Beginning
Skydd för äganderätten
22 (A) Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, ska han ge fem oxar som ersättning för oxen och fyra får som ersättning för fåret. 2 Om tjuven ertappas vid inbrottet och blir slagen till döds, vilar ingen blodskuld på den som försvarar sin egendom. 3 Men om solen hade gått upp när det hände, då är det blodskuld. Tjuven ska ge full ersättning. Äger han ingenting ska han säljas, till betalning för vad han stulit. 4 Om det stulna djuret påträffas levande hos honom, antingen det är oxe, åsna eller får, ska han ge dubbel ersättning.
5 Om någon låter en åker eller en vingård betas av eller släpper lös sin boskap så att den betar[a] av en annans åker, ska han ersätta skadan med det bästa från sin egen åker och det bästa från sin vingård. 6 Om elden kommer lös och antänder törnhäckar, och sädeskärvar eller oskuren säd eller något annat på åkern blir lågornas rov, ska den som vållat branden ge full ersättning.
7 Om någon anförtror åt en annan att förvara pengar eller annan egendom och det blir stulet i hans hus, ska tjuven ge dubbel ersättning om han ertappas. 8 Skulle tjuven inte bli ertappad, ska husets ägare föras fram inför Gud, för att det ska fastställas om han har förgripit sig på sin nästas egendom. 9 Om det blir fråga om olagligt tillgrepp – det kan gälla oxe eller åsna, får eller kläder eller något annat som har gått förlorat – och någon påstår att det är så, ska båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud då dömer skyldig ska ersätta den andre dubbelt.
10 Om någon lämnar en åsna, en oxe eller ett får eller vilket husdjur som helst i förvar hos en annan, och djuret dör eller blir skadat eller bortrövat utan att någon ser det, 11 då ska de båda ingå en ed inför Herren, för att det ska komma fram om den ene inte har förgripit sig på den andres egendom. Denna ed ska ägaren anta, och den andre behöver inte ge någon ersättning. 12 Men om djuret har blivit stulet från honom, ska han ersätta ägaren för det. 13 Har det blivit ihjälrivet, ska han föra fram djuret som bevis. För det ihjälrivna djuret behöver han inte ge någon ersättning.
14 Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dör då ägaren inte är närvarande, ska han ge full ersättning. 15 Är ägaren närvarande, behöver han inte ge någon ersättning. Om djuret var hyrt, utgör hyressumman ersättning.
Socialt ansvar
16 (B) Om någon förför en jungfru som inte är trolovad och ligger med henne, ska han ge en brudgåva för henne och ta henne till hustru. 17 Om hennes far vägrar att ge henne åt honom, ska mannen betala en så stor summa pengar som man brukar ge i brudgåva för en jungfru.
18 (C) En häxa ska du inte låta leva.
19 (D) Var och en som har samlag med ett djur ska straffas med döden.
20 Den som offrar åt andra gudar och inte endast åt Herren ska vigas[b] åt förintelse.
21 (E) En främling ska du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. 22 (F) Änkor och faderlösa ska ni inte behandla illa. 23 (G) Om ni behandlar dem illa, ska jag sannerligen höra deras rop när de ropar till mig. 24 Min vrede ska upptändas och jag ska döda er med svärd, så att era egna hustrur blir änkor och era barn faderlösa.
25 (H) Om du lånar ut pengar till någon fattig hos dig som tillhör mitt folk, ska du inte handla som en ockrare mot honom. Kräv inte någon ränta av honom. 26 (I) Om du tar manteln i pant[c] av din nästa, ska du ge den tillbaka åt honom innan solen går ner. 27 Manteln är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad ska han annars ha när han sover? Om han ropar till mig ska jag höra, för jag är barmhärtig.
28 (J) Gud ska du inte häda, och en ledare för ditt folk ska du inte förbanna.
29 (K) Du ska inte dröja att bära fram som gåva av det som fyller din lada och av det som kommer från din vinpress. Den förstfödde av dina söner ska du ge åt mig. 30 (L) På samma sätt ska du göra med din nötboskap och småboskap. I sju dagar ska de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen ska du ge dem åt mig.
31 (M) Ni ska vara mina heliga. Köttet av ett djur som blivit ihjälrivet på marken ska ni inte äta utan kasta det åt hundarna.
Rättfärdighet och barmhärtighet
23 (N) Du ska inte sprida ett falskt rykte. Du ska inte stödja den ogudaktige genom att bli ett falskt vittne. 2 Du ska inte följa mängden och rätta dig efter den i det onda, så att du vränger rätten när du vittnar i något mål. 3 (O) Du ska inte vara partisk för den fattige i hans rättssak.
4 (P) Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna, som har kommit vilse, ska du föra djuret tillbaka till honom. 5 (Q) Och om du ser din oväns åsna ligga nertyngd under sin börda, ska du inte lämna mannen utan hjälp. Du måste på allt sätt hjälpa honom.
6 Du ska inte i någon rättssak förvanska rätten för den fattige som du har hos dig. 7 Håll dig långt ifrån orätt sak. Du ska inte döda den som är oskyldig och har rätt, för jag frikänner inte någon som är skyldig. 8 (R) Du ska inte ta mutor, för mutor förblindar de klarsynta och förvränger de rättfärdigas ord. 9 (S) En främling ska du inte förtrycka. Ni vet själva hur främlingen känner det, eftersom ni har varit främlingar i Egyptens land.
Sabbatsåret och sabbatsdagen
10 (T) I sex år ska du beså din jord och bärga dess gröda. 11 Men det sjunde året ska du låta den vila och ligga i träda[d], för att de fattiga i ditt folk ska få sin föda från den. Det som de lämnar kvar får markens djur äta. På samma sätt ska du göra med din vingård och din olivplantering. 12 (U) Under sex dagar ska du utföra ditt arbete, men på sjunde dagen ska du vila, så att din oxe och din åsna får vila och din slavinnas son och främlingen kan återhämta sig.
13 (V) Se till att ni i allt håller det jag har sagt er. Andra gudars namn ska ni inte nämna. De får inte höras från din mun.
De tre stora högtiderna
14 (W) Tre gånger om året ska du hålla högtid åt mig. 15 (X) Det osyrade brödets högtid ska du fira. Sju dagar ska du äta osyrat bröd, som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv[e], eftersom det var då du drog ut ur Egypten. Men ingen ska träda fram inför mitt ansikte med tomma händer. 16 (Y) Skördehögtiden[f] ska du fira när du skördar förstlingsfrukten av ditt arbete, det du sått på marken. Bärgningshögtiden[g] ska du fira vid årets slut, när du bärgar in frukten av ditt arbete från marken. 17 (Z) Tre gånger om året ska alla av manligt kön träda fram inför Herren Gud.
18 (AA) Du ska inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något som är syrat. Fettet av mitt högtidsoffer får inte lämnas kvar över natten till morgonen.
19 (AB) Det bästa av din marks förstlingsfrukter ska du föra till Herren din Guds hus.
Du ska inte koka en killing i mjölken från dess mor.[h]
Löfte om Kanaans land
20 (AC) Se, jag sänder en ängel framför dig, och han ska bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har förberett. 21 (AD) Ta dig till vara för honom och lyssna till hans röst. Var inte upprorisk mot honom. Han kommer inte att förlåta era överträdelser, för mitt namn är i honom.
22 (AE) Men om du uppmärksamt lyssnar till hans röst och gör allt som jag säger, ska jag bli en fiende till dina fiender och en ovän till dina ovänner. 23 Min ängel ska gå framför dig och föra dig till amoreernas, hetiternas, perisseernas, kananeernas, hiveernas och jebusiternas land, och jag ska utrota dem. 24 (AF) Du ska inte tillbe deras gudar och inte tjäna dem eller göra som man gör där, utan du ska slå ner dem grundligt och krossa deras stoder. 25 (AG) Ni ska tjäna Herren er Gud, och han ska välsigna din mat och din dryck och ta bort sjukdom från dig. 26 (AH) I ditt land ska det då inte finnas någon kvinna som får missfall eller är ofruktsam. Dina dagars tal ska jag göra fullt.
27 (AI) Jag ska sända skräck för mig framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag ska driva alla dina fiender på flykten för dig. 28 (AJ) Och jag ska sända panik[i] framför dig för att jaga undan hiveerna, kananeerna och hetiterna för dig. 29 Men jag ska inte driva undan dem för dig på ett enda år, för att landet inte ska bli en ödemark där vilddjuren förökar sig och blir dig övermäktiga. 30 Steg för steg ska jag driva bort dem för dig, tills du har förökat dig så att du kan ta landet till din arvedel. 31 (AK) Jag ska låta ditt lands gränser gå från Röda havet till filisteernas hav och från öknen till floden,[j] för jag ska ge landets invånare i er hand och du ska driva bort dem från dig. 32 (AL) Du ska inte sluta förbund med dem eller deras gudar. 33 (AM) De ska inte bo kvar i ditt land. Annars kan de få dig att synda mot mig. Om du tjänar deras gudar blir det en snara för dig.
Förbundet vid Sinai
24 Till Mose sade han: ”Kom upp till Herren, du själv och Aron, Nadab och Abihu samt sjuttio av de äldste i Israel. Fall ner och tillbe på avstånd. 2 Endast Mose får komma fram till Herren. De andra ska inte komma fram, och folket får inte heller gå upp med honom.”
3 (AN) När Mose kom och förkunnade för folket alla Herrens ord och föreskrifter, svarade allt folket med en mun: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra.” 4 Och Mose skrev ner alla Herrens ord.
Nästa morgon steg han upp tidigt och byggde ett altare nedanför berget och reste där tolv stoder för Israels tolv stammar. 5 Han sände israeliternas unga män att offra tjurar som brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren. 6 Och Mose tog hälften av blodet och slog det i skålar och den andra hälften av blodet stänkte han på altaret. 7 Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra och lyda.” 8 (AO) Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: ”Se, detta är blodet för det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.”[k]
9 Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel gick dit upp. 10 (AP) De fick se Israels Gud, och under hans fötter var som ett golv av safir[l], likt själva himlen i klarhet. 11 Men han lät inte sin hand drabba de främsta av Israels barn. De skådade Gud, och de åt och drack.
Mose på Sinai
12 Herren sade till Mose: ”Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så ska jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem.” 13 Då gav sig Mose av tillsammans med sin tjänare Josua, och Mose steg upp på Guds berg. 14 Men till de äldste sade han: ”Vänta på oss här tills vi kommer tillbaka till er. Aron och Hur är hos er, och den som har en rättslig fråga får vända sig till dem.” 15 (AQ) Mose steg sedan upp på berget, och molnskyn täckte berget. 16 Herrens härlighet vilade på Sinai berg och molnskyn täckte berget i sex dagar, men på sjunde dagen kallade han på Mose ur skyn. 17 (AR) Och Herrens härlighet såg för Israels barn ut som en förtärande eld på toppen av berget. 18 (AS) Mose gick mitt in i molnskyn och steg upp på berget. Sedan blev han kvar på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation