Beginning

Josafat i allians med Ahab

18 Men den rike och populäre kung Josafat ingick en allians med kung Ahab i Israel genom att låta sin son gifta sig med dennes dotter.

² Några år senare reste Josafat till Samaria för att besöka kung Ahab, som ställde till en stor fest för honom och hans sällskap. Ahab lät slakta en mängd får och oxar till festen. Sedan frågade han kung Josafat om denne ville göra gemensam sak med honom och gå till anfall mot Ramot i Gilead.

^3-5 Naturligtvis vill jag det! svarade kung Josafat. Jag går med dig, och mina trupper står till ditt förfogande. Men låt oss först fråga Herren till råds.Kung Ahab kallade då samman 400 av sina hedniska profeter och frågade dem: Ska vi dra ut i strid mot Ramot i Gilead eller inte? De svarade: Gå till anfall, för Gud kommer att ge er en stor seger!

^6-7 Men Josafat var inte nöjd. Finns det inte någon Herrens profet här i närheten, som vi också kan fråga? undrade han.Jo, det finns en, men honom tycker jag inte om, för han profeterar bara olycka, kommenterade Ahab surt. Det är Mika, Jimlas son.Säg inte så! utbrast Josafat. Vi måste få höra vad han har att säga.

⁸ Kungen i Israel kallade då till sig en av sina tjänstemän. Skynda dig och hämta hit Mika, Jimlas son, befallde han.

⁹ De båda kungarna satt på sina troner i sin kungliga glans på en öppen plats i närheten av Samarias stadsport, och alla profeterna profeterade framför dem.

¹⁰ En av dem, Sidkia, Kenaanas son, gjorde för detta tillfälle horn av järn och förklarade:Herren säger att du ska stånga arameerna till döds med dessa horn!

¹¹ De andra höll med honom. Ja, dra upp till Ramot i Gilead med frimodighet, för Herren kommer att låta er segra, ropade de i korus.

¹² Mannen som gick för att hämta Mika berättade för honom vad som höll på att hända och vad alla profeterna hade sagt, nämligen att kriget skulle sluta med seger för kungen.Jag hoppas du kommer att hålla med dem och ge kungen ett lyckosamt svar, försökte mannen.

¹³ Men Mika svarade: Jag svär vid Gud att vad han än säger, det kommer jag att säga.

¹⁴ När han kom fram inför kungen, frågade denne honom: Mika, ska vi dra ut i strid mot Ramot i Gilead eller inte? Och Mika svarade: Det är klart att ni ska dra ut i strid. Det kommer att bli en klar seger för er!

¹⁵ Hör här! sa kungen skarpt. Hur många gånger måste jag säga till dig att inte tala något annat än det Herren säger till dig?

¹⁶ Då svarade Mika honom: I min syn såg jag hela Israel förskingrat uppe på berget, som får utan herde. Och Herren sa: 'Deras herre har blivit dödad. Skicka hem dem!'

¹⁷ Var det inte det jag sa? utbrast Israels kung och vände sig till Josafat. Så där gör han varenda gång. Han profeterar aldrig något annat än olycka över mig.

¹⁸ Hör här vad Herren mer har sagt till mig, fortsatte Mika. Jag såg honom på hans tron, omgiven av änglar på alla sidor.

^19-20 Herren sa: 'Vem kan få kung Ahab att gå ut i strid mot Ramot i Gilead och bli dödad där?'Det kom en hel del förslag, men till slut kom en ande fram inför Herren och sa: 'Jag kan göra det!''Hur tänker du då bära dig åt?' frågade Herren honom.

²¹ Han svarade: 'Jag ska bli en lögnens ande i munnen på alla kungens profeter!''Det kommer att fungera

²² Du ser alltså att Herren har lagt en lögnens ande i munnen på de här profeterna, för han har i själva verket beslutat raka motsatsen till vad de säger!

²³ Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram till Mika och slog honom i ansiktet. Din lögnare, skrek han. När lämnade Herrens Ande mig för att tala till dig?

²⁴ Det ska du komma underfund med, den dag du tvingas att gömma dig i det innersta rummet! svarade Mika.

²⁵ Arrestera den där mannen och för honom tillbaka till styresmannen Amon och till min son Joas, befallde Israels kung.

²⁶ Ge dem order att sätta honom i fängelse på vatten och bröd, tills jag välbehållen har kommit tillbaka från striden.

²⁷ Mika svarade: Om du kommer välbehållen tillbaka, så har Herren inte talat genom mig. Sedan vände han sig till de andra och sa: Kom ihåg vad jag har sagt.

Ahab dör på stridsfältet

²⁸ Israels kung och Judas kung ledde alltså sina arméer mot Ramot i Gilead.

²⁹ Ahab sa till Josafat: Jag ska förklä mig så att ingen kan känna igen mig, men du kan bära din kungamantel!

³⁰ Nu hade Arams kung gett order till anförarna för stridsvagnarna att inte bry sig om någon annan än Israels kung.

³¹ När de fick syn på kung Josafat från Juda i sin kungliga mantel, satte de efter honom i tron att han var den de sökte. Men Josafat ropade till Herren om räddning, och soldaterna insåg sitt misstag och lämnade honom i fred.

³² Så snart de upptäckte att det inte var Israels kung slutade de alltså upp med att förfölja honom.

³³ Men någon sköt en pil på måfå mot de israeliska trupperna, och den träffade Ahab i en springa i rustningen.Se till, att jag kommer bort härifrån, stönade han till mannen som körde vagnen. Jag är svårt sårad.

³⁴ Striden blev allt häftigare, och kungen vände tillbaka, stödd av kuddar där han satt i sin vagn, för att bekämpa arameerna, men vid solnedgången dog han.

En profet tillrättavisar Josafat

19 När kung Josafat från Juda kom tillbaka hem oskadd,

² gick profeten Jehu, Hananis son, ut för att möta honom.Menar du verkligen att du vill hjälpa de ogudaktiga och älska dem som hatar Herren? frågade han honom. Guds vrede är över dig, därför att du har gjort detta.

³ Men det finns en hel del gott i dig, för du har skaffat bort alla avgudabilder över hela landet och försökt vara trofast mot Gud.

Josafat tillsätter domare

⁴ Efter detta besökte inte Josafat Israel mer utan höll sig i Jerusalem. Senare for han på nytt ut bland folket och reste från Beer-Seba och upp till Efraims bergsbygd för att uppmana folket att tillbe sina förfäders Gud.

⁵ Han utsåg domare i alla större städer över hela landet

⁶ och gav dem följande uppmaningar:Se mycket noga till hur ni dömer. Det är Gud och inte jag som har tillsatt er. Han kommer att vara vid er sida och hjälpa er att skipa rättvisa i varje enskilt fall.

⁷ Var noga med att inte fatta något annat beslut än det som Herren visar er! Domare i Guds tjänst får absolut inte vara orättvisa, partiska eller ta emot mutor.

⁸ Josafat satte också upp domstolar i Jerusalem med leviter, präster och huvudmännen för olika familjer som domare,

⁹ och de fick följande instruktioner: Ni måste alltid handla gudfruktigt och ärligt.

¹⁰ När något fall blir överlämnat till er från domarna ute i provinserna, vare sig det är fråga om mord eller brott mot lagarna eller Guds förordningar, så ska ni klargöra händelsen för dem och hjälpa dem att döma rättvist, så att inte Guds vrede kommer över er och över dem. Om ni gör på det sättet, är ni fritagna från allt ansvar.

¹¹ Sedan utsåg han översteprästen Amarja till att vara högsta instans i alla ärenden som gällde brott mot Guds lag. Sebadja, Ismaels son, en stamledare i Juda, tillsatte han som högsta instans i allt som rörde brott mot kungen. Leviterna skulle vara deras medhjälpare. Var inte rädda när ni står upp för sanning och rätt! Gud ska vara med er, var hans slutord till dem.

Josafat besegrar Moab och Ammon

20 Sedan förklarade kungarna i Moab och Ammon och en del av maoniterna krig mot Josafat och folket i Juda,

² och Josafat fick följande rapport: En enorm armé marscherar mot dig från landet på andra sidan Döda havet, från Aram. Den befinner sig redan vid Hasason-Tamar (som också kallas En-Gedi).

³ Josafat blev ordentligt omskakad av dessa nyheter och bestämde sig för att be Herren om hjälp. Han befallde därför att allt folket i Juda skulle fasta i ånger och bön inför Gud.

⁴ Folk kom till Jerusalem från hela landet för att be tillsammans med honom,

⁵ och Josafat stod mitt ibland dem, där de var samlade på templets nya förgård, och bad:

⁶ Herre, våra fäders Gud, den ende Guden i himlen, härskaren över alla riken på jorden, du är stor och mäktig. Vem kan stå emot dig?

⁷ Var det inte du, vår Gud, som drev ut hedningarna här i landet när ditt folk kom hit? Gav inte du det här landet åt Abrahams ättlingar för evigt?

⁸ Ditt folk bosatte sig här och byggde detta tempel åt dig,

⁹ i tro att de i tider av olycka, krig, pest eller hungersnöd, skulle kunna stå här framför templet och inför dig som är i templet, och ropa till dig i sin förtvivlan. Då skulle du höra dem och befria dem.

¹⁰ Se nu, vad arméerna från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd gör! Du lät inte våra förfäder invadera deras områden när Israel lämnade Egypten, och därför gick vi runt dem och dödade dem inte.

¹¹ Se nu hur de lönar oss! Nu har de kommit för att driva ut oss ur det land som du har gett oss.

¹² O vår Gud, tänker du inte stoppa dem? Vi har ingen möjlighet att klara oss själva mot denna väldiga armé. Vi vet inte vad vi ska göra, men vi har våra ögon riktade på dig.

¹³ När folket från alla delar av Juda stod där inför Herren med hela sina familjer,

¹⁴ kom Herrens Ande över Jahasiel, en levit och ättling till Asaf, som var son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja.

¹⁵ Hör på mig, allt folk i Juda och Jerusalem och även du, kung Josafat! utropade han. Herren säger: 'Var inte rädda och bli inte förskräckta över denna väldiga armé. Striden är inte er utan Herrens.

¹⁶ Gå till anfall mot dem i morgon! Ni kommer att träffa på dem vid Hassishöjden vid slutet av den dal som öppnar sig ut mot Jeruels öken.

¹⁷ Men ni kommer inte att behöva strida! Inta era ställningar och stå lugnt och stilla och se vad Herren ska göra för er, ni folk i Juda och Jerusalem. Var inte rädda och missmodiga! Gå dit ut i morgon, för Herren är med er!'

¹⁸ Då föll kung Josafat ner på marken med ansiktet mot jorden, och allt folk i Juda och Jerusalem gjorde detsamma och bad till Herren.

¹⁹ Sedan reste sig några leviter av Kehats och Koras släkter upp och prisade och tackade Herren, Israels Gud, med hög röst.

²⁰ Tidigt följande morgon drog Juda armé ut i Tekoas öken. Inför uppbrottet talade Josafat till dem: Lyssna här till mig ni folk i Juda och Jerusalem, sa han. Tro på Herren, er Gud, så ska ni ha framgång! Tro på hans profeter, så ska allt gå väl!

²¹ Efter att ha rådgjort med folkets ledare bestämde han att man skulle låta en kör leda marschen. De skulle sjunga: Tacka Herren, för hans barmhärtighet varar för evigt.

²² I samma ögonblick som de började sjunga och prisa Herren lät Herren arméerna från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd börja strida och förgöra varandra.

²³ Ammoniterna och moabiterna vände sig först mot sina allierade från Seirs bergsbygd och dödade dem allesammans, och sedan vände de sig mot varandra.

²⁴ När Judas armé kom fram till det vakttorn som vette mot öknen, fann de döda kroppar ligga på marken så långt ögat nådde, och inte en enda av deras fiender hade undkommit.

²⁵ Kung Josafat och hans folk gick sedan ut för att plundra kropparna och kom tillbaka lastade med pengar, mantlar och ädelstenar, som de hade tagit från de döda. Det var så mycket att det tog dem tre dagar att få med sig allt.

²⁶ Den fjärde dagen samlades de i Lovsångsdalen, som den numera kallas, och prisade Herr en.

²⁷ Sedan återvände de till Jerusalem med Josafat i spetsen, glada över att Herren på ett sådant märkligt sätt hade räddat dem undan fienden.

²⁸ De tågade in i Jerusalem till musik av harpor, lyror och trumpeter och fortsatte fram till templet.

²⁹ När de kringliggande kungarikena fick höra att Herren själv hade stridit mot Israels fiender, kom stor fruktan för Gud över dem.

³⁰ Och nu blev det lugn och ro i Josafats rike, för Gud hade gett honom fred.

Josafats regeringstid

³¹ Josafat blev kung över Juda vid trettiofem års ålder och regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba och var dotter till Silhi.

³² Han var en gudfruktig kung, precis som hans far Asa hade varit. Han försökte alltid följa Herrens befallningar

³³ och gjorde det med ett undantag: han försummade att riva ner offerhusen på höjderna. Inte heller hade folket på allvar beslutat sig för att följa sina förfäders Gud.

³⁴ Händelser från Josafats regering finns återgivna i Jehus, Hananis sons, krönika, som ingår i Israels kungars krönika.

³⁵ Vid slutet av sitt liv ingick Josafat en allians med Ahasja, kungen i Israel, som var en ogudaktig man.

³⁶ I Esjon-Geber byggde de fartyg som skulle segla till Tarsis.

³⁷ Då profeterade Elieser, Dodavahus son, mot Josafat och sa till honom: Eftersom du har allierat dig med Ahasja, ska Herren låta ert företag gå i stöpet. Fartygen råkade ut för missöden och nådde aldrig fram till Tarsis.