Historical
1 Profetia om Nineve, boken med Nahum från Elkoshs[a] syn.
Herrens vrede över Nineve
2 (A) Herren är en nitisk Gud
och en hämnare.
Herren tar hämnd och vredgas,
Herren tar hämnd
på sina ovänner
och har vrede i förvar åt sina fiender.
3 (B) Herren är sen till vrede
men stor i kraft,
han låter ingen gå ostraffad.
Herren har sin väg
i storm och oväder,
och molnen är dammet
under hans fötter.
4 (C) Han straffar havet
och låter det torka ut,
han låter alla floder sina.
Då tynar Bashan och Karmel bort
och Libanons grönska vissnar.[b]
5 (D) Bergen darrar för honom
och höjderna smälter.
Jorden bävar för hans ansikte,
världen och alla som bor där.
6 (E) Vem kan bestå inför hans harm,
vem kan uthärda
hans vredes glöd?
Hans vrede brinner som eld
och klipporna spricker
inför honom.
7 (F) Herren är god,
en tillflykt på nödens dag,
han känner dem
som flyr till honom.
8 (G) Men med en störtflod
förintar han platsen
där Nineve står,
och mörker förföljer hans fiender.
9 (H) Vad ni än planerar mot Herren
ska han komma
med fullständig ödeläggelse.
Nöden ska inte komma två gånger.
10 Om de än är hopslingrade
som törnsnår
och druckna av sitt drickande,
ska de alla förtäras som torrt gräs.
11 Från dig har en man gått ut,
en som tänker ut ont mot Herren,[c]
en rådgivare i ondska.
Guds nåd över Juda
12 (I) Så säger Herren:
”Hur starka och många de än är,
ska de ändå mejas ner
och försvinna.
Jag har plågat dig,
men ska inte plåga dig mer.
13 (J) Nu ska jag bryta hans ok[d] över dig,
jag ska slita av dina band.”
14 (K) Men om dig, Nineve,
har Herren befallt:
”Inga efterkommande
ska bära vidare ditt namn.
Ur dina gudars hus[e]
ska jag utrota alla bilder,
både snidade och gjutna.
Jag ska göra i ordning en grav åt dig,
för du är ingenting värd[f].”
15 (L) Se, över bergen kommer
glädjebudbäraren
som förkunnar frid.
Fira dina högtider, Juda,
uppfyll dina löften,
för den onde ska inte mer
dra fram genom dig,
han är helt tillintetgjord.
Nineves fall
2 (M) En folkförskingrare
drar upp mot dig.
Bevaka dina fästen!
Spana mot vägen, rusta dig,
samla all din kraft.
2 (N) Herren ska återställa Jakobs storhet
liksom Israels storhet,
för plundrare har plundrat dem
och fördärvat deras vinstockar.
3 Hans hjältars sköldar
har färgats röda,
kämparna går klädda
i scharlakan.[g]
Vagnarna gnistrar av stålglans[h]
den dag han gör sig redo,
det svingas med spjut av cypress[i].
4 På gatorna stormar vagnarna fram,
de kör om varandra på torgen.
De ser ut som bloss,
de far i väg som blixtar.
5 Han kommer ihåg
sina väldiga kämpar.
De snubblar där de rusar fram,
de skyndar mot stadens murar
och skyddstaken[j] görs redo.
6 Flodernas portar öppnas[k],
och palatset[l] faller ihop.
7 Det är bestämt:
Hon ska kläs av och föras bort.
Hennes slavflickor
ska sucka som duvor
och slå sig över hjärtat.
8 Nineve var sedan gammalt
som en vattenrik damm,
men nu flyr vattnet bort.
”Stanna! Stanna!”
Men ingen vänder sig om.
9 Röva silver, röva guld!
Här finns skatter utan slut,
överflöd av dyrbarheter.
10 (O) Tom, tömd, förödd!
Modlösa hjärtan, vacklande knän!
Darrande höfter överallt!
Alla ansikten är blossande röda.
11 (P) Var är nu lejonens[m] kula,
platsen där de unga lejonen
åt sitt byte,
där lejonet och lejonhonan
och lejonungen gick omkring
utan att någon skrämde dem?
12 Lejonet rev i stycken
tills ungarna fick nog,
dödade för sina lejonhonor
och fyllde sina hålor med byte,
sina kulor med rivna djur.
13 Se, jag är emot dig,
säger Herren Sebaot.
Jag ska låta dina vagnar[n]
gå upp i rök,
och dina unga lejon
ska förtäras av svärd.
Jag ska utplåna ditt rövade gods
från jorden,
och röster av dina sändebud
ska inte mer höras.
Nineves övermod och straff
3 (Q) Ve dig, du blodstad,
full av lögn, fylld av våld,
du som aldrig slutar plundra!
2 (R) Hör, piskor smäller!
Hör, vagnshjul dånar!
Hästar jagar fram,
vagnar rullar i väg.
3 Ryttare stormar fram,
svärden ljungar
och spjuten blixtrar.
Slagna i mängd och högar av lik,
det är ingen ände på döda,
man stupar över döda kroppar.
4 Allt sker för hennes stora otukt,
den vackra horan[o],
häxkonsternas mästarinna,
hon som sålde folken
genom sin otukt
och folkstammar
genom sina häxkonster.
5 (S) Se, jag ska vända mig mot dig,
säger Herren Sebaot.
Jag ska lyfta upp ditt mantelsläp
över ditt ansikte
och låta folken se din nakenhet
och kungariken din skam.
6 Jag ska kasta vidriga ting över dig,
låta dig bli föraktad
och göra dig till åtlöje.
7 Och det ska ske
att var och en som ser dig
ska fly från dig och säga:
”Nineve är ödelagt,
vem har medlidande
med henne?”
Var kan jag finna tröstare åt dig?
8 (T) Är du bättre än No-Amon[p]
som tronade
vid Nilens strömmar?
Vatten omgav henne,
hon hade havet till vall
och vatten till mur.
9 (U) Nubien och Egypten
var hennes oändliga styrka,
Put[q] och Libyen var hennes hjälp.
10 Också hon fördes bort
i landsflykt och fångenskap,
även hennes barn blev krossade
i alla gathörn.
Man kastade lott
om hennes ärade män,
och alla hennes stormän
fängslades med kedjor.
11 (V) Också du ska bli drucken
och gömma dig,
också du ska söka skydd
mot fienden.
12 Alla dina fästen liknar fikonträd[r]
med mogen frukt.
När man skakar dem
faller fikonen i munnen
på den som vill äta.
13 (W) Se, ditt krigsfolk
är som kvinnor.
Ditt lands portar står vidöppna
för dina fiender.
Eld förtär dina bommar.
14 Ös upp vatten åt dig för belägringen
och förstärk dina fästen.
Stig ner i leran
och trampa i murbruket.
Gör tegelformen stark.
15 (X) Där ska elden förtära dig
och svärdet utrota dig,
det ska sluka dig som gräsmaskar[s],
även om du är talrik
som gräsmaskar
och förökar dig som gräshoppor.
16 Du har fler köpmän
än himlens stjärnor,
men som gräsmaskar plundrar de
och flyger sedan bort.
17 Dina furstar är som gräshoppor,
dina befälhavare
som gräshoppssvärmar.
De stannar inom murarna
när dagen är kall,
men när solen kommer fram
flyr de bort,
och sedan vet ingen var de är.
18 (Y) Dina herdar har somnat,
du Assurs kung[t],
dina förnäma män ligger i ro.
Ditt folk är skingrat
uppe på bergen,
och ingen samlar ihop det.
19 (Z) Det finns ingen läkedom
för din skada,
ditt sår är obotligt.
Alla som hör vad som hänt dig
klappar i händerna över dig,
för vem har inte drabbats
av din ständiga ondska?[u]
1 Den profetia som profeten Habackuk såg i en syn.
Klagan över folkets ondska
2 Herre, hur länge
ska jag ropa på hjälp
utan att du hör,
ropa högt till dig över våld
utan att du räddar?
3 Varför låter du mig se ondska,
och hur kan du själv
se på sådant elände?
Fördärv och våld är inför mig,
det uppstår tvister och gräl.
4 (A) Därför blir lagen utan kraft,
och rätten kommer aldrig fram.
Den ogudaktige omringar
den rättfärdige
och rätten förvrängs.
Herrens svar
5 (B) Se er omkring bland hednafolken,
se och häpna, ja, häpna,
för jag gör en gärning i era dagar
som ni inte kommer att tro
när den berättas.[a]
6 Se, jag ska uppväcka kaldeerna[b],
det vilda och snabba folket
som drar ut över jordens vidder
för att ta i besittning
boplatser som inte är deras.
7 De är skrämmande och fruktade,
de avgör själva
vad som är lag och rätt.
8 (C) Deras hästar är snabbare än leoparder
och vildare än stäppvargar[c].
Deras ryttare spränger fram,
de kommer fjärran ifrån,
de flyger likt örnen
som störtar sig över sitt byte.
9 Alla kommer de med våld i sinnet,
stridslystna rycker de fram
och samlar fångar som sand.
10 De gör kungar till åtlöje
och hånar furstar.
De skrattar åt alla befästningar,
de kastar upp jordvallar
och intar dem.
11 Så drar de vidare som vinden,
de fortsätter framåt
och samlar på sig skuld.
Deras egen styrka är deras gud.
Frågor om Guds rättfärdighet
12 (D) Visst har du alltid varit till,
Herre min Gud, min Helige?
Vi ska inte dö!
Herre, till en dom har du satt dem,
till en tillrättavisning
har du berett dem,
du vår klippa.
13 (E) Dina ögon är för rena
för att se på det onda.
Du som inte står ut med
att se någon orätt,
hur kan du se på de trolösa och tiga
när den ogudaktige slukar
den som är mer rättfärdig än han?
14 (F) Du gör människorna
lika fiskarna i havet,
lika kräldjur
som inte har någon herre.
15 De drar upp dem alla med sin krok,
de fångar dem i sitt nät
och samlar dem i sitt garn.
Därför gläder de sig och jublar,
16 därför offrar de åt sitt nät
och tänder rökelse åt sitt garn,
för dessa gör deras andel fet
och deras mat så läcker.
17 Men ska de få vittja sitt nät
och ständigt dräpa folken
utan förskoning?
2 (G) Jag ska stå på min vaktpost
och ställa mig i tornet.
Jag vill spana för att se
vad han ska tala till mig,
vilket svar jag ska få
på min klagan.
Herrens svar
2 (H) Herren svarade mig och sade:
Skriv ner synen
och gör den tydlig på tavlor
så att den lätt kan läsas[d],
3 (I) för synen väntar ännu på sin tid.
Han[e] skyndar mot slutet[f]
och sviker inte.
Om han dröjer,
så vänta på honom,
för han kommer helt visst,
han uteblir inte.
4 (J) Se, hans själ är uppblåst
och oärlig i honom.[g]
Men den rättfärdige ska leva
genom sin tro[h].[i]
5 (K) Ja, vinet bedrar.
Han är en högmodig man
och kommer inte till ro.
Han spärrar upp sitt gap
som dödsriket,
han är som döden
och blir inte mätt.
Han samlar alla hednafolk till sig,
han drar till sig alla folkslag.
Ve över förtryckaren
6 Ska de inte alla stämma upp
en visa om honom,
en smädesång med gåtfulla ord
och säga:
Ve dig som samlar
vad som inte är ditt
– hur länge till? –
och tynger dig med pantsatt gods!
7 Ska inte dina fordringsägare
plötsligt resa sig?
De som får dig att darra ska vakna,
och du blir deras byte.
8 (L) Du har plundrat många hednafolk,
därför ska de andra folken[j]
plundra dig,
på grund av blodsdåd
mot människor
och våld mot land och stad
och alla som bor där.
9 (M) Ve den som skaffar
oärlig vinst åt sitt hus
för att bygga sitt näste högt
och rädda sig undan
olyckans våld!
10 Du har planerat,
till skam för ditt hus,
att förgöra många folk
och syndar så mot dig själv,
11 (N) för stenarna i muren ska ropa
och bjälkarna i trävirket
ska svara dem.
12 (O) Ve den som bygger en stad
med blodsdåd
och grundar en stad
med orättfärdighet!
13 (P) Se, kommer det inte
från Herren Sebaot
att folken sliter
för det som bränns upp
och tröttar ut sig till ingen nytta?
14 (Q) Jorden ska fyllas av kunskap
om Herrens härlighet,
så som vattnet täcker havets djup.
15 (R) Ve dig som ger din nästa
att dricka,
som blandar i ditt gift
och berusar dem
för att få se deras nakenhet.
16 (S) Du blir mättad med skam
och inte med ära.
Drick också du
och visa att du är oomskuren!
Bägaren i Herrens högra hand
ska vändas mot dig,
vanära ska drabba din härlighet.
17 (T) Ja, våldet mot Libanon[k]
och skövlingen
som skrämde dess djur
ska täcka dig,
på grund av blodsdåd
mot människor
och våld mot land och stad
och alla som bor där.
18 (U) Vad nytta gör en avgud
som en människa har snidat,
eller en gjuten avgud
som är en falsk lärare?
Den som gör den
litar till sitt eget verk.
Han gör avgudar som inte kan tala.
19 Ve den som säger till träbiten:
”Vakna!”
och till en stum sten: ”Res dig!”
Kan den undervisa?
Den är överdragen
med guld och silver,
men det finns ingen ande i den.
20 (V) Men Herren är i sitt heliga tempel.
Var stilla inför honom, hela jorden!
Habackuks bön och lovsång
3 En bön av profeten Habackuk, till shigjonót[l].
2 Herre, jag har hört
budskapet om dig och jag bävar.
Herre, ge liv åt ditt verk
i våra dagar,
låt det bli känt i vår tid.
Tänk i din vrede
på att förbarma dig.
3 (W) Gud kommer från Teman,
den Helige från berget Paran[m]. Sela
Hans härlighet täcker himlen,
hans lov fyller jorden.
4 (X) Hans glans är som ljuset,
strålar går ut från hans hand,
där är hans styrka dold.
5 (Y) Framför honom går pest,
och brinnande feber[n]
följer i hans spår.
6 (Z) Han träder fram och jorden skakar,
folken bävar för hans blick.
Urgamla berg splittras,
eviga höjder sjunker ner.
Hans vägar är eviga.
7 Jag ser Kushans hyddor i nöd,
tältdukarna i Midjans land darrar.
8 (AA) Vredgas Herren på floderna?
Brinner din vrede mot strömmarna
eller din harm mot havet,
när du far fram med dina hästar,
med dina segervagnar?
9 (AB) Blottad och bar är din båge,
som edsvurna pilar är ditt ord.
Sela
Du låter floder klyva jorden.
10 (AC) Bergen ser dig och bävar,
störtregn forsar ner,
djupet höjer sin röst,
det lyfter sina händer mot höjden.
11 (AD) Sol och måne står still i sin boning
vid skenet av dina pilar
som flyger,
vid glansen
av ditt blixtrande spjut.
12 I raseri går du fram över jorden,
i vrede trampar du ner
hednafolken.
13 Du drar ut för att frälsa ditt folk,
för att frälsa din smorde.
Du krossar taket
på den gudlöses hus,
du bryter ner det
från tinnarna till grunden. Sela
14 Med hans egna spjut
genomborrar du huvudet
på hans krigare,
när de stormar fram
för att fördriva mig.
Deras glädje är att sluka
den svage i hemlighet.
15 (AE) Du far fram med dina hästar
genom havet,
genom väldiga vattens svall.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,
vid dånet skälver mina läppar.
Röta tränger in i benen i min kropp.
Jag darrar där jag står,
för jag måste stilla vänta
på olyckans dag,
att den drabbar det folk
som angriper oss.
17 Fikonträdet blomstrar inte mer,
och vinstocken ger ingen skörd.
Olivträdets frukt slår fel,
och fälten ger ingen föda.
Fåren rycks bort ur fållorna,
och ingen boskap finns i stallen.
18 (AF) Men jag vill jubla i Herren
och glädja mig i min frälsnings Gud.
19 (AG) Herren Gud är min styrka.
Han gör mina fötter som hjortens
och låter mig gå fram
över mina höjder.
För sångmästaren, med mitt strängaspel.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation