Beginning

19 Då tog Pilatus Jesus och lät gissla^[a] honom. ² Och soldaterna flätade en krona av törne och satte på hans huvud och klädde honom i en purpurröd mantel. ³ De gick fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas konung", och de slog honom i ansiktet. ⁴ Pilatus gick ut igen och sade till dem: "Se, jag för ut honom till er, för att ni skall förstå att jag inte finner något brottsligt hos honom." ⁵ Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln. Pilatus sade till dem: "Se människan!" ⁶ När översteprästerna och deras tjänare fick se honom, skrek de: "Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sade då till dem: "Ta ni och korsfäst honom! Jag finner honom inte skyldig." ⁷ Judarna svarade: "Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds Son."

⁸ När Pilatus hörde det, blev han ännu mer förskräckt, ⁹ och han gick tillbaka in i pretoriet och sade till Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar. ¹⁰ Pilatus sade till honom: "Svarar du mig inte? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?" ¹¹ Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld." ¹² Från det ögonblicket försökte Pilatus frige honom, men judarna skrek: "Friger du honom är du inte kejsarens vän. Var och en som gör sig själv till konung sätter sig upp mot kejsaren."

¹³ När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet, på den plats som kallas Lithostroton,^[b] på hebreiska Gabbata. ¹⁴ Det var påskens tillredelsedag,^[c] omkring sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: "Här ser ni er konung!" ¹⁵ De skrek: "Bort med honom, bort! Korsfäst honom!" Pilatus frågade: "Skall jag korsfästa er konung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan konung än kejsaren." ¹⁶ Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas.

Jesus korsfästes

De tog Jesus med sig. ¹⁷ Och han bar själv sitt kors på väg ut till den plats som kallas Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata. ¹⁸ Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida och Jesus i mitten. ¹⁹ Pilatus hade också låtit göra ett anslag som sattes upp på korset. Där stod: "Jesus från Nasaret, judarnas konung." ²⁰ Det anslaget läste många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden och texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska. ²¹ Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas konung, utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung." ²² Pilatus svarade: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit."

²³ Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade dem i fyra delar, en åt varje soldat. Också livklädnaden tog de. Men den var utan sömmar, vävd i ett enda stycke, uppifrån och ända ner. ²⁴ Därför sade de till varandra: "Vi skall inte skära sönder den utan kasta lott om vem som skall få den." Ty Skriften skulle uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. ^[d] Så gjorde nu soldaterna.

²⁵ Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster Maria som var Klopas hustru och Maria från Magdala. ²⁶ När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, se din son." ²⁷ Sedan sade han till lärjungen: "Se din mor." Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.

²⁸ Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därefter för att Skriften skulle uppfyllas: "Jag törstar."^{[e] 29} Där stod ett kärl fullt med ättikvin, och de fäste en svamp fylld med ättikvin runt en isopstjälk^[f] och förde den till hans mun. ³⁰ När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och gav upp andan.

³¹ Eftersom det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten - det var nämligen en stor sabbatsdag - bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna föras bort.^{[g] 32} Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med honom, först på den ene och sedan på den andre. ³³ När de därefter kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben, ³⁴ men en av soldaterna stack upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten. ³⁵ Den som har sett detta har vittnat för att också ni skall tro, och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. ³⁶ Ty detta skedde för att Skriften skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. ^{[h] 37} Och ett annat skriftställe säger: De skall se upp till honom som de har genomborrat. ^[i]

Jesu begravning

³⁸ Josef från Arimatea, som var en Jesu lärjunge i hemlighet, av rädsla för judarna, bad därefter Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick därför och tog hans kropp. ³⁹ Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus om natten. Han hade med sig en blandning av myrra^[j] och aloe,^[k] omkring hundra pund.^{[l] 40} De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de välluktande salvorna, enligt begravningsseden bland judarna. ⁴¹ Intill den plats där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd. ⁴² I den lade de Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära.

Den tomma graven

20 Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen var borttagen från den. ² Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom."

³ Då begav sig Petrus och den andre lärjungen ut till graven. ⁴ De sprang båda på samma gång, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. ⁵ Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in. ⁶ Strax därefter kom Simon Petrus. Han gick in i graven och såg linnebindlarna ligga där ⁷ och duken som hade täckt huvudet. Men den låg inte tillsammans med bindlarna utan för sig, hopvikt på en särskild plats. ⁸ Sedan gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven, och han såg och trodde. ⁹ Förut hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda. ¹⁰ Därefter vände lärjungarna tillbaka hem.

Jesus visar sig för Maria från Magdala

¹¹ Maria stod utanför graven och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven. ¹² Hon fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas. ¹³ Och de sade till henne: "Kvinna, varför gråter du?" Hon svarade: "De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom." ¹⁴ När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. ¹⁵ Jesus sade till henne: "Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: "Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom." ¹⁶ Jesus sade till henne: "Maria." Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni" - det betyder lärare. ¹⁷ Jesus sade till henne: "Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." ¹⁸ Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.

Jesus hos sina lärjungar

¹⁹ På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." ²⁰ När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren. ²¹ Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er." ²² Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Tag emot den helige Ande! ²³ Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."

Den uppståndne och Thomas

²⁴ Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen,^[m] hade inte varit med dem när Jesus kom. ²⁵ De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren." Men han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro." ²⁶ Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." ²⁷ Sedan sade han till Thomas: "Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!" ²⁸ Thomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" ²⁹ Jesus sade till honom: "Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser."

³⁰ Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. ³¹ Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.

Jesus uppenbarar sig vid Tiberias sjö

21 Därefter uppenbarade sig Jesus än en gång för lärjungarna. Det var vid Tiberias sjö, och det gick till så här: ² Simon Petrus och Thomas som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedeus söner och två andra av hans lärjungar var tillsammans. ³ Simon Petrus sade till dem: "Jag ger mig ut och fiskar." De andra sade: "Vi går också med dig." De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. ⁴ Tidigt på morgonen stod Jesus på stranden, men lärjungarna visste inte att det var han. ⁵ Jesus sade till dem: "Mina barn, har ni något att äta?" De svarade: "Nej." ⁶ Han sade: "Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så skall ni få." De kastade ut nätet, och nu orkade de inte längre dra upp det för all fisken. ⁷ Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: "Det är Herren." När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig ytterplagget, för han var lätt klädd, och kastade sig i sjön. ⁸ De andra lärjungarna kom efter i båten. De var inte långt från land.

⁹ När de kom i land, fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. ¹⁰ Jesus sade till dem: "Bär hit av fisken som ni fått." ¹¹ Simon Petrus steg i båten och drog in nätet. Det var fullt av stora fiskar, etthundrafemtiotre stycken. Och fast de var så många gick nätet inte sönder. ¹² Jesus sade till dem: "Kom och ät." Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var. De förstod att det var Herren. ¹³ Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. ¹⁴ Detta var tredje gången som Jesus uppenbarade sig för lärjungarna sedan han hade uppstått från de döda.

Jesus och Petrus

¹⁵ När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: "Simon, Johannes son, älskar du mig mer än dessa?" Han svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "För mina lamm på bete." ¹⁶ För andra gången frågade han: "Simon, Johannes son, älskar du mig?" Han svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "Var en herde för mina får." ¹⁷ För tredje gången frågade han: "Simon, Johannes son, har du mig kär?" Petrus blev bedrövad över att Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?" och han svarade: "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina får på bete. ¹⁸ Amen, amen säger jag dig: När du var yngre, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir äldre, skall du sträcka ut dina händer och en annan skall spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill." ¹⁹ Detta sade han för att ge till känna med vilken död Petrus skulle förhärliga Gud. Sedan sade han till honom: "Följ mig!"

²⁰ Petrus vände sig om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade följde efter. Det var han som vid måltiden hade legat vid Jesu sida och frågat: "Herre, vem är det som skall förråda dig?" ²¹ När Petrus fick se honom, frågade han Jesus: "Herre, hur blir det med honom?" ²² Jesus svarade: "Om jag vill att han skall vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig!" ²³ Så kom det ryktet ut bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till honom att han inte skulle dö, utan: "Om jag vill att han skall vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"

Slutord

²⁴ Det är den lärjungen som vittnar om detta och har skrivit detta, och vi vet att hans vittnesbörd är sant. ²⁵ Jesus gjorde också mycket annat. Om varje händelse skulle skrivas ner, tror jag att inte ens hela världen kunde rymma de böcker som då skulle skrivas.