Chronological

En utvald rest ur Israel skall frälsas

11 Jag frågar nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. ² Gud har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt. Eller vet ni inte, vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel: ³ Herre, dina profeter har de dödat, och dina altaren har de rivit ner. Jag ensam är kvar, och mig vill de döda.^{[a] 4} Men vad svarar Gud honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen män som inte har böjt knä för Baal.^{[b] 5} På samma sätt finns det också i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. ⁶ Men om det var av nåd, så var det inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre nåd. ⁷ Vad följer då av detta? Jo, vad Israel strävar efter har det inte uppnått. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förstockade. ⁸ Det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, och detta ända till denna dag.^{[c] 9} Och David säger: Må deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem.^{[d] 10} Må deras ögon bli förmörkade, så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid.

Israels fall till frälsning för hedningarna

¹¹ Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund. ¹² Och om deras fall har varit till rikedom för världen och deras fåtal varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer skall då inte deras fulla antal^[e] vara det?

¹³ Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt ¹⁴ i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem. ¹⁵ Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?

De hednakristna varnas för högmod

¹⁶ Om förstlingsbrödet är heligt, är degen helig. Och om roten är helig, är grenarna heliga. ¹⁷ Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot, ¹⁸ då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.

¹⁹ Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. ²⁰ Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. ²¹ Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig. ²² Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen. ²³ Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen. ²⁴ Ty om du har blivit borthuggen från det vilda olivträd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd, hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd.

Utkorelsens hemlighet avslöjas

²⁵ Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. ²⁶ Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.^{[f] 27} Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.

²⁸ I fråga om evangelium är de fiender för er skull, men i fråga om utkorelsen är de älskade för fädernas skull. ²⁹ Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. ³⁰ Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad. ³¹ Så har nu också de varit olydiga för att de skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni får. ³² Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

Lovsång till den Outgrundlige

Den andliga gudstjänsten

12 Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst. ² Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.

³ Ty i kraft av den nåd som jag har fått säger jag till var och en bland er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör ha utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. ⁴ Ty liksom vi ienkropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, ⁵ så är vi, som är många,enkropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar. ⁶ Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Den som har profetians gåva skall profetera i överensstämmelse med tron. ⁷ Den som har gåvan att tjäna skall tjäna i sin uppgift. Den som undervisar skall undervisa i läran. ⁸ Den som förmanar skall göra det i den uppgiften. Den som delar ut gåvor skall göra det utan baktankar. Den som leder församlingen skall vara nitisk, och den som utövar barmhärtighet skall göra det med glatt hjärta.

⁹ Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. ¹⁰ Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning. ¹¹ Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren. ¹² Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. ¹³ Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. ¹⁴ Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. ¹⁵ Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. ¹⁶ Lev i endräkt med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det som är ringa. Var inte självkloka. ¹⁷ Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor. ¹⁸ Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. ¹⁹ Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den,^[i] säger Herren. ²⁰ Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud.^{[j] 21} Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.

Den kristne och överheten

13 Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. ² Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva. ³ Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den. ⁴ Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. ⁵ Därför måste man underordna sig den inte bara för straffets skull utan också för samvetets skull. ⁶ Det är också därför ni betalar skatt. Ty de styrande är Guds tjänare, ständigt verksamma för just denna uppgift. ⁷ Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder.

⁸ Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. ⁹ Dessa bud: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär, och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du skall älska din nästa som dig själv. ^{[k] 10} Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse. ¹¹ Och det skall ni göra, väl medvetna om tiden, att stunden redan är inne för er att vakna upp ur sömnen. Ty frälsningen är oss nu närmare än då vi kom till tro. ¹² Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss lägga bort mörkrets gärningar och klä oss i ljusets vapenrustning. ¹³ Låt oss leva värdigt, det hör dagen till, inte i utsvävningar och fylleri, inte i otukt och lösaktighet, inte i strid och avund. ¹⁴ Nej, ikläd er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.