas samma dag som det har offrats. Men det som blivit över får ätas nästa dag. 17 Skulle ändå något av offerköttet bli kvar, ska det brännas upp i eld på tredje dagen. 18 Om någon på tredje dagen äter av köttet från gemenskapsoffret, blir offret inte välbehagligt. Han som offrat det får inte räkna sig det tillgodo, utan köttet anses som orent. Den som äter av det kommer att bära på skuld. 19 Inte heller får man äta det kött som varit i beröring med något orent, utan det ska brännas upp i eld. I övrigt kan köttet ätas av var och en som är ren.
20 Men den som äter kött av Herrens gemenskapsoffer medan han är oren, han ska utrotas ur sitt folk. 21 (B) Och om någon rör vid något orent, en människas orenhet eller ett orent djur eller vilken annan orenhet som helst och han ändå äter kött av Herrens gemenskapsoffer, ska han utrotas ur sitt folk.
Förbud mot att äta fett och blod
22 Herren talade till Mose. Han sade: 23 (C) Säg till Israels barn: Ni ska inte äta något fett av kor, får eller getter. 24 (D) Fettet av ett självdött eller ihjälrivet djur får användas till alla slags behov, men ni ska inte äta det, 25 för var och en som äter fettet av något djur som bärs fram som eldsoffer åt Herren ska utrotas ur sitt folk.
26 (E) Och ni ska inte förtära något blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor. 27 Var och en som förtär blod ska utrotas ur sitt folk.
Prästernas andel
28 Och Herren talade till Mose. Han sade: 29 Säg till Israels barn: Den som vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren ska av sitt gemenskapsoffer bära fram sin offergåva åt Herren.
30 Med egna händer ska han bära fram Herrens eldsoffer. Fettet och bringan ska han bära fram, och bringan ska lyftas som ett lyftoffer[b] inför Herrens ansikte. 31 Fettet ska prästen bränna på altaret, men bringan ska tillhöra Aron och hans söner. 32 Också det högra lårstycket ska ni ge åt prästen som en gåva av era gemenskapsoffer. 33 Den bland Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fettet ska ha det högra lårstycket som sin andel. 34 (F) Av israeliternas gemenskapsoffer tar jag lyftofferbringan och offergärdslåret och ger dem åt prästen Aron och åt hans söner som en evig rätt från Israels barn.
35 Detta är Arons och hans söners smörjelselott av Herrens eldsoffer, den lott som de fick den dag de fördes fram för att bli Herrens präster. 36 Denna lott skulle de enligt Herrens befallning få av Israels barn som en evig rätt, släkte efter släkte, på den dag då han smorde dem.
Avslutning om offren
37 Detta är lagen om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, prästvigningsoffret och gemenskapsoffret. 38 Herren gav denna lag åt Mose på Sinai berg den dag då han befallde Israels barn att de skulle bära fram sina offer åt Herren i Sinai öken.
Den oskyldiges bön om Herrens dom
7 En klagopsalm av David, som sjöng den till Herren på grund av benjaminiten Kushs ord[a].
2 Herre min Gud, jag flyr till dig.
Fräls mig från alla som jagar mig,
rädda mig!
3 (A) Annars river de min själ som lejon,
rycker bort mig utan räddning.
4 (B) Herre min Gud,
om jag har gjort detta,
om jag har orätt på mina händer,
5 (C) om jag lönat min vän med ont
eller plundrat min ovän
utan orsak –
6 låt då fienden jaga min själ
och hinna upp mig,
låt honom trampa mitt liv
till marken
och lägga min ära[b] i stoftet. Sela
7 (D) Res dig, Herre, i din vrede,
stå upp mot mina
fienders raseri!
Vakna till min hjälp[c],
du som har kallat till dom.
8 Låt skaran av folkslag
samlas omkring dig,
trona åter över dem i höjden.
9 (E) Herren håller dom över folken.
Döm mig, Herre,
efter min rättfärdighet,
efter den fullkomlighet
som täcker mig.
10 (F) Gör slut på de gudlösas ondska,
låt den rättfärdige stå fast!
Du som prövar hjärtan och njurar[d]
är en rättfärdig Gud.
11 (G) Min sköld är hos Gud,
han frälser dem
som har ärliga hjärtan.
12 (H) Gud är en rättfärdig domare,
en Gud som visar sin vrede
varje dag.
13 (I) Om någon inte omvänder sig
slipar han sitt svärd,
han spänner sin båge[e]
och laddar den[f],
14 (J) han förbereder
sina dödliga vapen
och gör sina pilar brinnande.
15 (K) Se, han är dräktig med ondska,
han går havande med olycka
och föder lögn.
16 (L) Han gräver en grop
och gör den djup,
men faller själv i graven
han grävde.
17 (M) Hans ondska slår tillbaka
mot hans eget huvud,
hans våld drabbar
hans egen hjässa.
18 (N) Jag vill tacka Herren
för hans rättfärdighet
och lovsjunga
Herren den Högstes namn.
Människosonens ringhet och höghet
8 För körledaren, till gittít[g]. En psalm av David.
2 (O) Herre, vår Herre,
hur härligt är inte ditt namn
över hela jorden,
du som satt ditt majestät
på himlen!
3 (P) Av barns och spädbarns mun
har du berett en makt[h]
för dina fienders skull,
för att förgöra fiende och hämnare.[i]
4 (Q) När jag ser din himmel,
dina fingrars verk,
månen och stjärnorna
som du har skapat –
5 (R) vad är då en människa
att du tänker på henne,
en människoson
att du tar hand om honom?[j]
6 (S) En liten tid[k] lät du honom
vara lägre än[l] Gud,
med ära och härlighet
krönte du honom.
7 (T) Du satte honom att härska
över dina händers verk,
allt lade du under hans fötter:[m]
8 alla får och oxar
liksom vildmarkens djur,
9 himlens fåglar och havets fiskar,
de som vandrar havens vägar.
10 Herre, vår Herre,
hur härligt är inte ditt namn
över hela jorden!
22 (A) Gott namn är mer värt
än stor rikedom,
gott anseende bättre
än silver och guld.
3 (C) Den kloke ser faran
och söker skydd,
de okunniga fortsätter
och får sitt straff.
4 (D) Lön för ödmjukhet
och vördnad för Herren
är rikedom, ära och liv.
5 Törnen och snaror
finns på den falskes väg,
den som vill bevara sitt liv
håller sig borta från dem.
6 (E) Vänj den unge
vid[b] den väg han ska vandra[c],
så viker han inte av från den
när han blir gammal.
7 Den rike råder över de fattiga,
den som lånar
blir långivarens slav.
10 (H) Driv ut hånaren,
så upphör grälet
och det blir slut på bråk
och förolämpningar.
11 (I) Den som älskar hjärtats renhet
och talar vänligt får kungen till vän.
12 Herrens ögon vakar över kunskapen,
han gör den trolöses ord om intet.
13 (J) Den late säger:
”Det är ett lejon där ute,
jag kan bli dödad mitt på gatan!”
14 (K) Främmande kvinnors mun
är en djup grop,
den Herren är vred på faller i den.
15 (L) Oförnuft häftar vid barnets hjärta,
fostrans ris driver bort det.
16 Att förtrycka den fattige
för att få mer[g]
och att ge åt en rik
leder bara till förlust.
De visas ord (22:17-24:22)
17 (M) Vänd ditt öra hit
och hör de visas ord[h],
lägg min kunskap på ditt hjärta.
18 Det är gott att du bevarar dem
i ditt inre
och ständigt har dem alla
på dina läppar.
19 (N) För att du ska lita till Herren
undervisar jag i dag just dig.
20 Ja, jag har skrivit till dig
trettio ord[i] med råd och kunskap
21 för att lära dig
sanningens tillförlitliga ord,
så att du rätt kan svara
dem som har sänt dig.
22 (O) Plundra inte den fattige
för att han är fattig
och krossa inte den olycklige
i rätten,
23 (P) för Herren ska ta sig an deras sak,
dem som rövar från dem
ska han beröva livet.
24 (Q) Ge dig inte i lag
med en lättretad man
och umgås inte
med en hetlevrad,
25 så att du lär dig hans vägar
och lägger en snara för ditt liv.
26 (R) Var inte bland dem
som ger handslag
och går i borgen för lån.
27 Varför ska de få ta
sängen du ligger på
när du inte kan betala?
28 (S) Flytta inte en gammal gränssten
som dina fäder har rest.
29 (T) Ser du en man
som är skicklig i det han gör?
Han ska stå i kungars tjänst,
han ska inte tjäna okända.
Hälsning
1 (A) Från Paulus, Silvanus[a] och Timoteus. Till Tessalonikes församling som lever i Gud Fadern och Herren Jesus Kristus. Nåd och frid vare med er.[b]
2 (B) Vi tackar alltid Gud för er alla när vi nämner er i våra böner, 3 (C) för vi tänker ständigt på er gärning i tron, ert arbete i kärleken och er uthållighet i hoppet till vår Herre Jesus Kristus inför vår Gud och Far. 4 (D) Bröder, Guds älskade, vi vet att ni är utvalda, 5 (E) för vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan också med kraft och den helige Ande och full visshet. Ni vet ju hur vi levde bland er för er skull.
6 (F) Och ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger. 7 (G) Så har ni blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien och Achaia[c]. 8 (H) Från er har Herrens ord gett eko, inte bara i Makedonien och Achaia, utan överallt har er tro på Gud blivit känd så att vi inte behöver säga något mer. 9 (I) De berättar själva vilken ingång vi fick hos er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden 10 (J) och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda: Jesus, som räddar oss från den kommande vredesdomen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation