Beginning

I Ikonium

14 I Ikonium hände samma sak. De gick till judarnas synagoga och predikade så att många, både judar och greker, kom till tro. ² Men de judar som vägrade att tro eggade upp hedningarna och hetsade dem mot bröderna. ³ Paulus och Barnabas stannade där en lång tid och talade frimodigt i Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer. ⁴ Men folket i staden delade sig, så att en del höll med judarna och andra med apostlarna. ⁵ Och när hedningarna och judarna med sina ledare gjorde upp en plan att misshandla och stena dem, ⁶ fick apostlarna reda på det och flydde till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien och trakten däromkring. ⁷ Där fortsatte de att predika evangeliet.

I Lystra

⁸ I Lystra fanns det en man som från födelsen var lam i fötterna och aldrig hade kunnat gå. ⁹ Han hörde Paulus predika. Denne fäste ögonen på honom, och när han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad, ¹⁰ sade han med hög röst: "Res dig upp och stå på benen!" Då hoppade han upp och började gå omkring. ¹¹ När folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de på lykaoniska: "Gudarna har stigit ner till oss i mänsklig gestalt." ¹² Och de kallade Barnabas för Zeus^[a] och Paulus för Hermes,^[b] eftersom det var han som förde ordet. ¹³ Prästen i Zeustemplet utanför staden förde fram tjurar och kransar till portarna och ville offra tillsammans med folket. ¹⁴ Men när apostlarna Barnabas och Paulus hörde det, rev de sönder sina kläder^[c] och rusade in i folkhopen och ropade: ¹⁵ "Människor, vad är det ni gör? Vi är människor som ni. Vi predikar för er det glada budskapet att ni skall omvända er från dessa avgudar till den levande Guden, som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem. ¹⁶ Han har under gångna släktled tillåtit alla hednafolk att gå sina egna vägar. ¹⁷ Ändå har han lämnat många vittnesbörd om att han gör gott. Från himlen ger han er regn och tider med goda skördar och fyller era hjärtan med glädje över maten ni får." ¹⁸ Fastän de sade så, var det med knapp nöd de kunde lugna folket och hindra dem från att offra åt dem.

¹⁹ Från Antiokia och Ikonium kom det nu några judar. De lyckades få med sig folket, och man stenade Paulus och släpade ut honom ur staden i tron att han var död. ²⁰ Men när lärjungarna samlades omkring honom, reste han sig och gick in i staden.

I Derbe och till Antiokia i Syrien

Nästa dag for Paulus och Barnabas till Derbe. ²¹ De predikade evangeliet i staden och vann många lärjungar. Sedan återvände de till Lystra och Ikonium och Antiokia, ²² och styrkte lärjungarna och uppmanade dem att förbli i tron. De sade att vi måste gå genom många lidanden för att komma in i Guds rike. ²³ I varje församling insatte de äldste åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren, som de hade kommit till tro på.

²⁴ Sedan tog apostlarna vägen genom Pisidien och kom till Pamfylien. ²⁵ Och när de hade predikat ordet i Perge, for de ner till Attalia. ²⁶ Därifrån seglade de tillbaka till Antiokia, där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd för det uppdrag som de nu hade fullgjort. ²⁷ Och när de hade kommit dit, kallade de samman församlingen och berättade om allt vad Gud hade gjort med dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. ²⁸ Och de stannade ganska länge där hos lärjungarna.

Mötet i Jerusalem

15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. ² När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga. ³ Församlingen utrustade dem för resan, och de for genom Fenicien och Samarien. Där berättade de om hedningarnas omvändelse, och det väckte stor glädje bland alla bröderna.

⁴ När de kom till Jerusalem, togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om allt vad Gud hade gjort med dem. ⁵ Några från fariseernas parti^[d] hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag. ⁶ Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan. ⁷ Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: "Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. ⁸ Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. ⁹ Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. ¹⁰ Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? ¹¹ Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd." ¹² Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om hur stora tecken och under Gud hade utfört genom dem bland hedningarna.

¹³ När de hade slutat tala, sade Jakob: "Bröder, hör på mig. ¹⁴ Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. ¹⁵ Det stämmer överens med profeternas ord, där det heter:

¹⁹ Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud ²⁰ utan endast skriva till dem att de skall avhålla sig från sådant som orenats genom avgudadyrkan, från otukt, från köttet av kvävda djur^[f] och från blod. ²¹ Ty Mose har i tidigare släktled haft sina förkunnare i alla städer, då han föreläses i synagogorna varje sabbat."

Brev från församlingen i Jerusalem

²² Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att bland sig utse några män och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, båda ledande män bland bröderna, ²³ och skickade med dem följande brev: "Apostlarna och de äldste och bröderna hälsar de bröder i Antiokia och Syrien och Cilicien som är av hednisk härkomst. ²⁴ Vi har hört att några som kommit från oss har skapat oro och förvirring bland er med sina uttalanden. Men vi har inte gett dem något uppdrag. ²⁵ Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, ²⁶ dessa som har vågat livet för vår Herre Jesu Kristi namn. ²⁷ Vi sänder alltså Judas och Silas, och de skall muntligen meddela samma sak. ²⁸ Den helige Ande och vi har nämligen beslutat att inte lägga någon börda på er förutom följande nödvändiga föreskrifter: ²⁹ Ni skall avhålla er från kött som offrats åt avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från otukt. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt väl!"

³⁰ De sändes nu i väg och kom ner till Antiokia, där de sammankallade församlingen och överlämnade brevet. ³¹ Bröderna läste det och blev glada över den uppmuntran som det gav. ³² Judas och Silas, som själva var profeter, talade mycket som uppmuntrade och styrkte bröderna. ³³ Och sedan de hade varit där en tid, lät bröderna dem under fridshälsningar vända tillbaka till dem som hade sänt ut dem.^{[g] 35} Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.

PAULUS ANDRA MISSIONSRESA (15:36-18:22)

Ny missionsresa

³⁶ Efter några dagar sade Paulus till Barnabas: "Låt oss nu vända tillbaka och besöka bröderna i alla de städer där vi har predikat Herrens ord, och se hur de har det." ³⁷ Barnabas ville också ta med Johannes som kallades Markus. ³⁸ Men Paulus ansåg det inte lämpligt att de skulle ta med sig den som hade lämnat dem i Pamfylien och inte följt med i arbetet. ³⁹ Så skarp blev deras tvist att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus och seglade till Cypern. ⁴⁰ Men Paulus däremot utsåg Silas och begav sig därifrån, sedan bröderna hade överlämnat honom åt Herrens nåd. ⁴¹ Han reste genom Syrien och Cilicien och styrkte församlingarna.