Beginning

Jämra er, ni Tarshishskepp,
    för det är ödelagt,
        utan hus och utan ingång.
    Från kitteernas land^[b]
        når budskapet dem.
² Sitt stumma, ni kustlandets invånare!
    Köpmän från Sidon,
        sjöfarande män, uppfyllde dig.
³ Av Shihors^[c] säd
    och Nilflodens skördar
        gjorde du vinster
    genom att fara över stora vatten
        och driva handel.
    Du blev en marknadsplats
        för folken.
⁴ Stå där med skam, Sidon,
    för havet har sagt,
        havets fäste säger:
    "Jag har inte haft födslosmärtor,
        inte fött barn,
    inte fött upp unga män
        eller fostrat jungfrur."
⁵ När ryktet kommer till Egypten
    bävar man vid nyheterna
        om Tyrus.
⁶ Dra bort till Tarshish^[d] och jämra er,
    ni kustlandets invånare.

^7 (B) Är detta er stolta stad
        från forna dagar,
    vars fötter bar henne bort
        för att bosätta sig i fjärran?
^8 (C) Vem har bestämt detta om Tyrus,
        hon som delade ut kronor,
    hon vars köpmän var furstar
        och vars handelsmän
            var jordens stormän.
⁹ Herren Sebaot har bestämt det,
        för att slå ner all stolt härlighet
    och ödmjuka jordens alla stormän.
¹⁰ Bred ut dig över ditt land
        som Nilfloden,
            du dotter Tarshish.
    Du bär ingen boja mer.
^11 (D) Han räckte ut sin hand över havet,
        han fick kungariken att skaka.
    Herren befallde att Kanaans fästen
        skulle ödeläggas.
¹² Han sade:
    "Du ska aldrig mer stoltsera,
        du kränkta jungfru, dotter Sidon^[e].
    Bryt upp och dra bort
        till kitteernas land.
    Men inte heller där ska du få ro.
¹³ Se på kaldeernas land,
        det folket finns inte mer.^[f]
    Assyrierna gav det landet
        åt ökendjur.
    De reste sina belägringstorn,
        rev ner dess borgar
    och förvandlade det till en grushög.
¹⁴ Jämra er, ni Tarshishskepp,
    för er befästning är förstörd."

¹⁶ "Ta din harpa och gå runt i staden,
        du bortglömda prostituerade.
    Spela vackert och sjung flitigt,
        så att du blir ihågkommen."

        och ödelägger den.
    Han omvälver dess yta
        och skingrar dess invånare.
^2 (H) Det går prästen som folket,
    husbonden som tjänaren,
        husmodern som tjänarinnan,
    säljaren som köparen,
        låntagaren som långivaren,
    den skuldsatte
        som borgensmannen.
^3 (I) Jorden blir helt ödelagd
        och fullständigt utplundrad,
    för Herren har talat detta ord.

^4 (J) Jorden sörjer och vissnar,
    världen tynar bort och vissnar,
        jordens stolta folk tynar bort.
^5 (K) Jorden har blivit orenad
        under sina invånare,
    för de har överträtt
        Guds undervisning,
    kränkt lagarna
        och brutit det eviga förbundet.
^6 (L) Därför förtär en förbannelse jorden,
    de som bor på den
        måste straffas för sin skuld.
    Därför blir jordens invånare färre^[g],
        bara några få är kvar.

⁷ Vinmusten sörjer,
        vinstocken tynar bort.
    Alla som var hjärteglada suckar.
^8 (M) Det är slut med tamburinernas fröjd,
    de gladas sorl har slutat.
        Det är slut med harpans glädje.
⁹ Man dricker inte vin under sång,
    rusdrycken är bitter
        för dem som dricker den.
¹⁰ Den öde staden ligger nerbruten,
    alla hus är stängda
        så att ingen kommer in.
^11 (N) Ute på gatorna
        hörs sorgerop över vinet.
    All glädje har förmörkats,
        all jordens fröjd har flytt.
¹² Bara förödelse är kvar i staden,
        porten har slagits i spillror.
^13 (O) För det ska bli
        på jorden bland folken
    som när oliver slås ner,
        som vid en efterskörd
            när vinskörden är slut.

¹⁴ De höjer sin röst och ropar av fröjd,
        de jublar högt från havet
            över Herrens höghet:
¹⁵ "Ära därför Herren i öster,
    ära i havsländerna
        Herrens, Israels Guds, namn."
^16 (P) Från jordens ände
        hör vi lovsånger:
    "Ära till den Rättfärdige!"

Men jag sade:
        Jag förgås, jag förgås, ve mig!
    Förrädare förråder,
        förrädiskt förråder förrädarna.
^17 (Q) Fruktan, fallgrop och fälla väntar er,
    ni jordens invånare.
^18 (R) Det ska ske att den som flyr
    från farans rop störtar
        i fallgropen,
    och den som kommer upp
        ur fallgropen fångas i fällan,
    för fönstren i höjden är öppna
        och jordens grundvalar skakar.
¹⁹ Jorden brister, ja, den brister.
    Jorden rämnar, ja, den rämnar.
        Jorden vacklar, ja, den vacklar.
²⁰ Jorden raglar som en drucken.
    Den svajar fram och tillbaka
        som en vakthydda i trädets topp.
    Dess missgärning vilar tung
        på den.
    Den ska falla och inte mer resa sig.

²¹ På den dagen ska Herren straffa
        höjdens här^[h] uppe i höjden
    och jordens kungar nere på jorden.
^22 (S) De ska samlas ihop
    som fångar i fånggropen,
        de ska stängas inne i fängelse.
    Efter lång tid når straffet dem.
^23 (T) Då ska månen blygas
        och solen skämmas,
    för Herren Sebaot ska då vara kung
        på Sions berg och i Jerusalem
    och inför sina äldste, i härlighet.

    Jag vill upphöja dig,
        jag vill prisa ditt namn,
    för du gör underbara ting,
        dina beslut från forna tider
            med trofasthet och sanning.
² Du har gjort stad till stenhög,
        befäst stad till ruiner.
    Främlingarnas fäste
        ska inte längre vara en stad,
    det ska aldrig mer byggas upp.
³ Därför ska det mäktiga folket
        ära dig,
    de skoningslösa hedningarnas
        städer frukta dig.
^4 (V) Du är ett skydd för den svage,
    ett skydd för den fattige
        i hans nöd,
    en tillflykt undan storm,
        en skugga undan hetta.
    För de skoningslösas andedräkt
        är som en storm mot en vägg.
⁵ Som du kuvar hettan
    när det är som torrast,
        så kuvar du främlingarnas larm.
    Som hettan dämpas
        av molnets skugga,
    så dämpas de skoningslösas sång.

^9 (Z) På den dagen ska man säga:
        Se, här är vår Gud!
    Honom hoppades^[j] vi på,
        att han skulle frälsa oss.
    Ja, här är Herren
        som vi hoppades på.
    Låt oss vara glada och jubla
        över hans frälsning.

¹⁰ För Herrens hand
        ska vila över detta berg,
    men Moab ska trampas ner
        i sitt land
    som halm trampas ner
        i gödselhögen.
¹¹ Där ska han breda ut sina händer
        som simmaren gör
            för att simma,
    men hans stolthet ska brytas ner
        trots hans händers alla konster.
^12 (AA) Ja, dina murars höga fästningsverk
        störtar han och ödmjukar,
    han tar ner dem till jorden,
        ner i stoftet.

Vi har en stark stad.
    Frälsningen gör han
        till murar och värn.
^2 (AC) Öppna portarna
    och låt ett rättfärdigt folk tåga in,
        ett folk som förblir troget.
^3 (AD) Den som är fast i sitt sinne
        bevarar du i frid,
    i frid, för han förtröstar på dig.
^4 (AE) Förtrösta på Herren för evigt,
    för Herren Herren
        är en evig klippa.
^5 (AF) Han störtar ner dem som tronar
            i höjden,
        den stolta staden ödmjukar han.
    Han slår den ner till jorden,
        han tar ner den i stoftet.
^6 (AG) Den trampas ner under fötterna –
    fattigas fötter, svagas steg.

^7 (AH) Den rättfärdiges väg är jämn.
    Du, den Rättvise,
        jämnar den rättfärdiges stig.
^8 (AI) Ja, på dina domars väg, Herre,
        väntar vi dig.
    Ditt namn och din ära
        är vår själs längtan.
^9 (AJ) Min själ längtar efter dig om natten,
        anden i mig söker dig,
    för när dina domar drabbar jorden
        lär sig världens invånare
            rättfärdighet.
¹⁰ När den ogudaktige får nåd
        lär han sig inte rättfärdighet.
    I det land där rätt skulle råda
        handlar han orätt,
            han ser inte Herrens höghet.
¹¹ Herre, din hand är upplyft,
        men de ser det inte.
    De ska se din iver för folket
        och blygas,
    den eld som är avsedd
        för dina fiender ska förtära dem.
^12 (AK) Herre, du ska ge oss frid,
    för allt som vi har uträttat
        har du utfört åt oss.
¹³ Herre vår Gud, andra herrar än du
        har härskat över oss,
    men bara genom dig
        prisar vi ditt namn.
^14 (AL) De är döda, de får inte liv igen,
        deras andar kan inte uppstå.
    Därför har du gripit in
        och förgjort dem,
    du har utplånat minnet av dem.

¹⁵ Du har förökat folket, Herre.
    Du har förökat folket
        och visat dig härlig,
    du har utvidgat
        landets alla gränser.
^16 (AM) Herre, i nöden sökte de dig,
        de utgöt tysta böner
    när din tillrättavisning
        drabbade dem.
^17 (AN) Som en havande kvinna våndas
    när hon är nära att föda
        och ropar ut sin smärta,
    så är det med oss inför dig, Herre.
^18 (AO) Vi var havande och våndades,
        men vi födde vind.
    Vi har inte gett landet frälsning,
        och ingen föds till att bo
            på jorden.

^19 (AP) Dina döda ska bli levande,
        mina dödas^[k] kroppar ska uppstå.
    Vakna upp och jubla,
        ni som bor i stoftet,
    för din dagg är ljusets dagg,
        och jorden ska ge igen
            de avsomnade.
^20 (AQ) Kom, mitt folk,
    och gå in i dina kamrar,
        stäng igen dörrarna efter dig.
    Göm dig ett litet ögonblick
        tills vreden har gått förbi.
^21 (AR) För se, Herren kommer
        ut ur sin boning
    för att straffa jordens invånare
        för deras missgärning.
    Jorden ska blotta
        sina blodskulder
    och inte längre dölja
        sina dräpta.

    med sitt hårda, stora
        och starka svärd
    straffa Leviatan,
        den snabba ormen,
    Leviatan, den ringlande ormen,
        och han ska döda draken^[l] i havet.

^2 (AT) Sjung på den dagen
    om den underbara vingården:
^3 (AU) Jag, Herren, sköter om den,
        ständigt vattnar jag den.
    Både dag och natt vaktar jag den
        så att ingen ska skada den.
^4 (AV) Jag hyser ingen vrede.
    Hade jag törne och tistel
        att strida emot,
    skulle jag gå lös på dem
        och bränna upp alltsammans.
⁵ Eller också söker man skydd hos mig
        för att sluta fred med mig.
    Ja, fred ska man sluta med mig.

^6 (AW) I kommande dagar ska Jakob slå rot,
        Israel grönska och blomstra.
    De ska fylla hela världen
        med frukt.
⁷ Har han slagit Israel
    så som han slog
        dem som slog hans folk?
    Eller dräpte han Israel
        så som dess dråpare blev dräpta?
^8 (AX) Nej, noggrant utmätt
    gick du till rätta med dem
        när de sändes bort.
    Han fördrev dem
        med sin hårda vind
            på östanstormens dag.
^9 (AY) Men därför blir också
        Jakobs skuld försonad,
    och detta blir följden
        av att deras synd tas bort:
    Han krossar alla altarstenar
        som när kalksten smulas sönder.
    Asherapålar och solstoder^[m]
        ska inte mer resas.

¹⁰ Den befästa staden är öde,
    en folktom plats,
        övergiven som en öken.
    Kalvar betar där och lägger sig där,
        de biter av dess kvistar.
¹¹ När grenarna är torra
        bryter man av dem,
    och kvinnor kommer
        och gör upp eld med dem,
    för detta är ett folk
        utan förstånd.
    Därför har deras Skapare
        inget förbarmande med dem,
    han som har format dem
        visar dem ingen nåd.

¹² Det ska ske på den dagen
        att Herren klappar ut kornen,^[n]
    ända från den strida floden
        till Egyptens bäckravin^[o],
    och ni ska samlas in en och en,
        ni Israels barn.

^13 (AZ) Och det ska ske på den dagen
        att man blåser i en stor basun,
    och de som var försvunna^[p]
        i Assyriens land
    och fördrivna till Egyptens land
        ska då komma och tillbe Herren
            på det heliga berget i Jerusalem.