M’Cheyne Bible Reading Plan
Glöm inte att frukta Gud
10 Då sa Herren till mig att hugga ut två nya stentavlor, likadana som de förra, och att sedan vända tillbaka till honom på berget. Jag skulle också tillverka en ark av trä att förvara dem i.
2 Han skulle skriva ner samma budord på tavlorna som stått på dem jag hade slagit sönder, och sedan skulle jag lägga dem i arken.
3 Jag gjorde därför en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor, som var likadana som de första två, och tog dem med upp till Gud på berget.
4 Han skrev på nytt ner de tio budorden och överlämnade tavlorna till mig med samma budord som han gett er inifrån elden tidigare.
5 Sedan kom jag ner igen och lade tavlorna i arken. Där finns de fortfarande, alldeles som Herren har befallt.
6 (Israels folk färdades sedan från Beerot-Jaakan till Mosera, där Aron dog och begravdes. Hans son Eleasar blev näste präst.
7 Sedan färdades de till Gudgoda och därifrån till Jotbata, ett land där floderna hade rikligt med vatten.
8 Det var där Herren avskilde Levi stam att bära arken med Herrens tio budord och att stå framför Herren och tjäna honom och välsigna hans namn, precis som de gör än i dag.
9 Det är därför som Levi stam inte har ett eget område i det utlovade landet som de andra stammarna. Herren hade låtit dem förstå att han själv skulle vara deras arv.)
10 Jag stannade alltså på berget inför Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, precis som jag hade gjort första gången, och Herren lyssnade på nytt till min vädjan att skona er.
11 Men han sa till mig: 'Gå! Led folket till det land som jag har lovat dess förfäder så att de kan ta det i besittning.'
Glöm inte att lyda Gud
12-13 Och nu, Israel, vad kräver Herren, din Gud, av dig mer än att du lyssnar mycket noga till allt han säger till dig. Du ska lyda de bud jag ger dig från honom i dag och älska honom och tillbe honom av allt ditt hjärta och av all din själ?
14 Jorden och himlen tillhör Herren, din Gud.
15 Ändå kunde han glädja sig över dina förfäder. Han älskade dem så mycket att han utvalde er, deras barn, före alla andra folk, och detta gäller även den dag som idag är.
16 Rena därför era syndiga hjärtan och sluta upp med er envisa hårdhet.
17 Herren, er Gud, är gudars Gud och herrars Herre. Han är den store och mäktige Guden, förskräckelsens Gud, som inte har anseende till personen och inte tar mutor.
18 Han ger rättvisa åt faderlösa och änkor. Han har omsorg om främlingar och ger dem mat och kläder.
19 Ni ska också älska dem som är främlingar bland er, för ni har själva varit främlingar i Egypten.
20 Ni måste respektera Herren, er Gud, tillbe honom, hålla fast vid honom och avlägga eder bara vid hans namn.
21 Han är er lovsång, och han är er Gud, som har gjort underbara ting inför era ögon.
22 När era förfäder vandrade ner till Egypten var de bara sjuttio stycken, men nu har Herren, er Gud gjort er lika många som stjärnorna på himlen!
Gud är allas domare
94 Herre, min Gud, hämnden tillhör dig. Uppenbara dig i din härlighet!
2 Res dig, du som dömer hela världen. Ge de stolta det straff de förtjänar.
3 Herre, hur länge ska de onda få triumfera och vara glada?
4 Lyssna på deras fräckheter! Hör, hur dessa onda män skryter!
5 Se, hur de förtrycker ditt folk, Herre, och hur de plågar dem du älskar.
6 Brutalt mördar de änkor och främlingar, ja, till och med föräldralösa barn.
7 Herren ser det inte, säger de, våra förfäders Gud märker det inte.
8-9 Era dumhuvuden! När ska ni ta ert förnuft till fånga? Är Gud, han som har gett människan ögon och öron, både döv och blind? Skulle han som straffar sitt folk, då inte straffa er också?
10 Han som vet allt - skulle han inte veta vad ni gör?
11 Herren vet hur begränsade och oförnuftiga människornas tankar är och genomskådar allt.
12-13 Därför tillrättavisar han oss och undervisar oss om sina lagar. Och när våra fiender hotar oss, så beskyddar han oss, för att till sist utplåna dem helt.
14 Herren kommer inte att överge sitt folk, för de tillhör honom.
15 Än en gång ska han döma med rättvisa, och alla som är uppriktiga ska rätta sig efter det och glädja sig.
16 Vem vill stå upp tillsammans med mig mot de onda människorna? Vem vill försvara mig?
17 Jag skulle ha varit död om du, Herre, inte hade hjälpt mig.
18 Ofta ropade jag: Nu är allt slut, och i din kärlek hjälpte du mig, Herre.
19 När tvivel fyller mitt sinne och när mitt hjärta är oroligt, lugnar du mig och ger mig nytt hopp.
20 Du har väl ingenting att göra med korrumperade domare som tar emot mutor och sätter sig över lagen och låter orätt bli rätt?
21-22 Tål du verkligen att se dessa som dömer de oskyldiga till döden? Nej! Herren, min Gud, är min borg, en stark klippa. Hos honom kan jag gömma mig.
23 De ogudaktiga människornas synder ska slå tillbaka mot dem själva som en bumerang, och Herren, vår Gud, ska förgöra dem.
Herren förlänger Hiskias liv
38 Just vid den tid då detta hände blev Hiskia dödligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, besökte honom och gav honom en hälsning från Herren:Ordna upp dina affärer och allt annat som behöver göras, för du kommer att dö i denna sjukdom.
2 När Hiskia fick detta besked, vände han sig mot väggen och bad:
3 Herre, kommer du inte ihåg hur ärlig och uppriktig jag varit mot dig och hur jag alltid försökt lyda dig och göra allt vad du sagt? Sedan började han gråta bittert.
4 Då kom ett nytt budskap från Herren till Jesaja:
5 Gå och tala om för Hiskia att Herren, hans fäders Gud, har hört hans bön och sett hans gråt. Jag ska förlänga hans liv med femton år.
6 Jag ska hjälpa honom och rädda staden från kungen i Assyrien. Jag ska försvara dig, säger Herren,
7 och detta är mitt tecken:
8 Jag ska låta skuggan gå tio steg tillbaka på Ahas solur!Solen gick alltså baklänges motsvarande tio steg på soluret!
9 När kung Hiskia blev frisk igen, skrev han detta om sin upplevelse:
10 Jag är i mina bästa år, och jag måste lämna livet. Jag har berövats resten av det, och nu måste jag gå till dödsriket. Aldrig mer ska jag få se Herren i de levandes land.
11 Aldrig mer ska jag få se mina vänner här i världen.
12 Mitt liv har tagits ner som en herdes tält. Min livsväv har skurits ner från vävbommen och rullats ihop efter arbetet. Dag och natt hänger mitt liv som på en tråd.
13 Hela natten jämrade jag mig. Det var som att bli söndersliten av lejon.
14 I min yrsel skrek jag som en svala och kuttrade som en duva, och mina ögon sved av trötthet när jag sökte efter hjälp. 'O Gud
15 Men vad ska jag säga? För det är ju Gud själv som har talat och låtit detta ske. Jag får vandra i ödmjuk tacksamhet den tid jag har kvar.
16 Herre, din fostran är god och ger liv och hälsa. Men du har gjort mig frisk, Herre, och låter mig få leva!
17 Nu kan jag förstå alltsammans. Det var nyttigt för mig att gå igenom denna prövning, för du har i din kärlek räddat mig från döden. Du har förlåtit alla mina synder.
18 Döda kan inte prisa dig. De har inget hopp och ingen glädje.
19 De levande, och bara de levande, kan prisa dig som jag gör i dag. Från far till son berättar man om din trofasthet.
20 Herren har gjort mig frisk! Nu ska jag sjunga lovsång i templet till stränginstrument.
21 Jesaja hade bett Hiskias tjänare att göra en salva av fikon och lägga den på svulsten, så att han skulle bli frisk igen.
22 Då hade Hiskia frågat: Vilket tecken ska Herren ge mig på att han botar mig?
Det sjunde sigillet bryts
8 När Lammet hade brutit det sjunde sigillet, blev det alldeles tyst i hela himlen, och tystnaden varade, tyckte jag, ungefär en halvtimme.
2 Och jag såg de sju änglar som står inför Gud, och de fick var sin trumpet.
3 Sedan kom en annan ängel med ett rökelsekar av guld och ställde sig vid altaret, och man gav honom mycket rökelse, till att blanda med bönerna från Guds folk för att offra dem på guldaltaret framför tronen.
4 Och lukten av rökelsen, blandad med bönerna, steg upp till Gud från altaret.
5 Och ängeln fyllde rökelsekaret med eld från altaret, och kastade sedan ner elden på jorden. Och åskan dundrade och mullrade, och blixtarna flammade och det blev en fruktansvärd jordbävning.
Trumpeterna
6 Sedan gjorde de sju änglarna sig redo att blåsa i sina sju trumpeter.
7 Den första ängeln blåste i sin trumpet, och då kom hagel och eld blandat med blod och föll ner över jorden. En tredjedel av jorden tog eld, så att en tredjedel av träden och allt grönt gräs brann upp.
8-9 Sedan blåste den andra ängeln i sin trumpet, och något som såg ut som ett stort brinnande berg kastades i havet och förstörde en tredjedel av alla fartyg. Och en tredjedel av havet blev rött som blod, och en tredjedel av fiskarna dog.
10 Den tredje ängeln blåste därefter i sin trumpet, och en stor flammande stjärna kom från himlen och föll ner på en tredjedel av floderna och vattenkällorna.
11 Stjärnan kallades Bitterhet, för den förgiftade en tredjedel av allt vattnet på jorden och många människor dog sedan de druckit av det.
12 Därefter blåste den fjärde ängeln i sin trumpet, och genast förstördes och förmörkades en tredjedel av solen, och en tredjedel av månen. Och stjärnorna förstördes, så att dagsljuset minskade med en tredjedel och nattens mörker blev djupare.
13 Sedan såg jag en ensam örn, som flög över himlen och ropade med hög röst: Klaga, klaga ni människor på jorden! För snart - när de tre sista änglarna blåser i sina trumpeter - ska det hända fruktansvärda saker på jorden.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®