Beginning
Bön om att Gud griper in
64 (A) O, att du rev isär himlen
och kom ner
så att bergen bävade inför dig,
2 (B) som när eld antänder ris
och elden får vattnet att koka,
så att ditt namn blir känt
för dina fiender
och hednafolken darrar för dig.
3 (C) När du gjorde
förunderliga gärningar
som vi inte väntade oss,
då kom du ner
och bergen bävade inför dig.
4 Aldrig har någon hört,
inget öra har uppfattat,
inget öga har sett
en annan Gud än dig,
som gör sådant för dem
som väntar på honom.
5 Du kom för att hjälpa dem
som gjorde det rätta med fröjd,
som tänkte på dig på dina vägar.
Men se, du blev vred
när vi syndade.
Det har vi gjort länge –
ska vi någonsin bli frälsta?
6 (D) Vi är alla orena,
alla våra rättfärdiga gärningar
är som en fläckad dräkt.[a]
Vi vissnar alla som löv,
och som en vind sveper
våra missgärningar bort oss.
7 Ingen åkallar ditt namn,
ingen vaknar
för att hålla sig till dig,
för du har dolt ditt ansikte för oss,
överlämnat oss åt[b]
vår missgärning.
8 (E) Men Herre, du är vår Far.
Vi är leran,
och du är den som format oss,
vi är alla verk av din hand.
9 (F) Var då inte så oerhört vred, Herre,
tänk inte för alltid
på vår missgärning.
Tänk på att vi alla är ditt folk.
10 Dina heliga städer är en öken.
Sion är en öken,
Jerusalem en ödemark.
11 (G) Vårt heliga och härliga hus,
där våra fäder lovade dig,
är eldens byte.
Allt som är dyrbart för oss
har lämnats åt förödelsen.
12 Kan du trots detta
hålla dig tillbaka, Herre?
Kan du tiga
och låta oss lida så mycket?
Dom och frälsning
65 (H) Jag lät mig sökas av dem
som inte frågade efter mig,
jag lät mig finnas av dem
som inte sökte mig.
Till ett folk som inte åkallade
mitt namn sade jag:
"Här är jag, här är jag."[c]
2 (I) Hela dagen har jag
räckt ut mina händer
mot ett trotsigt folk,
som vandrar den väg
som inte är god,
som följer sina egna tankar,
3 (J) ett folk som ständigt kränker mig
rakt i ansiktet.
De bär fram offer i trädgårdar
och tänder offereld[d]
på tegelaltaren,
4 (K) de håller till bland gravar
och tillbringar nätter
i gömda nästen,
de äter svinkött[e]
och har oren mat[f] i sina kärl.
5 (L) De säger: "Håll dig undan!
Kom inte nära mig,
för jag är heligare än du."
De är som rök i min näsa,
en eld som brinner dagen lång.
6 (M) Se, det står skrivet inför mig:
Jag tiger inte
förrän jag gett dem vad de förtjänar,
gett det i deras famn,
7 (N) för både deras egna missgärningar
och deras fäders, säger Herren,
för att de tände offereld på bergen
och hånade mig på höjderna.
Jag ska mäta upp i deras famn
lönen för vad de tidigare har gjort.
8 (O) Så säger Herren:
När man finner saft i en druvklase
säger man:
"Förstör den inte!
Det finns välsignelse i den."
Så ska också jag göra
för mina tjänares skull,
jag ska inte förgöra dem alla.
9 (P) Jag ska låta
en avkomma gå ut från Jakob,
från Juda en arvinge
till mina berg,
för mina utvalda ska besitta landet
och mina tjänare ska bo där.
10 (Q) För mitt folk, som frågar efter mig,
ska Saron[g] bli en betesmark för får
och Akors dal[h]
en lägerplats för kor.
11 Men ni som överger Herren
och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bord åt Lyckan
och häller upp blandat vin
åt Ödet[i],
12 (R) jag ska låta svärdet bli ert öde.
Alla ska ni få böja er ner
för att slaktas,
för ni svarade inte när jag kallade,
ni lyssnade inte när jag talade.
Ni gjorde det som var ont
i mina ögon
och valde det som misshagade mig.
13 (S) Därför säger Herren Gud så:
Se, mina tjänare ska äta,
men ni ska hungra.
Mina tjänare ska dricka,
men ni ska törsta.
Mina tjänare ska glädjas,
men ni ska skämmas.
14 Mina tjänare ska jubla
i hjärtats fröjd,
men ni ska ropa i hjärtats plåga
och jämra er i förtvivlan.
15 (T) Ni ska överlämna ert namn
åt mina utvalda
till att användas som en förbannelse,
och Herren Gud ska döda dig.
Men åt sina tjänare
ska han ge ett annat namn.
16 (U) Den som välsignar sig i landet
ska välsigna sig vid
Sanningens Gud[j],
och den som ger sin ed i landet
ska svära vid Sanningens Gud,
för de forna bedrövelserna
är glömda och dolda
för mina ögon.
Det nya Jerusalem
17 (V) Se, jag skapar nya himlar
och en ny jord,
och man ska inte mer minnas
det förgångna eller tänka på det.[k]
18 (W) Nej, fröjda er och jubla för evigt
över det som jag skapar!
För se, jag skapar Jerusalem till jubel
och dess folk till fröjd.
19 (X) Jag ska jubla över Jerusalem,
fröjda mig över mitt folk.
Där ska inte mer höras
gråt eller klagan.
20 (Y) Där ska inte mer finnas spädbarn
som lever bara några dagar,
eller gamla män
som inte uppnår sina dagars mått.
Den som dör vid hundra års ålder
är en ung man,
och först vid hundra års ålder
ska syndaren drabbas
av förbannelsen.
21 (Z) De ska bygga hus och få bo i dem,
plantera vingårdar
och äta deras frukt.
22 (AA) När de bygger hus
ska andra inte bo i dem,
när de planterar något
ska andra inte äta av det.
Mitt folks ålder ska bli
som ett träds ålder,
mina utvalda ska länge få njuta
av sina händers verk.
23 (AB) De ska inte arbeta förgäves
och inte föda barn till plötslig död,
för de är ett släkte
välsignat av Herren,
de och deras efterkommande
tillsammans.
24 (AC) Och det ska ske att
innan de ropar ska jag svara,
medan de ännu talar
ska jag höra.
25 (AD) Vargar ska beta med lamm,
lejon ska äta halm som oxar,
och stoft ska vara ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
ska de göra något ont
eller skadligt, säger Herren.
De avfälligas slut och det nya Sion
66 (AE) Så säger Herren:
Himlen är min tron
och jorden är mina fötters pall.
Vad för ett hus
kan ni bygga åt mig,
vad för en plats där jag kan vila?[l]
2 (AF) Allt detta har min hand gjort
så att det blev till, säger Herren.
Jag ser till den som är betryckt
och har en förkrossad ande,
som fruktar mitt ord.
3 Den som slaktar en oxe
är som en som dödar
en människa,
den som offrar ett lamm
är som en som bryter nacken
på en hund,
den som bär fram ett matoffer
är som en som bär fram svinblod[m],
den som offrar rökelse
är som den som hyllar en avgud.
De har valt att gå sina egna vägar
och har sin själs glädje
i sina vidrigheter.
4 (AG) Därför ska också jag
välja deras ofärd
och låta det de fruktar
drabba dem.
För jag ropade, men ingen svarade,
jag talade, men ingen lyssnade.
De gjorde det som var ont
i mina ögon,
de valde det
som misshagade mig.
5 (AH) Hör Herrens ord,
ni som fruktar hans ord!
Era bröder som hatar er
och stöter bort er
för mitt namns skull,
de säger:
"Herren kan visa sin härlighet
så att vi får se er glädje!"
Men de ska få skämmas.
6 Hör hur det larmar i staden,
hör rösten[n] från templet,
rösten av Herren
som ger sina fiender
vad de förtjänar!
7 (AI) Innan Sion har känt några värkar
föder hon,
innan hon känt någon vånda
har hon fött en son.
8 Vem har hört något sådant,
vem har sett något liknande?
Kan ett land komma till liv
på en enda dag,
eller ett folk födas på ett ögonblick,
eftersom Sion föder sina barn
redan när värkarna börjar?
9 Skulle jag öppna moderlivet
men inte låta födseln ske?
säger Herren.
Eller skulle jag som låter födseln ske
sedan hålla tillbaka barnet?
säger din Gud.
10 (AJ) Gläd er med Jerusalem,
fröjda er med henne,
alla ni som älskar henne!
Jubla högt med henne,
alla ni som har sörjt över henne,
11 så att ni får dia er mätta
vid hennes trösterika bröst,
suga och njuta av
hennes härliga rikedom[o].
12 (AK) För så säger Herren:
Se, jag leder frid till henne
som en flod
och folkens härlighet
som en översvämmande älv.
Ni ska få dia
och bli burna på höften
och sitta i knäet och bli smekta[p].
13 (AL) Som en mor tröstar sitt barn
ska jag trösta er.
I Jerusalem ska ni få tröst.
14 (AM) När ni får se det
ska era hjärtan glädjas,
era ben[q] ska få liv
likt spirande gräs.
Herrens hand ska bli känd
för hans tjänare,
men hans fiender
får känna hans vrede.
15 (AN) För se,
Herren ska komma med eld,
och hans vagnar är
som en stormvind.
Han låter sin vrede drabba
med hetta
och sitt straff med eldslågor,
16 (AO) för med eld och med sitt svärd
ska Herren gå till rätta
med alla människor,
och många ska bli slagna av Herren.
17 (AP) De som inviger och renar sig
för att gå in i trädgårdarna,
anförda av en som står i mitten,
de som äter svinkött
och annat avskyvärt och möss,
de ska alla förgås, säger Herren.
18 (AQ) Jag känner deras gärningar och deras tankar. Den tid kommer då jag ska samla alla folk och språk, och de ska komma och se min härlighet. 19 (AR) Jag ska sätta ett tecken bland dem. Några av dem som blir räddade ska jag sända som budbärare till hednafolken, till Tarshish, till Pul och Lud, bågskyttefolken[r], till Tubal[s] och Grekland[t], till kustländerna i fjärran som inte har hört talas om mig eller sett min härlighet. De ska förkunna min härlighet bland hednafolken. 20 (AS) De ska som en offergåva åt Herren föra ut alla era bröder från alla hednafolk på hästar, vagnar och kärror[u], på mulåsnor och dromedarer upp till mitt heliga berg i Jerusalem, säger Herren, på samma sätt som Israels folk för fram offergåvor i rena kärl till Herrens hus. 21 (AT) Och några av dem ska jag ta till mina präster, till mina leviter, säger Herren.
22 (AU) För liksom de nya himlarna och den nya jorden som jag skapar blir bestående inför mig, så ska era efterkommande och ert namn bestå, säger Herren. 23 (AV) Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag ska alla människor komma och tillbe inför mig, säger Herren. 24 (AW) Och de ska gå ut och se liken av de människor som gjorde uppror mot mig. Deras mask ska inte dö och deras eld ska inte släckas. De ska vara en vämjelse för alla människor.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation