Beginning

9 Sedan blåste den femte ängeln i sin trumpet, och då såg jag en stjärna som hade fallit från himlen ner på jorden. Stjärnan fick nyckeln till avgrunden, ² och när den öppnade avgrunden vällde det fram rök som från en väldig ugn, och solen och luften förmörkades av röken från avgrunden.

³ Sedan kom det fram gräshoppor ur röken ut över jorden, och de fick en likadan makt som skorpionerna har på jorden. ⁴ Men de blev tillsagda att inte skada gräset på jorden eller några växter eller träd, utan bara de människor som inte var märkta med Guds sigill på sina pannor. ⁵ De fick inte döda dem, men de skulle plåga dem under fem månader, och plågan som de orsakade kändes som skorpionstick. ⁶ På den tiden kommer människor att söka döden, men de ska inte finna den. De ska längta efter att få dö, men döden ska fly ifrån dem.

⁷ Gräshopporna såg ut som hästar, rustade till strid. De hade något som såg ut som kransar av guld på sina huvuden, och deras ansikten liknade människors ansikten. ⁸ Deras hår var som kvinnohår, och deras tänder var som lejontänder. ⁹ De hade bröstsköldar av något som liknade järn, och dånet av deras vingar lät som när en armé med hästar och vagnar rusar iväg till strid. ¹⁰ De hade stjärtar och giftgaddar som skorpioner, och det var i stjärten de hade makten att plåga människorna under fem månader. ¹¹ Deras kung som de har över sig är avgrundens ängel. På hebreiska heter han Abaddon och på grekiska Apollyon^[a].

¹² Det första veropet är över, men det ska komma två till.

¹³ Den sjätte ängeln blåste nu i sin trumpet, och då hörde jag en röst från de fyra hornen på altaret av guld inför Guds tron. ¹⁴ Rösten sa till den sjätte ängeln med trumpeten: ”Släpp lös de fyra änglar som är bundna vid den stora floden Eufrat.” ¹⁵ De fyra änglar som hade hållits beredda för just den stunden, den dagen, den månaden och det året, släpptes lösa för att döda en tredjedel av människorna. ¹⁶ De ledde en armé med 200 miljoner^[b] ryttare; jag fick höra hur många de var.

¹⁷ I min syn såg jag hästarna och ryttarna, och de såg ut så här: Ryttarna bar eldröda och mörkblå och svavelgula bröstsköldar. Hästarnas huvuden liknade lejonhuvuden, och ur deras mun kom det eld och rök och svavel. ¹⁸ En tredjedel av alla människor dödades av dessa tre plågor, av elden, röken, och svavlet som kom från hästarnas munnar. ¹⁹ De hade sin kraft i sina munnar, men också i sina svansar, för deras svansar var som ormar med huvuden, som de kunde vålla skada med.

²⁰ Men de övriga människor som överlevde dessa plågor omvände sig fortfarande inte från sina händers verk. De fortsatte att tillbe onda andar och avgudabilder av guld, silver, koppar, sten och trä, och som varken kan se eller höra eller gå. ²¹ De omvände sig inte från sitt mördande, sin magi och ockultism, sin sexuella lössläppthet och sina stölder.

Ängeln med den lilla bokrullen

10 Sedan såg jag en annan väldig ängel komma ner från himlen, insvept i ett moln och med en regnbåge över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld, ² och i sin hand höll han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte högra foten på havet och den vänstra på jorden ³ och ropade med en röst lika stark som ett lejons rytande. När han hade slutat ropa, talade de sju åskorna. ⁴ Jag skulle just skriva ner vad de sju åskorna talat, när jag hörde en röst från himlen säga: ”Försegla de sju åskornas tal, skriv inte ner det!”

⁵ Ängeln, som jag såg stå på havet och på jorden, lyfte sedan sin högra hand mot himlen ⁶ och svor vid honom som lever i all evighet och som skapade himlen och allt som finns i den, jorden och allt som finns på den, och havet och allt som finns i det. Han sa: ”Tiden är ute. ⁷ När den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin trumpet, har Guds hemlighet slutförts, enligt det glada budskap han framfört till sina tjänare profeterna.”

⁸ Sedan talade rösten som jag hade hört från himlen till mig igen och sa: ”Gå till ängeln som står på havet och på jorden och ta den öppna bokrullen ur hans hand.” ⁹ Då gick jag bort till ängeln och bad honom att ge mig den lilla bokrullen. Han sa till mig: ”Ja, ta den och ät den. Den ska bli bitter i din mage, men i din mun ska den smaka sött som honung.”^[c]

¹⁰ Då tog jag bokrullen ur hans hand och åt upp den, och den smakade sött som honung i min mun, men när jag hade svalt den var den bitter i min mage.

¹¹ Sedan sa man till mig: ”Än en gång måste du profetera om många länder och folk och språk och kungar.”

Guds två vittnen

11 Nu gav man mig en måttstock som var som en stav och sa till mig: ”Gå och mät Guds tempel och altaret, och räkna dem som tillber där.^{[d] 2} Men templets yttre gård ska du utelämna och inte mäta, för den har överlämnats till hedningarna. De ska trampa den heliga staden i fyrtiotvå månader^[e]. ³ Under dessa 1 260 dagar ska jag ge mina två vittnen i uppdrag att profetera, klädda i sorgdräkt.”

⁴ Dessa är de två olivträd och de två lampställen som står inför jordens Herre.^{[f] 5} Om någon försöker skada dem, ska eld komma ut från deras munnar och förtära deras fiender. Var och en som vill skada dem ska dödas på det sättet. ⁶ De har makt att stänga himlen, så att inget regn faller under den tid som de profeterar. Och de har makt att förvandla vattnen till blod och slå jorden med alla slags plågor, så ofta de vill.

⁷ När de har slutfört sitt uppdrag ska odjuret^[g] som stiger upp från avgrunden attackera och besegra och döda dem. ⁸ Deras lik ska sedan ligga på gatan i den stora stad som andligt talat kallas Sodom och Egypten, och där deras Herre också blev korsfäst. ⁹ Människor från alla länder och stammar och språk och folk ska under tre och en halv dag se deras kroppar ligga där, och de ska inte tillåta att de begravs. ¹⁰ Men jordens invånare ska glädja sig över dem. De ska jubla och skicka presenter till varandra, eftersom dessa båda profeter plågat jordens invånare så mycket.

¹¹ Efter tre och en halv dag kom en livsande från Gud in i dem, och de ställde sig upp, och alla som såg dem blev skräckslagna. ¹² Sedan hörde de en stark röst från himlen säga till dem: ”Kom hit upp!” De for upp till himlen i ett moln, mitt framför ögonen på sina fiender. ¹³ I samma stund blev det en fruktansvärd jordbävning, som fick en tiondel av staden att störta samman. 7 000 människor dödades i jordbävningen, och de som överlevde darrade av skräck och hyllade himlens Gud.

¹⁴ Det andra veropet är över, men det tredje är snart på väg.

Den sjunde ängeln blåser i sin trumpet

¹⁵ Den sjunde ängeln blåste i sin trumpet och starka röster hördes från himlen. De sa:

¹⁶ De tjugofyra himmelska ledarna, som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud ¹⁷ och sa:

¹⁹ Sedan öppnades Guds tempel i himlen, och där inne kunde man se förbundsarken^[h]. Det blixtrade och mullrade av åska, och det blev jordbävning och stora hagel föll.

Kvinnan och draken

12 Sedan syntes ett tecken i himlen: en kvinna som var insvept i solen och hade månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. ² Hon var gravid och ropade i sin vånda när födslovärkarna kom.

³ Ett annat tecken syntes i himlen: en stor röd drake som hade sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden. ⁴ Hans svans drog med sig en tredjedel av stjärnorna och slängde ner dem på jorden, och han stod framför kvinnan som skulle föda, så att han kunde äta upp barnet när det föddes. ⁵ Kvinnan födde nu en son, som ska valla alla folk med en spira av järn^[i], och barnet rycktes bort och fördes upp till Gud och hans tron. ⁶ Kvinnan flydde sedan ut i öknen, där Gud hade gjort i ordning en plats åt henne, för att hon skulle tas om hand under 1 260 dagar^[j].

⁷ Sedan bröt ett krig ut i himlen. Mikael och hans änglar stred mot draken, och draken och hans änglar stred. ⁸ Men draken förlorade slaget, och han och hans änglar tvingades ut ur himlen. ⁹ Han, den stora draken, den gamla ormen, som kallas djävulen eller Satan,^[k] och som bedrar hela världen, kastades ner till jorden tillsammans med sina änglar.

¹³ När draken märkte att han hade kastats ner till jorden, förföljde han kvinnan som hade fött pojken. ¹⁴ Men hon fick vingarna av en stor örn, så att hon kunde fly ut i öknen, till den plats där hon skulle tas om hand och skyddas från draken under en tid och två tider och en halv tid^[l].

¹⁵ Ormen sprutade nu ut en flod av vatten ur sin mun efter kvinnan, för att strömmen skulle föra bort henne, ¹⁶ men jorden hjälpte kvinnan och öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutat ut. ¹⁷ Då blev draken rasande på kvinnan och gav sig ut för att kriga mot resten av hennes barn, mot alla dem som håller Guds bud och har Jesus vittnesbörd. ¹⁸ Och draken ställde sig på sanden vid havet.