Beginning

³ Gör i ordning sköld och skydd^[b]
    och ryck fram till strid!
⁴ Spänn för hästarna,
        sitt upp på springarna
    och ställ upp er
        med hjälmarna på.
    Gör spjuten blanka,
        klä er i pansar.
⁵ Vad ser jag?
    De är förfärade,
        de viker tillbaka,
    deras hjältar blir slagna och flyr
        utan att vända sig om.
    Det är skräck från alla håll,
        säger Herren.
^6 (B) Inte ens den snabbaste kan fly,
    inte ens hjälten
        kan komma undan.
    Norrut, vid floden Eufrat,
        där stapplar de och faller.

⁷ Vem är det som stiger som Nilfloden,
    likt strömmar
        av framvällande vatten?
^8 (C) Det är Egypten
        som stiger som Nilfloden,
    likt strömmar
        av framvällande vatten.
    Han säger:
        ”Jag ska dra upp
            och täcka landet,
        jag ska förstöra städerna
            och dem som bor i dem.”
⁹ Dra dit upp, ni hästar,
        storma fram, ni vagnar.
    Dra ut, ni hjältar,
        nubier och puteer,
    rustade med sköldar,
        och ludeer^[c],
    rustade med bågar
        som de spänner.
^10 (D) Detta är Herren Gud Sebaots dag,
        en hämndens dag
    då han hämnas
        på sina motståndare.
    Svärdet frossar sig mätt,
        det dricker sig rusigt
            av deras blod,
    för detta är ett slaktoffer
        åt Herren Gud Sebaot
    i Nordlandet vid floden Eufrat.

^11 (E) Dra upp till Gilead
    och hämta balsam,
        du jungfru dotter Egypten.
    Men förgäves har du skaffat
        läkemedel i mängd.
    Du kan inte bli botad.
¹² Hednafolken har hört om din skam,
    och dina sorgerop
        uppfyller jorden,
    för den ene hjälten
        snavar på den andre
    och de båda faller tillsammans.

¹⁴ Förkunna i Egypten
        och ropa ut det i Migdol,
    ropa ut det i Memfis
        och även i Tachpanches och säg:
    ”Träd fram och gör dig beredd,
        för svärdet frossar
            runt omkring dig.”
¹⁵ Varför slogs dina hjältar
        till marken^[d]?
    De kunde inte hålla stånd,
        för Herren stötte bort dem.
^16 (G) Han fick många att vackla,
    och de föll, den ene över den andre,
        och ropade:
    ”Upp, låt oss vända tillbaka
        till vårt folk
    och till landet där vi föddes,
        undan det härjande svärdet!”
¹⁷ Man ropar där:
    ”Farao, Egyptens kung,
        är bara ett buller!
    Han har försummat sin tid.”

^18 (H) Så sant jag lever, säger Kungen,
        Herren Sebaot är hans namn:
    Som Tabor bland bergen,
        som Karmel vid havet
            ska han komma.
^19 (I) Gör er beredda för landsflykt,
        ni dotter Egyptens invånare,
    för Memfis ska bli en ödemark
        och brännas ner så att ingen
            kan bo där.

^20 (J) En skön kviga är Egypten,
    men en broms kommer farande
        från norr.
²¹ Också legosoldaterna i landet
        liknar gödda kalvar.
    De vänder alla om, alla flyr de,
        för de kan inte stå emot.
    Deras ofärds dag har drabbat dem,
        tiden för deras straff är inne.
²² Hon väser likt en orm
        som ringlar i väg,
    för de drar fram med vapenmakt
        och kommer över henne
            med yxor,
        som för att hugga ved.
²³ De fäller hennes skog, säger Herren,
        för den är ogenomtränglig.
    De är fler än gräshoppor,
        de kan inte räknas.
^24 (K) Egyptens dotter kommer på skam,
        hon utlämnas åt folket från norr.

^27 (N) Så var inte rädd,
        du min tjänare Jakob,
    och var inte förskräckt,
        du Israel,
    för se, jag ska rädda dig
        ur det fjärran landet
    och dina barn ur landet
        där de är fångna.
    Jakob ska vända tillbaka
        och leva i trygghet,
    och ingen ska skrämma honom.
^28 (O) Var inte rädd, du min tjänare Jakob,
        säger Herren, för jag är med dig.
    Jag ska göra slut på alla de folk
        dit jag fördrivit dig.
    Men dig ska jag inte göra slut på,
        bara tukta dig med rättvisa,
    för helt ostraffad
        kan jag inte lämna dig.

^2 (Q) Så säger Herren:
    Se, vatten stiger från norr
        och blir till en flod
            som svämmar över.
    Den översvämmar landet
        med allt som finns i det,
    städerna och dem som bor där.
        Människorna ropar,
    och landets alla invånare jämrar sig
^3 (R) när ljudet hörs
        av hans hingstars hovslag,
    när hans vagnar dånar
        och hans hjul bullrar.
    Då ser sig fäderna inte om
        efter barnen,
    de står maktlösa
⁴ inför dagen som kommer
        då alla filisteer förintas,
    då alla utrotas som är kvar
        för att försvara Tyrus och Sidon.
    För Herren ska förinta filisteerna,
        dem som är kvar från Kaftors ö^[g].
^5 (S) Gazas huvud ska rakas,
    det är slut med Ashkelon,
        med dem som är kvar i deras dal^[h].
    Hur länge ska du rista märken
        på dig?

⁶ O, du Herrens svärd,
        när ska du äntligen få ro?
    Dra dig in i din skida,
        vila och var stilla.
⁷ Men hur ska det få ro
    när Herren har gett
        sin befallning?
    Mot Ashkelon och mot kustlandet,
        dit har han befallt det.

    Så säger Herren Sebaot,
        Israels Gud:
    Ve över Nebo,
        för det har ödelagts!
    Kirjatajim har kommit på skam
        och intagits,
    fästet har kommit på skam
        och ligger krossat.
² Moab prisas inte längre.
    I Heshbon smider man
        onda planer mot det:
    ”Kom, låt oss göra slut på det,
        så att det inte mer är ett folk!”
    Också du, Madmen, ska tystas,
        svärdet ska förfölja dig.
³ Sorgerop hörs från Horonajim,
    förödelse och stor förstörelse.
⁴ Moab är krossat,
    högljutt klagar barnen där.
^5 (U) Uppför backen mot Luhit
        går man under gråt,
    och på vägen ner till Horonajim
        hörs ångestfulla sorgerop
            över förstörelsen.
^6 (V) Fly, rädda era liv
        och bli som en buske i öknen!
^7 (W) Eftersom du litar
    till dina gärningar och dina skatter
        ska också du intas.
    Och Kemosh^[j] ska gå i fångenskap
        och hans präster
            och furstar med honom.

⁸ Ödeläggaren ska drabba varje stad,
    och ingen stad
        ska komma undan.
    Dalen ska bli fördärvad
        och slätten läggas öde,
    så som Herren har sagt.
⁹ Ge Moab vingar^[k],
        flygande måste han fly.
    Hans städer ska bli öde,
        och ingen ska bo i dem.
¹⁰ Förbannad är den som utför
        Herrens verk försumligt,
    förbannad är den som tvekar
        att bloda ner sitt svärd!

^11 (X) Moab har levt i trygghet
        från sin ungdom,
    han har legat i ro
        som vin på sin bottensats.
    Han har inte hällts från kärl till kärl,
        inte vandrat bort i fångenskap.
    Därför har han kvar sin smak,
        och hans luktsinne
            har inte förändrats.

¹⁴ Hur kan ni säga:
    ”Vi är hjältar
        och tappra män i striden”?
¹⁵ Moab ska ödeläggas,
        dess städer gå upp i rök
    och dess utvalda unga män
        komma ner för att slaktas.
    Så säger Kungen,
        Herren Sebaot är hans namn.

¹⁶ Moabs undergång är nära,
    hans olycka kommer med hast.
¹⁷ Ha medlidande med honom,
    alla ni som bor omkring honom,
        alla ni som känner hans namn!
    Säg: ”Hur sönderbruten är inte
        den starka spiran,
            den härliga staven!”

¹⁸ Kom ner från din härlighet
    och sätt dig på torra marken,
        du dotter Dibons folk,
    för den som ödelägger Moab
        drar upp mot dig
            och förstör dina fästen.
¹⁹ Ställ dig vid vägen
    och se dig omkring,
        du som bor i Aroer.
    Fråga honom som flyr
        och henne som kommit undan,
    säg: ”Vad har hänt?”
²⁰ Moab har kommit på skam,
        det är krossat, jämra er och ropa!
    Berätta vid Arnon
        att Moab är ödelagt.

^25 (Z) Avhugget är Moabs horn
    och sönderbruten är hans arm,
        säger Herren.

^28 (AC) Överge städerna
    och bygg bo i klippan,
        ni Moabs invånare.
    Gör som duvan
        som bygger sitt näste
            i sidorna på gapande klyftor.

^29 (AD) Vi har hört om Moabs högmod,
        hans gränslöst stora högfärd,
    hans stolthet,
        högmod och överlägsenhet
    och hans hjärtas förhävelse.
³⁰ Jag känner hans fräckhet,
        säger Herren,
    hans tomma skryt
        och svekfulla sätt.
³¹ Därför jämrar jag mig
    för Moabs skull
        och klagar över hela Moab.
    Över Kir-Heres män
        ska man sucka.
³² Mer än Jaeser gråter,
    gråter jag över dig,
        du Sibmas vinstock.
    Dina rankor gick över havet
        och nådde till Jaesers hav.
    Mitt i din sommar
        och din vinbärgning
    har ödeläggaren slagit ner.
^33 (AE) Glädjen och jublet har ryckts bort
    från de bördiga fälten
        och från Moabs land.
    Jag har gjort slut
        på vinet i pressarna,
    man trampar inte längre vin
        under glädjerop –
    rop hörs men inte glädjerop.

^34 (AF) Från Heshbon hörs rop
        ända till Eleale,
    ända till Jahas
        höjer man sin röst
    och från Soar ända till Horonajim,
        till Eglat-Selisia,
    för också Nimrims vatten
        har blivit torr mark.
³⁵ Jag ska i Moab göra slut på dem
    som bär fram offer
        på offerhöjden
    och tänder rökelse åt sina gudar,
        säger Herren.
^36 (AG) Därför klagar mitt hjärta
        som en flöjt över Moab,
    mitt hjärta klagar som en flöjt
        över Kir-Heres män.
    Det som är kvar
        av vad de förvärvat
            går förlorat.
^37 (AH) Alla huvuden är rakade
        och alla skägg avskurna.
    På alla händer finns ristningar
        och runt höfterna bär de säcktyg.
^38 (AI) På alla Moabs tak och på dess torg
        hörs bara dödsklagan,
    för jag har krossat Moab
        som ett värdelöst kärl,
    säger Herren.

³⁹ Hur nerbruten är han inte,
        hur jämrar de sig inte!
    Hur vänder inte Moab ryggen till
        i skam!
    Moab blir ett åtlöje och en skräck
        för alla som bor omkring honom.

^40 (AJ) För så säger Herren:
    Se, han svävar fram som en örn,
        han breder ut sina vingar
            över Moab.
⁴¹ Keriot intas, fästena erövras.
    Hjärtat hos Moabs hjältar
        blir på den dagen
    som hjärtat hos en kvinna
        i barnsnöd.
⁴² Moab ska förgöras
        så att det inte mer är ett folk,
    för han har förhävt sig mot Herren.

^43 (AK) Fruktan, fallgrop och fälla
    väntar er, ni Moabs invånare,
        säger Herren.
^44 (AL) Den som flyr från skräcken
        störtar i fallgropen,
    och den som kommer upp
        ur fallgropen fastnar i fällan,
    för jag ska låta ett hemsökelsens år
        drabba Moab, säger Herren.

^45 (AM) I Heshbons skugga stannar de,
    det är slut
        med flyktingarnas kraft,
    för en eld gick ut från Heshbon,
        en låga från Sichon.
    Den förtärde Moabs sida,
        hjässan på stridslarmets söner.
⁴⁶ Ve dig Moab!
        Förlorat är Kemosh folk,
    för dina söner har tagits till fånga,
        dina döttrar har förts bort
            i fångenskap.
^47 (AN) Men i kommande dagar
    ska jag göra slut
        på Moabs fångenskap,
    säger Herren.