Chronological

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

(Matt 21:1-9; Luk 19:28-38; Joh 12:12-15)

11 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage och Betania, som låg vid Olivberget, skickade Jesus iväg två av sina lärjungar ² och sa till dem: ”Gå till byn som ligger framför er. Där inne kommer ni genast att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och led hit den. ³ Och om någon frågar vad ni håller på med så säg bara: ’Herren behöver den, men han kommer snart att lämna den tillbaka.’ ”

⁴ De gav sig då iväg och hittade en ungåsna som stod bunden vid en port på bygatan. Och medan de höll på att lösgöra den, ⁵ sa några som stod där: ”Vad gör ni? Tar ni åsnan?” ⁶ Men de svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå.

⁷ De ledde sedan åsnan till Jesus, lade sina mantlar på den, och Jesus satte sig på den. ⁸ Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra strödde ut gröna kvistar från träden runt omkring.^{[a] 9} Och både de som gick framför Jesus och de som gick efter ropade:

¹¹ Så red han in i Jerusalem och gick till templet. Där såg han på allt, men eftersom det redan var sent gick han därifrån till Betania med de tolv.

Jesus rensar templet

(Matt 21:18-22)

¹² Nästa morgon, när de var på väg från Betania, blev Jesus hungrig. ¹³ Då fick han se att det lite längre bort fanns ett fikonträd med gröna blad, och han gick dit för att se om det fanns någon frukt på det. Men när han kom dit fann han bara blad. Fikonens tid var nämligen inte inne.^{[c] 14} Då sa Jesus till trädet: ”Aldrig mer i evighet ska någon äta frukt från dig!” Och hans lärjungar hörde det.

Templet rensas

(Matt 21:12-16; Luk 19:45-47; Joh 2:13-16)

¹⁵ När de kom fram till Jerusalem gick han in i templet och drev ut köpmännen och deras kunder. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor, ¹⁶ och han stoppade alla som försökte bära varor över tempelplatsen.^[d]

¹⁷ Sedan undervisade han dem och sa: ”Står det inte skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus för alla folk?’ Men ni har gjort det till ett rövarnäste.”^[e]

¹⁸ När översteprästerna och de skriftlärda fick höra detta, började de göra upp planer på hur de skulle bli av med honom. Men de var rädda för honom, eftersom alla människor var så imponerade av hans undervisning.

¹⁹ På kvällen lämnade sedan Jesus och hans lärjungar staden.

Jesus förklarar att hans lärjungar kan be om stora ting

(Matt 21:20-22; 6:14)

²⁰ När de nästa morgon gick förbi fikonträdet igen, såg de att det hade vissnat ända från roten. ²¹ Då kom Petrus ihåg det och sa: ”Rabbi^[f], har du sett? Fikonträdet som du förbannade har vissnat!”

²² Då sa Jesus till dem: ”Ni måste tro på Gud. ²³ Sannerligen säger jag er: om någon säger till det här berget: ’Upp med dig och kasta dig i havet!’ och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det ska ske som han säger, då kommer det att bli så. ²⁴ Jag säger er därför att vad ni än ber om i er bön i tron att ni får det, så ska ni få det. ²⁵ Men när ni står och ber till Gud ska ni först förlåta dem ni har något emot. Då ska också er Fader i himlen förlåta er era överträdelser.^[g]”

De judiska ledarna ifrågasätter Jesus fullmakt

(Matt 21:23-27; Luk 20:1-8)

²⁷ Så kom de tillbaka till Jerusalem, och medan Jesus gick omkring i templet kom översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare fram till honom. ²⁸ De frågade honom: ”Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem har gett dig den fullmakten att göra det?”

²⁹ Jesus sa: ”Jag vill också ställa en fråga till er. Om ni svarar på den ska jag tala om för er vad jag har för fullmakt att göra detta. ³⁰ Var Johannes dop från himlen eller från människorna? Svara mig!”

³¹ De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var från himlen, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. ³² Men kan vi säga att det var från människor?” Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes faktiskt var en profet. ³³ Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”

Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vad jag har för fullmakt att göra detta.”

Maria i Betania smörjer Jesus fötter med dyrbar olja

(Matt 26:6-13; Mark 14:3-9; Luk 7:37-39)

12 Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. ² Man ordnade där en festmåltid för honom. Marta serverade, och Lasaros var en av dem som åt tillsammans med Jesus vid bordet.

³ Då tog Maria en flaska^[a] välluktande, dyrbar äkta nardusolja och smorde Jesus fötter och torkade dem med sitt hår. Och hela huset fylldes av doften från oljan.

⁴ Men Judas Iskariot, den av lärjungarna som senare skulle förråda honom, sa då: ⁵ ”Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav pengarna till de fattiga?”^{[b] 6} Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv. Han skötte om kassan och brukade ta pengar därifrån.

⁷ Men Jesus svarade: ”Lämna henne ifred! Hon sparade den här oljan för min begravning. ⁸ De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig har ni inte alltid.”

⁹ När en stor mängd judar fick höra att Jesus var där, kom de dit för att träffa honom och också för att se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. ¹⁰ Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, ¹¹ eftersom fler och fler judar lämnade dem och istället började tro på Jesus.

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

(Matt 21:4-9; Mark 11:7-10; Luk 19:35-38)

¹² Nästa dag fick en stor folkmassa som kommit till högtiden höra att Jesus var på väg till Jerusalem, ¹³ och de tog palmkvistar och gick ut för att möta honom. De ropade:

¹⁴ Jesus fick tag på en ung åsna och satte sig på den, som det står skrivet:

¹⁶ Lärjungarna förstod först inte detta. Men när Jesus hade förhärligats, kom de ihåg att så som det stod skrivet om honom, så hade det gjorts med honom.

¹⁷ Alla de som hade varit med när Jesus kallade ut Lasaros ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade om detta. ¹⁸ Därför var det så många som gick ut för att möta honom, när de hörde att han hade gjort detta tecken.

¹⁹ Men fariseerna sa till varandra: ”Ni ser att ingenting hjälper! Hela världen följer ju efter honom!”

Jesus förklarar varför han måste dö

²⁰ Bland dem som hade kommit till högtiden för att tillbe fanns det också några greker. ²¹ De kom till Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sa: ”Herre, vi skulle vilja träffa Jesus.” ²² Filippos gick då och talade om detta för Andreas, och tillsammans gick de och berättade det för Jesus.

²³ Men Jesus svarade dem: ”Den stund har nu kommit då Människosonen ska förhärligas. ²⁴ Ja, sannerligen säger jag er: om ett vetekorn inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör ger det en stor skörd. ²⁵ Den som älskar sitt liv ska förlora det, men den som hatar sitt liv här i världen, han ska bevara det och få evigt liv.

²⁶ Om någon vill tjäna mig, ska han följa mig, och där jag är, där ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig, ska han bli ärad av min Fader. ²⁷ Just nu är jag fylld av ångest. Ska jag be: ’Fader, rädda mig från denna stund’? Ändå är det för den stunden jag har kommit. ²⁸ Fader, förhärliga ditt namn!”

Då hördes en röst från himlen: ”Jag har redan förhärligat det och ska förhärliga det igen.” ²⁹ När folket som stod där hörde det sa de att det var åskan, medan andra sa att en ängel hade talat till honom.

³⁰ Men Jesus sa: ”Rösten hördes för er skull, inte för min. ³¹ Domen faller nu över den här världen, nu ska den här världens härskare kastas ut. ³² Och när jag har lyfts upp^[g] från jorden ska jag dra alla till mig.” ³³ Detta sa han för att göra klart för dem hur han skulle dö.

³⁴ Då sa folket till honom: ”Vi har fått lära oss i lagen^[h] att Messias ska stanna för evigt. Hur kan du nu säga att Messias ska lyftas upp? Vem är Människosonen?”

³⁵ Jesus svarade: ”Ljuset ska finnas hos er bara en kort tid till. Vandra medan ni har ljuset, så att inte mörkret får makt över er. Den som vandrar i mörker vet inte vart han går. ³⁶ Tro på ljuset, medan ni fortfarande har ljuset, så ska ni bli ljusets barn.” Sedan Jesus hade sagt detta gick han bort och gömde sig för dem.

Folket vill inte tro på Jesus

³⁷ Trots alla tecken Jesus hade gjort inför dem, trodde de inte på honom. ³⁸ Så gick det i uppfyllelse som profeten Jesaja sagt:

³⁹ De kunde helt enkelt inte tro, för Jesaja säger också:

⁴¹ Detta sa Jesaja eftersom han såg hans härlighet^[k], och det var om honom han talade.

⁴² Ändå fanns det många, till och med i det judiska rådet, som trodde på Jesus, men med tanke på fariseerna vågade de inte erkänna det öppet, för att inte bli uteslutna ur synagogan. ⁴³ De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.

⁴⁴ Jesus ropade: ”Den som tror på mig, tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, ⁴⁵ och den som ser mig, ser honom som har sänt mig. ⁴⁶ Jag har kommit som ett ljus hit till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörker. ⁴⁷ Om någon hör mina ord men inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen, utan för att rädda den. ⁴⁸ Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare: han ska på den sista dagen dömas av det ord jag har talat. ⁴⁹ Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. ⁵⁰ Jag vet att hans befallning ger evigt liv. Därför talar jag som Fadern har sagt mig.”