Chronological
Jesu släkttavla
1 (A) Detta är berättelsen[a] om Jesus Kristus[b], Davids son, Abrahams son[c].
2 (B) Abraham blev far till Isak,
Isak till Jakob,
och Jakob till Juda
och hans bröder.
3 (C) Juda blev far till Peres och Sera
genom Tamar,
Peres till Hesron,
Hesron till Ram,
4 Ram till Amminadab,
Amminadab till Nahshon,
Nahshon till Salmon.
5 Salmon blev far till Boas
genom Rahab,
Boas till Obed genom Rut,
Obed till Ishai,
6 (D) och Ishai till kung David.
David blev far till Salomo
genom Urias hustru.
7 (E) Salomo blev far till Rehabeam,
Rehabeam till Abia,
Abia till Asa,
8 (F) Asa till Joshafat,
Joshafat till Joram,
Joram till Ussia,
9 (G) Ussia till Jotam,
Jotam till Ahas,
Ahas till Hiskia,
10 (H) Hiskia till Manasse,
Manasse till Amon,
Amon till Josia,
11 (I) och Josia till Jekonja och hans bröder vid den tid då folket fördes bort till Babylon.
12 (J) Efter bortförandet till Babylon blev Jekonja far till Shealtiel,
Shealtiel till Serubbabel,
13 Serubbabel till Abihud,
Abihud till Eljakim,
Eljakim till Asur,
14 Asur till Sadok,
Sadok till Jakim,
Jakim till Elihud,
15 Elihud till Eleasar,
Eleasar till Mattan,
Mattan till Jakob,
16 (K) och Jakob till Josef, Marias man.
Av henne föddes Jesus,
som kallas Kristus.
17 Alltså blir det tillsammans fjorton släktled[d] från Abraham till David, fjorton led från David till fångenskapen i Babylon och fjorton led från fångenskapen i Babylon till Kristus.
Jesu födelse
18 (L) Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad[e] med Josef, men innan de hade varit tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. 19 Hennes man Josef var rättfärdig och ville inte dra skam över henne[f], och därför beslöt han att skilja sig från henne i hemlighet.
20 Men när han funderade över detta, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21 (M) Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus[g], för han ska frälsa sitt folk från deras synder."
22 Allt detta hände för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 23 (N) Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel. Det betyder: Gud med oss.[h]
24 När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. 25 (O) Men han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.
Jesu födelse
2 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus[a] utgick ett påbud att hela världen[b] skulle skattskrivas. 2 Detta var den första skattskrivningen[c], och den hölls när Quirinius[d] styrde i Syrien. 3 Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
4 (A) Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. 5 Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande.
6 Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, 7 (B) och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet[e].
8 I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. 10 Men ängeln sade: "Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: 11 I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren[f]. 12 Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."
13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
15 När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: "Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!" 16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17 När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem. 19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.
20 Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem.
Jesu omskärelse
21 (D) När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev till[h] i sin mors liv.
Jesus bärs fram i templet
22 (E) När tiden var inne för deras rening[i] enligt Mose lag, tog de med honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, 23 som det står skrivet i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska räknas som helgad åt Herren.[j] 24 (F) De skulle också ge det offer som är bestämt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor[k].
25 (G) I Jerusalem fanns en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. 26 Av den helige Ande hade han fått en uppenbarelse att han inte skulle se döden förrän han sett Herrens Smorde[l]. 27 Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som man brukade enligt lagen, 28 tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:
29 (H) "Herre, nu låter du din tjänare
gå hem i frid,
så som du har lovat,
30 (I) för mina ögon har sett
din frälsning
31 (J) som du har berett
inför alla folk:
32 (K) ett ljus med uppenbarelse
för hedningarna
och härlighet
för ditt folk Israel."
33 Hans far och mor förundrades över det som sades om honom. 34 (L) Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd. 35 (M) Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras."
36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru, 37 (N) och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 (O) Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation