Beginning

Befallning att inta landet

1 ^(A) När Herrens tjänare Mose var död sade Herren till Josua, Nuns son, Moses tjänare: ^2 (B) ”Min tjänare Mose är död. Bryt nu upp och gå över Jordan, du och hela folket, in i det land som jag ska ge åt Israels barn. ^3 (C) Varje plats där ni sätter er fot har jag gett er, som jag lovade Mose. ^4 (D) Från öknen till Libanon och ända till den stora floden Eufrat, över hela hetiternas land^[a] och till Stora havet^[b] västerut ska ert område sträcka sig.

^5 (E) Ingen ska kunna stå emot dig under alla dina livsdagar. Så som jag var med Mose, så ska jag också vara med dig. Jag ska inte lämna dig eller överge dig. ^6 (F) Var stark och frimodig, för du ska som arv åt detta folk fördela det land som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem. ^7 (G) Var bara stark och mycket frimodig så att du håller fast vid och följer all den undervisning som min tjänare Mose har gett dig. Vik inte av från den vare sig åt höger eller åt vänster, så ska du ha framgång vart du än går. ^8 (H) Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den^[c] både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då ska du lyckas på din väg och då ska du ha framgång. ⁹ Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var inte rädd eller förfärad, för Herren din Gud är med dig vart än du går.”

Josua ger befallningar till folket

¹⁰ Josua befallde folkets förmän och sade: ^11 (I) ”Gå igenom lägret och säg till folket: Gör i ordning färdkost åt er. För om tre dagar ska ni gå över Jordan för att komma in i och inta det land som Herren er Gud har gett er till besittning.”

¹² Men till rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam sade Josua: ^13 (J) ”Kom ihåg vad Herrens tjänare Mose befallde er när han sade: Herren er Gud ska låta er komma till ro och ge er detta land. ¹⁴ Era hustrur, era små barn och er boskap ska stanna kvar i det land som Mose har gett er här på andra sidan Jordan. Men ni, alla tappra stridsmän, ska beväpnade^[d] gå över i spetsen för era bröder och hjälpa dem ¹⁵ tills Herren har låtit era bröder komma till ro liksom ni, och de också har tagit i besittning det land som Herren er Gud ger dem. Sedan kan ni vända tillbaka till det land som ska vara er besittning. Ni ska då ta i besittning det land som Herrens tjänare Mose har gett er här på andra sidan Jordan, på östra sidan.”

¹⁶ De svarade Josua: ”Allt som du har befallt oss ska vi göra, och vart du än sänder oss ska vi gå. ¹⁷ Så som vi lytt Mose i allt ska vi också lyda dig. Må bara Herren din Gud vara med dig, så som han var med Mose. ¹⁸ Var och en som trotsar dina befallningar och inte lyder dina ord i allt du befaller honom ska dödas. Var stark och frimodig!”

Josua sänder spejare till Jeriko

2 ^(K) Josua, Nuns son, sände i hemlighet ut två spejare från Shittim och sade: ”Gå och undersök landet och särskilt Jeriko^[e].” De gav sig i väg och kom in i ett hus där det bodde en prostituerad vid namn Rahab^[f] och där lade de sig att vila. ² Men det berättades för kungen i Jeriko: ”I natt har några israelitiska män kommit hit för att utforska landet.” ³ Då sände kungen i Jeriko bud till Rahab och sade: ”Lämna ut männen som kom till dig och tog in i ditt hus, de har kommit för att utforska hela landet.”

⁴ Men kvinnan tog de båda männen och gömde dem. Sedan sade hon: ”Ja, männen kom till mig, men jag visste inte varifrån de kom. ⁵ Och när porten skulle stängas i skymningen gick männen ut, och jag vet inte vart de tog vägen. Skynda er efter dem så får ni tag i dem.” ⁶ Men hon hade fört dem upp på taket och gömt dem under linstjälkar^[g] som hon hade utbredda på taket. ⁷ Männen skyndade efter dem på vägen till Jordan mot vadställena. Och så snart förföljarna hade gett sig av, stängdes stadsporten.

⁸ Men innan spejarna hade lagt sig gick hon upp till dem på taket ^9 (L) och sade: ”Jag vet att Herren har gett er det här landet. Vi har gripits av skräck för er, och landets alla invånare bävar för er. ^10 (M) Vi har hört hur Herren lät Röda havets vatten torka bort framför er när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde med Sichon och Og, amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, hur ni vigde^[h] dem åt förintelse. ^11 (N) När vi hörde det försvann vårt mod och nu har ingen kraft att stå emot er, för Herren er Gud är Gud uppe i himlen och nere på jorden.

¹² Lova mig därför med ed vid Herren: Eftersom jag har visat barmhärtighet mot er, så ska också ni visa barmhärtighet mot min fars hus. Ge mig ett säkert tecken på det. ¹³ Låt min far, min mor, mina bröder och mina systrar och alla som tillhör dem leva, och rädda våra liv^[i] från döden.”

¹⁴ Männen sade till henne: ”Med vårt eget liv svarar vi för ert, bara ni inte förråder vårt ärende. När Herren ger oss landet ska vi visa nåd och trofasthet mot dig.”

¹⁵ Då släppte hon ner dem genom fönstret med ett rep. Hennes hus var en del av stadsmuren^[j], så att hon bodde i själva muren. ¹⁶ Och hon sade till dem: ”Gå upp i bergen så att era förföljare inte träffar på er. Håll er gömda där i tre dagar tills era förföljare har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta er färd.” ¹⁷ Och männen sade till henne: ”Vi är fria från eden du tog av oss ¹⁸ ifall du inte, när vi kommer in i landet, binder det här röda snöret i fönstret där du släppte ner oss, och likaså ifall du inte har din far, din mor, dina bröder och alla som tillhör din fars hus samlade hemma hos dig. ¹⁹ Om någon går ut genom dörren till ditt hus ska hans blod komma över hans eget huvud^[k], och vi är utan skuld. Men om någon bär hand på en av dem som är med dig inne i huset, ska dennes blod komma över vårt huvud. ²⁰ Men om du förråder vårt ärende är vi fria från eden som du tog av oss.” ²¹ Hon svarade: ”Som ni har sagt ska det bli.” Så sände hon i väg dem, och de gav sig av. Och hon band det röda snöret i fönstret.

²² De gav sig i väg och gick upp i bergen^[l] och stannade där i tre dagar tills deras förföljare hade vänt tillbaka. De hade sökt efter dem överallt längs vägen men inte funnit dem. ²³ Sedan vände de båda männen tillbaka ner från bergen och gick över floden och kom till Josua, Nuns son. De berättade för honom allt som hade hänt dem. ²⁴ Och de sade till Josua: ”Herren har gett hela landet i vår hand. Landets alla invånare bävar för oss.”

Israels folk går över Jordan

3 ^(O) Tidigt nästa morgon bröt Josua och alla Israels barn upp från Shittim och kom till Jordan. Där stannade de över natten innan de gick över. ^2 (P) Men efter tre dagar gick förmännen genom lägret ³ och befallde folket och sade: ”Så snart ni får se Herren er Guds förbundsark och de levitiska prästerna som bär den, ska också ni bryta upp från er plats och följa efter den. ⁴ Men låt det vara ett avstånd på omkring tvåtusen alnar^[m] mellan den och er. Kom inte nära den, så att ni vet vilken väg ni ska gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut.”

^5 (Q) Och Josua sade till folket: ”Helga er, för i morgon ska Herren göra under bland er.” ⁶ Därefter sade Josua till prästerna: ”Ta förbundsarken och gå framför folket.” Då lyfte de upp förbundsarken och gick framför folket.

^7 (R) Herren sade till Josua: ”I dag ska jag börja göra dig stor i hela Israels ögon, så att de märker att jag är med dig så som jag har varit med Mose. ⁸ Befall nu prästerna som bär förbundsarken och säg: Så snart ni når kanten av Jordans vatten ska ni stanna där vid Jordan.” ⁹ Och Josua sade till Israels barn: ”Kom fram hit och hör Herren er Guds ord.” ¹⁰ Josua fortsatte: ”Av detta ska ni förstå att den levande Guden är mitt ibland er och att han ska driva undan kananeerna, hetiterna, hiveerna, perisseerna, girgasheerna, amoreerna och jebusiterna för er: ¹¹ Se, hela jordens Herres förbundsark går nu framför er över Jordan. ^12 (S) Välj ut tolv män ur Israels stammar, en man från varje stam. ¹³ Så snart prästerna som bär Herrens, hela jordens Herres, ark sätter sina fötter i Jordans vatten, ska Jordans vatten, det som kommer uppifrån, skäras av i sitt lopp och bli stående som en mur.”

¹⁴ Folket bröt då upp från sina tält för att gå över Jordan, och prästerna som bar förbundsarken gick framför folket. ^15 (T) När de som bar arken kom till Jordan och prästerna som bar den satte sina fötter i vattenbrynet av Jordan, som under hela skördetiden^[n] svämmar över alla sina bräddar, ^16 (U) då stannade vattnet som kom uppifrån och blev stående som en mur långt borta, uppe vid Adam, staden som ligger bredvid Saretan.^[o] Vattnet som flöt ner mot Hedmarkshavet, Döda havet, blev på så sätt helt avskuret. Och folket gick över mitt emot Jeriko. ¹⁷ Prästerna som bar Herrens förbundsark stod stadigt på torr mark mitt i Jordan. Och hela Israel gick över på torr mark tills allt folket hade kommit över Jordan helt och hållet.

Minnesstenar sätts upp

4 När hela folket hade kommit över Jordan sade Herren till Josua: ^2 (V) ”Välj ut tolv män bland folket, en man från varje stam, ³ och befall dem och säg: Ta här ur Jordan tolv stenar från stället där prästerna stod stadigt med sina fötter, och bär med dem över och lägg ner dem på den plats där ni ska slå läger i natt.”

⁴ Då kallade Josua till sig de tolv män som han hade utsett bland Israels barn, en man från varje stam. ⁵ Och Josua sade till dem: ”Gå framför Herren er Guds ark och gå ut mitt i Jordan. Var och en av er ska lyfta upp en sten på axeln, efter antalet av Israels stammar, ^6 (W) så att detta blir ett minnesmärke bland er. När era barn i framtiden frågar: Vad betyder dessa stenar? ^7 (X) ska ni svara dem: De betyder att Jordans vatten här skars av i sitt lopp framför Herrens förbundsark. När den fördes över Jordan skars Jordans vatten av. Så ska dessa stenar vara ett minnesmärke^[p] för Israels barn till evig tid.”

⁸ Israels barn gjorde som Josua befallde dem. De tog tolv stenar ur Jordan, så som Herren hade sagt till Josua, efter antalet av Israels stammar. Och de tog med dem till lägret och lade ner dem där. ⁹ Dessutom reste Josua tolv stenar mitt i Jordan på den plats där prästerna som bar förbundsarken hade stått med sina fötter, och stenarna finns där än i dag. ¹⁰ Prästerna som bar arken stod kvar mitt i Jordan tills allt som Herren hade befallt Josua att säga till folket var utfört, allt i enlighet med vad Mose hade befallt Josua. Och folket skyndade sig över.

¹¹ När allt folket var färdiga och hade kommit över, gick också Herrens ark och prästerna över och tog plats framför folket^[q]. ^12 (Y) Och Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam gick beväpnade i spetsen för Israels barn, så som Mose hade befallt dem. ¹³ Omkring 40 000 män^[r], rustade för strid, gick över inför Herren för att strida på Jerikos hedmarker. ^14 (Z) Den dagen gjorde Herren Josua stor i hela Israels ögon, och de vördade honom så som de hade vördat Mose så länge han levde.

¹⁵ Och Herren sade till Josua: ¹⁶ ”Befall prästerna som bär vittnesbördets ark att komma upp ur Jordan.” ¹⁷ Och Josua befallde prästerna: ”Kom upp ur Jordan.” ^18 (AA) När då prästerna som bar Herrens förbundsark kom upp ur Jordan, hade deras fötter knappt hunnit upp på torr mark förrän Jordans vatten vände tillbaka till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som förut.

¹⁹ Det var på tionde dagen i första månaden^[s] som folket steg upp ur Jordan, och de slog läger i Gilgal^[t] på gränsen till östra Jerikoområdet. ²⁰ De tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan ställde Josua upp i Gilgal. ²¹ Han sade till Israels barn: ”När era barn i framtiden frågar sina fäder: Vad betyder dessa stenar? ²² ska ni förklara för dem och säga: Israel gick på torr mark över denna Jordan. ^23 (AB) Herren er Gud lät vattnet i Jordan torka bort framför er tills ni hade gått över, på samma sätt som Herren er Gud gjorde med Röda havet som han lät torka bort framför oss tills vi hade gått över. ²⁴ Det gjorde han för att alla folk på jorden ska veta hur stark Herrens hand är och för att ni alltid ska frukta Herren er Gud.”